Tyll

Det har varit svårt att fånga mitt senaste projekt på bild. Ständigt detta mörker.



Det är inte klart ännu. Hittills har det tagit mig nästan två arbetsdagar.

Förfest

Tanten i mig förfirar.



Allt mys ska bli mitt.



Fira

Om jag skulle ha en stor fest, alltså vi snackar livsstor, då, då finns det en sak jag skulle önska mig. Jag skulle önska mig Jas Gripen.

Alltså inte en egen. Men att de brände förbi ovanför mig. Det är något av det mäktigaste jag vet. När jag var liten hade vi ofta Viggen flygandes över stugan på landet. När Vickan gifte sig brände Jas över hennes bröllop och mitt hus. Jag hängde ut genom fönstret kan jag säga. För några år sen var det två Jas som flög över mig när jag var på stugan. Med 20 minuters mellanrum. De dök upp plötsligt båda gångerna, och mitt adrenalin sköt i höjden.

Ja, så en Jas-flygning vill jag ha. Antingen inuti eller eller utanför. Det är vilket som. Jag vill ha en Jas.

Sansa

Jag tänker att jag borde försöka sansa mig. Ägna någon helg åt något annat än att sy. Men det är svårt. Det poppar hela tiden upp nya projekt i huvudet.

Min Moleskin har fått ett fint fodral.



Den kan matchas med en kjol.



Nu är det snart slut på Marimekko-tyget. Dags att åka till Finland och köpa mer?

Lunch-disco

Mitt senaste projekt innebär att försöka starta upp ett lunch-disco på jobbet.

Vem vill inte dansa sig igenom lunchen?!

Manisk

Jag är helt manisk. Glömmer tid och rum. Inser plötsligt att jag måste kissa eller äta. Men annars har det bara varit jag och symaskinen ett tag.

Det har blivit en väska, ett etui och en klänning/tröja i helgen. Sitter nu och funderar på ett annat mönster. Det är som hjärngymnastik att komma fram till hur vissa mönsterdelar ska se ut eller hur en del saker måste sys. De gånger jag har mönster och sömnadsbeskrivningar är livet enkelt. Men så kan det ju inte alltid vara.

Tack Maija Isola och mini-unikko för den här helgen.


Insikt

Jag har kommit till två stora, om än inte oväntade insikter om mig själv. Jag ska nu avslöja dem.

1. Jag gillar att ha kul. Gillar inte att ha tråkigt. Det kanske känns självklart. Men det tänket genomsyrar allt jag gör. Om jag ska undervisa exempelvis så vill jag ha så kul under de där två timmarnas föreläsning att jag är helt färdig efteråt. Jag ger allt. Är det bästa jag kan vara. Om jag konstant får punktering på cykeln, då lär jag mig tycka att det är kul att byta innerslang på cykeln. Om jag inte alls känner för att städa så struntar jag i det. Ni fattar. Jag väljer inställning, gör tråkiga saker roliga eller struntar i dem. Inser att jag väldigt sällan känner att saker jag gör är tråkigt och nästan aldrig är uttråkad.

2. Jag är en utövare framför en iakttagare. Om jag ska på ett möte, om vad som helst, då vill jag vara med och härja - förlåt jag menar prata. Jag föredrar att spela piano framför att lyssna på musik (nej, inte alltid sant, för jag lyssnar också). Jag ritar hellre än jag går på museum. Om det ska grupparbetas vill jag ha en aktiv roll oavsett vad jag anser om själva arbetet. Jag KAN inte stå tillbaka dessa impulser. Jag vill GÖRA.

Jag tror att de två hänger ihop. För när jag är aktiv får jag också nästan alltid roligt. I alla fall uppbringar jag någon form av flow. Och alla vet ju hur skönt flow är. Som katarsis för själen. And a way of life.




Bilder

En typisk söndagssysselsättning är att gå på muséum. Ändå gör jag det ytterst sällan. Idag var ett undantag.

C och jag begav oss till bildmuséet och skapade själva istället för att iaktta. Äntligen har jag något att klä in mitt nakna kontor med.


Winnerbäck



När Winnerbäck kommer till stan går man och tittar. Det är som ett gammalt djungelordspråk. Och han är helt fantastisk. Trummisen var så cool. Hon spelade trummor och trumpet samtidigt.

Jag hade tårar i ögonen när den lilla sparsmakade ensemblen spelade "Om du lämnar mig nu". Det är en av de finaste låtarna jag vet.

Jag har börjat längta efter mitt band. Jag har börjat längta efter att spela trummor. Jag har börjat längta efter att gå på bra konserter.


Marimekko

Kärlek. Äntligen blev tyget till kuddfodral. Jag är mycket nöjd. Med mig själv framför allt. Jag har fortfarande en del tyg kvar dessutom, efter en liten... sömnadsteknisk fint.


Sömnad



Jag har börjat sy igen. Hittade inspiration. Och tyg. Älskar stuvar. Det är billigt och oftast glatt. Det är när jag går bland stuvarna som inspirationen och skaparlusten fullkomligen anfaller mig.

Så jag är i flow på nytt.

RSS 2.0