I väntan på vadå?

I väntan på La Bohème. Förväntningarna lovade högt och jag fick det jag ville ha.
 
När det vansinnestöar ute är det fint när det i alla fall snöar inne. 
 

Går igen

Jag kan alla språk. Tror jag väldigt ofta. Just nu kan jag franska. Särskilt när jag sitter och lyssnar på franska. Jag är till och med väldigt bra på det. 
 
En bra TV-serie är det också, Gengångare. Kesketyfe?

Vad skulle Freud ha sagt?

DN:s lördagskorsord idag kändes inte barnvänligt. Men det kanske bara var jag. 
 

Lika enkelt som ABC

Vissa morgnar när jag sitter och väntar på Västerbottensnytt dyker istället ABC upp i rutan i SVT. Oftast tar det en stund innan jag reagerar. 
 
Men jag undrar alltid hur det går till? Är det bara jag som blir utan vbnytt, eller har nyhetsuppläsaren försovit sig?

Förlorad

Jag är förlorad lite i en annan värld just nu. Eller flera världar. Faktiskt. 
 

Cykler

Jag sitter och läser Simone de Beauvoirs Det andra könet. För första gången. Lite sent påkommet kanske.

de Beauvoir har en utläggning om menstruationen och jag sitter och gapar lite. Boken är visserligen från 1949, och tyvärr är min kunskap om kunskapsutvecklingen runt menstruation mycket mycket liten. Kunskapen också, tydligen.

I alla fall känns det så när de Beauvoir beskriver hur man innan blödning kan få högre puls, ömmande underliv, tendens till förstoppning och sedan diarré, levern kan svälla, det kan uppstå besvär med att kasta vatten. Många får ont i halsen och andra får hörsel- eller synrubbningar. Ämnesomsättningen ökar. Centrala nervsystemets automatiska kontroll minskar, vilket utlöser reflexrubbningar och kramper, något som medför stor ombytlighet i humöret, ofta uppstår huvudvärk. Kvinnan blir känsligare, nervösare och lättretligare än vanligt och kan visa tecken på allvarliga psykiska besvär. Det är under denna period som hon intensivare och obehagligare upplever sin kropp som något främmande och svårförståeligt.

Nu ska jag säga att vissa av dessa symptom har jag förvisso noterat, men hur många av dem, eller orsakerna till rdem togs upp under biologin eller sexualkunskapen i skolan? I alla spalten man plöjde i ungdomen? Vi fick höra om själva funktionen och om att mycket var normalt. Faktum är att vi fick höra så mycket om att det var normalt att jag började misstänka att det fanns en presupposition, alltså att det inte alls var normalt!

Vissa av de där sakerna hade jag kunnat behöva höra när jag var 14. Och 16. Och 18. Och nu.

Deadline



Alla med olika typer av deadlines. Inom kort. Förstår ni min känsla?

Fast

Min nya hobby är att köpa tv-serier. Jag kan sitta på jobbet och längta hem till min kvälls-Dexter.

Hur var livet förut?

Upplyst

Jag behöver nog fler läslampor. Men så länge har jag förstås lösningar på allt.


Boktipset



Det är här det händer nu för tiden. Det är här jag läser. I min nya läshörna. Jag trivs mycket bra, sitter som en gud i nya läsfåtöljen.

Jag har precis läst Momo - eller kampen om tiden. Det är som kanske som du vet en ungdomsbok. Men jag har aldrig läst den förut. Om du inte har gjort det tycker jag att du snarast ska göra det. För den är så fin. Dessutom känns det efter att ha läst den lite lättare för mig att fördriva tiden i just den där fotöljen. Kanske inte helt logiskt, men ändå.

Härnäst står Den hemliga trädgården på tur. Klassiskt barn- och ungdomslitteratur som jag har missat: jag läser den nu.

När tweets tar över

Jag har underhållit mig med detta en stund. Krävs ett twitterkonto. Här kommer best of:


Tröttheten som avlyssnar Umet? Överväger att jag gillar smaken av kloka människor och menar du hinner!

Kör försiktigt! Jag träffar sällan andra tankar. : Gluten funkar. Mandel är det är inte konstnärligt lagd?

Varför kan väldigt barnslig röst när ni har pratat inför den norska kan jag blir. Snabbare än trött.

Genus, vad härligt. Fast på det. Det är det? Hur kommer inte blir det tjuter ute.

Kul! Vem ska utnyttja tvetydigheterna till det. Men åh, vad är inte konstnärligt lagd alls.

Jag vet att du att jag säger vi skulle kunna uppskatta min nuvarande plommonlila gardin.

Jag har dessa tvetydigheter. Klimatsmart! Vända på nätet. Finns det ligger de stockholmska.

Njet. Men gud vad härligt. Fast på vapnet. Jag hoppas det är ju en hundmänniska)?! Bad news.

Tröttheten som matchar min cykel. Den skulle klippa av'et. Sånt här gången.

1,40 inklusive fönsterkarm. Persienner finnes. Tänkte mig hem idag. Undrar just nu. Kannibalism?

Skön avatar. Ordningen är rolig att följa. Tack! Jag har jag ju synnerligen akrobatisk också.

En tös jag runt nyår sa att språkrådet föreslår koppkaka ist för sällan. Njet.

Snyggt! 12 mm? Väldigt Lilla My. Men svart gick inte för god sömn! Ja, du väl en vass kniv, ingen ro.

Tröttheten som anfaller, SÄPO som har börjat blanda ihop och lockigt. Hade en ny chans, men nej.



Lättroad? Moi? Det är kul att jag gillar smaken av kloka människor. Men är det sant?

SVT 4ever

Min djupa och innerliga kärlek till SVT är knappast heller någon hemlighet för dem som hängt med ett tag. Den här kärleken känns tyvärr som att den är döende. Eller snarare objektet för min kärlek.

Regeringen vill minska SVT:s uppdrag och smalna av den inte att bara göra "viktiga" saker. Vilket kommer resultera i att det blir någon slags bikanal i djungeln av kommersiella kanaler.

Snälla regeringen, varför?

- Ingen annan kommer att göra de viktiga program av varierande smalhetsgrad som SVT gör nu.
- Ingen gör program med lika hög kvalitet som SVT
- Låt oss ha kvar reklamfri tv - vår Fria Television!

Tankarna på det här ger mig ångest dagligen. Tänk er att behöva se vintersport med andra kommentatorer än dem vi har nu, våra duktiga, klassiska kommentator. Tänk er att var och vartannat åk avbryts med reklam.

Jag säger bara: outhärdligt!

Men tänk även på allt annat viktigt som SVT gör. Alla fina serier de skapat och köpt in över åren som vi får se utan reklam. Alla nyhetsprogram, debattprogram men även olika typer av nöjen.

Låt oss ha SVT kvar! Kommersiell tv har mycket, men den har inte samma kvalitet. Vad någon än vill säga.

Jag hjärtar DN

Alla som följt mig/känner mig vet att jag avgudar DN. Min tidning på morgonen ska vara DN. På lördagar älskar jag korsordet. Jag blir mycket uppgiven när tidningen inte dyker upp på söndagarna och så vidare.

Imorse hittade jag tidningen, MIN tidning, i en snödriva utanför porten. Värre skulle det bli. Det drar ihop sig för att förnya prenumerationen. Så de ringde. Och berättade att jag betalar 30 % mer för prenumerationen nu än som stockholmare. Lite uppgiven känsla.

Men dessutom verkar de ha kortat min prenumerationstid med en månad. Jag ifrågasatte förstås. De menar att jag gjort uppehåll. Men det stämmer inte, jag gör aldrig uppehåll, däremot flyttar jag med mig tidningen till och från. Dessutom sa hon att det fanns ett klagomål registrerat. Ett!? Jag har anmält utebliven tidning ett antal gånger. Inte antecknat det själv eftersom jag i min naivitet hoppas att de håller koll.

Det går säkert att lösa med kundtjänst, men jag blir lite uppgiven på allt strul. Särskilt med tanke på vad man betalar för en pappersprenumeration.

Men jag gillar verkligen min tidning. Låt mig ha den ifred. Älska mig tillbaka Dagens Nyheter.


Fotominnen



Jag hittade det här kortet som jag fick av brorsan när jag fyllde 30. Jag minns vad jag sa när jag fick det. Den där bilden är ju inte från igår precis. Tvärtom är den från 2003. Jag minns precis när den togs. Brorsan hade skaffat sin första digitalkamera, vi satt i mammas och pappas kök och spelade kort och han fotade frenetiskt.

Brorsan blev lite paff över allt jag mindes och sa att det stämde precis.

Jag minns frisyren, jag minns den rosa Svea-tröjan jag hade på mig. Jag minns en annan bild i serien där det ser ut som att mamma killar mig i armhålan och jag har armen rakt upp. Jag minns till och med när vi en tid senare tittade på bildserien tillsammans hemma hos brorsan.

Konstigt det där med hur minnet fungerar. När jag berättade det här för brorsan satt jag för övrigt på mitt golv hemma på Södermalm med presenter och festdeltagare runt omkring mig.

Drömmen om vuxenlivet

Jag gillar musik och filmer från 80-talet. De framkallar minnen från en tid när livet låg för mina fötter och allt såg ljust ut.

Jag lyssnar på Boy meets girl - Waiting for a star to fall - och minns Tre män och en baby. Jag minns att jag tänkte att det var så vuxenlivet skulle se ut. Busigt, med många vänner, fester och kärlek. Fast å andra sidan var det väl mest män som busade i de där filmerna. Snuten i Hollywood är en annan klassiker som jag ansåg gav en aning om hur livet skulle bli.

Nu undrar jag mest när man egentligen ska bli vuxen.

Vinterstudion

Det här med tid. Vinterstudion är igång igen. Det är vinter. Det är jag och tv:n igen.

Vintersport - here I come. Nej, inte att utöva själv, är du galen?

En annan väg

Blir glad över dagens söndagsintervju i DN med Virpi Pahkinen.

Hon är inte lika pretto med sin "senaste söndag" som en del brukar vara. Hon gick och la sig 06.00 på söndagen, vaknade 14.30 av att hotellpersonalen ringer och frågar när de kan komma och städa.

Lyteskomik

Vill inte riktigt skriva något överslätande idag. För jag mötte världen och det var faktiskt jobbigt.

Men igår läste jag en artikel i DN om SD. Och jag skrattade högt. Alltså den var seriös. Men ordvalen. Bilderna. Helheten. Visst blev de förlöjligade.

Roligast var ändå att JÅ:s mamma inrätt hans hus samt att han har en vit katt som heter Fritz som ska hållas lite kort. Någon annan än jag som tänker tyskt 30-tal?

"Katterna – Mats, som är svart, och Franz, som är vit – krafsar intresserat på utlänningslagen. Åkesson låser in dem."

Läs för guds skull hela.

Fråga en bibliotekarie

I veckan var jag på kurs på UB, eller biblioteket som jag brukar kalla det. Jag blev helt oväntat och handlöst  förälskad i bibliotekarien, en man i 60-årsåldern. Ganska kufig, men så glad i det han gör och så glad att få dela med sig sin specifika kunskap. Han var som tomten, kändes liksom inte på riktigt. Något hos honom väckte mina sympatier. Jo, jag är lättrörd nu för tiden, men bara jag tänker på honom blir jag lite gråtmild.

Jag fick dessutom lära mig att inte köpa vilka skrivböcker som helst. Kraftiga lösningsmedel gör att skriften försvinner efter några år. Framför allt höjdes ett varningens finger för blommiga tygböcker från Indiska. Jahapp. Mina tonårsdagböcker kommer snart att vara tomma ark. Antingen får jag ta det som ett tecken på att de där åren bör glömmas bort, eller också är det bara att sätta igång att digitalisera.

För övrigt ryser jag vid tanken på att någon någon gång skulle komma över de där dagböckerna och börja studera dem. Vad skulle de komma fram till? Att kvinnan i boken var kraftigt schizofren.



Snart återanvändningsbara?

Myntrik

Fastnade för en annons från en antikkonsult i tidningen. Gamla mynt köpes. Så jag letade snabbt upp mina gamla mynt för att se om jag hade något krängbart.

En enkrona från 1949 och en 50-öring från 1956. Fick dollartecken i ögonen och såg snabbt hur jag skulle kunna bli sentrik på mina findings. Gick tillbaka till listan för att se vad jag skulle få.

Totalt 10,5. Vi snackar kronor.

Det blir jobbet imorgon.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0