Hannas Plats

Gårdagkvällen gick till stor del ut på att sitta i ett tält och krypa runt på golvet för min del. Jag var och hälsade på min brorsdotter, Skrutten, och det var livat. Hon hade fått ett tält i 2-årspresent och där kröp hon in och ut hela tiden. Jag skulle förstås krypa med henne. Det var lite mer besvärligt när man är 174 cm lång jämfört med när man är dryga metern. Dessutom kröp hon ut och bad mig stanna kvar. Det kändes så där lagom populärt att sitta där inne och svettas - själv.

Roligare var det att köra runt henne på hennes röda bil. Hon tyckte inte det var inte lika roligt när jag ville låna bilen.

Hon har i alla fall blivit lite av en fastersgris. Hon hade frågat efter mig hundra gånger innan jag dök upp. Jag trodde inte ens hon skulle komma ihåg mig eftersom vi inte setts på två månader. Men det gjorde hon och hon ville kramas hela tiden. Det kändes också nytt men väldigt gosigt. Så hon släpade runt på mig i ett par timmar tills faster var helt slutkörd och blev tvungen att åka hem och vila ut sig. Jag förstår inte att de kan ha så där mycket energi. Kan inte jag få lite av den?