Hannas Plats

Jag kom nästan till Pride idag.

Jag lyckades punktera en underjordisk finne som suttit på min kind i över ett år (ja, det är sant!!).

Jag träffade Bling & co nästan på Pride.

Jag skaffade mig nytt hår till mitt nya liv.

Jag ska bli med ny kaffebryggare.

Dessutom har jag fått min menskopp. Jag tror på den. Ja, det gör jag. Inget kunde vara bättre.

Det har varit en bra dag. Även om jag inte var helrosa.

Läs även andra bloggares åsikter om heldag, Pride, menskopp, finnbesvär

Vilken researcher jag är! Det är något som ofta slår mig. Ibland lyckas jag få ihop de mest fantasifulla grejer och allt är kanske inte hundraprocentigt riktigt.

Men ibland får jag allt att lägga sig som brickorna i ett pussel. Och fram träder det mest fantastiska motiv. Inte alltid vackert. Men i alla fall ett fullständigt och logiskt motiv.

Allt jag behöver är internet och lite bra analysverktyg. För allt kan jag ju inte göra själv. Utredande är helt och hållet en materialsport!

Läs även andra bloggares åsikter om analys, research, fantastiskt, journalistik, självförtroende

Rödbetor i ugn i folie med balsamico, salt och peppar.

Det finns gott om primörer nu. Jag har tänkt att jag ska tugga mig igenom dem alla.


Läs även andra bloggares åsikter om primörer, rödbetor, mums

Halvers vitt vin och Sprite smakar sol.

Jag tänkte först att det smakar Grekland. Sen kom jag på. Det smakar London.

Solrosvin för £ 1.89, så billigt det kunde bli på Budgens. Sedan hem och blanda med Sprite. En härlig fylla som varade hela kvällen när man var 18. Och London låg för våra fötter. Varje helg. Röd buss till Camden, en nejlika i handen på vägen in på the Monarch och sedan dansa till Stuck in the middle med Stealers Wheel och Break on through med the Doors.

Stora engelska pommes i tidningspapper på vägen hem. Dagen därpå, upp och till jobbet. Pigg och lite gladare.

Alla dessa minnen. Av Dagens.

Läs även andra bloggares åsikter om London, Dagens, vin, minnen, en natt på stan

Jag tycker att vi borde titta närmare på getingarna när vi funderar runt våra genusstrukturer. Där är det en drottning som börjar bygga boet, föder fram ett gäng arbetande honor som sedan färdigställer arbetet med boet.

Så att säga att det är naturligt för män att vara starka och arbeta är en myt som naturen själv inte står bakom.

De senate dagarnas drunkningsstatistik borde också kunna lära oss något. Det är främst män i åldern 20-35 som drunknar. Män tycks ha svårare för att känna sina begränsningar och ett onödigt högt risktagande.

Ska vi lära oss något av detta?

Läs även andra bloggares åsikter om getingar, risktagande, genus, övertro

Jag känner mig lite extra rosa idag.




Det tror jag är bra. Kan bli en bra dag.

Läs även andra bloggares åsikter om rosa, klädval, sköna dagar

Idag fick jag höra att Lisbeth Salander (en av huvudrollsinnehavarna och hjälten i Millenniumtriologin) är lite för mycket av en übermensch för att vara realistisk.

Till skillnad från alla våra manliga hjältar.

Läs även andra bloggares åsikter om genus, Lisbeth Salander, hjälte, übermensch

Jag står inte ut med människor som är fega. Som aldrig vågar säga vad de tycker, men som gärna pratar en massa bakom andras rygg. Människor som aldrig säger något på möten och sedan beklagar sig över hur det blev. Eller för all del människor som aldrig kan prata till en direkt. Som måste ta omvägar i sin kommunikation för att få sagt vad de vill. Eller som använder så hög grad av ironi så att man inte längre vet vad som är riktigt och vad som inte är det.

Sånt är dessutom svårt att bemöta.

Det som egentligen stör mig med denna feghet är att den kommer från människor som stampar på andra för att nå sina egna mål. Men som egentligen bara står och stampar och aldrig tar sig någonstans. Som fortsätter att beklaga sig, förpesta sin omgivning. Svaga människor som måste se sin omgivning må dåligt för att själv må lite bättre.

Fegheten stänger alla möjligheter till utveckling. För självet. Och för omgivningen.

Feghet av den sorten är den värsta. Att inte våga stå upp för sin åsikt utan istället alltid visa upp sin "goda" sida. Aldrig våga sticka ut hakan. Sånt är av ondo. 

Läs även andra bloggares åsikter om feghet, säg vad du tycker!

På landet växer våra zucchini som om det inte fanns någon morgondag. Varje gång man lyfter ett blad ligger ett nytt praktexemplar och vältrar sig i jorden. Helgen gick i zucchinins tecken. Jag fick även med mig två hem. Så igår blev det ekologisk middag. Niklas lasagne förstås.

Det känns lite roligare att laga mat när en del av råvarorna är hemmagjorda. Jag hoppas på att få med mig några hem även nästa vecka. Jag har planerat göra rattatouille och en väldigt god zucchinisoppa jag provat förut. För att ta hand om alla måste jag nog ägna mig åt att frysa in dem i olika former.

Och nu tänkte jag berätta att vegetarismen ter sig som ett ganska trevligt alternativ (eftersom ost är vegetariskt och det viktigaste i min diet - utom när den, som i morse, tittar upp på mig med sina lurviga ögon). Det enda jag egentligen skulle sakna i köttväg är allt i grillad form. Och bacon förstås. Men jag är nog en microvegetarian trots allt.




Läs även andra bloggares åsikter om vegetarianism, zucchini, ekologiskt, lasagne, mat

Om jag någonsin skulle få möjligheten klä ut mig till CatWoman skulle denna dräkt vara oumbärlig. I svart förstås.

Jag blev glad av den. Jag blir glad av Monki. 80´s is everything.

Läs även andra bloggares åsikter om Monki, Catwoman, heldress, glädje

Några typiska tecken på att högsommaren går över i sensommar och sedermera höst:

- Allt vitt blir svart av flygmyror
- Kvällarna i vår skog lyses upp av lantärnor som ska jaga bort mörkret
- Jag är blondare och brunare än på länge
- Nätterna är fuktiga
- Mornar och kvällar på altanen fylls av långa skuggor

Jag har redan börjat få ångest över att höst ens existerar. Det känns inte rättvist att det ska bli höst. Jag är inte klar med sommaren. Även om jag på sätt och vis välkomnar hösten. Men det har inte så mycket med årstiden som sådan att göra.

Läs även andra bloggares åsikter om sommar, höst, ångest, njut i tid

Jag blir allt oftare varse att man inte är bättre än ens publik medger en.

Och det är väl självklart. En stå-upare som är genialisk men som inte når sin publik kommer aldrig att slå. En person som är intelligent och smart men som aldrig får godkännande av sin omgivning kommer inte att betraktas som intelligent.

Det är viktigt att ha en publik som förstår att uppskatta en. Annars kommer du aldrig att kunna lyftas fram, aldrig att omtalas i positiva ordalag.

Det är därför det är så viktigt att omge sig med bra personer. Välj dem med omsorg.

Läs även andra bloggares åsikter om publik, omsorg, upplyft, omgivning

Härlig sommarhelg med god mat, härligt sällskap och en god bok har gjort att jag skrivit inlägg på inlägg i min mentala blogg. Jag orkar dock inte plita ner dem i den tropiska sommarkvällen. 24 grader visar temperaturen ute, inne antagligen lite mer, i kylen lite mindre men ändå alldeles för mycket.

Det jag tar med mig från den här helgen har mest med vatten och salt att göra. Salt hår, salta goda chips efter en heldag på klipporna, salta bad. Vatten i massor, i luften jag andas, i vattnet och i min vätskebalanserade kropp. Bad från tidig morgon till sen kväll.

När jag sprang ner i det knappt svalkande 22-gradiga vattnet en sista gång innan jag var tvungen att gå till bussen tänkte jag: Den här känslan vill jag återminnas när jag sitter på kontoret imorgon. Eller i vinter när kylan/slasket har övertagit mitt sinne och min stad.

Det är den känslan som jag vill ska bo i mitt hjärta.



Läs även andra bloggares åsikter om sommar, bad, sol, helg

Ett av mina Myrorna-kap har jag nu börjat läsa. Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs trollbinder mig.

Jag tänker boken undrar hur det går för karaktärerna som att jag känner dem. Jag längtar efter att läsa mer.

Läs även andra bloggares åsikter om Louise Boije af Gennäs, Stjärnor utan svindel, Myrorna, läsa

Jag börjar bli riktigt hungrig (utan att ha behövt slicka toalettporslinet inatt). Snart dags för lunch. Kanske med den här utsikten...



Läs även andra bloggares åsikter om utsikt, Stockholm, lunch

Jag kände mig bottenlöst djärv idag. Äta rå fisk mitt i rötmånaden.



Men jag kände för att fira. Det är ju trots allt torsdag.

Jag hoppas bara jag slipper slicka toalettporslinet i natt.

Läs även andra bloggares åsikter om sushi, rötmånad, fira

Det verkar som att alla strävar efter högre mål och ingen någonsin är nöjd. Kanske är så det måste vara för att vi ska utvecklas och ta oss vidare i  evolutionen. Men ibland borde nog människor stanna upp en stund, se sig omkring och uppskatta det de har.

På Allsången i tisdags tyckte Veronica Maggio att hon inte vågade säga annat än att hon och låtskrivaren kom bra överens. Men hon såg ytterst tveksam ut. Sen kallade hon sin turné för sporadisk eftersom den var så utspridd att hon inte skulle hinna göra något roligt och åka iväg, men ändå inte jobba ihjäl sig.

I samma program får beatbox-killen i Vocal six chansen att beklaga sig över sin roll i bandet. Är det den bästa rollen? Bästa! Skojar du? Det är kul i tre sekunder sen är det bara jobbigt. Men han påpekar även att han valt det själv. Från början.

Själv rör jag på mig hela tiden, tycks aldrig riktigt hitta en bekväm ställning att fortsätta i. Mina vänner sen länge påminner mig om vad jag sagt tidigare, saker jag irriterat mig på tidigare i livet. Jag inser att inte heller jag varit riktigt nöjd. När ska jag känna mig nöjd, känna att det här, den här ställning kan jag komma till ro och somna i? För en stund i alla fall.

Kliet tar inteslut. Jakten går vidare. Blir vi någonsin nöjda?

Läs även andra bloggares åsikter om mål, jakt, tillfreds, oro, evolution

Jag hade stora tankar idag. Jag tänkte djärv och crocks. Någon annan tänkte Myror.

Så istället för Skansen blev det second hand. På ruinens brant lyckas jag köpa fyra pocketar för 16 kronor. Rena rånet!

Läs även andra bloggares åsikter om Myrorna, Skansen, planer, second hand

Enligt Raymond Ahlgren i dagens Sommar kan man identifiera att människor med hög standard i livet:

♥ Alltid kommer i tid
♥ Har kort tid mellan tanke och handling
♥ Håller vad de lovar

Check, check, check.

Däremot har jag en tendens att skjuta på en del saker - dock inte disk. Aldrig disk!

Enligt den korta listan håller jag en hyfsad standard i mitt inre liv. Men jag tror det är dags att städa lite till. Bli en bättre människa genom att tro mer på mig själv. 
 
Om Raymond har rätt tycker jag att människor med hög kvalitet har respekt för andra. Det värsta jag vet är att vänta på människor som är sena. Detsamma gäller för dem som säger saker som de inte menar - vilket enligt mig är likställt med att inte hålla vad man lovar.

Och han har sina poänger, Raymond. För människor som har respekt för andra behöver inte heller trycka ner andra för att må bra. Dra ner dem till sin egen ruttna nivå. Såna energitjyvar bör man hålla sig undan.

Återigen får jag höra det - du är regissör i ditt liv. Du kan göra vad du vill. Allt handlar om vad du väljer. Du kan välja vad du vill. Du kan få vad du vill. Och jag tror att han har rätt. Bara man är breedd att betala priset. 

Det är dags att sluta vara ett offer för andra. 

Läs även andra bloggares åsikter om Raymond Ahlgren, Sommar, livskvalitet, prioriteringar

Läs även andra bloggares åsikter om haj, Aquaria, turist i Stockholm

Ibland undrar jag om jag har Aspbergers, för jag kan ha riktigt svårt att läsa sociala spel.

Jag råkar titt som tätt ut för att bli inbjuden med armbågen. Exempelvis sitter jag och äter lunch och några kommer förbi och säger att de inte ska störa med sitt tråkiga prat utan sätter sig vid ett annat bord.

Eller så sitter jag på bussen, djupt försjunken i en bok. En bekant sätter sig bredvid mig och uppmanar mig att läsa vidare om jag vill.

Frågan är: ska jag fortsätta läsa vidare eller lägga ifrån mig boken och vidhålla att jag inte har något emot att prata istället för att läsa? Kankse är personen själv inte så intresserad av att prata. Eller också vill de inte tränga sig på. Men jag vet aldrig hur jag ska reagera.

Jag vet, jag söker alltid rätt svar på frågan, duktig flicka som jag är.

Och att känna efter vad jag helst vill själv är inte att tänka på när jag börjat fundera över rätt svar på frågan.

Är det bara jag som har problem med detta?

Läs även andra bloggares åsikter om rätt svar, Aspbergers, sociala spel

Alla älskar sommaren. Alla utom min hy.

Det är finninvadering på sommaren och det är ingen vacker syn. Dessutom gör det lite småont. De där finnarna verkar ha stora och klumpiga fötter.

Läs även andra bloggares åsikter om finninvasion, hudproblem, sommar

Till morgonfikat fick jag tvättmedel.

Till lunch ett värdetransportrån.

Jag önskar mig ett torp till eftermiddagskaffet.

♥ Så här spännande är det bara på sommaren.

Läs även andra bloggares åsikter om värdetransportrån, spänning, kaffe, mjölkersättning

Jag har extremt svårt för lukt. Det verkar andra också ha, för de tycks inte kunna dosera ur parfymflaskan.

De borde börja med varning på parfymflaskor. Något i stil med: För stor konsumtion av denna flyktiga vätska kommer att få människor att rygga för dig. Dosera därför måttligt.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen när jag hamnar bredvid en stinkbomb på bussen, särskilt när jag sitter innerst. Helst har jag lust att be dem flytta på sig. Men jag utgår från att det inte gillas.

Jag önskar dock att folk skulle ha lite vett innan de tittar så djupt ner i flaskan.

Läs även andra bloggares åsikter om parfym, stinkbomb, lukt, problem med flaskan

Igår skulle jag ha en fin dag i staden. Göra en massa mysiga saker. Utomhus. Så kom regnet och jag bestämde mig snabbt för att gå på museum istället.

Det är något visst med museum. Total tystnad, endast planterade och planerade ljud förekommer. Människor man inte känner tassar tysta runt i stenlokalerna tillsammans och känner historiens vingslag. Musem för mig ska helst handla om historia, det är sånt som gör sig bäst. Stockholms blodbad, plötsliga ljud, främmande lukter. Allt planterat för den totala upplevelsen.

Jag strosade runt där tills solen åter sken. Då köpte jag med mig lunch och åt utomhus. Mycket mumsigt. Efterrätten ligger i påsen.



Jag har för övrigt fått en ny kär följeslagare. Den följer mig troget vart jag går. Ljuv musik i mina öron, vackra bilder för mina ögon. Dessutom låter den mig följa bloggen när och var jag vill.

Läs även andra bloggares åsikter om musem, plantering, tekniktokig

På havets vågade vågade våg min båt jag styrde.

Som tur var styrde någon annan. Jag satsade på mat, dryck och trevligt sällskap. Ett sällskap jag har försummat allt för länge!











Den första båten liknar det flytetyg jag själv färdades med.

Läs även andra bloggares åsikter om ångbåtsbiff, sällskap, jag

En hård dag på jobbet.

Läs även andra bloggares åsikter om fredag, semestertider, jobb

Även gårdagens sommarvärd Mattias Klum pratade om konsumtionssamhället och att människor inte tycks bry sig om att de konsumerar utrotningshotade träslag från regnskogen eller annat klimathälsovådligt. Det gläder mig. Detta kan inte pratas nog om.

Det gäller att försöka tänka ett steg längre än till sin smak och sin egen konsumtionsglädje. Vad betyder mitt beslut och min konsumtion för resten av världen? Det påverkar så mycket mer än vad vi kan se. Orsaker och verkan.

Jag gläds åt att de som bryr sig kommer fram ibland.

Än så länge ingår jag tyvärr i kategorin: Jag shoppar, alltså lever jag - över jordens tillgångar.

Snart får det vara slut med det.

Till och med påven Benedictus XVI  anser att mänskligheten slösar bort jordens resurser för att tillfredsställa sin omåttliga aptit på materiella ting. Kunde inte sagt det bättre själv.


Läs även andra bloggares åsikter om konsumtionssamhället, klimat, regnskog, konsekvenser

Sommarvikarierna i tidningarna är igång igen. Idag kan man läsa följande:

Svd har en notis om vildsvinens rekordsnabba förökning med en bild på ett vildsvin som de menar beter sig svinigt.

I en annan notis har de ägnat sig åt grävande journalistik när de konstaterar att snyggingar i personalen inte ökar lönsamheten, även om många arbetsgivare tycker att det estetiska är viktigt.

Ekonomidelen konstaterar att Spanairs nödlandning gav lyft åt SAS-aktien.

I DN använder de den något provocerande rubriken Provrörsbarn ska befolka glesbygden i sin notis om att Jämtlandskommuner ska ge barnlösa bidrag för provrörsbehandling.

Det kan vara underhållande att läsa tidningarna ibland.

Läs även andra bloggares åsikter om rubriker, sommarvikarier, Leffe på hög nivå

På väg hem igår kände jag mig glad och tillfreds. Tvärt kom jag på att mitt leende snabbt skulle kunna bytas ut till ångest och förtvivlan. Bara så där, med en förutsikt som egentligen inte slagit mig.

Jag kan bara konstatera att idag också är en bra dag. Mycket bra till och med. Jag får fortsätta le. Men jag borde kanske öppna ögonen...



Läs även andra bloggares åsikter om lättad, glad

Vem fick egentligen bronspengen i fotbolls-EM? Och fick man någonsin se den matchen? Allt detta gick mig helt förbi och det var heller ingen under finalsändningen som kommenterade detta.

Min enkla fråga är egentligen: vart tog bronsmedaljörerna vägen?

Läs även andra bloggares åsikter om brons, fotbolls-EM, vad hände?

Idag har jag topzat mitt tangentbord.



Det var ingen solskenshistoria.

Läs även andra bloggares åsikter om damm, hygien, topz, fornhistorisk

Att fila fötterna är ett sisyfosarbete.

Läs även andra bloggares åsikter om akilles, sisyfos, Leffe, fötter

Jag har blivit sommar-junkie. Förstår inte hur jag ska klara mig utan det fantastiska radioprogrammet när augusti är till ända.

Det händer att människor i min omgivning rynkar på näsan när sommarprataren verkar läsa innantill eller använder uttryck som "plötsligt kommer jag att tänka på" när det är uppenbart att tanken är förutsbestämd.

Man kan tycka att det är sådant som jag också borde irritera mig på, retoriker som jag är. Men det händer så gott som aldrig. Sommarpratarna för mig alltid iväg till en trygg plats, deras ord berör mig, jag känner deras budskap och berättelser så till den milda grad att det är få saker som irriterar mig när de pratar. Det tycker jag är ett tydligt tecken på att budskapet i slutändan är det viktigaste, inte exempelvis kroppsspråket som så många "talexperter" vill göra gällande. Hundra procent säger jag. Och det är budskapet. Hundra procent.

Alla har något att berätta. Alla har ett budskap. De allra flesta kan också fånga min uppmärksamhet. Gärna genom det långa samtalet som Fredrik Härén pratade om i sitt sommarprogram med ett minimalt inslag av musik. Jag gillar det långa samtalet. Tydligen är jag en riktigt bra lyssnare också.

Läs även andra bloggares åsikter om sommar, junkie, lyssnande, talande, retorik

Ibland, nästan varje dag, undrar jag vad man gjorde innan internetåldern. Hur fick man reda på saker man bara måste ta reda på, nu?

Jag pratade idag med någon som varit ute på fjällvandring i två veckor och undrade hur han visste vad han skulle ha med sig. Svar: internet.

Hur gjorde man inför en fjällvandring förr?

Jag tror att svaret är att det förr fanns experter och verkliga gurus på saker. Nu har dessa gurus ersatts av en massa kortsiktig lightkunskap. Ingen kan mycket. Alla kan allt. Lite om mycket.

Undrar hur mycket kunskap som går förlorad i internetåldern? När alla kan allt... Framför allt undrar jag vad experterna gör nu för tiden.

Läs även andra bloggares åsikter om wikipedia, internet, kunskap, gurus

Min hjärna har börjat rekonstruera Seinfeldavsnitt. Sådana jag aldrig tror ha existerat. Galna scenarier med osannolika dialoger spelas upp i framför mina ögon, i mitt huvud.

Kanske håller jag på att bli galen.

Eller också är det dags att starta en blogg - about nothing.

Läs även andra bloggares åsikter om hannology

Jag tycker att menskoppen låter helt genialisk. Billig, miljövänlig och betydlige snällare mot slemhinnorna.

Men känslan av att den ser ut som en propp och att den ska vara minst sagt nära mig, gör mig ändå tveksam.

Jag ska fundera på det...

Läs även andra bloggares åsikter om menskopp, klimatsmart, ja!

Jag inser att jag lyssnar och lyssnar och lyssnar. På alla, ser mig som en lyssnare. Alla kan prata på pom vad som helst. Jag ser det som min plikt att lyssna på vad andra har att säga.

Men när jag väl pratar är det ingen jävel som lyssnar på mig. Jag börjar faktiskt bli irriterad på det. Nästan så lack så jag ruggar...

Läs även andra bloggares åsikter om lyssna, prata, förbannad, ska det va så här?

Nä då, jag har inte ångest. Inte alls faktiskt. Verkligen, verkligen inte.

Sista dagen på semester har jag spenderat med det här.







Så jag ska inte klaga.

Imorgon möter hettan upp. Den riktigt röda, brinnande hettan.

Läs även andra bloggares åsikter om semesteravslutning

En dag tidigt i våras, fick jag min inträdespresent från Ernsts fanclub. Vi kommer att bli så nära vänner, Ernst och jag...




Vad jag inte visste var att det är Frö som är generalsekreterare där.

Läs även andra bloggares åsikter om Ernst Kirchsteiger, fanclub, general, presenter

I början var jag lite orolig, för att vi skulle tröttna på varandra. Eller åtminstone att jag skulle det, jag gör ju så lätt det. Mest på mig själv.

Nu känner jag mig lugn, för det blir bättre och bättre för varje gång - att träffa Blogmafian. Vi känner varandra väl via bloggen. På det får vi den riktiga kontakten av kött och blod som bara fyller alla blanka rader, allt vi inte kan läsa oss till. Vi får berätta för varandra allt det där som alla andra bara på sin höjd kan läsa mellan raderna.

Och vi har alltid så mycket att prata om, inte bara bloggskvaller. Vi hamnar nästan alltid i djupa och viktiga diskussioner. Blandat med dåliga Arne-Hägerforsare. Eller som vi kallar dem nu - Leffar...

Jag kan inte tänka nog att jag aldrig skulle ha träffat de här människorna om det inte var för bloggen. Så mycket man kan vinna på att blogga, som ickebloggare aldrig kan förstå riktigt. Jag är glad att ni finns bloggare!

Den här gången vistades vi dessutom i en fantastisk miljö. Grymt! Ses snart igen, i bloggen och i livet.  



Läs även andra bloggares åsikter om metabloggande, bloggare, dejt, blogmafia

Jag vrider mig, vrider mig, vrider mig. Det är värmen. Hur kan det kännas så varmt här och så kallt där. Ur led är temperaturen.

Och tydligen kan jag inte sova så bra här heller. Ljuden skrämmer mig. De känns nya och obekanta. Grannarna har skaffat sig nya vanor.

Är det så här det är att inte känna sig hemma någonstans. Att hela tiden känna att gräset måste vara grönare någon annanstans.

Nu ska jag i alla fall uppsöka mig lite grönt gräs - och möjligen en pool.

Läs även andra bloggares åsikter om grönare gräs, oro, värme, sömn

I need a visit to Vienna.


Den känslan har jag gått med hela veckan. Hur ska jag ta mig dit, när? I helgen, blev det givna svaret. Jag letade resor och boende. Jag ska dit, var min enda tanke.

Sen tog lugnet över. Konsumtion. Vad finns i Wien som inte jag har här? Jag kan spara in en hel flygresas koldioxidutsläpp genom att finna det jag söker inom mig istället för i Wien. Det var ändå bara ett infall av flykt, ett litet knep jag allt som oftast tar till. Så jag satt lugnt kvar på altanen och läste istället för att rusa iväg till Österrike.

Kan jag inte få en ö kanske jag ska nöja mig med en alptopp. Men det får dröja ett tag till. Jag vet inte vad jag letar efter. Det är månar, öar och alper. Jag är inte nöjd på landet, det känns tomt efter att alla barnskrik och annat sällskap har lämnat mig. Med en liten tår i ögat har jag vinkat av den ena efter den andra. Så jag åker hem till min säng av bomull. I stan kniper det till i hjärtat när solen lyser där ute och jag känner mig fast här inne. Så jag går i affärer.

Lugnet vill inte riktigt komma till mig. Så nu har jag en tredagarsplan. Åtminstone något. Sen ska jag lämna Tenga och återvända till djävulsgapet. Även tre veckor känns som en evighet när man är i början av dem. I slutet känns det fortfarande som i början, förutom att det lider mot ett slut.

Jag vill fortfarande se Wien. Men det blir inte i helgen. För kanske, bara kanske, finns det någon jag vill se Wien med.

Några timmar hemma med tv och internet. Sängen är som ett hav av bomull här hemma och ute kryper sig mörket på. Så varför har jag redan en klump i bröstet? Det här är sista dagarna på Tenga, jag vet det. I nästa öråd kommer jag att bli hemröstad.

Jag fick ett par nätter själv på stugan och det skapar för mycket ångest. Jag är skräckslagen, på ett sätt jag inte kan minnas att jag är i några andra sammanhang. Jag kan inte sätta fingret på det, samtidigt som jag vet exakt. Mörkret har krupit närmare.

Hela mitt liv har jag avfärdat den, kärleken. Jag ser runt omkring mig människor som uppträder i par. Få av dem känns klockrena som par betraktat. Ibland ställer jag mig helt frågande till hur folk alls fick ihop det. Men det är kanske så det är. Kärleken är inte logisk, inte så som vi i västvärlden ser på logik i alla fall. Kärleken tycks kila in sig där man inte trodde att något kunde få plats och gro. Ibland tror jag att kärleken kanske inte ens är det viktigaste, utan samvaron. Någon.

Jag har själv svårt att säga vad det är jag vill och vad jag inte vill. Marginalen är hårfin, och min mage sänder helt olika signaler. Hur ska man veta?

Min hjärna har sprungit i cirklar. Men jag tror att jag kanske kan öppna mig en liten, liten bit. Inse att det finns något som är viktigt, annat som är skit samma.

Så vad är det just jag har väntat på? Vad är det jag väntar på? Är det dags att sluta att vänta?

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, öppning, väntan, semester, öliv

Något har hänt. Något stort kanske.

Saker jag konstant funderar på har kommit att bli närvarande. Jag hörde Isabella Lövin på Sommar. Hon har skrivit boken Tyst hav.

Hon tog upp allt det jag ständigt tänker på. Om vi tittar på saker som Top Modell och kräver en ny mobiltelefon var och varannat år så är det så vi vill leva. Vi accepterar och rättar oss i leden. Vi skapar vår miljö och omgivning genom att delta i den. Vi skapar vårt eget beroende av konsumtion för att vi tror att det skänker oss lycka. Blir vi lyckliare av en ny tröja, den senaste väskan eller en ny mobil? Är det det som för oss framåt? Eller finns det andra värden?

Jag vet att det gör det och konsumtion ger mig ångest varje gång jag ägnar mig åt den. Men ändå gör jag det. Jag inser att det måste finnas viktigare saker som jag ska ägna mig åt. Jag har hunnit tänka så många tankar de senaste två, lite jobbiga, veckorna. Många tankar. Och jag har lyssnat på Sommar. Det har givt mig insikter.

Fortsättning på mina nya tankar kommer att följa. För jag måste få ur mig alla tankar. Att ha semester, tär på hjärncellerna.

Läs även andra bloggares åsikter om Isabella Lövin, Sommar, tankar, utveckling, konsumtion

Man vet att man suttit på altanen för länge när man:

- inte vet vilken sida av vägen man ska cykla på när man hamnar i trafiken.
- får ont i benhinnorna endast av en kort promenad. Smärtan sitter sedan i flera dagar.
- inte längre vet hur man ska bete sig i en folksamling om fyra.

Jag har också blivit hårt ansatt, för att inte säga jagad den senaste tiden.

♦ En fästing tog sig en munsbit av min armbåge, jag hoppas den smakade gott!!
♦ Kurre ekorre jagade mig ur sin skog genom att kasta kottar efter mig.
♦ Måsar anföll mig i flock när jag skulle gå längs stranden.
♦ En parfymdoft har borrat sig in i mina näsborrar, jagar mig. Jag önskar att den kunde lämna mig i fred.

Läs även andra bloggares åsikter om semester, jagad, fästingbett, cykla, förvillad

Jag undrar om reklamutdelaren för pizzerian exraknäcker som inbrottare på nätterna. Reklamen läggs utanför dörren så att det ska synas vilka som är hemma och plockar bort den och vilka som är på semester. Mycket obehagligt. Dessutom saknar reklambladet adress till dem.

De vill väl inte bli påhälsade kan man gissa.

Läs även andra bloggares åsikter om reklam, inbrottare, pizzeria, semester

Jag kan flyga, jag är inte rädd.

Läs även andra bloggares åsikter om attityd

En ny märklig semesterkänsla har infunnit sig. Jag sitter faktiskt fast i busstrejkens tecken. Och kan inte ta mig till många ställen. Så jag räknar trosor och inväntar handtvätt tills parterna kommer närmare en lösning. Och lyssnar på nyheterna efter öppningar.

Jag har i alla fall hittat ett ombud där jag hoppas på att kunna få beställa lite gott vin. Om jag nu ska vara fast här en vecka till. Lite jobbigt är det att min långa lista över viner jag vill prova inte finns virtuellt eller med mig. Så jag får hitta nya på måfå. Det ska nog gå bra.

Dessutom har jag läst fler böcker än på länge och hittat en liten dator att smygblogga ifrån.