Hannas Plats

Det finns något som jag har kommit att bli kräkfärdigt trött på: lagom medelålders och Stockholms-centrerade män som busar runt i lättsamma men smarta TV-program och får en hel halvtimmes programtid utan att bli avbrutna. Inte för att programmen är dåliga, tvärtom. Jag tycker att idéerna bakom Alla är fotografer, Historieätarna och Svett och etikett bland annat är både geniala och småputtriga. Vi lär oss något nytt samtidigt som vi blir lätt underhållna. Det jag undrar är: var finns samma programidéer där kvinnor eller får busa runt och vara tokroliga (inte i Stockholm), lagom utlämnande och samtidgt göra smart TV?

 

Nu tänker ni kanske: Men Lotta Lundgren i Historieätarna är ju kvinna i alla fall. Ja, och hon är fantastisk. Det är bara väldigt synd att Erik Haag ska vara med i samma program och tramsa sönder det och prata och störa när Lotta gör saker i rutan. 

 

Programmen med enbart kvinnor i samma typ av genre kanske finns. Kanske är det jag som genrebestämmer dem på andra sätt eller som helt enkelt missat dem?

 

Om de finns: tipsa mig gärna.

 

Om inte: please ta fram dem nu. Annars kan jag ge er några idéer, jag råkar ha massor på lager. 

 

 

I flera år nu har jag haft som plan att läsa 100 böcker på ett år. Men inte lyckats.

 

I år har jag på känn att jag ska kunna lyckas med detta projekt. Det har gått fyra månader, en tredjedels år och jag har läst 35 böcker, en tredjedel. Och då har det ännu inte varit sommar. 

 

Så, 100 böcker, chop, chop. 

Jag misstänker att jag kommer att behöva en gummituta när jag ska läsa den här.

 

Strömmade ljudböcker. Min räddning just nu. 

 

Tur att jag är kund på fler bibliotek eftersom en bara får låna fyra böcker på en fyraveckorsperiod (jag har konumserat tre på några dagar). 

 

 

Jag har som vanligt en hel trave böcker som ska läsas. En fin tanke är att jag skulle kunna skriva lite om dem sedan. Men det får vi se. Planen för året är att läsa 100 böcker. Hittills är jag uppe i 20, så än finns det chans att hinna. 

 

Vad läser du just nu?

 

Sommar-OS i Seoul 1988, det är det första Olymiska spel jag har tydliga minnen ifrån. Det var antagligen då jag blev sportnörd. 

 

Det tydligaste minnet är från sista idrottsdagen då det varit särskilt spännande. Jag förstod att det var sista dagen och frågade pappa när programmet skulle återkomma, som vilken TV-serie som helst. Pappa svarade: om fyra år. Mitt åttaåriga jag gapade och kände mig helt  uppgiven. 

 

Som tur är har jag nu förstått att det även finns VM, EM, diamond league och annat trevligt. 

 

OS 1998 var i Nagano och mitt starkaste minne är att McDonalds hade någon intensiv reklam om detta. Annars var det svårföljt på grund av tidsskillnaden och att jag gick sista året på gymnasiet. 

 

OS 2002 i Salt Lake City såg jag inget alls av eftersom jag då var ute och backpackade. 

 

Under OS 2006 i Turin skrev jag samtidigt en C-uppsats i retorik. Hade med andra ord mycket stor möjlighet att följa samtliga tävlingar. Jag minns särskilt sprintstafetten där damerna tog guld, och sedan tjugio minuter senare gjorde herrarna detsamma. 

 

2010 gick OS i Vancouver. Det enda jag kan tänka på är att jag ska till Vancouver om några månader. Lite sent för att kunna se spelen, men ja ändå.

 

Hittills har årets OS varit väldigt trevligt, sett ur svensk synpunkt. Men jag fäller ändå en tår då människor som super-Marit Björgen eller långkörar-Ole Einar Björndalen tar guld. Samt de flesta andra, helt ärligt. 

 

Vilket är ditt bästa OS-minne?

Jag läser just nu Introvert - Den tysta revolutionen av Linus Jonkman. 

 

Det var länge sen jag fastslog att jag är introvert. Det är ett bra drag att ha, jag uppskattar det verkligen.

 

Exempel på introverta drag:

- Dräneras av sociala aktiviteter

- Gillar sitt eget sällskap

- Blir sällan uttråkad

- Föredrar självständigt arbete

- Bra långtidsminne

- Lyssnare, är observanta på vad som sägs och vad som menas

- Självständig, identifierar sig inte starkt med grupptillhörighet

- Punktlighet

- Är en grubblare

- Ogillar spontana besök

- Ogillar ändrade planer i sista stund

 

Exempel på extroverta drag:

- Får energi av sociala aktiviteter

- Blir raslös i ensamhet

- Gillar att jobba i grupp

- Känner sig hemma i folkmassor

- Gillar att prata, även med människor de inte känner

- Gillar äventyr och spontanitet

- Hittar gärna på saker med kort varsel

 

Jag kopplar samman introversion med otrygg undvikande anknytning om vi talar anknytningsteori. Dessutom liknar det ju autism. Det är mycket som är fascinerande med våra hjärnor. Och mycket fascinerande hur olika "diagnoser" man kan få utifrån samma beteende. Jag gillar ju verkligen självdiagnoser. 

 

För att vara skriven av en introvert tycker jag att boken är mångordig och något ofokuserad eftersom den kretsar runt samma ämnen om och om igen. Den kunde ha fått vara mer stringent. Dessutom brukar introverta inte dela med sig så mycket om sitt privatliv, men också detta förekommer frekvent i boken. Det gör förstås inget, men det är lite oväntat. 

 

Är du introvert eller extrovert?

 

 

De senaste åren har det gjorts TV-serier/lyteskomik om vanligt fölk som handlar på Ullared, som går på dansbanan i Täfteå, som lever på husvagnakampingar och gud vet vad. Borde inte nästa steg vara att göra samma typ av TV-program om hipsters?

 

Vad är roligt med hipsters? Ja, men allt! De klär sig likadant men ser sig som unika. Är det inte humor med en hel subgrupp som ser klonade ut så säg vad som är det. De älskar att göra mat från "grunden" men nöjer sig med att bo i storstäder där det inte går att få tag på mat utan att köpa den på affärn. De lever i små kolonier i vissa stadsdelar. Osv, osv, osv. 

 

Varför har det inte redan gjorts? För att det vanligen är de som håller i kameran/droppar idéerna. Men kom igen nu, erkänn att det är ett grymt TV-koncept. 

Det finns inget lika lyxigt som att få sjunka in i en fiktiv värld som man verkligen gillar. Bra TV-serier, helt enkelt. För ett år sen såg jag mig igenom Six feet under. Kanske den bästa TV-serien jag någonsin sett. 

 

Under julen har jag sett SVT:s drama-serie Fröken Frimans krig. Den gör mig lycklig inombords. Snyggt gjord, fantastiskt tema och underbara skådespelare. Jag hinner glömma emellanåt hur fantastisk Lena T Hansson är. Hon har en skön komik med hela sin uppenbarelse. Dessutom blir jag ju alltid glad när något rörande kvinnokampen uppmärksammas på bästa sändningstid. Sånt behövs det mer utav. Läs mer om företaget som kvinnorna i serien bildar, Svenska hem, dess afrärsidé, arbete och hur det utvecklades och invecklades i den här debattartikeln.

 

Har du inte sett den tycker jag du ska börja nu.

 

Nästa vecka repriseras dessutom Weissensee, en annan fantastisk serie om kärlek och övervakning i 80-talets Östtyskland. Se den också när du ändå är igång. 

Har ni ännu inte sett söndagens avsnitt av Babel så måste ni göra det! Det handlar om kärlek och smärta och svärta. Jag blir helt lycklig av att höra om kärlek på det här sättet. Jag är en sjuk, sjuk människa. 

 

 

Ibland använder jag telefonen som anteckningsblock, så där i farten. Jag har just suttit och bläddrat igenom dessa anteckningar. Vissa är kanske konstigare än andra, men jag minns inte vad jag vill med dem - det är väl det som är det mest skrämmande. Jag undrar: Vad försökte jag säga?

 

Sidereel

Bitterljuv

Mysbyxor, euro, baileys i slasken

Hand att hallå, respekt, syrgas

Människor av kött och blod, så sjukt skrämmande

Some people want it all

Bob Geldof

 

Jag har mina misstankar. Men det är ju roligare med andras spekulationer.

Jag vet ju att människor av olika yrkeskategorier frekventerar den här bloggen. Därför tänkte jag dela med mig av ett fenomen som jag har stött på ett antal gånger vid mina besök vid älven. Jag hoppas att någon med kunskaper inom fysik/akustik/något annat relevant kanske kan svara på vad det är jag upplevt.

 

När jag sitter på ena stranden vid älven så flyger ibland planen in rakt över mig. De dundrar förbi med det normala ljudet som följer ett plan. När det har passerat uppstår ett swoschande ljud som liksom tycks sicksacka mellan älvstränderna. Första gången jag hörde det trodde jag nästan att planet tappat något tunnt och litet som nu swishade runt ovanför mitt huvud likt en frisbee. Det är så ljudet beter sig, fast liksom fram och tillbaka. Jag tänker mig att det är någon vind som virvlat upp efter planet och som cirklar runt i älvfåran. 

 

Ljudet uppträder starkare eller svagare och under kortare eller längre tid, det är olika. Ibland är det nästan som att det blir som en liten knall också.

 

Idag var det rent av några som hörde samma sak och som utbrast "vad fan var det där?". Nå, ett smakprov på den svagare varianten finns i youtube-klippet nedan. Ljudet ni vill lyssna efter är det som är av diskantkaraktär. Nästan visslande.

 

Någon som känner igen detta eller som kan svara på vad det är?

 

 

Med tanke på hur ofta kvinnor har mens och hur mycket som kan hända när man blöder så borde det finnas hur många berättelser som helst som rör just mensen. Både underhållande, pinsamma och sorgliga eller upprörande. Jag tycker att de här berättelserna borde få berättas. Det vore ju fantastiskt att samla på berättelser om mens och sedan skriva en bok om dem.

 

Jag tänker att dessa berättelser sällan blir berättade, att de hålls i skymundan eftersom mens fortfarand, år 2013 är tabu. Vi tycker det är pinsamt och vi smyger fortfarande med saker som rör mensen. Jag tycker det är dags att bryta tabut på riktigt. Detta genom att berätta alla de där sakerna som hänt oss på grund av, under eller trots att vi haft mens. Jag tänker mig att det skulle kunna bli en hur stark bok som helst. 

 

Känns det som att jag samlar bokprojekt på hög eller?

Jag gillar biblioteket. Jag gillar att låna böcker. Framför allt gillar jag att låna böcker från skönlitterara avdelningen på universitetsbiblioteket på sommaren. Där är mörkt, tyst och svalt. Och det luktar gamla böcker. 

 

Det här gör att mitt förhållande till böcker blir lite komplicerat. Ibland angränsande till osunt. Jag bär hem böcker i mass. Jag läser också. Men varje gång jag läst ut en bok uppstår ett vacuum. Vad ska jag läsa härnäst? Och även om jag har väldigt många böcker på lut så är det inte säkert att jag hittar en bok jag vill läsa. Jag måste ju känna för den också. Samtidigt vill jag ha läst alla böcker som finns i traven. 

 

Önskar att det gick att inympa en bok i huvudet bara. För jag lär aldrig hinna läsa samtliga böcker. Nu är det i och för sig inte det viktiga. Det viktiga är att det alltid finns en bok på lut. Men ändå. Så många böcker. Så få möjligheter att läsa dem.

 

Det var länge sen jag blev så totalt uppslukad av en bok. Men Engelsforsböckerna av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren har verkligen slukat mig. Jag har aldrig direkt sett mig som en sci-fi-person, men det här går hem.

 

Delvis är jag fascinerad av att läsa om tonåringar. Alla är de så totalt olika mig, när jag gick på gymnasiet, även om de också är olika varandra. Samtidigt är känslan av tonår så otroligt bekant. Allas deras berättelser har spår av igenkänning. Minus att jag inte var häxa. Men nog hade vi häxor hos oss också, på högstadiet i alla fall. Flera stycken faktiskt. Däremot vet jag inte om de väntade på apocalypsen, vilket de här häxorna gör. Böckerna är 600 sidor långa men det märks inte. 

 

Så strax ska jag krypa ner i sängen igen och läsa om häxor, ektoplasma, svart rök, familiaris och annat som hör den magiska världen till. Jag kan inte annat än rekomendera dem. Så inget ont i den här vansinnesförkylningen som ändå har något gott med sig.

 

Jag trodde inte mina ögon när jag såg det här. Det kan väl inte ha undgått Västerbottensnytt att det heter samer?

 

Jag har tillbringat hela eftermiddagen med en bok. Inte vilken bok som helst, utan Gul utanpå av Patrik Lundberg, alias Pudding.

 

Pudding ingick i samma bloggkluster som mig och som jag var med och startade 2007. Vi kallade oss Blogmafia. Det var en fantastisk tid, bloggarna vi hade blomstrade. Vi träffades med jämna mellanrum hela gänget. En del reste över halva landet för att vara med på våra bloggdejter.

 

Alla i bloggklustret hade sin specifika historia, sin anledning till varför de bloggade. Någon hade precis börjat livet efter en cancerbehandling, någon kämpade stenhårt mot skador och för att nå drömmen om att bli polis, några var nyskilda och trevade efter ett liv efter det, någon var nyhemkommen från att ha levt utomlands många år, någon längtade efter barn osv. Jag följde alla deras liv via bloggen med skratt och gråt.

 

De flesta av dem har de nu slutat blogga. Det känns på ett sätt lite sorgligt, eftersom det betyder att jag inte är med dem dagligen längre. På ett annat känns det fantastiskt. Anledningen till att de slutat är i de flesta fall att den där anledningen till att de började blogga, deras mission i livet, nu har uppfyllts. De är på den plats där de hela tiden hoppades att hamna. Jag följer fortfarande några av dem, fast lite mer på avstånd. Jag var den som blev kvar i bloggen. Betyder det att jag fortfarande har min mission kvar? Mycket möjligt. Eller antagligen är det så. Jag letar fortfarande efter min ö.

 

Gul utanpå är i alla fall den resa som jag delvis fick följa via Puddings blogg, live så att säga. Hans resa tillbaka till Sydkorea, landet där han föddes och därifrån han reste 9 månader gammal för att leva sitt liv i Sölvesborg. Det är en hisnande resa. Jag får en känsla av Haruki Murakami. Det är miljöer som jag inte förstår och känslor som jag inte har någon erfarenhet av. 

 

Jag tycker förstås att du också ska läsa den. Den höll mig fast från sida ett till sida 220. 

 

Jag erkänner. Jag ställde mig i den mycket långa kön. På biblioteket. För att läsa boken. 50 nyanser av honom. Av  E L James. Mest var jag fascinerad över tanken över hur den slagit i så många länder och så stort. Varför? Det ville jag ta reda på.

 

550 sidor tjock är den. Jag kommer direkt att tänka på Twilight-serien. De är väldigt lika i själva storyn. Dessutom är kvinnan oerfaren, rodnar mycket, upplever sig själv som klumpig i sitt sätt samt har dåligt självförtroende. Mannen är kontrollerande, morrar eller muttrar ofta det han säger, har mycket pengar och är världsvan. Hon måste dela med sig av alla tankar och känslor, han knappt av några. Där liknar böckerna varandra. Dessutom är storyn, tonårsmässig. Den är enkelt skriven, vilket ju i och för sig kan vara en anledning till att många kan och vill läsa den. Men jag gissar att det är sexet som lockar. Det dominanta sexet. 

 

Jag har hittills läst 400 sidor. Visst, de har haft mer eller mindre dominant sex ett antal gånger hittills. Men det är mycket story där emellan. Tvivelaktig story. Eller hur man vill se det. Sexet är inte heller så spännande (helt subjektivt förstås) att jag förstår dess popularitet. Ärligt talat finns det mer intressant beskriven dominant sex på internet. Bara att googla. Det är knappast ogooglebart. 

 

Så jag förstår inte riktigt grejen. Ärligt talat. Är det för att det är "rumsrent" att läsa en skönlitterär bok som handlar om dominant sex? 

 

Någon annan som har någon tanke?

 

För övrigt var det väl ren galenskap att låna boken på biblioteket. Tur att det nog främst är kvinnor som har lånat den. (Varsågod för mentala bilder.)

 

Har kommit över en spännande broschyr. I den finns följande text att läsa:

 

"Sista torsdagen varje månad fylls Klubbstugan av x:ka klubbens Aktiva kär(r)ingar och diverser kvinnliga aktiviteter som har med handarbeten och utseendet att göra

 

I mitten av månaden samlas Herrklubben ofta för att se på film, spela dataspel eller utöva andra pub-lika aktiviteter."

 

Gissa nationaliteten. 

 

Kan någon gissa vad det här är?