Utsmartar orden 2013

Nyordslistan är här. 
 
Själv gillar jag ord som inte finns med på listan, som t.ex. att nakna sig. Men från listan måste jag ändå peppa för snippgympa, nagelprotest, köttskatt och kjolprotest. Allt som gör världen lite, lite bättre. 
 
Vilka gillar du?

Yta vs innehåll

Jag är inte så förtjust i fina ord. Jag gillar ord som betyder något. 

Cuatro vocabulario en español al día

Jag fick höra att internationella studenter som kommer till Sverige behöver ungefär 50.000 ord för att klara av sin utbildning på svenska. Jag fick också höra att vuxna nya inlärare av ett språk klarar av fyra nya ord om dagen, utan problem. 
 
Det första jag såg var förstås en utmaning. Så sommarens lilla projekt är att lära mig fyra nya ord på spanska varje dag. Jag tjuvstartade lite i maj. Annars borde det bli ungefär 360 nya spanska ord innan augusti är slut. Det är en ganska bra bit kvar till 50.000, men det är åtminstone en början. Och jag har inga planer på att åka till Spanien/spansktalande land i nuläget, så jag kanske har tid på mig.
 
 

Att tala är silver?

När jag umgås i grupper av människor blir det väldigt tydligt vad för typ av samtalsstilar som tilltalar mig och vad jag inte står ut med. För mig är samtalet en gemensam aktivitet. Ett givande och ett tagande. Det ska inte vara en kamp att samtala, då blir jag bara trött.
 
Det finns människor som ägnar sig åt att föreläsa för stackars ofrivilliga människor, som inte alls signat sig på en föreläsning. Föreläsarna behåller ordet länge, nästan utan att andas och kontrollerar både ämne och taltid. Jag provoceras av den typen av samtalsstil. Jag blir snabbt uttråkad, stänger av och fokuserar inåt eller drar mig ur samtalet.
 
Jag gillar samtal där det är korta puckar, där många gör inlägg och ämnena gärna är varierande, kortlivade och helst med en lättsam ton där det finns rejält med utrymme för humor.  
 
När jag pratar med en annan person är det mer okej men längre resonemang och allvarligare ämnen. Antagligen för att jag får mer samtalstid ändå när det bara är två i samtalet.
 
Av någon anledning har jag under de resor jag gjort själv ofta hamnat i samtal med andra ensamresenärer som älskat att prata. Jag blir aldrig särskilt pratsam när jag pratar med någon jag inte känner. Men de här människorna har i det närmaste använt mig som samtalsterapeut. Jag blir lyssnaren. Lyssnaren är förstås otroligt viktig i ett samtal, annars kan det aldrig bli något. Men det är också väldigt tråkigt att ha den rollen en längre tid. 
 
Hela livet lär vi oss om hur vi samtalar. Och det finns väldigt många samtalsstilar. Det jag undrar är: finns det egentligen någon över huvudtaget som vill vill agera lyssnare till en föreläsare?

Tack

Jag har väldigt svårt för att be människor om hjälp, både i smått och i stort. Men när någon ber mig känns det nästan aldrig besvärligt. Det känns ganska skönt att vara behövd. Men det är det där med tack. 
 
Jag upplever det som svårt att svara när människor tackar. Jag vet inte vad jag ska svara. 
 
"Det var så lite". Det upplevs inte alltid som lite för den som tackar, och då kan det nästan vara provocerande att säga det. 
"Nöjet var helt på min sida". Lite storslaget. Kan funka bättre på andra språk.
"Det gjorde jag så gärna". Lite väl käckt.
"Varsågod". Ja, varför använder jag inte det lite oftare. Jag känner mig förmäten när jag säger varsågod, som att jag verkligen gjort en insats - även om jag faktiskt gjort det. Samtidigt kan jag uppleva det som en markering när det används av andra.
"Tack, tack". Jag säger det ibland. Eller "tack själv". Men det är ju lite löjligt. Det är inte alltid som man faktiskt har något att tacka tillbaka för.
 
Samtidigt gillar jag att säga tack. Jag säger tack, även om det inte finns något att tacka för. Tack: för snabbt svar, för hjälpen, ändå (oftast för inget alls), tack tack (när jag betalat). Tack är ett litet ord med stor potential. Men det är svårmanövrerat. Varför har jag så svårt att ta emot ett tack?
 
Vad svarar du på tack?
 
(Vad man svarar på tack är inte minst något som kommer upp som fråga från människor som lär sig svenska.) 
 

Nyord?

Splint. Om jag får en liten, liten träbit i fingret så är det en träsplint jag får. Splint har jag nu också introducerat som plåtsplint. Sånt som jag fick i mina cykeldäck ofta för några år sedan. 
 
Fast mest har jag nog sagt spint. Träspint. 
 
Nå, oavsett var det ingen som kände igen detta ord. Så vad får du i fingret om du drar det över ohyvlat trä?

Paw rikh titt

Användbara ord för dig som lär dig svenska:
 
Rugguggla. Skallgångskedja. Gröngöling. Kioskvältare. As. Snapphane. Näbbgädda. Svårmod. Plugghäst.
 
Någon annan dag ska jag ge er mina bästa finska ord. Så länge kan ni väl ge mig era bästa!

Ordets makt

"Det är bara ord", tycks vara andemeningen i så många sammanhang just nu. Jag vill resonera runt hur kyrkans vara eller icke vara i skolpolitiken kan ses utifrån ordets betydelse. 
 
Den skolpolitiska debatten senaste tiden handlar mycket om ord. Om vad som står i skollagen, om vad en präst säger eller får säga och om vad vi sjunger i psalmer och sånger. Det känns som att vi glömmer bort varifrån vi kommer. Många tycks anse att bara för att vi nu inte längre tillber gud och många går ur kyrkan så har julen inte längre någon religiös betydelse. Men traditionen är religiös, och det går inte att tvätta bort genom att gå ur kyrkan eller att bli ateist. Alla riter vi utför, alla ord vi uttalar, kommer någonstans ifrån. De bygger på tidigare ord och på tidigare handlingar och därmed på tidigare värderingar. 
 
Oavsett om man anser om att skolan ska få ha samlingar i kyrkan eller inte så är kyrkan ett religiöst, kristet rum, där de kristna värderingarna sprids. Det går inte att komma ifrån. Inte ens genom att se på julen som "tradition", som om det helt vore skilt från religion eller kristendom. För traditionen är byggd på något. Något som inte ens är särskilt avlägset i Sverige rent tidsmässigt.
 
Skapar man nu lagar som säger en sak, så måste dessa ord också ses i handling. Det verkar det vara lätt, även för de poliltiker som stiftar lagarna, att glömma bort. 
 
Ord är handling. Därför har ordet makt. 

Jag tänker stort

Visste ni att det finns en bygd som heter Vintrosa? Skulle jag starta en egen bygd skulle den förstås få heta Långtrosa. Inte alldeles oväntat gissar jag.

Gissar att vi skulle ha det allra mest nödvändiga, en Utebutik.

Nyordslistan à la Hanna

I min nyordslista gör jag inte som Språkrådet, det vill säga plockar upp ord som kommit upp det senaste året. Istället försöker jag haussa egna ord jag tycker att vi borde plocka upp.

Pantalonger - som jag sa om tights när jag var liten
Mamelucker - längre trosor, använd fritt
Långtrosor - istället för långkalsonger som låter lite förlegat

Linas bidrag till listan
Dekoltage - urringning

Jag vill gärna utöka den här listan. Välkommen med ditt bidrag.

Ordens makt

Jag får ofta anledning att tänka på hur otroligt snabbt exkluderande ord som alla, allt, ingen, inget är.

I en handvändning kan man bli den som inte räknas.

Skriv(k)låda

De senaste två höstarna har jag haft skrivfeber även kallat skrivlägret. Det har varit otroligt kul och inspirerande att få skrivuppgifter av andra, fria för mig att tolka. Det har blivit en del bra också (för den intresserade finns de att läsa i augusti 2009 under kategorin Språkfeber och september 2008 under samma kategori).

I år har jag gett mig själv en skrivuppgift. Den känns inte helt lätt. Men på något vis ska jag ta mig igenom min egen resa, se hur jag gick från ståckhålmare till schizofren norrlänning.

Allt började en solig marsdag när jag full av självtillit, energi och inspiration skickade in en ansökan...



Skrivlägret 2010. Jag skriver om min resa från ståckhålmare till norrlänning

Ett hot?

Jag har uppmärksammat en ny trend den senaste tiden. Jag har ju hängt en del i diverse butiker som kund, behövt hjälp med saker inom teknik, transport och utomhusaktiviteter. Jag har fått prata med olika manliga säljare, haft avslappnade samtal. Ca 1 minut in i samtalet, efter att jag ställt min fråga, när samtalet vidrört något semipersonligt (ett skratt, information att jag har/ska flytta) så har följande utspelat sig.

- Jo, jag hade en sån förut, men nu har min flickvän tagit den.

- Jag skickade min flickvän till Ikea, hon kom hem med en stor räkning.

Och liknande.

Motsvarande har aldrig hänt, det vill säga att en kvinna dragit upp sin pojkvän.

Varför kommer flickvännen upp?

Får de för sig att jag flirtar och vill snabbt avpolletera mig?

Jag är förbryllad.

På dialekt

Jag stod på torget och plockade mandelpotatis när en kvinna kom fram till mig.

- Mandelpärer från orten! Nog ska det smaka gott till surströmmingen.

Jag log. Ur mig kom sedan, på den bredaste stockholmska jag någonsin upparmat:

- Nu ska jag inte käka någon surströmming men det ska bli gott med mandelpotatis ändå.

Jag märker det oftare att jag plockar fram den, helt utan att tänka på det. Så oförståeligt. För när jag pratar med mamma har jag nästan lagt mig till med västerbottniska. Även när jag tänker kommer det västerbottniska ur mig.

Jag längtar. Jag undrar hur länge jag ska måsta vänta innan jag kan börja anamma den utan att det ska verka allt för suspekt. Jag kan som knappt hålla mig ju!

Jag älskar språk

Språkat idag:

Väntandes på bussen imorse studerade jag min omgivning. Vid ett övergångsställe med blinkande gult gick en gubbe över. På ena sidan refugen stannade bilarna. På andra sidan stannade alla bilar utom en taxi. Gubben vänder sig mot taxin och visar upp fulfingret. Länge och tydligt. Klarspråk.

På väg in på bussen. En liten dam sitter på första sätet, hon reser sig mödosamt med sin käpp och frågar busschauffören:

- Är det ok om jag springer av här?

Jag hade verkligen tyckt det varit ok att se henne springa. Men jag vet inte.

Vad är en man?

Ur Aftonbladet:

"Den 17-åriga flickan och den 19-åriga mannen..."

Var går gränsen för flicka/kvinna och pojke/man egentligen? Eller är den främst könsbunden.

Störtflod

Pratade med mamma igår som till slut tagit sig hem från Spanien. Lite matt, lite medtagen, men glad. Hon berättade om alla turer, om bussresan på 42 timmar genom Frankrike, Belgien och Tyskland, om vad de ätit, om hur de hittat bussen, om askan, om motsägelsefull information, om hur de kom med ett tidigare flyg från Köpenhamn till slut. Äventyret. Orden verkade aldrig sina. Allt skulle ut.

Jag kände igen den där känslan. När man har något att berätta. Och bearbeta. När allt ska ut. När någon bara måste lyssna. Det är en skön känsla.

Vad gör du Lego?

Jag undrar hur föräldrar tänker som vill döpa sina barn till Ikea, Lego eller Bajen. (Av dessa är det endast Lego som fått godkänt som förnamn.) Men förutom att det är namn som säkerligen kommer att bli missförstådda undrar jag varför man vill ge varumärken gratis reklam?

Sen kan man även undra varför man vill att ens barn ska heta Superman, Batman eller Tarzan. Av dem har dessutom Batman och Tarzan fått ok men inte Superman. Varför är det ena bättre än det andra?

Knep & knåp

Mandarin, clementin, satsumas. Vad är skillnaden?

Alltid bör man säga rätt, för att inte vara diskriminerande och mötas av reaktioner som:

- Jaha, alla citrusfrukter ser likadana ut för dig va?

Sen gillar jag inte det här med skal. Dels är det svårt att skala, man blir helt geggig och lukten tycks aldrig vilja försvinna från händerna, naglarna blir helt gula.

Dels döljer skalet vad det är man egentligen får. Eller vem känner inte igen besvikelsen av att plötsligt stå med en hand klyftor som är sprängfyllda med kärnor?

Jag vill gärna ha någon form av klarhet. Är det bara säsongsbetonat vad man kan få tag på, eller är det rent av så att någon av dessa citrusfrukter är att föredra för en syrlighetssökare som jag.

Jag vet att jag kan googla detta, problemet med den informationen är att den kommer att gå in och sedan gå ut igen. När jag står i butiken kommer jag vara lika förvirrad i alla fall.



Läs även andra bloggares åsikter om

Morgon-tv

Från hockeyreferat:

- En nazistpoäng...

Jag höll på att sätta morgonkaffet i halsen. Har nazismen krupit in i NHL-hockeyn nu plötsligt?

Det fick snart sin förklaring.

- En assistpoäng.


Knäck i lurarna eller bara trött?

Läs även andra bloggares åsikter om

Tidigare inlägg
RSS 2.0