Cykler
I alla fall känns det så när de Beauvoir beskriver hur man innan blödning kan få högre puls, ömmande underliv, tendens till förstoppning och sedan diarré, levern kan svälla, det kan uppstå besvär med att kasta vatten. Många får ont i halsen och andra får hörsel- eller synrubbningar. Ämnesomsättningen ökar. Centrala nervsystemets automatiska kontroll minskar, vilket utlöser reflexrubbningar och kramper, något som medför stor ombytlighet i humöret, ofta uppstår huvudvärk. Kvinnan blir känsligare, nervösare och lättretligare än vanligt och kan visa tecken på allvarliga psykiska besvär. Det är under denna period som hon intensivare och obehagligare upplever sin kropp som något främmande och svårförståeligt.
Vissa av de där sakerna hade jag kunnat behöva höra när jag var 14. Och 16. Och 18. Och nu.
Amen sister! Tänk vad det hade underlättat att få veta vissa saker mycket tidigare, som det tog lång tid och frustration på vägen, innan man förstod att det hade med pms och mensen att göra.
:-) Jag har läst det där ett par gånger och det är ett stycke man (kvinna!) minns. (Men jag har inte kommit igenom boken än fast jag haft den i min ägo i många år..)Känner igen flera besvär, jag blir t ex alltid lättare mottaglig för förkylningar med halsont innan mens, mest påverkas jag dock psykiskt. Men även runt ägglossning kan jag bli nästan lite "hög", vara mer social, ha mer energi och tankarna flyter bättre. Det finns ju en värre variant av pms som heter pmdd, men den hör man aldrig talas om. Jag har ofta upprörts över att det här är sånt som nonchaleras. Har hört både från kvinnor som vänt sig till sin gynekolog med sina problem, och andra kvinnor, förneka att det ens existerar. Men på senare år verkar man ha ändrat uppfattning. Det är på tiden. Simone de Beauvoir var en föregångare på flera vis. :-)
Hella: Ja, vägen har varit lång. Tycker jag kommer på saker hela tiden.
Smultron. Det är märkligt det där, med beteendet runt allt som har med mens att göra. Tycker att det fortfarande finns så många tabu runt det. Men att det skulle ingå i någon slags undervisning tycker inte jag känns orimligt. Jag menar det är ju symptom som inte är konstigare än att det finns andra symptom.
