Hannas Plats

Mormor ringde just och informerade mig mycket upprymt om att jag idag borde fria till en man. Jag tackade bestämt nej till det erbjudandet. Men hon var ivrig. Jag borde verkligen göra det, för om mannen nu skulle behaga tacka nej skulle han bli tvungen att köpa mig en klänning.

Jag har äntligen hittat den där kistan jag letat efter länge. På Myrorna, var annars. 

Där ska jag nu förvara alla mina tyger. Alternativt alla mina dagböcker. Vi får se vad som ryms bäst. Dagböckerna har hunnit bli osannolikt många genom åren.

Den här låten får mig att le inombords samtidigt som jag känner ett stort vemod.

Det är dags att göra sig av med lite grejer. Det börjar bli trångt. Så jag har kastat ut ganska mycket kläder. Det vill säga, just nu står det påsar i hallen och väntar på att bli ivägburna till Myrorna.

Dessutom har jag sytt om två gamla kjolar. De blev en väska. 



Tidigare jeanskjol, som snarare kanske var mer som ett brett bälte. Linningen var en hemsydd historia.

Jag har tappat bort en sticka. Högst irriterande eftersom jag då inte kan sticka. 

Jag sa att jag skulle ta paus. Och menade att jag borde lägga ner manin ett tag. Kanske åka iväg någonstans så att jag inte KAN sy.

I mitt föräldrahem fanns det alltid frimärken. Jag visst var de fanns och det stod mig fritt att använda dem. Och det gjorde jag. Jag hade många brevvänner på den tiden. Skriftlig kommunikation är något jag alltid har föredragit framför interaktion ansikte mot ansikte.

Jag känner att jag behöver en paus från den här manin. Efter en hel helg med symaskinen.

Alltså det är underbart kul. Men tiden går lite för fort. Resan mellan sängen på morgonen och sängen på kvällen är väldigt kort. Och då är det som tar mest tid att rita mönstret, klippa delarna och sedan modifiera/sprätta/tänka om. Jag känner att jag vill ha mer kunskap. Slippa dåligt ritade mönster och kunna rita egna. 

Mitt nästa projekt kanske blir teori om mönsterkonstruktion och klädsömnad. Även om jag är dålig på att läsa mig till saker. GÖR helst bara. 

Jag inser att jag har fått en tallriksfetish. Jag älskar att titta på gamla tallrikar och fat. Igår var jag på Kupan och tittade på deras tallrikar. Jag hittar nästan alltid något där. Den här gången hittade jag små djupa tallrikar som påminde mig om farmor och hennes efterrättsskålar som vi fick äta kräm i.

Jag har funderat mycket över kreativitet hela mitt liv. Hur den uppstår och vad som ger mig inspiration. Oftast känner jag mig som mest kreativ när jag har begränsade förutsättningar. Det blir lättare att skapa när allt inte är möjligt. Det tänker jag också på när jag ser Project runway. Gissningsvis hade dessa designers inte kommit på alla kreationer om förutsättningarna inte varit väldigt speficika.

Visst höll inspirationen i sig med den nya syhörnan. Men jag var som vanligt tvungen att sätta mig och planera lite vad jag ville göra.

Bordet är på plats. Sybordet. Pysselbordet. Det gör att jag har insett att min påsorganisation bör styras upp. De där påsarna med allt tyg som legat i ett hörn. Jag behöver bättre översyn över vad jag har.

Jag har äntligen varit på Myrorna igen. Ibland hinner det gå lite för länge mellan gångerna. Vilket i och för sig kanske är sunt med tanke på att jag alltid vill ta med mig möbler hem därifrån. Det börjar bli fullt här hemma.

Idag kände jag mig ganska okinkig med allt utom att jag kom hem med ett bord. Helst i lagom storlek. Det är alltid pirrigt att stiga in i lokalen och börja skanna av den. Men där stod bordet och väntade på mig. Inte jättefint, men perfekt storlek, stadigt och med en klaff som gör att det kan bli större. Hemleverans imorgon, som pricken över i (ibland får jag vänta i veckor).

Så i helgen har jag ett nytt pysselbord där symaskinen ska få stå i fred, tillsammans med annat pyssel. Perfekt ska det få plats framför tv:n och Vinterstudion. Tänkte jag.

De här fick också följa med hem. Eventuellt äter jag efterrätt ur dem i helgen.