Nog
Jag tycker det räcker nu, med den här förkylningen. Jag har inte haft någon ordentlig röst på flera dagar. Och ont i halsen i en vecka. Kan inte minnas att jag någonsin haft det förut. Jag orkar ingenting, på långledigheten och allt.
Så jag har ägnat mig åt att se Band of brothers, denna fantastiska serie. Två gånger rakt igenom. Kan inte få nog. Drömmer Band of brothers. Både på dagarna och på nätterna.
Dessutom har jag börjat längta till Österrike. Igen. Nästan som Nya Zeeland, fast närmare.
Så jag har ägnat mig åt att se Band of brothers, denna fantastiska serie. Två gånger rakt igenom. Kan inte få nog. Drömmer Band of brothers. Både på dagarna och på nätterna.
Dessutom har jag börjat längta till Österrike. Igen. Nästan som Nya Zeeland, fast närmare.
I väntan på nästa tehuva
Jag bestämde mig till slut. Raka av håret igen är det rätta.
Tillsammans med den mycket gloppiga förkylningsrösten har jag emellanåt blivit tilltalad som lågintelligent. Men jag får väl ta det.
Men så tänkte jag att jag skulle kunna ta det stegvis. Så jag är liksom mittemellan nu. Och ganska nöjd. Lite indian över det hela. Och så ser det ganska konstigt ut. Vad mer kan man begära av en frisyr? "Frisyr".
Tillsammans med den mycket gloppiga förkylningsrösten har jag emellanåt blivit tilltalad som lågintelligent. Men jag får väl ta det.
Stockholmshjärta
Några dagar i Stockholm var de trevligaste och mest produktiva på länge.
Tehuvelooken är det nya, antar att ni visste.
Träffade brorsdöttrar. Vissa hade fått nya kroppsdelar, tydligen.
Andra börjat prata så att jag förstår.
Tehuvelooken är det nya, antar att ni visste.
Träffade brorsdöttrar. Vissa hade fått nya kroppsdelar, tydligen.
Andra börjat prata så att jag förstår.
Lämnade Tygverket i tårar, med många goda idéer och en del längtan tillbaka. Samt tyg. Förstås.
Jag hittade en ny färgglad butik i mina gamla hoods.
Föll men höll mig.
Jag fick med mig en del nyförvärv till garderoben. Marinblått verkar vara det nya i mitt liv.
Matstuff som jag brukar ha svårt att hitta i Umet.
Vargen kommer inte
Nu för tiden är det så viktigt att märka uttalat farliga produkter. Cigaretter, alkohol. Lekplatser måste godkännas för säkerheten. Golv i butiker som är blött ska markeras. Och så vidare.
Jag upplever att människor ofta därmed ganska oproblematiskt antar att saker är ofarligt så länge ingen markerat fara eller varnat för något. Ofta hör jag människor säga "om det är farligt skulle vi veta det vid det här laget", eller "de skulle inte tillåta att det användes om det var farligt". Det beteendet känns farligt. Både övertron på att "staten" ska veta allt och att de dessutom ska informera om allt de vet. Bevisligen finns det massor av farliga tillsatser både i saker och i mat som människor någonstans i kedjan vet är farliga, men som ändå inte märks ut med röd text.
Den här hysterin med att farlig-märka produkter, det känns som att den biter oss i rumpan. Övertron på att någon annan vet och håller koll på farligheterna, skrämmer mig ibland. Vart tog det sunda förnuftet vägen?
Jag upplever att människor ofta därmed ganska oproblematiskt antar att saker är ofarligt så länge ingen markerat fara eller varnat för något. Ofta hör jag människor säga "om det är farligt skulle vi veta det vid det här laget", eller "de skulle inte tillåta att det användes om det var farligt". Det beteendet känns farligt. Både övertron på att "staten" ska veta allt och att de dessutom ska informera om allt de vet. Bevisligen finns det massor av farliga tillsatser både i saker och i mat som människor någonstans i kedjan vet är farliga, men som ändå inte märks ut med röd text.
Den här hysterin med att farlig-märka produkter, det känns som att den biter oss i rumpan. Övertron på att någon annan vet och håller koll på farligheterna, skrämmer mig ibland. Vart tog det sunda förnuftet vägen?
Jeans
Mitt bästa jeansinköp kanske någonsin gjorde jag förra året. Ett par killjeans.
De satt för tajt, inte alls som jag ville ha dem. Jag bad om en större storlek. Försäljaren argumenterade mot detta, typ, de töjer sig. Nej, de töjer sig inte i midjan, menade jag. De kommer alltid att sitta så här, för tajt. Till slut gav han med sig. Jag fick in min storlek och var hur nöjd som helst.
Under hela köpet pratade han sedan om det unika i idén att köpa killjeans som tjej.
Det bästa med de här jeansen, förutom att de sitter precis som jag vill ha dem, är att killjeans har mycket tjockare tyg. De kommer typ aldrig att gå sönder.
Och nu vet ni exakt HUR unik jag är, jag bär alltså killjeans.
Sen kan man också diskutera vilken extremt konformerad värld vi lever i om det är så att tjejer ska behöva ha tajttajta jeans, om de nu inte ska vara bagy. Det är inte lätt att vara konsument.
Jag frågade på affärn om de hade några jeans som var smala men inte skinn-tajta. Näeej, några sådana kunde han inte komma på. Girlfriendjeans, var sedan hans briljanta idé. Varför inte killjeans tyckte jag. Försäljaren såg lite förvirrad ut innan han kom på att det fanns ett par som kanske skulle kunna funka. Minsta storleken var ju 27, menade han. Jag tänkte att några 27:or skulle jag sannolikt inte få på mig.
De satt för tajt, inte alls som jag ville ha dem. Jag bad om en större storlek. Försäljaren argumenterade mot detta, typ, de töjer sig. Nej, de töjer sig inte i midjan, menade jag. De kommer alltid att sitta så här, för tajt. Till slut gav han med sig. Jag fick in min storlek och var hur nöjd som helst.
Under hela köpet pratade han sedan om det unika i idén att köpa killjeans som tjej.
Det bästa med de här jeansen, förutom att de sitter precis som jag vill ha dem, är att killjeans har mycket tjockare tyg. De kommer typ aldrig att gå sönder.
Och nu vet ni exakt HUR unik jag är, jag bär alltså killjeans.
Sen kan man också diskutera vilken extremt konformerad värld vi lever i om det är så att tjejer ska behöva ha tajttajta jeans, om de nu inte ska vara bagy. Det är inte lätt att vara konsument.
Shop til you drop
117.000 kvadratmeter ny shoppingyta. Detta rapporteras det om i Västerbottensnytt idag. Svensk Handel verkar mycket nöjd med alla nya jobb som skapas i och med detta.
De nya shoppingområdena kommer föstås att placeras utanför stadskärnan (främst). Det blir stora komplex. Stora könlösa affärer. Och jag tänker att det knappast rör sig om unika små butiker med sin egen stil. Nej, allt som handlar om "nya" shoppingkomplex brukar tvärtom strömlinje forma allt utbud. Vi ska inte kunna vara unika, hitta roliga och spännande saker. Nej, de stora kedjorna som tar över. Till förmån för just de mindre, unika butikerna i stadskärnan som dör ut.
Hur utvecklas mänskligheten av detta? Har jag sagt förut att varje avvikelse är en kamp? Jo, jag har väl det. Och det gäller ju även i konsumtionens Sverige. Både för den som vill hålla med ett unikt utbud och den som försöker hitta ett.
Men framför allt - behöver vi verkligen konsumera mer?
Är jag verkligen så unik så att jag är den enda som undrar?
Själv suckar jag djupt över mänsklighetens förfall - och Umeås.
De nya shoppingområdena kommer föstås att placeras utanför stadskärnan (främst). Det blir stora komplex. Stora könlösa affärer. Och jag tänker att det knappast rör sig om unika små butiker med sin egen stil. Nej, allt som handlar om "nya" shoppingkomplex brukar tvärtom strömlinje forma allt utbud. Vi ska inte kunna vara unika, hitta roliga och spännande saker. Nej, de stora kedjorna som tar över. Till förmån för just de mindre, unika butikerna i stadskärnan som dör ut.
Hur utvecklas mänskligheten av detta? Har jag sagt förut att varje avvikelse är en kamp? Jo, jag har väl det. Och det gäller ju även i konsumtionens Sverige. Både för den som vill hålla med ett unikt utbud och den som försöker hitta ett.
Men framför allt - behöver vi verkligen konsumera mer?
Är jag verkligen så unik så att jag är den enda som undrar?
Börsen
Sedan jag blev av med plånboken på Nya Zeeland har jag försökt hitta en ny som jag trivs med. Jag var verkligen nöjd med min kamoufärgade, precis lagom stora plånbok. Nackdelen var att försöka går runt och leta efter den på måfå på en gigantisk gräsmatta när den var kamoufärgad. Därför bestämde jag mig för att det skulle bli en lite färggladare historia den här gången.
Hittills har jag dock inte hittat den perfekta. Trots tappra försök.
Vilken ska bort?
Hittills har jag dock inte hittat den perfekta. Trots tappra försök.
Vilken ska bort?
Historik
Det är det här jag har gjort.
Förra årets nyårsvision var att jag skulle bli med klänning. Det satt ganska hårt åt. Men nu böjar det arta sig. Sex stycken är enligt mig ganska många. I olika färger och mönster. Hälften hemsydda.
En hel del kuddfodral. Till kökssoffan och en till farfarsstolen - fast egentligen hör den hemma i sängen.
Några accessoarer. Det här är de jag har kvar.
Det senaste är en tehuva. Jag har ju gått och blivit tedrickare på gamla dar och då behövs den faktiskt. Tehuvor ska se ut som att de kommer från 70-talet. Om ni frågar mig. Eventuellt ska det bli en klänning av resterande tyg. Och grytlappar av resterande filt. Kanske i Marimekko-tyg.
Förra årets nyårsvision var att jag skulle bli med klänning. Det satt ganska hårt åt. Men nu böjar det arta sig. Sex stycken är enligt mig ganska många. I olika färger och mönster. Hälften hemsydda.
En hel del kuddfodral. Till kökssoffan och en till farfarsstolen - fast egentligen hör den hemma i sängen.
Några accessoarer. Det här är de jag har kvar.
Det senaste är en tehuva. Jag har ju gått och blivit tedrickare på gamla dar och då behövs den faktiskt. Tehuvor ska se ut som att de kommer från 70-talet. Om ni frågar mig. Eventuellt ska det bli en klänning av resterande tyg. Och grytlappar av resterande filt. Kanske i Marimekko-tyg.
Det är härligt med påsk hörrni. Jag korsfäster mig som ni ser.
Tre saker
Saker jag funderar på och vill skriva om:
- Vad jag ska göra nu när jag sytt av allt tyg som jag intresserar mig för på tygaffärn.
- Hur provocerad jag blir när peppiga människor som genomlevt något svårt säger att allt är möjligt. Nej. ALLT är inte möjligt. Det finns begränsningar i det tänket. Man kan inte att överleva livet. Det kan ingen.
- Vad min farfar skulle ha sagt om att jag sitter i hans finfotölj när jag ser på TV nu för tiden. Insvept i filt. Med fötterna på puffen. Alltid ensam. Aldrig ensam. Inte som han, med farmors hand i sin. Och aldrig i finfotöljen heller eftersom den ser nästan oanvänd ut.
- Vad jag ska göra nu när jag sytt av allt tyg som jag intresserar mig för på tygaffärn.
- Hur provocerad jag blir när peppiga människor som genomlevt något svårt säger att allt är möjligt. Nej. ALLT är inte möjligt. Det finns begränsningar i det tänket. Man kan inte att överleva livet. Det kan ingen.
