Återträff

Jag har varit på en liten återträff idag - eller vad man nu ska kalla det. Alla kullar av oss konsulter hade en liten tillställning. Vår ansvarige lärare passade lägligt nog på att vara sjuk. Han hade annnars utlovat såväl festtal som hyllningstal (enligt fler vittnen var han rädd för att möta just vår kull och stå till svars för sina misstag). I slutändan var det någon som tvingade vår före detta ansvarige lärare till att skapa ett tal i nuet till vår kulls ära (vi var nu bara sex personer där).

Men jag såg det som ett gratis mål mat och lite sällskap. Dessutom fick vi tillfälle att prata med diverse lärare som nu står utanför makten. Vi hade möjlighet att säga vad vi ville och det var som att de insåg det för de var så mycket mer avslappnade och ärliga nu än de någonsin varit förut. Skön stämning alltså.

Jag lyckades dessutom få i mig några öl och eftersom jag inte druckit någon alkohol på en månad så var jag ganska lättpåverkad. Känner mig ganska berusad om jag ska vara ärlig...

De som blev kvar mot slutet ville sluta upp på Underbara bar. Mina två vänner hade lite andra planer först. Själv ville jag bara hem. Ok, jag kanske är som en 50-åring, men jag trivs med det. Jag orkar helt enkelt inte umgås. Jag vet inte vad det är för fel på mig just nu. Asocial så det står härliga till. Vill helst slippa träffa någon. Jag är bara frusen, så frusen.

Mammas hemsydda

Jag satt och bläddrade i min nya bok om klädsömnad. Jag gillar tanken på att sy egna kläder, det verkar kul och dessutom är det kul att ha något som man helt kunnat bestämma själv över hur det ska se ut. Jag skulle gärna sy lite mer själv. Men det är ändå något som är väldigt ohett med att sy kläder och som får en att tänka på gamla tanter eller mammas hemsydda på 80-talet.

Jag insåg vad det delvis kan bero på. Bilderna i min bok är definitivt från 80-talet, eller åtminstone ett annat årtionde som påminner om mammas sydda kläder. Det blir inte riktigt lika inspirerande när tyger och modeller bara känns tröstlöst ute. Ungefär samma känsla drabbas jag av när jag går in i en tygbutik. Jag tycker det är svårt att hitta saker som kantband i min smak eftersom allt känns som när man gick på syslöjden under tidigt 90-tal och sydde egna västar i blommiga tyger. Jag försökte en gång hitta ett tyg som jag skulle kunna tänka mig att sy en klännig i. Det var helt omöjligt. Allt var bara grovt mönstrat och storblommigt på ett sätt som inte tilltalar mig. Dessutom tänkte jag mig att sy något till min brorsdotter med inställningen att det borde vara lättare att hitta tyg till henne. Manchestertygerna fanns i murrig gammelrosa, bajsbrunt och en obehaglig beige färg som påminde om någon soffa från 70-talet som man skulle kunna hitta hemma i någons sommarstuga.

Jag har ambitionen att börja sy lite smått, men jag blir bara så uppgiven när jag drabbas av de här känslorna. Var finns jag i allt det här?


Störande inneboende

Jag vaknade vid 7 imorse av att mina inneboende käkade frukost eller nåt. Det var ett jäkla liv. Mina inneboende håller till vid luftventilen under fönsterbläcket och när de piper och tjattrar så hörs det väldigt väl in genom just luftventilen. Nu fick jag nästan för mig att mina kära svalor hade fått oväntat besök av en kråka eller nåt. Inte så att de var villiga att bjuda på kaffe, snarare att de inte visste vad de skulle göra för att köra kråkan på porten.

När de befunnit sig i min dröm tillräckligt länge (de fick mig att drömma om min farfar - svalor och farfar hör ihop) vaknade jag upp och kunde förstås inte somna om. Så jag gick upp och vred lite på luftventilen (det gnisslar ganska mycket om den). Då tystnade de omgående, tillräckligt länge för att jag skulle hinna somna om. Aaah...

Inneboende är ok, men de får ta det lite lugnare på morgnarna. På nätterna håller katten i lägenheten ovanför mig vaken, och på morgnarna är det svalorna. Mycket djurliv här. Jag som inte ens gillar djur.

Fastersgrisen

Gårdagkvällen gick till stor del ut på att sitta i ett tält och krypa runt på golvet för min del. Jag var och hälsade på min brorsdotter, Skrutten, och det var livat. Hon hade fått ett tält i 2-årspresent och där kröp hon in och ut hela tiden. Jag skulle förstås krypa med henne. Det var lite mer besvärligt när man är 174 cm lång jämfört med när man är dryga metern. Dessutom kröp hon ut och bad mig stanna kvar. Det kändes så där lagom populärt att sitta där inne och svettas - själv.

Roligare var det att köra runt henne på hennes röda bil. Hon tyckte inte det var inte lika roligt när jag ville låna bilen.

Hon har i alla fall blivit lite av en fastersgris. Hon hade frågat efter mig hundra gånger innan jag dök upp. Jag trodde inte ens hon skulle komma ihåg mig eftersom vi inte setts på två månader. Men det gjorde hon och hon ville kramas hela tiden. Det kändes också nytt men väldigt gosigt. Så hon släpade runt på mig i ett par timmar tills faster var helt slutkörd och blev tvungen att åka hem och vila ut sig. Jag förstår inte att de kan ha så där mycket energi. Kan inte jag få lite av den?

Så har jag gjort mitt årliga besök på rean

Bokrean är definitivt något som förenar det svenska folket. Den startar samtidigt överallt och det finns något för alla. Dessutom är alla där. Det upptäckte jag idag när jag själv besökte den.

Först var jag förstås bara förvirrad och irriterad och såg mig själv gå i cirklar. Som tur var hade jag musik i öronen så att jag kunde stänga ute människorna i bästa görliga mån. Till slut hittade jag i alla fall en bok om att sy kläder som jag spanat efter. När den väl var funnen så släppte shoppinglusten på riktigt. Ibland krävs det något för att jag ska komma igång. Jag lyckades plocka på mig två deckare också innan jag ställde mig i den gigantiska kön. Jag kom fram precis i tid för att hitta två övervuxna män hamna i luven på varandra om var kön egentligen gick. Det slutade med att den ena sa "och så tilltalar du mig aldrig igen!" Nej, förmodligen inte eftersom han sedan lämnade butiken. Jag utgår från att de inte kände varandra sedan tidigare. Rea, det lockar verkligen fram det bästa ur människor.

Bok-reaångest

Jag funderar på att våga mig ut på lite bokrea idag. Har ju ett presentkort som bränner i fickan. Jag är bara rädd att jag inte utstår svettningarna, stressen och trängseln jag inbillar mig kan finnas i anslutning till böckerna. Dessutom gillar jag att låna böcker på biblioteket...

Undanflykter för att slippa gå ut. Men det är faktistk på vägen till dit jag ska och då kan jag väl orka ta tag i detta. Får jag panik är det bara att lämna butiken, inte svårare än så. Jag måste börja försöka övervinna mina rädslor.

Bankärenden

Man kan konstatera att det var ett par tre år sen jag var på banken senast. Det är inte så ofta man har ärenden dit helt enkelt. Men folk överlag verkar göra sig ärenden till denna institution, för idag när jag var där var det gott om folk på kö. Det var två kassor öppna och i den ena satt en killa och stirrade på skärmen som att han väntade på något. Lunch eller jag vet inte.

Så där fick jag stå och svettas åtskilliga minuter. Folk verkade ha väldigt långdragna ärenden dit också. Irriterande. Som när någon ockuperar bankomaten i 10 minuter för att göra sina bankärenden. Kan de inte skaffa sig internetbank och göra det hemma istället? Jag tror det skulle göra alla gladare. Om alla gick på banken lika ofta som jag (säg vart fjärde år) så skulle det inte bli några köer... (och antagligen inga bankkontor heller, men so what, då får sånt här trams lösas på bättre sätt - läs via telefon/internet).

Hur som helst kom jag fram till en liten dam så småningom för att ändra så att jag får in kommande pengar direkt på mitt konto istället för att få en utbetalningsavi till Swedbank (vilket skulle innebära köande där varje månad). Det visade sig att eftersom jag uppgett mitt konto vid tidigare tillfälle (för fyra år sen?) från en annan betalningsavsändare så ligger det kvar. Bra, då vet jag det. Synd att jag köade i onödan.

Trots detta är idag en glad dag. Jag får ju pengar - inte på ett tag nu - men 3 månader av misär verkar få sitt slut i mars!

Kvällsprestationer

Jag har lagt upp mitt liv så att jag ska vara väldigt uppbokad på kvällarna, det är dem jag lever för. Men plötsligt krashar allt det för att barnen ska ha sportlov. Då ställs all dans in i en hel vecka. Innebär det att jag borde åka uppåt i landet och ta på mig ett par skidor istället? (Dessutom kom jag på mig själv att tänka att barnen var lyckostar som fick ledigt i en hel vecka. Hrrrmmm... Ibland glömmer jag bort vem jag är.)

Men utöver det så har ju bandet tagit sig en unison funderare på huruvida vi ska fortsätta att harva utan trummis eller inte. Just nu är motivationen ganska låg och vi ställer in var och varannan vecka. Det är konstigt att ha så många lediga kvällar i veckan.

Som tur är ska jag bjudas på mat att lillebror ikväll. Jag lyckades bjuda in mig själv, men middagen var deras egen idé. Rätt bra kämpat tycker jag.

Igår höll jag på att bli utlurad i förorten också, lite lånat förortsliv med brasa och havsutsikt. Dock var halva hushållet döende i en förkylning som jag helst inte vill överta, så det får bli en annan dag.

Matfanatiker

Min jakt på det perfekta frukostbrödet fortsätter, och det gör att mina degkrokar går varma. Jag måste hitta ett bröd som funkar. Den här veckan har jag redan lagt upp en strategi för vilka nya bröd som ska bakas. Jag kommer nog att lyckas fylla min frys till brädden. Kom på att jag bakat gott bikarbonatbröd förut, innan jag lyckades med jästbröd. Ska nog prova på det igen. Då kan man verkliegn trycka i hur mycket annat gott som helst i frukt- och nötväg.

Jag tänker på mat hela dagarna nu för tiden, vad jag ska laga här näst, hur ska jag ta mig ur köttfärssåsträsket, hur man kan maximera matglädjen och ändå få hushållskassan att gå runt. Man skulle i det närmaste kunna säga att jag fanatiserar runt mat. Det är nästan det enda jag tänker på. Ska få ett recept på lins- och blomkålsgryta av en kompis. Så gott som gratis att laga. Passar mig utmärkt.

Solbränd utan sol

Kan man ha mer pigment på vissa delar av kroppen? I så fall är min mage lite mer sydlänsk än min övriga kropp i pigmentet. Den är brun året om. Nej, jag har inte solat solarium, skulle aldrig falla mig in, men jag har fått frågan vid fler tillfällen. Oftast tänker jag inte på det själv, men nu när jag tittade på den ser den faktiskt väldigt brun ut för att vara mörkaste februari. Den har inte sett solen sen i september eller när det nu var den gick ner i Sverige.

Jag blir oftast inte särskilt brun ens på sommaren (för att jag mest jobbar och inte solar så hängivet) men den färg jag får verkar sätta sig rejält. På magen alltså. Undrar om det finns någon form av vetenskaplig förklaring. Jag tänker mig lite att det finns mer hull på magen än exempelvis i ansiktet vilket borde göra att pigmentet liksom är mer samlat. Knäna brukar också se brunare ut än benen just för att det är mer hud runt knäleden. Men det kan knappast förklara solbrändhet utan sol.

Det här är en fråga jag tampats med ett tag. Kanske borde skriva till Anders & Måns eller nåt.

Isbit

Så var jag helt stelfrusen igen. Så kallt är det faktiskt inte ute och så dåligt klädd var jag faktiskt inte. Dessutom rörde jag på mig hela tiden och var inte ute särskilt länge heller. Men ändå. Det måste vara något fel på min kroppsliga termostat. Den är inställd på mer exotiska breddgrader än denna. Jag är helt seg i fingrarna för att de är så frusna. Skulle behöva kura ihop på en fäll framför en brasa exakt nu. Hur skönt vore inte det?

Älgen finns i skogen

Igår hörde jag på nyheterna att älgen börjar bli sällsynt i de svenska skogarna. Man är rädd att avskjutningen kanske måste avstanna ett tag. Skogsägarna motsätter sig dock detta eftersom de tycker att det finns tillräckligt med älg som äter upp deras tallskott. Reportern menade att det är lite av ett triangeldrama eftersom vargen är beroende av älg som är deras främsta föda. I slutet av reportaget var det som att vi nog får vänja oss vid att älgen blir allt ovanligare helt enkelt.

Vad då helt enkelt? Det är knappast frågan om ett triangeldrama utan snarare om hela ekosystemet. Om ett djur dör ut så är det något annat som påverkas av det, som påverkar något ytterligare annat och så vidare. Anledningen till att skogsägarna lider är antagligen för att vi har skövlat så mycket skog att älgarnas åverkan syns mer än den skulle ha gjort om det fanns mer skog.

Ibland tänker folk så extremt kortsiktigt. Bara deras kära skog inte blir påverkad. Då kan vi skjuta av alla älgar. Vill vi ha ett älgfritt Sverige? Jo, det roliga var att i reportaget framkom att älgen dessutom drar turister. Ok, nä, men då kan vi förstås inte skjuta av älgen. Men annars...

Har vi inte lärt oss någonting om utrotningshotade arter och hur allt i ekosystemet hänger ihop? Jag blir bara så trött... Är det här 2000-talet eller stenåldern.

Ny vecka

Jag känner mig konstigt uppspelt, men jag vet inte riktigt över vad. Förväntansfull inför en ny härlig vecka. För en gångs skull har jag faktiskt många appointments den här veckan. Tyvärr tar dansen sportlov. Humpfff... Så det blir till att hänga på gymmet.

Dansglädje

Det mest märkliga hände idag på dansen. Vår lilla lärare kom in och tyckte att vi skulle ha kul idag. Det innebar att vi inte blev utskällda. En. Enda. Gång. På hela lektionen. Hon sa tvärtom att vi var duktiga hela tiden och påpekade hur gulliga vi var. Jag gick som på nålar hela tiden och gjorde mitt yttersta i väntan på att det skulle explodera. Vid något tillfälle sa hon att  "ja, nu är det dags att ta i". Då tänkte jag att efter det här kommer vi få skäll. Men nej.

Dessutom var tanten i receptionen på sitt allra trevligaste humör. Jag var tvungen att skynda mig och lämna in ett fotografi i veckan för att få mitt terminskort. Hon har tidigare skällt på mig för att jag ännu inte fixat det. Men idag satt hon och log avspänt. L fick till och med höra att hon var fin i håret!! 

Jag tror att de kommer att inse att det är så mycket roligare att vara glad och trevlig och att eleverna också blir mycket gladare då. 

Tyvärr tappade jag fokus helt på andra klassen när det var en kvart kvar. Jag kunde helt enkelt inte koncentrera mig på vad som skulle komma efter varje grej även om min hjärna arbetade för högtryck. Nå, jag tog ju ut mig maximalt på första i väntan på explosionen som aldrig kom. Skyller på det.

En utmaning

Jag har blivit utmanad av Karolina.

1. Kan du fixa en punktering och byta torkarblad själv? Min cykel lämnar jag in när jag får punka. Bil har jag ingen.

2. Hur äter du ett äpple? Genom att tugga det.

3. Är du rädd för små svarta kryp med många ben? Nej.

4. Big Brother eller Sportnytt? Sportnytt, alla gånger. Inte för att jag ser det så ofta, men om jag råkar göra det gör det inte precis ont någonstans. Det gör det om jag skulle råka behöva se Big Brother. Fyy!

5. Rent spontant, om du får välja en present till dig själv, vad skulle det bli då? En som jag inte räknat med men som jag verkligen behöver.

6. Är du mörkrädd? Bara inomhus :-) Finns för många vilsna själar hos mig.

7. Resmål som fascinerar? Finns mycket i Sverige jag skulle vilja se: fjälltoppar och Höga kusten i norr eller små öar utanför Västkusten i söder.

8. Ditt senaste telefonsamtal? Med lillebror, vi försökte hitta en kväll då jag skulle kunna komma dit.

9. Om du får välja en artist som kommer och spelar för dig på din födelsedag, vem blir det? Det måste bli Marit. Även om jag nog helst skulle vilja ha hit Kent, men jag tror de är allt för tråkiga när de måste göra något ofrivilligt. Marit tror jag vore behagligt - och riktigt bra förstås.

10. Förrätt eller efterrätt? Förrätt förstås!

11. Bästa stunden på dagen? Morgonen efter en god natts sömn och sovmorron framför kaffe, macka och tidning.

12. Tre saker du alltid har med dig? Busskort, förståndet och lypsyl.

13. E-post eller snigelpost? E-post, jag gillar när det går fort. Dessutom litar jag inte på att snigelposten kommer fram. Har sett allt för många prov på när den inte gör det.

14. Den senaste komplimangen du fick? "Du är klok och en bra person."

15. Senaste gången någon skällde på dig? Det var på streetdancen förra veckan. Vår lärare där börjar alltid med att ge oss skäll för något, förutom idag (?). Hon måste ha varit sjuk eller något.

Drömmar och tankeloopar

Jag har börjat sova väldigt gott nu för tiden. Eller jag somnar i alla fall snabbt. Däremot tror jag att jag sover ganska lätt för jag vaknar ofta och minns väldigt mycket av det jag drömmer.

Inatt var jag ute i längdskidsspåret och åkte. Sen stod jag vid Skanstull, fortfarande med skidorna på men utan snö under dem. Jag fortsatte dock att knata med dem på. Framför allt minns jag en hemsk uppförsbacke som gjorde mig helt gråtfärdig. Vadan detta? Jag har inte åkt längdskidor sedan mellanstadiet, har inte ens ägt ett par skidor sen dess. Varför skulle jag tvingas ut nu? Varför finns det så nära i mitt undermedvetna.

Dessutom tänkte jag vid flera tillfällen inatt att "just det, det sa hon alldeles nyss" eller "jo, men här har jag gått med L så jag minns vägen" fast det inte alls hade någon verklighetsförankring. Varför slår medvetandet loopar på det sättet. Mycket märkligt.

Cementklimparna

Jag bakade ett nytt bröd igår med linfrön och vetekli. Hade ganska stora förväntningar på detta bröd men lyckades inte hitta något lantvetemjöl, som det skulle vara, i affären utan fick prova lantmjöl ljus istället som jag trodde skulle kunna motsvara ungefär. Jag vet inte om det var mjölet, men bollarna blev som små cementklumpar som vägrade jäsa nämnvärt. De känns inte helt tillfredsställande som frukostbröd även om de säkerligen innehåller mängder med fibrer och annat nyttigt.

Jakten på det perfekta hembakade brödet går vidare. Jag tror både på linfrön och vetegroddar. Men vilket mjöl ska det egentligen vara?

Kodakmoment

Det finns en nackdel med digitalkamera. Man får sä jäkla mycket bilder. Jag har sån beslutsångest också när det gäller vilka bilder jag vill ha i fotoalbumet. Särskilt när det finns två roliga men ganska olika på precis samma företeelse. Och så är det mest hela tiden... Att sätta in bilderna i album är ett mycket mindre bekymmer än att välja ut vilka som ska få äran.

Jag har en kamera som är lite seg i själva fototillfället så oftast har kodakögonblicket försvinnet när jag väl lyckas knäppa bilden. Det gör att jag ofta har många bilder på samma sak i ett tröstlöst försök att få åtminstone en bra bild. Resultatet är mest att jag har väldigt knasiga bilder där folket på dem redan tröttnat på att vara med.

Sitter och administrerar mina bilder just nu. För några veckor tog jag tag i att framkalla bilder för hela 2005. Nu är det dags för 2006. Men det är sjukt mycket bilder att välja mellan. Dessutom har jag världens långsammaste bredband så det tar mycket tid att ladda upp dem. Men jag gillar att slippa springa iväg till någon affär. Det spelar inte så stor roll att själva uppladdningen tar tid, det är ju något jag har. Bara jag kan göra det hemifrån.

Ingen räkmacka

Har ätit en smått misslyckad linguine med räkor till lunch. Inte så att den smakade illa, inte alls. Men den smakade just inte så mycket alls. Jag hade nog förväntat mig mycket mer. Med tanke på hur jag slet med att skala räkor som var lite halvtinade vilket innebar skärsår och förfrysningsskador på fingrarna och en stel rygg av att stå vid diskbänken tycker jag att det känns lite orättvist. Det blir lite kvarlevor av den till lunch även imorgon, och då får den nog piffas upp med något mer spännande.

Jag gillar räkor, varför äter jag inte det oftare? Jo, för att de är så jäkla jobbiga att skala dem och jag är dålig på att komma ihåg att dra ut saker ur frysen i tid. Därför. Men det är definitivt trevligt ibland.

Presenter till en 2-åring

Nej, badrummet blev inte städat igår heller. Hur svårt ska det vara? Just do it.

Ska försöka bjuda in mig själv till lillebror idag. Det brukar vara svårt att göra. Men jag har inte sett skrutten på två månader och jag missar hennes 2-årskalas imorgon, så jag borde ha en liten chans. Det vankas ju presenter, och det kan vara något att locka med.

Det är svårt att köpa böcker till en 2-åring (blivande). Det är omöjligt för mig att säga om det är en bra bok när meningarna innehåller två ord av typen Max nalle. Är det en bra bok? Jag var tvungen att slänga in en bonusbok som jag kunde förstå lite mer av och som jag minns att jag gillade. Labolina spöket. Får se hur de emottas av Skrutten. Jag har inte längre någon koll på hennes språkutveckling så det är svårt att säga om böckerna är på någorlunda bra nivå. Undrar om hon minns mig förresten?

Jag önskar mig dekadens

Jag har inte snusat på ett helt år nu, har inte köpt en dosa. Förut var jag en notorisk festsnusare i ganska många år. Men ibland önskar jag att jag hade en stor last att hänge mig åt. Jag skulle behöva en rejäl portion dekadens vissa kvällar för att riktigt komma ner på de där lågvattenmärkena. Då kanske jag skulle kunna uppskatta den här halvaktiga tiden jag går igenom just nu lite bättre.

Jag önskar att jag skulle vilja:
- sitta och kedjeröka mig igenom paket efter paket med cigaretter
- hälla i mig glas efter annat med whiskey och boffa cigariller i min ensamhet tills jag däckade på mattan
- snusa tills läppen kändes som läder
- käk godsaker så att jag inte kunde somna av allt socker i blodet och magen som stod i fyra hörn

Men jag har faktiskt inte sug efter något av det. Kanske jag ska ta som ett sundhetstecken. Det skulle bara vara skönt att få känna på lite dekadens ibland.

Allvarligt sjuk

Nu är det alldeles för mycket på en gång. Det känns som att något växer i min matstrupe, huvudet värker konstant, något av mina inre organ känns helt svullet (har försökt lokalisera vilket det skulle kunna tänkas vara genom att beskåda en buk i genomskärning - ingen lycka där...) och det hugger i ryggen.

Ok, jag behöver ingen extra jävla arm, jag har två egna som fungerar bra. Men kan bara resten av min kropp få kännas bra? Jag tror att jag är döende i något allvarligt hela tiden och jag orkar helt enkelt inte med den känslan längre. Jag vill bara känna mig bra! I hela kroppen.

Nej, jag är inte nere, jag är förbannad!

Skrattet som kom av sig

Jag läser Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari. Jag har hört att det ska vara en humoristisk skildring, men jag kan inte riktigt komma mig för att skratta. Jag inser att vissa delar har en humoristisk poäng, men skrattet är bara så väldigt långt borta. Vissa långa utläggningar som slutar med en knorr känns bara för långa. Det är som att jag bara ska tröska mig igenom boken snabbast möjligt och det finns inget utrymme för skratt i mitt sinne.

Såg Rowan Atkinsons liveshow på tv igår. Där kunde jag också tycka att han kommit på en bra idé när han hälsade publiken välkommen till helvetet. Jag tyckte det fanns många poänger i vilka han radade upp som välkomna dit. Men jag drog inte på munnen. Vart tog glädjen vägen?

Fiskklassiker

Jag känner mig på gränsen till ledbruten idag. På ett bra sätt. Efter mitt gympass igår är det precis så här jag vill känna mig. Ont i armar och magmuskler. Trist att jag måste vänta så länge tills nästa pass bara...

Idag har jag en massa saker jag borde ta itu med. Exempelvis insåg jag att mitt badrum skulle behöva en rejäl avskrubbning. Förstår inte att det ska ta sån tid innan jag tar tag i det. Har funderat på det ett tag nu, men det blir bara inte av.

Insåg också att tv:n erbjduer lite kvalitativ underhållning ikväll i form av A fish called Wanda. Den ger mig oftast rysningar, med pommes i näsan. Samtidig är det en klassiker som väcker gamla minnen, nästan i klass med lukter.

Armjakt

Åhhh, denna huvudvärk. Ibland skulle det nog räcka med en arm att få vila huvudet på. Jag har två egna, men de tycks inte riktigt räcka till i det här avseendet. En liten arm...

Hämtmat

Det är trots allt sista dagen innan lön idag och då borde man väl få göra av med de sista slantarna man har. Jag har verkligen ingenting hemma att äta och ingen lust att laga någonting heller. Skulle kunna tänka mig att hämta mat idag för att lyxa till lite. Tänkte att jag kanske är värd det ändå - efter en hård vecka :-) Jag känner inte precis för att ge mig ut i snöyran, men det är väl små uppoffringar man får göra om man nu slipper laga mat. Frågan är bara vad jag ska få hämta. Ett kärt besvär att bestämma. Sushi var riktigt länge sen.

Källsortering pågår

Jag gillar tanken på återvinning och att källsortera sina sopor, med tanke på hur mycket sopor vi alstrar i västvärlden idag. Jag gör det också i viss utsträckning, så gott det nu går. Men något som jag är extremt dålig på är att gå iväg med de där jäkla soporna när de ska någon annanstans än till sopnedkastet. Även om kartonginsamlingen och batteriholken finns i samma hus kommer jag helt enkelt dit alldeles för sällan. Så det ligger konstant saker i min lägenhet som ska bäras iväg på. Så stort har jag inte heller att jag lyckas se det mest hela tiden - och irritera mig på att ingen burit iväg på det.

Något jag väntat på i flera månader är den rullande miljöstationen. Förra året var den här med jämna mellanrum, men sedan jag städade ur mitt kemikalieförråd har den inte skådats (det var i oktober). I år visade det sig att den kommer först i mars. Det är som tur är ganska snart för det har stått en påse med diverse miljöfarligt avfall här sedan oktober. Hur kom dessa då in i mitt hem kan man fråga sig? Jo, de kom med min käre far i samma veva som jag flyttade hit, för snart sju år sen. Har inte använt mycket av klorinet eller kalklösningen sedan dess. Men det var ju tur att jag fick lite av den varan.

Jag hoppas bli av med avfallet i mitt hem snarast. Annars har jag snart ett eget sopberg, till skillnad från en egen måne...

Hänga på gymmet

Gymmet idag kändes lite som en besvikelse. Jag har inte varit där på tre veckor på grund av sjukdom och att jag har dansat så mycket. Men det gick riktigt trögt idag. Körde samma vikter som senast eller lite lättare och det var sjukt jobbigt. Har jag redan tappat? Trodde ändå att dansen gjorde mig starkare. Vilket den säkerligen också gör, men tydligen inte på samma sätt. Det är väl så att musklerna vänjer sig vid en typ av träning också, så när man byter så blir det jobbigare igen.

Det gav mig i alla fall ny motivation att hänga på gymmet en dag i veckan igen. Det är bra för mig att köra lite armar, mage och rygg. Dessutom kan jag passa på att stretcha ordentligt när jag ändå är uppvärmd. Idag kändes det som att spagaten faktiskt närmar sig golvet - med mikrosteg, men ändå. Nu sitter jag och dricker proteindrink för att musklerna ska få svälla lite också. Fick som sagt nyligen synpunkter på mina biceps och kanske att de har blivit lite, lite större. Jag kan bara hoppas.

Även om dansen inte gör mig gymstarkare känner jag definitivt att jag blir starkare i kroppen. Liksom hårdare överallt. Det gillar jag. Dessutom blir konditionen betydligt bättre och den statiska täningen ger väl styrka även om det kanske inte märks på gymmet. Nå, en kombination tror jag är bra.

Luktminnen

Lukter. För mig har har de en tendens att fastna i minnet. Mer än till exempel bilder gör. Jag kan kastas mellan tid och rum med hjälp av lukter. För något år sen gjorde jag spenatsoppa som jag inte ätit på år och dar. I samma sekund som jag stack ner snoken i grytan förflyttades jag tillbaka till farmors och farfars lantställe i Ångermanland och jag blev sju år igen. Jag kunde se farmor framför mig stå i köket och jag kunde känna känslan av att vara hos dem i två veckor utan mamma och pappa.

Ofta får jag luktförnimmelser på bussen eller gatan eller var som helst. Innan jag kan specificera lukten infinner sig en känsla i kroppen. Jag blir en ålder eller jag befinner mig på en plats eller i en känsla. Det är märkligt att det går så fort utan att man ens vet vad det är man känner lukten av.

Samma sak gäller med parfymer. När jag känner lukten av en parfym kan jag ibland minnas en person, annars en plats eller en annan tid. Det kan vara en parfym jag själv hade under vissa år, eller en parfym som någon jag umgicks med hade.

Det är lite konstigt att luktminnet är så starkt.

Bokmal

Jag blir förvånad över hur snabbt dagarna går. Jag är faktiskt expert på att skapa mig nya rutiner för att ruta in dagarna. Min fantastiska Peter Robinson-bok gör det inte precis svårare. Har som tur är en bok att följa upp med när den snart är slut. Tänkte reservera ett antal böcker på biblioteket sen, men jag vet inte. Bokrean börjar på tisdag och jag har ett presentkort på Akademibokhandeln som jag skulle kunna passa på att spendera på lite reaböcker. Men det innebär att jag måste släpa mig dit och slita och riva tillsammans med alla andra. Har redan sett ut ett antal böcker jag skulle kunna tänka mig. Bland annat av Stieg Larsson. Men dessutom tänkte jag köpa en bok om att sy kläder. Det skulle ju kunna vara något att sysselsätta mig med här på dagarna. Har tänkt mycket på att jag skulle vilja sy, men de gånger jag försökt har det inte blivit riktigt som jag tänkt mig. Men med lite handfasta råd kanske det skulle kunna gå bättre.

Ska jag alltså orka släpa mig till Akademibokhandeln på tisdag? Ett alternativ är att vara där vid 0.00. Var förbi Fältan igår för att känna efter hur det kändes att vara där. På väg dit snöade och blåste det på Valhallavägen så att jag trodde jag skulle dö. Jag var frusen sedan tidigare, men de sista 10 metrarna trodde jag inte jag skulle överleva. Jag var säker på att frysa fast där utanför och aldrig mer ta mig upp.

Nå, jag överlevde. Frågan är om jag orkar släpa mig dit igen - nattetid - för att slita under en rea. Reor överlag är inte min grej. Helt enkelt.


Miljömat

Läste i tidningen idag att det går åt 8 liter disel till att fiska upp 1 kg havskräftor. Miljöbov? Ja. På Plus i måndags såg jag att det släpps ut ca 9 kilo koldioxid per kilo växthusodlad sallad (om växthuset värms upp med fossila bränslen). Snacka om växthuseffekt i dubbel bemärkelse. Minst var det för lokalt odlade grönsaker och frukt. Men tropiska frukter ska vi inte tala om. Varje kilo passionsfrukt ger koldioxidutsläpp på 7 kg för att vi ska kunna äta den här i Svedala.
Jag har insett att det finns vissa justeringar att göra i mitt liv för att göra det miljövänligare. Men hur tar jag reda på hur miljövänligt varje litet alternativ butiken erbjuder är. Jag skulle gärna se att maten märks med hur mycket frakten och framställningen har alstrat i miljöutsläpp. Då skulle man faktiskt kunna göra något för miljön - varje dag.

Tänkte att jag skulle göra en liten uppställning för vad man kan akta sig för om man vill handla miljövänligare mat.

Frilansmat: Mat odlad lokalt utan kemiska tillsatser. Potatis, morötter, kålrötter och jordgubbar.

Lastbilsmat
: Från Sydeuropa främst fraktas med lastbil. Apelsiner, äpplen, tomater och citroner

Båtmat
: Kommer från tropiskt klimat men klarar båttransport. Mango, bananer, meloner och kiwi

Flygmat: Känsliga frukter och grönsaker som flygs in. haricots verts, passionsfrukt, sparris och guava.

Naturligvis vill vi sträva uppåt i den här listan. Ju mindre flygplansmat vi äter - desto bättre för miljön. Jag råkar faktiskt gilla jordgubbar och morötter väldigt mycket. Framför allt morötter tycker jag är underskattat.

Spagetti

Svinkallt var det i alla fall igår när jag pallrade mig hem från baletten. Så där så att det frös ihop i näsan och jag nästan fick köldastma. Jag blir lite glad ändå. Även om jag är övertygad om att något är fel när hösten var betydligt varmare än vanligt och det nu är betydligt kallare än vanligt. Jag tror det är det här vi går emot.

Jag undrar i alla fall hur lång tid det ska ta att kunna gå ner i spagat. Vi tränar på det ett antal gånger i veckan men det händer ingenting för mig. Jag har ändå varit ganska duktig på att stretcha de senaste månaderna (kanske inte just på spagat, men...). Jag måste nog lägga i en högre växel. Igår satt jag framför tv:n och stirrade i benet, så jag såg inte så mycket, men det drog bra i muskeln.

Har för övrigt haft ganska bra träningsvärk från i söndags. Så där i en specifik liten muskel i varje kroppsdel. Det är riktigt bra. Länge sen jag hade träningsvärk på baksidan av låren. Men stretchingen ligger definitivt efter. Jag kanske är för gammal för att bli så vig. Kan man skylla på det eller? Tror inte det när det gäller vår väldigt ryska balettlärare. En vecka bad hon oss plötsligt att gå ner i splitt. Det är något jag aldrig har behärskat och som jag aldrig ens provat. Vet inte om det är rätt taktik för att lära sig det. Men det drog bra...

Fotoproblem

Det var länge, länge sen jag var i en fotoautomat. Det första problemet jag insåg, var att hitta en.

Men jag kom på att det stått en där jag jobbade för flera år sen. Och mycket riktigt stod den faktiskt kvar. Det andra problemet blev att försöka skrapa ihop 60 kr i mynt. Jag kan tänka mig att alla butiker i närheten får frågan ett par gånger, om inte om dagen så i alla fall, i veckan. Jag hann gå in i fem butiker innan jag lyckats skramla ihop till de där 60 kronorna. Helt löjligt att den inte kan ta sedlar åtminstone.

Sen satt jag där med den kvinnliga robotrösten som berättade hur jag skulle sitta och vad jag hade för val. Det var inte svårt, det svåra var att den hängde upp sig hela tiden när jag valde lite för snabbt. Då passade rösten på att fråga ett par tre gånger, så att alla som gick förbi utanför hörde. Irriterande.

Till slut stod jag i alla fall där och väntade på mitt ark. Lite uppjagad. Ut kom de fyra bilderna och mina ögon ser galna ut som vanligt. Vem har sagt att jag blir bra på bild, inte var det då jag. Men det här ska bara vara på ett terminskort, så jag ska väl stå ut med att visa upp det.

Att det ska vara så svårt att skaka fram en bild på sig själv...

Officiellt medlem

Äntligen har jag fått mitt inbetalningskort för medlemsskapet i ett parti. Jag är mycket exalterad och väntar på att få engagera mig!! Då kan jag bocka en till sak på min lista. Lite politiskt engagemang är precis vad jag behöver tror jag. Det skulle rent av kunna leda till ett jobb - i framtiden. Ska bara betala först...

Vintervila

Jag drömmer så otroligt mycket just nu. Antar att jag inte sover så hårt. Drömde att jag var tvungen att balansera på en bräda på vattnet och att vi skulle sova i en sjö för 20 kr som några sjörövare kammade in. Mycket märkligt. Jag lyckades i alla fall vakna vid 3 inatt och komma på att jag inte tagit fram frukostbröd. Så det passade jag på att göra. Glömmer ofta bort det nu för tiden. Vet inte vad som är på gång riktigt.

Ny dag att utföra lite sysslor på. Lycka till med det. Min bok hägrar och det är nästan det som tar mest tid - efter bloggandet. Grr... Sen ska jag nog skriva en låt i alla fall. Och kanske hitta det perfekta jobbet. Oroar mig lite eftersom det kommer väldigt få nya jobb just nu. Har sommardvalan redan satt in? Då får jag panik! Ska jag behöva sommarjobba i sommar också och inte få någon semester? Jag blir nästan gråtfärdig när jag tänker på det.

Jag - en Phil Collins

Nu är det verkligen öde på repen med bandet. Jag fick göra en Phil Collins idag och spela trummor och sjunga. Det gick ok, men rösten tar skada. Det är så svårt att koncentera sig på att sjunga med magen, framför allt som jag sitter ner. Tydligen var det en gängse uppfattning att det inte finns någon mening att fortsätta utan trummis. Vi gör ett sista ryck i att försöka hitta en, sen får det nog faktiskt vara.

Det känns ändå lite tröstlöst att börja om från början igen. Vi har gjort det så många gånger vid det här laget. Det är liksom svårt att komma vidare, även om vi förvisso hittar nya sound i och med varje bandmedlemsbyte. Men *suck*, vad trött jag är på det.

Hipp hipp

Jag har Morgan Pålsson från Hipp hipp på framsidan av min kalender. Jag kan inte låta bli att märka vissa likheter med honom och flertalet journalister på svt som heter Morgan och har ett -sonnamn. Undrar just vem det är som har inspirerat till figuren Morgan Pålsson. Jag tycker hur som helst att han är en skönt, osjälvkritisk och egocentrerad journalist med allt för bred stockholmska (har aldrig sett det ordet i skrift förut tror jag..).

När kommer Hipp hipp tillbaka? Jag vill ha mer!!

Trötthet

Trött, trött, trött, så otroligt trött. Tröttheten går som vågor genom min kropp, vad ska man göra? Och det är inte en trötthet som har med sömnbrist att göra. Det är någon annan brist. Jag orkar verkligen inte ta tag i någonting. Det blir värre för varje dag.

Som L sa det ganska bra häromdagen när hon spenderat en hel dag hemma i lugnet med sina böcker: "Det är inte så att jag känner mig fylld med energi för det." Nä, för att alstra energi krävs det en energikälla av något slag. Den heter inte sitta-hemma-och-ta-det-lugnt. Jag tror faktiskt att jag håller på att bli galen. Fast väldigt diskret. Utbrotten sker invärtes.

Aaah, jag är så trött, hur ska jag orka släpa mig till replokalen sen. Lite kaffe kanske gör susen (- antagligen inte).

Fri tid

Saker att göra när man har mycket tid till förfogande:

- Skriva en bok
- Plöja böcker
- Skriva musik
- Hitta nya bandmedlemmar
- Skriva en uppsats
- Engagera sig politiskt (kom igen, ge mig mitt medlemsskap!!)
- Volontera
- Resa jorden runt
- Skaffa sig en mecenat
- Bli miljöaktivist (kasta tomater på bilar och så...)
- Lära sig nya saker med hjälp av dummies böcker
- Hitta ny musik
- Träna sig sjukt atletisk (mina biceps fick faktiskt kommentarer igår...)
- Måla om hemma
- Städa ur hela hemmet
- Försöka ta tag i något av det ovan istället för att blogga

Dags att starta den här dagen

Mitt glidarliv

Glidarlivet fortsätter. Jag undrar verkligen var det ska sluta. Tänker ibland att jag borde göra något riktigt bra med den här tiden. Verkligen utnyttja den maximalt. Men hur? Min tanke är att jag borde skriva en bok, läsa in något ämne och bli bra på kanske programmering eller något annat på egen hand. Något borde jag göra ut över att blogga, dansa och läsa böcker. Det måste finnas något meningsfullt det är meningen att jag ska göra. Påbörja en uppsats i svenska att slutföra nästa termin. Mja...

Kanske är lite inspirerad av Avenue Q också, hitta meningen.

Bullerskador

Det är konstant ljud hemma hos mig. Jag har insett att det alltid är något som låter. Vanligen har jag musik på och det är ju ett självvalt ljud som jag välkomnar. Men när musiken är avstängd kommer alla andra ovälkomna ljud fram. Datorn när den står på är väldigt ljudlig eftersom fläkten låter som att den ska ha kapacitet att veva runt stora volymer luft. Om den inte är på inser jag att min lampa har börjar surra väldigt mycket på senare tiden.

Jag kommer att få bullerskador. Ovälkomnat ljud kan göra en till psykopat, särskilt när man börjar tänka på dem. Jag får försätta mig i en stuga i skogen utan elektricitet. Jag tror att den endast är av ondo.

Bloggoholictendenser

Har sovit djupt och alldeles för länge idag. Kommer aldrig att hinna med att få i mig alla mål mat innan dansen idag. Oroande!

Däremot drömde jag en massa inatt. Det sista jag drömde var att jag bet av en baktand - rejält. Det är lite av en mardröm som återkommer. Mycket obehagligt. Den här gången var jag dock inte så oroad, förutom över allt kraschande som jag hörde i huvudet (undrar vart det kommer ifrån när man drömmer?). Men jag drömde även att jag mötte en annan bloggerska, vars blogg jag sällan besöker, hemma i min hemstad på en kulle där vi brukade åka pulka som barn. Vad gjorde hon i min dröm? Vi pratade blogg i alla fall.

Är det ett tecken på att man är bloggoholic när man till och med drömmer om bloggen? Har jag skaffat mig ett beroende? Aaargh...

Mer Norah...

Vad är väl Melodifestivalen när Norah Jones finns. Mer melankoli än så kan man väl knappast kräva en kväll som denna.

As I sit and watch the snow
Fallin' down
I don't miss you at all
I hear children playin' laughin' so loud
I don't think of your smile

So if you never come to me
You'll stay a distant memory
Out my window I see light doing dark
Your dark eyes don't haunt me

And then I wonder who I am
Without the warm touch of your hand

And then I wonder who I am
Without the warm tough of your hand
As I sit and watch the snow
Fallin' down

Norah Jones - I don't miss you at all

Lätta hjärtat

Känner ett lätt illamående i kroppen. Och det är inte vinterkräksjukan...

Fick äntligen prata med bruden som nyss kommit hem från bröllopsresan. Det kändes skönt att få prata av sig med henne. Att lätta mitt hjärta till någon som jag inte behöver ljuga för. Någon som inte dömer mig. Jag gillar framför allt att hon sitter med sin drömprins i drömslottet och lever ett fantastiskt liv. På något vis är det lättare att vara sårbar när hennes liv ter sig perfekt. Det är liksom omöjligt att matcha ändå. Vi har inte hunnit prata sedan bröllopet, och knappt då ens, så det fanns en del att avverka i samtalsväg.

Det var härligt att höra om lite annat också, vackra vyer och fint väder i Sydafrika. Vin och god mat. Jag känner mig så glad för hennes skull.

Vill bli vuxen

Jag undrar om jag börjar bli trött på att leva tonårsliv. Jag trodde att det skulle finnas ett liv efter tonåren, men på något sätt bara fortsätter, och fortsätter de. Vad ska jag göra för att förändra mitt liv, det är vad jag undrar mest av allt. Vad kan få mig att känna mig vuxen? Kommer jag någonsin att göra det?

Ibland känns det som att jag börjar bli vuxen i tanken. När jag ser ner på extremt tonårsmässigt beteende eller blir obehaglig till mods när det kommer in stora undgdomsgäng på bussen. Men annars är mitt liv bara en förlängd pubertet. Vad ska jag göra, ge mig ett tecken?


Nytt ställe att börja om på

Jag drömde om en lyxyatch i Söderhavet inatt. Undrar vad det betyder? Antagligen att en större summa pengar är på väg i min riktning. Förmodligen.

Jag hade spelat in Men in trees i onsdags och passade på att se det igår. (Från girlylicious-kvällen som jag tycker kändes förringande för tjejer. Vill tjejer se Top Model och Lustgården, är det tjej-tv eller vad? I min värld kan det få vara lite mer kvalitet bakom. Och framför allt färre modeller.) Hur som helst så tänkte jag att jag ändå kunde kolla in Men in trees. Den var ju väldigt förutsägbar i vissa avseenden, men ändå lite småputtrig. Jag gillar konceptet när någon åker iväg till ett ställe där de inte alls såg sig själva och sedan blir kvar. Vet inte varför. När jag såg första avsnittet av Saltön förra gången det gick så ville jag också ha en ö att åka till och leva på. Inte så mycket för att jag gillade serien, utan för att jag gillade konceptet. Hitta en ny plats att börja om på där människor känner varandra. Är jag redan trött på Stockholm och anonymiteten? Egentligen inte. Jag skulle aldrig vilja bo i min hemstad igen. Men ändå tilltalas jag av det lilla, lilla samhället - i teorin. Som tv-serie gör det sig utmärkt.

Jag kanske ska leta efter ett eget guldställe att starta upp på. För övrigt tyckte jag Alaska tedde sig ganska så sympatiskt. Som miljö i alla fall.

Oh, Norah...

Norah Jones. Det är ofrånkomligt att hennes texter är helt storslagna. Hur har jag kunnat förbi se denna musikaliska smällkaramell? Mycket Norah Jones just nu. Det är så mycket melankoli i en så ung tjej. Me like... a lot....

Help me breathe,
Help me believe,
You seem really glad that I am sad.

You are not my friend,
I cannot pretend that you are.

You made it sting,
Your voice is ringing,
Just like the boys who laughed at me in school.

Norah Jones - Not my friend

Verklighetsträning

Jag ska försöka att bli bättre på att leva i verkligheten. Det är svårt, men någon gång måste man ju börja sluta fly in i tankarna. Tränar på det när jag läser min bok. Att verkligen fokusera på det jag läser. Inget annat ska finnas i tankarna. Isolation.

Glasögonorm

Jag har verkligen blivit glasögonorm på riktigt. Det är nästan ett år sen jag började bära dem på heltid. Nu kan jag inte vara utan dem. Om det regnar och jag tar av mig dem ser jag ingenting av människorna runt omkring mig. Så var det på heltid förut. Märkligt!

Nu är jag så van att ha dem på mig att jag nästan går och lägger mig med dem. Idag var jag på väg in i duschen utan att ta dem av mig. Då börjar jag kanske bli lite väl bekväm. Men linser är ju så fruktansvärt oskönt. Torrt och obehagligt. Minsta lilla grej som kommer in i ögan känns som ett tefat håller på att landa på min hornhinna. Glasögon rules!

Avenue Q

Jag var alltså och såg Avenue Q igår. Det var genrepet. Jag satt och faschinerades av kändisfaktorn för denna tilldragelse. Det var främst politiker av Calle Bildst kaliber som stod och drack vin i pausen och svor över att de blivit utelåsta från parkettdörren. Men även de som skrev musikalen satt på raden framför oss. Min svägerska guidade oss genom de, för denna tilldraglese, lokala kändisarna. Där satt jag och mös helt utan förväntningar.

Vad kan man säga om Avenue Q: roliga handdockor med sina bärare, sköna låtar, kärlekshistorier och framför allt mycket sex (internet är för porr för dem som undrar). Ungefär så. Men framför allt väldigt underhållande musikal. Min mamma verkade vara väldigt underhållen. De dryga två timmarna gick väldigt fort.

Senast jag såg en musikal var Rent, den lyckades jag se två gånger på kort tid. Den har ett stort mörker som jag i och för sig uppskattar. Men det var på något sätt lättare att titta på denna underhållande och galna musikalen med små monster. Jag kan bara rekommendera.

Borgarna var där

Jag har fottérat mig med borgarbracket så här på kvällskanten. En storslagen kväll när jag totalt tappade fokus. I will tell you all about it. Nu - sova. I min. Mjuka. Säng.

Uppbrott

Ben och Felicity gjorde slut i dagens avsnitt - för att han inte kunde låta henne vara som hon är. Och jag grät. Förstås. De är ju gjorda för varandra.

Lyssnar mycket på Blondie och Maria idag. Hade glömt hur underbar den låten är. Väldigt mycket London för mig och Pop corn där vi hängde på måndagkvällar. Det var tider det! Låten gör mig glad!

Verklighetsflykt light

Jag måste säga att jag är en verklighetsflyktens mästare. Jag kan sitta på ett surt gammalt tunnelbanetåg med tråkiga resenärer och känna mig ganska glad och helt i andra tankar, bara jag får ha musik i öronen. Den gör att jag kan stänga av det värsta fiolgnisslet, skrikande dagisbarn eller näst intill vad som helst.

Men jag inser att jag kanske är lite för bra på att fly in i mig själv. Jag har suttit och läst i min fotölj ganska många dagar, men inget jag läser tycks väcka mitt intresse tillräckligt, för jag kan inte koncentrera mig. Det är ändå skönlitteratur jag läser. Ögonen vandrar sida upp och sida ner, men inget går in.

Jag inser att det kanske är dags att åtminstone försöka landa i verkligheten, i alla fall ibland. Annars blir det så himla obehagligt de där gångerna när den kommer och piskar en i ansiktet.

Solstråle

En liten solstråle, lite dramatik och eventuellt någon handdocka. Det är det enda jag kräver idag.

Och planerna ska inte behöva gå om intet, om jag håller mig upprätt tills ikväll vill säga. Då blir det nämligen musikalen Avenue Q tillsammans med en utvald klick av familjen. Där ingår numer två solstrålar så vitt jag förstår. Musikalen ska dessutom vara knasig och rolig och utgöras av ett antal handdockor, vilket gör att mina krav kan ses som möjliga att uppnå denna dag.

Tills dess kvarstår några timmar i ingenmansland. Jag vet inte riktigt hur jag ska fördriva dagen. Hade egentligen tänkt gå och gymma, men jag kanske borde ligga lite lågt ett tag till. Känner mig inte riktigt kry än. Kan nog spara lite energi tills i helgen då det blir mer dans.

En dag om året

Alla hjärtans dag är inte något som jag någonsin firat. Enda gången jag har haft en dejt på Alla hjärtans dag var när brorsan var singel och hade panik över att han inte hade någon dejt. Jag offrade mig med att gå på bio med honom och en zoo-ask det året. Jag tror inte han var helt nöjd, även om biosalongen inte precis var till bredden fylld med kärleksfulla par som ville se Snatch.

Jag brukar på något vis höra av mig till min mamma, men oftast är det hon som hör av sig först. Inte idag dock, till slut blev jag tvungen att ringa henne på jobbet för att se att allt stod rätt till. Då önskade hon mig en bra dag, inte någon särskild dag utan bara en bra onsdag.

Läste i tidningen att en skola har tagit studiedag idag så att eleverna är lediga. Detta för att utsatta elever inte ska känna sig mer utsatta när de inte får rosor och liknande. Det är märkligt hur en dag som ska fira kärleken kommer att bli en dag då utsatta känner sig ännu värre. Men allt handlar väl om hur man tar det.

Jag tycker ändå det känns som att den här dagen mattats av något med åren. För bara något år sen minns jag hjärtan och gulliga nallebjörnar i butikerna veckor i förväg. I år har jag knappt sett någonting. Men det kan ju bero på att jag inte är ute och spenderar så mycket tid i och för sig.

För alla som firar den här dagen önskar jag att den blir bra. Puss och kram från mig.

Singelrutiner

Ibland förstår jag varför folk väljer att para ihop sig. Det är trots allt vissa saker som man ofrånkomligt går miste om som supersingel. En oväntad kaffe på sängen, en överraskande påhälsning, en extra kram som man inte bett om. Det är klart att det finns fördelar. Men allt sånt där skapar också ett beroende. Jag vet inte om jag är beredd att överlämna mig i den typen av beroende. Alla vet hur svårt det är att komma ur sånt.

Jag erkänner att jag är sämst på att lägga ut krokar för att skapa ett beroende. Men jag känner mig oftast lycklig i mig själv och av att vara själv. Jag vet inte om jag är beredd att ge upp den enkla lyckan när jag inte vet vad som väntar. Det är fortfarande som att hänga ut genom ett fönster utan skyddsnät, och jag är ganska så rädd för höjder.

Jag måste ändå erkänna att jag uppskattar den där latten serverad i sängen med tidningen till. Det kan vara otroligt skönt med ett avbrott i singellivet ibland. Ett avbrott i mina väldigt strikta rutiner.

Energiboost

Jag har fått en ny energiboost från ett totalt oväntat håll. Ibland krävs det så lite för att känna sig bekräftad och behövd. Det insåg jag när a-kassan idag ringde mig lite oväntat.

Den lilla damen frågade efter något som de skickat brev om och som jag hade men inte trodde var tillräckligt. Det brevet fick jag i fredags, alltså för inte allt för länge sen. Ändå ringde hon redan och hoppades på att få det. Nu sa hon glatt att det papperet skulle räcka för att bekräfta det hon behövde. A-kassan ringde och gjorde mig glad!! De ringde över huvudtaget!

Men nyvunnen kraft gick jag in på ams för att kolla nya jobb. Jag hittade ett som låg under en annan klassificering och som kändes något underkvalificerat, men som jag nog skulle kunna få. Kanske är det precis vad jag behöver. Ett jobb inom mitt gebit på en prestigefull arbetsplats att sedan kunna sätta på mitt CV. Hellre det än att gå tillbaka till min förra yrkessroll som bara känns underkvalificerad, punkt. På det här stället skulle jag ändå få jobba tillsammans med andra som gjorde sådant som jag vill göra vilket skulle kunna ge mig erfarenhet för andra jobb jag ska söka.

Jag känner mig lite stärkt just nu. Aaaah, så till den milda grad att jag stod och skrubbade en ugnsform som är helt omöjlig att få ren. Nu blev det swinto - jag hoppades att den skulle glida ur mina händer och gå sönder så jag kan få slänga den. Den är helt värdelös ur renlighetssperspektiv. Ibland önskar jag att konsumtion var något oavkortat bra.

Information eller desinformation

Information. Det är väl något vi aldrig kan få för mycket av. Men hur tyder vi något alls i detta myller som vi omger oss med dagligen?

Jag har tänkt på vissa saker av allt som exploderat runt oss i informationsväg som inte fanns när jag var liten. Exempelvis kan jag nu lätt som en plätt söka rätt på någons telefonnummer eller kolla upp vem som ringt till mig via webben. När jag var liten fanns 07975, men det var svindyrt och inget man ringde till hemma i min familj. En annan sak är att det numer finns rullande skyltar på bussarna så att man vet vilken nästa station är. När jag skulle åka till landet som barn var jag tvungen att be busschauffören säga till (vilket de alltid gruffade om) eller sitta som på nålar hela vägen och hoppas att jag skulle känna igen mig. För att inte tala om att åka buss i Stockholm. Det var nästan inte att tänka på om jag inte visste exakt hur det såg ut där jag skulle av.

Jag påminns dagligen om hur obegränsat mitt hemmaliv är i och med internet. Det är lätt att hitta färdvägar när jag ska åka nånstans jag aldrig varit förut eller att kolla upps ställen på kartor. Jag kan få nys om ett bra band och genast tanka ner musiken för att själv skaffa mig en åsikt om dem. Allt måste ha varit så mycket omständigare förut. Samtidigt tror jag att man krävde så mycket mindre för att vara lycklig. En datorkrasch idag skulle vara otroligt jobbig, nästan som att ens hem förstördes. Allt ska gå snabbt och all typ av väntan innebär främst stress snarare än att se det som ett par minuter i kontemplation. Att stå och vänta på ett pendeltåg som aldrig kommer och inte få någon information om vad som hänt är en rejäl pulshöjare, i alla fall i mitt liv. Egenlitgen skulle jag behöva några yogaandningar för att ta mig ur det, men jag blir alltid irriterad istället. 

Samtidigt påminns jag om hur svårt det är att få fram pålitlig information. Jag lyssnade på Ring P1 häromdagen där alla som ringer är "experter" på allt möjligt. De rabblar upp statistik som bygger upp deras argumentation och använder auktoritetsargument. Men vem vet hur riktiga deras fakta är. Om personen har jobbig röst eller låter lite galen kanske vi fattar misstanke direkt. Men om personen låter redig kanske vi rent av börjat tycka likadant. Hur som helst tror jag oftast att det sås små frön av tro på det personen säger om de argumenterar bra för sin sak.

Hur mycket information är egentligen desinformation? Tänk på hur mycket vi aldrig får veta för att vi tror  oss veta. Allt för ofta kommer informationen till oss vilket gör att vi inte orkar ta rätt på fakta själva för att se om det verkligen kan stämma. Tanken skrämmer mig ibland för hur naiva vi kan bli. Hur mycket kan en person i vår närhet som vi litar på egentligen koka ihop innan vi börjar misstro dem.

Ny energi

Jag känner mig stärkt med energi för en gångs skull. Tyvärr är det sämre med motivationen. Jag vet fortfarande inte vad jag vill och det borde jag sätta mig ner och fundera på. Men jag är för lat helt enkelt. Det är skönare att bara tuffa på och göra som jag alltid har gjort. Varför är människan så lat, eller är det bara jag?

De senaste veckorna har jag fått bekräftat min lathet och att den inte har några gränser. Jag kan verkligen nöja mig med att sitta i fotöljen och läsa en hel dag. Jag har blivit exceptionellt bra på att inte spendera pengar - och det är ju alltid något. Undrar om jag kan skylla lite på vädret också. När det är så här kallt som det ändå varit går man väl ogärna ut ändå. Det är skönare om man kan sitta inne - enligt mig. Dessutom har jag försökt kurera mig och då borde man väl hålla sig inne i den mån det går.

Idag tänkte jag i alla fall sätta lite sprutt. Kanske rent av ringa någonstans om jag kan uppbringa så pass mycket energi. Har väl ändå någon arbetsplats där jag gärna skulle se mig själv. En liten. Eller är mitt hem min främsta arbetsplats?

Lurigt

Har precis vaknat efter en middagslur. Känner mig förvirrad, piggare och tröttare...

Paus

Det har börjat formas något slags beslut i min hjärna. Jag antar att det har varit på gång länge, men nu finns det snart inga hörn att gömma sig i längre. Jag vet inte om jag står ut en gång till. Det känns inte längre jätteinspirerande eller kul ändå. Det kanske är dags att lägga av helt. Lägga bandet på hyllan.

Trummisen har givit upp - så vi är utan igen. Det känns skittrist. Särskilt som det är så tråkigt att repa utan honom. Han har varit lite avlägsen den senaste tiden och jag har varit lite orolig över att det haft med mig att göra. Det kan det forfarande ha förvisso, men det visar sig att han är beredd att hoppa av bandet för det i så fall.

Jag känner i alla fall att jag inte har någon energi att vänta in en ny trummis. Är det här mina drömmar om en karriär som rockstjärna slutar? Den jag vårdat så ömt. Vad händer nu med alla mina låtar? Ska de bara få glömmas bort? Det är lite sentimentalt besluta att ta. Men vad annat kan jag göra?

Expedierad

Det blev extremt sen frukost, en måndag som denna. Men så får det bli när man är på förortsexpedition på nätterna. Det var trots allt skönt att komma iväg lite. Sitter med en smoothie och väntar på att kaffet ska bli klart. Sen ska jag väl på läsa DN och ta en dusch. Det känns otroligt dekadent att inte ens vara klar med sånt vid 11-tiden en måndag. Det finns vissa små fördelar med att vara ledighetskommitté

Dessvärre är det inget alpint idag. Så jag får nöja mig med att ta tag i lite ansökningar istället. Det kanske är lite bra för mig ändå.

Solsken

Jag behöver sooool, Playa del Soooool. Vad skulle jag inte ge för lite solsken...

Obegränsat med sol.

Jag kanske har ett beroende ändå.


För många tankar

Det är någonting med mitt huvud idag. Jag kan inte fokusera på just någonting. Har haft två dansklasser idag och jag var helt borta hela tiden. Andra klassen kändes inte ens särskilt rolig. Det är oroande. Annars brukar jag vara helt närvarande på klasserna. Allt annat lämnar jag utanför dörren. Det är bara jag och dansen. Icke idag!

Det är inte så mycket en oro längre som det är negativa tankar. Spiralen är fortfarande på väg nedåt och jag vet inte hur jag ska stoppa den just nu.

Back to basic! Vad har varit bra med den här dagen. Gläds åt något litet. Jag vet att jag kan!

Dålig karma

Jag har haft ett stort lugn i kroppen den senaste tiden. Det är nu som bortblåst. Ersatt med små myror som springer runt överallt och killar mig inombords. Igår var jag otroligt trött och det skulle inte bli några problem att somna. Men med för mycket socker i blodet, tankar i huvet och snor i hjärnan kan vem som helst med lätthet ligga vaken. När oron besätter min kropp blir jag som en tickande bomb. Igår tickade det så högt att jag inte kunde somna.

Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men jag känner mig otroligt osäker just nu. På allt. Är det verkligen läge att börja revidera allt jag är och allt jag står för just nu? Det måste väl finnas bättre saker att göra med min tid.

Kom att tänka på karma också i allt det här. En dag trodde jag att jag fick en guldstjärna i mitt karma för att jag gjort något bra. Men det är som att jag glömmer bort att karma räknar in ens handlingar i hela det stora och ska göra gott åt alla. Och i så fall borde min handling bli totalt förkastad och mitt karma vara på botten. Kanske förtjänar jag att må lite dåligt ändå.

Matberoende

Ibland tror jag att jag helt glömmer bort vem jag är. Jag har verkligen suttit och gått ner mig totalt hela eftermiddagen, känt mig otroligt nere och hängig. Så fick jag i mig ett ordentligt mål mat och - vips - vad livet blev roligare igen. Gröt till lunch! Vad tänkte jag? Glöm inte bort att äta kvinna! Jag behöver mer mat än så för att klara av den tuffa uppgiften livet. Nu känns det bättre.

Det var helt löjligt vad jag han tänka mig igenom mycket under mina gråa timmar av nedåtgående spiral. Det känns som att jag nästan hann ta mig till botten. Giv mig energi, och allt jag behöver är egentligen mat. Jag är väldigt matberoende. Mycket känsligare än jag varit förr om åren, då kunde jag gå länge utan att må så dåligt när jag glömde bort att äta.

Matberoende är ändå ett bra beroende får man väl säga. Och i stort sett det enda jag har. Jag har inte festsnusat på ett år, halleluja, jag känner inte tillstymelsen till behov av snus. Blir lite äcklad av lukten av det. Jag var i min "ungdom" även en partyprisse, men har mer eller mindre lagt även det på hyllan sen jag började plugga. Igår försökte jag ta mig en liten whiskey i syfte att lindra halssmärtan och döda eventuella bakterier. Men jag kunde inte förmå mig, så osugen var jag på alkohol. Till och med sockret är ett beroende jag lyckats undvika. Jag äter godis ibland, men mest för att unna mig. Det är sällan jag känner ett stort sug efter det (utom möjligen om jag glömt äta...). Oftast köper jag lite godis, men finner mig själv tvinga i mig det utan att alls riktigt lyckas.

Så matberoendet kanske fyller upp alla andra beroenden man kan tänkas få. Äter man bara ordenltigt så behöver man faktiskt inget annat i kroppen.

Blev nästan lite onödigt präktigt. Men sån blir man - av mat i kroppen.

Flickan i bubblan

Ibland så funderar jag över om jag inte borde strunta i allt här och ge mig iväg. Jag tror att jag har ett sånt där koppel med lång räckvidd och vinda så att jag kan springa fritt även om jag vet var jag hör hemma. I så fall kan jag väl bara få dra iväg ett tag och känna hur det känns och förtränga allt som är här. För det som är här är bara jobbigt just nu. Det finns liksom inget stabilt fundament som håller mig upprätt. Inget som är som det är vad som än händer.

Mitt liv just nu är som att sitta i en bubbla som det blåser i, och jag har stora högar med papper som jag ska försöka hålla fast, vilket är omöjligt eftersom jag bara har två händer och två fötter. Paprena börjar liksom blåsa runt i den där bubblan och skär mig hela tiden i ansiktet när de blåser förbi mig. Det är bara som ett stort kaos och högarna blir mindre och mindre och paprena i luften bara fler och fler.

På något vis måste jag ändå känna mig bekväm i bubblan eftersom jag fortfarande sitter kvar i den. Jag undrar fortfarande vad jag väntar på. Är det inte alls bättre utanför bubblan? Är det så här det är - i livet?

Varför nöjer jag mig med detta? Jag vet att det måste finnas bättre.

Grötstark

Gröt är en helt ok lunch måste jag säga. I alla fall dagar när man inte gör av med så mycket energi. Det går snabbt att göra och är löjligt billigt. Särskilt med momors hemmagjorda jordgubbssylt på, den välsockrade varianten.

Sömntroll

Om man i sitt soundtrack väljer en låt som innebär att ligga vaken hela natten, så kanske man ber om det. Vid fyra gav jag nästan upp tanken på att alls sova, det kändes på något vis helt onödigt. Vad ska jag sova nu för, det spelar knappast något roll längre. När man har legat vaken fyra timmar och stressen rusar runt i kroppen är det nästan omöjligt att sova. Man har inte längre samma förutsättningar som man har när man först lägger sig.

Det som var bra var att jag hann komma på att jag inte tagit ut bröd ur frysen. Så jag fick i alla fall frukost idag. Det var ju skönt.

Jag låg nog mest och stressade upp mig över min förkylning igår kväll. Ville sova för att sova bort förkylningen och började därför också tänka att jag kanske inte skulle kunna somna. Men när jag sen låg där vaken kom jag på en massa andra saker att stressa upp mig över. Det har redan gått mer än en månad på det här året och fortfarande inte ett jobb i sikte. I och med det så finns inte heller några pengar i sikte.

Förra sommaren längtade jag mest över att jag den här sommaren skulle kunna få vara ledig. Har jobbat de senaste tre somrarna. Förra sommaren var det så påtagligt när jag varje helg var på landet och resten av familjen var kvar hela tiden när jag åkte fram och tillbaka. Då önskade jag mig lite ledighet i värmen. Men just nu ser det faktiskt inte så ljust ut med ledigheten.

Jag tänkte sova inatt i alla fall. Bara så ni vet.

Guldtjejen

Förstås var det nya tårar som rullade ner för mina kinder idag när Anja knep sitt andra raka guld i VM. Hon är grym, hon är cool, en vinnarskalle och ändå så ödmjuk. (Mer än man kan säga om någon av de andra svenska tjejerna som åkte idag som tyckte att banan var skitdålig - det kändes för mycket som att hon skyllde på något. Hon borde nog mediatränas.) Dessutom gick Anja förbi Stenmark i statistiken vad gäller antal VM-guld. Hon har dem i fyra olika valörer. Är hon inte en guldtjej så säg.

Det som är konstigt är hur lite efterdyningar detta ändå tycks ge i media på något vis. Dessutom hörde jag att Jens Byggmark i och med sin vinstskräll häromveckan satte Tärnaby på kartan. Det trodde jag Anja gjort för länge sen. Eller har jag fel?

Något annat som slår mig nu när jag skriver är att Anja oftast är just Anja i pressen, medan exempelvis Stenmark var just Stenmark. Inte var han Ingmar i pressen i alla fall. Hon förnamn, han efternamn. Skillnader i status. Kvinna - man. Jag måste bara påpeka det för att ha det gjort.

Fastra

Jag har fått nytt förtroende i fasterspotten. Jag ska få sitta Skruttenvakt. Förvisso är det en månad kvar, men jag ser fram emot att få fastra mig. Det ska bli mysigt att få egen tid med henne. Hela två timmar - om det nu inte blir inställd igen.

I´m a star

Ok, jag har blivit utmanad av Karin. Efter många timmars huvudbry kommer nu här the Soundtrack of my life - men utan att bandet Soundtrack of our lives är inblandade.

Vaknar: Early morning – Placebo
Ringer till a-kassan: B. Y. O. B – System of a down

På väg att handla: Float on – Modest mouse

Lagar mat: Seven nation army – The white stripes

Stressar till dansklassen: Red flag – Billy Talent

Förfest: Lips like morphine – Kill Hannah

På dansgolvet: Maria – Blondie

Sista låten på stället: Forever young – Alphaville

På nattbussen: Sunrise – Norah Jones
Nattmackan hemma: The lonliness is gone – Anna Ternheim
Under natten: You can´t help me now – Marit Bergman

Så skulle det låta i filmen om mig.

Nyckelbarn

Jag har ett tag tänkt på min extranyckel som befinner sig i någon annans ägo. Det är lite besvärande eftersom jag inte riktigt vet hur jag ska få tillbaka den. Jag har inte pratat med henne som har den på över ett halvår och det känns lite konstigt att höra av sig bara för att få tillbaka nyckeln. Dessutom är jag lite orolig för att hon ska berätta att hon är gravid i typ femte månaden. Det skulle kännas lite förnedrande att få reda på det av en händelse när vi känt varandra en evighet. Men så är det, vi har inte hörts så mycket de senaste åren helt enkelt.

Det som stör mig ytterligare lite är att jag nästan fick tillbaka nyckeln för två år sen. Hon gav mig den när jag bad henne kolla att hon hade den kvar - och jag tyckte hon skulle behålla den!!! Dumt! Någon gång måste jag ju ha den tillbaka, om jag ska flytta. Men dessutom skulle det kännas bättre att någon som bodde lite närmare hade nyckeln, eller någon jag umgås med helt enkelt. Det är lite opraktiskt på det här sättet.

Jag antar att jag får höra av mig. Men ska jag behöva ringa..?


Tårar och guld

Så har jag blivit sportnörd. Igen. Suttit och hejat på skidskyttestafetten. Jag blir väldigt blödig när Sverige vinner. Men det blev extremt idag när jag såg Wolfgang Pichler stå vid mål och skrika. Denna stora tysk som verkar stenhård som tränare stod med luvan i handen och tårar i ögonen. Då brast det helt för mig. Det går inte att stå emot. Jag är fast. I sportträsket. Igen. Med tårar. Förstås.

Kött för killar

Såg en reklam för Burger King häromdagen. Den gick ut på att en kille lämnade en restaurang och sin tjej med orden "I don´t want this chickfood". På tallriken hade det legat ett salladsblad. Istället gick han till BK för att få sig en dubbel whopper med parollen "I am a man". För så är det ju. Alla tjejer äter ett salladsblad och är då tjejer. Alla killar vill ha rejält med kött. Gärna från BK. Mat för en man.

Jag undrar om jag ska anmäla reklamen till JO. Den är helt absurd och superlöjlig. Mat för en man. Från BK. Med kött. Det är knappast smickrande för vare sig killar eller tjejer.

Bara det att killen blir man och tjejen chick. Det säger väl något om hur de ser på män och kvinnor. Snacka om att rekonstruera könsföreställningar.

Det räcker nu

Huvudvärk, feber och halsont. Var det så jag skulle känna mig idag? Nej, vad jag minns var det inte beställt. Feberdrömmar inatt igen. Jag grät, förstås. Har blivit lite av en vana under nätterna. Jag ställde inte ens klockan imorse för att få sova tills jag vaknade. Jag vaknade ändå vid 9. För mycket oro i kroppen när man ska sova med halsont. Idag blir det nog en liten promenad till apoteket för att se va de har att erbjuda i halsavdomnande väg.

Det är nu jag önskar att jag var utomlands. I Israel på kibbutzen när man blev sjuk fick man gå till sjukstugan. Där fick man lite blåa eller gröna piller som man tog och sedan blev frisk. Mirakel varje gång. Lite såna piller skulle jag behöva nu. Undrar om det är för överdådigt att flyga dit för att fixa lite över dagen?

Bra saker:
- Alpint på tv - visserligen om några timmar, men ändå
- Lunchen är klar och bara att värma
- Jag är inne på dag tre, det borde enligt någon slags logik innebära att det snart är över
- Jag gjorde en punkt till men vet nu inte riktigt vad jag ska skriva, jo, jag har ännu inte utvecklat öroninflammation (även om det känns nära förestående när jag känner efter i örat)

Kurering pågår

Nu har jag känt på vädret, och solen. Solen var varm, snön var kall och Årstaviken har ännu inte frusit på tillräckligt för att den ska vara gångbar (nej, jag prövade inte).

Jag var tvungen att gå ut, till och med min mamma sa det, då måste man. Hon borde veta vad som är bäst för mig. Inte skulle hon skicka ut mig i kylan om hon trodde att det skulle göra mig sämre. Annars vet jag hur det är när kylskåpet gapar tomt och hungern gör sig påmind medan feberyran studsar runt i kroppen. Då är det en nära-döden-upplevelse att behöva gå till affären. Jag har varit med om det alldeles för många gånger. Jag vet inte vem jag skulle kunna tvinga att göra det åt mig heller.

Men idag gick det riktigt bra. Har druckit två glas apelsinjuce med ingefära (egenpressad förstås) och väntar nu på mellanmålssmoothien som även den kommer att innehålla en massa vitaminer. Jag har stockat upp med mycket frukt i mitt hem. Nu ska här kureras!

Kroppssmärta och tv

Den här dagen känns konstigt bra trots kroppssmärtan. För det som går bäst med kroppssmärta är sport på tv. I likhet med förra året vid den här tiden kan jag alltså sitta klistrad vid tv:n tillsammans med svt och vintersport. Förra året var det OS och jag skulle egentligen skriva uppsats. Istället satt jag och letade material i dagstidningarna medan jag hade två ögon på tv:n. Jag vet, det är omöjligt att se tidningen när man har båda ögonen någon annanstans. Men det var liksom meningen. Det jag sökte i tidningen var så grymt ointressant. Men jag försökte göra det bästa på temat demokratisk fostran. Inte det lättaste kan jag säga.

Just nu är jag mest glad att jag slipper gå ut. Kanske ändå borde gå och känna lite på solen och kylan. Måste ändå skaffa lite mer mjölk för att kunna få kaffe.

Där fick jag precis en mikrosekund av panik. Jag hade myrornas krig på tv:n, jag kontrollerade även att det inte var själva tv:n genom att prova även den andra (ja, jag vet, jag har två stycken i ett ensamhushåll - det är en lång historia...). Men nu är alpina VM tillbaka. Puh, jag kan andas ut.

Näsfräs

Det var lite svårt att sova inatt med den här sträva halsen. Jag gjorde allt jag kunde i ingefärsväg igår. Åt till och med rå ingefära. Det fräser till i näsan kan jag säga.

Som om det inte var nog kom jag på att jag glömt ta ut bröd ur frysen igår. Så jag måste vänta tills det tinat lite innan jag ger mig på att skära i det. Får försöka överleva utan mat en stund.

Det var härligt svinkallt igår när jag gick hem. Så där så att det liksom fryser till i näsan när man andas. Det kändes som att näsborrarna klibbar ihop och man inte får luft. Det var länge sen. En härlig känsla när det nu ska vara vinter.

Jag kommer för övrigt inte åt min bloggsida just nu. Was ist los?

Jag som rocker

You Are an Indie Rocker!
You are in it for the love of the music... And you couldn't care less about being signed by a big label. You're all about loving and supporting music - not commercial success. You may not have the fame and glory, but you have complete control of your career.
What Kind of Rocker Are You?

Halsont

Vaknade tidigt av att jag gråtit i en dröm - igen. Verkar hända ofta nu för tiden. Jag hade ont i halsen dessutom. Som att det var något som växte i den. Har inte känt något tidigare så det här känns mycket oväntat. Har absolut inte tiden att bli sjuk. Det gör inte lika ont nu, men den känns helt tjock.

Jag har inte varit sjuk på typ två år, så det är väl lite på tiden. Jag tycker bara det är dåligt tajmat. Ska på balett ikväll och det kan jag inte missa. Får hälla i mig te hela dagen. Eller gå och köpa strepsils att trycka i mig.

Vad är det frågan om?

Lost drummer

Vår trummis har stuckit och gömt sig, ingen vet var riktigt. Men fler obekräftade källor säger att han eventuellt befinner sig i Thailand. Fler har fragment av minnen som säger att han sagt något om det. Delar av dessa fragment tillhör mina egna minnen.

Kontrollfunktionen Hanna

På arbetsförmedlingen jobbar de som varit arbetslösa ett par år och som inte heller McDonalds ville anställa i slutändan. Det har jag fått bekräftat idag.

Skulle dit och verifiera några meriter idag och det var tio könummer före mig. Bara det kändes gränslöst jobbigt. Men det visade sig dessutom ta en timme!! Då sitter de som jobbar där och fifflar med att höja bordet och sedan sänka det igen mellan kunderna. Dessutom står de och ser lite ängsliga ut innan de trycker fram nästa i kön, som att de är lite oroliga att deras lunchavbyte aldrig ska dyka upp. Lite speed, tack! Mitt möte där tog kanske runt två minuter. Vad gjorde de andra tio som var före mig?

Eftersom det var mer än två veckor sen jag skickade in papper till a-kassan och jag ännu inte har hört något, tänkte jag att det var lika bra att ringa dit och kolla att de fått mina papper i alla fall. De skulle väl kunna bekräfta en sån liten sak via e-brev så att man inte behöver gå och undra. Då säger den nosige lille mannen i luren (som antagligen inte fick någon anställning ens på arbetsförmedlingen) att inget beslut har tagits eftersom jag inte verkar vara inskriven på arbetsförmedlingen. De har i alla fall inte fått något sådan bekräftelse. Jag vet ju att jag är det och att jag varit där två gånger sedan dess så jag ringer argt upp dem och frågar hur det står till med bekräftelsen. Damen på kundtjänst säger att det verkar som att den fallit mellan stolarna, den lilla detaljen, trots att jag varit där ett antal gånger och gjort allt man ska för att inte kastas ut därifrån.

Jag frågar mig nu, ska man behöva dubbelkolla allt? Tänk om jag väntat ytterligare några veckor i hopp om att få ett beslut i brevlådan eller lite pengar på kontot? Kunde inte a-kassan ha skrivit till mig om detta delikata, lilla problem. Någonstans borde det väl finnas en kontrollfunktion. Eller heter den Hanna?

Till råga på allt har jag alltid sånt oflyt med bussarna när jag varit på arbetsförmedlingen. Idag var det tio minuter kvar tills den skulle gå. Då passade jag på att gå in på Chokladfabriken. Det är jag lite glad för nu, för det betyder att jag i alla fall ett litet verk med citron och maräng att trösta mig med till kaffet - som serveras nu!

Het marknad

Söndagkvällar är det svårt att hitta på ens något meningslöst att göra. Det finns inga skräpserier att följa, ingenting att sitta och stirra på. Det har kommit att bli en kväll i veckan då jag spontansöker jobb. Igår passade jag på att lägga ut eller färdigställa mitt CV på diverse sajter. Det kan aldrig vara negativt. Äntligen fick jag tummen ur. Satt till halv tolv och pillade med det eftersom det är enda kvällen i veckan när inspirationen finns där.

Jag har en kompis som varit arbetssökande inom sitt gebit ett antal år (han har kört taxi de sista två). Han berättade att han blir uppsökt på sitt CV nu, så man får väl säga att marknaden är het. Vi är absolut inte i samma bransch, men jag hoppas fortfarande att det här ska lösa sig lite lätt. Jag gör trots allt vad jag kan för att lösa det. Ett par ansökningar i veckan borde vara en ganska bra skörd i alla fall.

Inser att min bloggande kommit att kretsa runt främst tre teman: miljö, dans och jobbsökande. Jag antar att det är så mitt liv ser ut nu. Har trillat ur reflekterandet lite just nu. Ska försöka göda det lite under dagen tror jag.

Domningar

Jag bet mig hårt i tungan igår. Lite girig med ett popcorn, då kan det gå så. Jag känner mig fortfarande helt avdomnad i min stackars tunga. Besvärande.

Kom dessutom på att jag längtar efter charter när jag såg Playa del sol. Ett alldeles oväntat och hemligt begär dök upp i maggropen. Hederlig gammal charter. Det var verkligen inte igår.

Dansant

Det börjar kännas lite i kroppen nu, att dansen har satt igång. Jag vaknade med en sträckning/träningsvärk i sidan. Vet precis vilken rörelse det var ifrån igår. Men det hindrade mig inte från att ha en hel eftermiddag i dansens tecken idag. Nu sitter jag här med min proteindrink och tar det lite lugnt.

Tror det är bra att min kropp får vila imorgon. Men det var två riktigt roliga klasser idag. Det var länge sen jag körde diagonaler och jazzmoves. Jazzfunken förra terminen var verkligen annorlunda än alla andra klasser jag varit på i jazzfunk. Det var skönt att få köra lite teknik igen. Bra för mig. Kände att det var lite stelt här och där...

Nu blir det dusch och middag. Sen hoppas jag på att få krypa upp i soffan med något onyttigt.

Längtan efter värme?

Det var bra att G & A skaffade sig en förevändning att ta dit folk igår. G ville använda sin ölpump, A se Melodifestivalen. Vi blev ett helt gäng och det var väldigt uppsluppet - även om vi inte alls såg mycket av Melodifestivalen. Men det var inte så viktigt. Vi såg väl framför allt mer än vi hörde.

Råkade som av en händelse komma in på min ståndpunkt i miljön. Jag insåg då varför människor inte gör något för miljön. De skiter verkligen i det med mentaliteten "jag lever bara 50 år till och jag ser fram emot varmare klimat". Sånt gör mig bara så förbannad. Men det är klart att det är ett svar på frågan varför vi låter saker och ting fortgå.

Error on printer

Det är så typiskt mig att försöka fixa med saker, misslyckas och sedan inse att det förstör något större i hela kugghjulet.

Jag behöver ett foto på mig att ha på ett terminskort. Så jag tänkte att jag kunde skriva ut en bild på vanligt papper i skrivaren. Jag behövde bara fylla på färg i färgpatronerna. Hittade rent av färg till dem och skulle bara mecka i den.

Bänd upp locket med kniv och hammare. De kan inte mena allvar, tänkte jag. Men det var verkligen enda sättet, så jag satte mig med stämjärn och hammare och började banka loss det. Det såg inte ljust ut precis. Men till slut så lyckades jag faktiskt bända upp locket. Bara det att underlocket också bänts upp. Det var inte så att jag kunnat förutse det eftersom locket var solitt och alltså inte gick att se igenom. Jag gjorde bara mitt yttersta för att få bort det. Jag tänkte att det säkert inte spelade så stor roll utan satte mig med kanyler för att spruta i färg. Kände mig typ som en narkoman som gjorde rent kanylerna i skumgummi (inte för att jag har någon erfarenhet av det, men...). Jaha, och sen började färgen förstås att blanda sig mellan behållarna och jag blev tvungen att kasta bort allt.

Nåja, det får bli en bild i svartvitt, tänkte jag. Spelar väl ingen roll.

Nä, bara det att min skrivare vägrar fungera om den andra behållaren inte värmer dess själ. Så nu är jag utan skrivare. Inte hela världen, den är rätt gammal, begagnad och kass. Men den skrev i alla fall ut ibland om man vänslades lite med den. Nu gör den inte det. Blinkar bara error. Typiskt!

Voff

Första lektionen i att få skäll. Jag har varit på street. Läraren är lite speciell, hon vill ha full koncentration och disciplin på sina klasser och det kan jag mycket väl förstå. Men sättet hon försöker att skapa den är lite märklig.

Hon började med att skälla på oss för att hon struntade i om vi var trötta: "kan man dansa kan man fan vara med på uppvärmningen". Alla stod och var med på uppvärmningen, men det var andra lektionen, alla hade kanske inte varit med på första så att de visste hur den var. Hur som helst fortsatte hon med att berätta hur trött hon var och hur många klasser hon hade i veckan och att hon minsann inte gnällde om att hon var trött. Det var väl precis det hon gjorde. Jag hade inte hört någon annan gnälla.

Hon fortsatte med att skälla på oss för att hon struntade i om vi hade ont i musklerna, vi skulle arbeta fullt ut ändå, ta ut allt maximalt. Det förstår jag också. Men jag tror att peppning är bättre än skäll. De flesta brukar göra det bara man kommer ihåg. Jag tror det är påminnelser som behövs.

Senare fortsatte mon med att säga att vi måste säga till om vi tyckte musiken var för hög. "Fråga mig, jag bits inte..." Hrrrm, nej det har vi sett prov på.

Jag tror det kan bli en intressant klass om man låter allt rinna av en och tar till sig endast av godbitarna. Det är bra att alla oseriösa sållas bort, så det kan jag inte klaga på. Undrar bara hur många duktiga som står ut med detta vecka efter vecka. Jag tror på kärlek - men det kanske bara är jag. Det finns alltid ett positivt sätt att säga saker på. Använd inte negationer - säg vad vi ska göra istället!

Dagens insats

Jag vaknade upp till klimathotet även imorse. Det stod på framsdian av DN att Jordens temperatur stiger allt snabbare. Jag behövde liksom inte läsa mer, jag inser problematiken ändå. Jag känner bara att jag vill göra något nu. Kan jag få mitt medlemssakap snart så att jag kan ge mig ut och börja engagera mig? Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre, vad kan jag göra omgående?

Den här morgonen har redan börjat med en liten tagg i själen av panik. Hur kan vi bara låta saker fortgå?

Puh, dags att engagera sig. Stirra ondsint på bilförare, börja kasta hundbajs på fabriker. Ja, vad annat kan jag i nuläget?

Popp

Jag inser varför man ska specificera sig. Då blir det lättare att bli allmän. Konstigt, men jag ska förklara.

Var på popping idag, andra klassen. Popping ger ett så superschysst rörelsemönster som jag vill använda hela tiden. Lite robot-like. Men när jag lär mig poppa ordentligt på poppingklasserna kan jag ta upp dem på streetdancen och jazzfunken när vi poppar med ganska ojämna mellanrum. Men i vanliga fall så kan det ta en hel lektion att få till en popp som är en sekund av en hel koreografi. Nu har jag dock lärt mig poppa (ok, jag håller på och lär mig i alla fall), vilket gör att jag kan greja den omgående i alla andra klasser. Dessutom kan jag ta med rörelsemönstret och känslan och göra den till min egen grej i de andra danserna. Jag gillar poppingen mycket.

Ska maximera dansglädjen den här helgen. Det blir tre dansklasser till. Hoppas att jag får nytta av poppingen. Annars får jag stå hemma och poppa. L tyckte för övrigt att jag blivit duktig på att poppa.

Dansen är i mitt hjärta - och förhoppningsvis även i min kropp.

Konsumtionssamhället

Det verkar florera ett shopstop på flera bloggar. Ingen shopping under februari månad. Jag vet inte riktigt vad det grundar sig i men det är något helt i min smak. Inte just under februari, utan kanske något som man bör ha i åtanke jämt. Oftast är det lätt att gå och köpa sig något nytt och känna sig lite glad i fem minuter. Sen känns produkten gammal igen och lyckan är kortvarig.

Jag gick igår igenom mitt t-shirtförråd, som jag brukar göra med jämna mellanrum. Den lådan är alltid så svår att stänga. Inser att när man rotar lite längre ner (dit man aldrig orkar på morgonen) så finns schyssta grejer som nästan känns som nya för att jag inte haft dem på ett antal månader. Detsamma gäller när jag går igenom mina åtskilliga par jeans. Alltid finns det några som känns lite roligare än de jag haft varje dag i flera veckor.

Jag har oftast några favoritplagg som jag mest har på mig. De ligger också överst i högarna. Längre ner kan man ibland hitta guldkorn som blir nya favoritplagg för en stund. 

Jag har tänkt länge att konsumtionen ska dras ner, jag har också dragit ner den avservärt. I alla fall tänker jag mig för en extra gång om jag verkligen behöver en sak innan jag köper den. Kan vara något att tänka på. Shopping gör oss inte lyckligare, inte miljön heller.

Politiker

Idag har jag blivit partimedlem. Jag - politiskt aktiv? Trodde jag aldrig. Nåja, ett medlemsskap innebär i nuläget inte mer än att betala medlemsavgift och få medlemstidningen. Sen får vi se hur aktiv jag blir.

Kan ha något att göra med drömjobbet också. Det här kanske är ett nytt karriärssteg för mig. Varför skulle inte jag kunna bli politiker rent av?

Yoghurtfrossa

Har försökt lägga om mina matvanor lite den senaste tiden. Smoothies till mellanmål tror jag kan vara en bra vana, eftersom jag är så dålig på att köpa hem frukt. Igårkväll blev det en med mango och vaniljyoghurt i stavmixerna. Nja, mangon (fryst förstås) kändes som att den gjorde sig bäst som sorbé. Det blev inte ultimat. Om jag ska fortsätta med den frukten får den nog sällskap av någon annan också.

Innan dansen idag blir det nog min nya klassiker med paprika och hallon. Den är riktigt god.

Imorse fick jag en actimel till frukost. Det känns nästan lite överdådigt att köpa små burkar med yoghurt ganska dyrt. Men jag ska se om jag kanske känner någon skillnad. Då kan det ju vara värt. En miljard bakterier har väl aldrig skadat någon?

Jag satte i mig mycket proteiner igår. Det blev lite fokus på det. Men det gjorde att jag var hungrig hela tiden (börjar inse varför man äter kolhydrater också). Jag fick ett sug efter onyttigheter, som jag kan få när jag är hungrig hela tiden. Jag blev tvungen att göra en kladdkaka som jag smaskade på framför Anna Skipper. Det kändes helt ok. Och riktigt gott!

Viktig uppmaning till dig idag

Tänkte att det här vi skulle delta i det här idag.

Låt Planeten andas ut!

Den 1 februari 2007 mellan 19:55 - 20:00 är det tänkt att vi människor

ska låta planeten andas ut ett ögonblick.

Idén är att stänga av alla energikonsumerande verksamhet mellan 19:55

- 20:00 den 1 februari 2007. Därmed genomförs det första kollektiva

försöket, av jordens befolkning, i att spara energi. Förslaget kommer

av Planet Alliance - där en mängd miljöorganisationer ingår - och

sammanträffar med IPCCs utkommande rapport om klimatförändringar.

Mängder av människor i massor av länder har redan fått detta email och

kommer att delta.

Och det ända Du behöver göra är att stänga av all energikonsumerande

verksamhet i ditt hus under 5 minuter (19:55 - 20:00 den 1 Feb).

Självklart kan du låta energin vara avstängd längre...

Besparingen förväntas bli enorm om detta sker i en stor utsträckning

och vår jord kommer att tacka oss...

M.V.Hälsningar

Din Planet

Chestpains

Jag har utvecklat bröstsmärtor de senaste dagarna. Vet inte vad det kan bero på riktigt. Kan man få angina pectoris innan man är 30 fyllda? Jag menar även om man inte tar droger, är överviktig eller särskilt stressad. Jag tar ett djupt andetag och hoppas på att smärtan går över.

Nya vacuum

Det är konstigt när någon plötsligt försvinner ur ens liv utan att man får säga hejdå. Det uppstår som ett litet vacuum.

 

Det är tur att jag är så bra på att dagdrömma, så att jag kan fortsätta dialogen en stund till. Jag får möjlighet att säga allt jag vill och faktiskt få bra svar, eller de jag vill ha i alla fall. Sen innebär det förstås att jag får leva i ovisshet om vad som faktiskt hände.


Livsstil

Något som verkligen skrämmer mig är att vakna upp till nya klimatrapporter. De slutar aldrig att påverka mig. Sånt kan få mig att ligga vaken om nätterna med lätt panik. Dels för att jag inte kan göra mer än det som jag gör. Dels för att varje gång jag försöker prata med människor om det här är reaktionen i stil med "ja, men vad ska man göra, vi behöver ju bilar". Frågan är om vi verkligen behöver bilar mer än vi behöver en frisk jord. Lite såna perspektiv vill jag ta. Då får jag reaktionen att "ja, men herregud, så stor skillnad gör det inte". Frågan är hur de kan veta det säkert. Är vi verkligen villiga att ta risken?

Jag tror det är dags att ändra livsstil, och det lite raskt. Sluta köra bil, konsumera mindre, back to basics - kanske börja odla lite själva. Alla typer av transporter och framställning påverkar miljön. Hur länge har jag inte tänkt på det här? Det är först se senaste åren rapporterna börjat dugga tätt.

RSS 2.0