Hannas Plats

Mina knän får sota för de senaste veckorna. Men det gör de så gärna. Även axlar, rygg och armbågar har fått sin beskärda del.

Allt för konsten.

Har haft den längsta och bästa dagen på länge. Heldag i dansens tecken, med lite tid för att sitta och hänga i solen och snacka om dans.

Jag vill stå på scen mer. Framför allt vill jag dansa mer.

Känner mig alldeles tom efter en lång, intensiv termin och en lång, intensiv dag.

Men glad. Glad för min lilla men hängivna fanclub. ♥

Till slut fick jag nog. Det var när Voddler inte ville installeras ordentligt jag till slut tog tag i saken. (Vid varje start fick jag meddelandet "Voddler lyckades inte.." osv.)

"Senaste uppdatering skedde: Aldrig." "Systemet är korrupt."

Meddelanden är vardagsmat på min Vista-dinosaurie.

Igår lyckades jag därför hitta och installera Servicepack 1 manuellt (egentligen ville jag ha tvåan men insåg på vägen att jag aldrig fått ettan). Det var då det började.



I det här läget var jag vid midnatt. Mitt lilla tröskverk hamnade snabbt i köket med stängd dörr och jag vet inte hur mycket övertid den fick i natt.

Det nya nya nu är "A camera was not detected". En uppenbar lögn eftersom jag precis anslutit kameran.

Idag har jag en it-dag.

Min fina baby fyller 4 år idag. Jag pratar förstås om Hannas plats. Jag känner fortfarande glädje och entusiasm inför denna 4-åring. Visst har vi toppar och dalar, men kärleken består. Ja, det är väl min längsta relation någonsin.

Hp har gått från tuggummirosa, till rödvitt, till blaskrosa till mer ilsket rosa. Där är vi nu.

Min frilla under åren representerar också ganska väl min bloggs utveckling. Från långt till kortare (inläggen är inte alltid mastodontlånga som de var i början). Från ljus till mörkare. Nåja, det kanske inte stämmer. Tror det fläckvis har varit halvmörkt hela tiden.




Tack alla som läser eller har läst under åren! Utan er vore jag inget.

♥♥♥♥

Jag ska göra slut med gröt. Jag är värd bättre än så. Jag mår så mycket bättre när jag får äta riktig mat till lunch.

Jag är värd det.

Jag blir inte längre förvånad över att se Vänsterpartiet så här högt upp i mina resultat. Jag inser att mina värderingar de senaste åren börjat gå mer och mer åt det vänstra hållet. Det trots att jag inte svarade bidragspositivt. Men det här är ändå inget jag vill berätta för familjen. Tror att jag är uppväxt i en mycket blå familj.

Vad skulle du rösta?

Oj, jag hade glömt hur präktigt Beverly Hill 90210 är. Riktigt dåligt, fast ändå bra för att vara så dåligt.

Jag minns 90-talet. Det känns mycket avlägset.

Har haft tango i huvudet hela natten. Vid 2 tittade jag på klockan i hopp om att det var morgon, pigg var jag redan. Konstaterade snabbt att jag var tvungen att ta tangon med mig in i drömmarna igen.

Idag koreograferar jag, om ni undrar. Däremellan, för att slippa tangon, räknar jag med stora doser kreativitet även på andra håll.

Dessvärre kommer jag att behöva åla omkring på golvet barmagad (very tango like). Hög risk för brännskador med andra ord. Tänk er samma sak med Göta Lejons scen i fonden.

Håller huvudet och förhoppningarna högt.

Grannen har fått nog. Vita flaggen kom upp härom dagen. Vapenvila för den här gången.

Städdag idag. Och allt städtekniskt material var slut. Så jag kollade in mitt secret stash.

Jag vet inte hur det ser ut hos andra människor. Men i mitt städtekniska hemliga stash finns det en hel del att hämta. Där finns gummihandskar, tvättsvampar och inte mindre än två Ajax Spray kök samt en hel del andra kemikalier som man har mer eller mindre nytta av. Tro nu inte att jag har köpt detta för senare användning. Så kul är det inte att köpa städmaterial på förhand. Nej, nej, detta har ställts hit av städmaterialhustomten. För länge sen. Synd att jag inte fick en ny mopp, för det är något jag verkligen skulle behöva.

Och när jag hugger in på kemikalierna luktar det mina ungdoms somrar. Konstigt? Inte alls. Jag spenderade samtliga somrar mellan 15 och 19 i en färghandel. Ja, det ger väl en hint om varifrån allt kommer också.

Drabbades av kreativitet regnet till ära. Tyvärr inte just här.

Sol ute, magsmärtor inne.

Var sak har sin tid.

Snart är det tid för terminens sista akro. Sen får jag börja göra kullerbyttor och handvolter på gräsmattan och hoppas att jag blir grym över sommaren. Som när man var liten och plötsligt lärt sig pluttifikationstabellen flytande över sommaren.

Igårkväll gick jag hem barbent vid 22-tiden. Kvällen var ljum och luktade gurka (jo, ljumma vårkvällar gör faktiskt det). Jag tog god tid på mig att varva ner efter all dans, i hopp om att mina ben skulle haka på lugnet. Sen öppnade jag fönstret innan jag gick och la mig. Jag sov som ett barn (tills mamma fågel skulle börja snicksnacka med mig vid 4-bläcket, då var det slut med det).

Sova med öppet fönster är sommar. Inget gör min sömn så lugn som ett öppet fönster (det trots alla ambulanser som tutar förbi mig alla tider på dygnet).



Ok, barbent var trots allt kanske en överdrift.

Det är något fel på mina fötter och mina ben. På dagarna fungerar de fint. De går. De dansar. De hjular. I solen vickar till och med tårna lite på sig.

Men på kvällen, när min kropp skriker av trötthet, då sätter de igång. De fattar inte vad vila är. Så de jagar runt i sängen. Vill inte ligga still. Det pirrar och skorrar i dem. När de far runt far jag runt med dem, något annat vore ju otänktbart. En tango som inte jag för.

Så i timmar tampas mina ögonlock med benen. En kamp ingen kan vinna. I mitten ligger jag. Klarvaken.

Hanna vs benen = 0-1

Idag har jag provat alla varianter.

- Årstaviken på en brygga i värmen. Blev regnad på.
- Innergården i solen. Det är mycket läskigt. Igår kom grannen ut och skulle snicketisnacka mitt i min bok (nå, det hade varit störigt oavsett eftersom jag har svårt att avgöra vilken planet hon kommer ifrån).
- Balkongen. Tyävrr har de låst de fina balkongerna med stolar och bord (och askfat) eftersom att ingen orkar städa efter sig på dem. Jag fick ta med egen stol och var lite tidig så jag satt mest i skugga.
- En bergknalle i en park. Där fick jag till slut lite ro utan att bli blöt i rumpan av gräs.

Så vid en recension skulle bergknallen få bäst betyg i dag. Det trots att jag tycker den ligger lite för långt ifrån så väl  vatten som toalett. Men åtminstone på betryggande avstånd från obskyra grannar.

Så mycket snabbare det går med ducshbestyren när man struntar i att smörja sig efteråt. Även bodylotion har jag nu tagit bort. Gick betydligt mer smärtfritt än Lypsylen.

Dessvärre blir de dåliga hårdagarna allt fler. Inget tycks hjälpa. Det ser bara ut som skit.

Jag tycker man borde prata om kvinnligt skavsår lite oftare.

Jag imorse vid Årstaviken.



En bok
En vattenflaska
En ledig skoltjej med sin pappa
Ett munspel med användningsförbud
Några ankor som plötsligt fick mackor

Och jag, jag är sedesamt blek.

Sträcker lite extra på mig, men känner mig liten.

Med blicken i backen lurar jag ingen.

Jag gillar att vara på landet. Min frid bor där. Där är det jag och fröken Snigel som morgondoppar. Inte tillsammans dock.



Ändå kände jag mig lite som Roland i Torsk på Tallin när jag tände ljusen och intog middagen allena. Vet inte varför jag plötsligt kände mig lite ensam.

Lovdag = skitdag.

Vad ska man göra med sånt?

(Jag vill ju dansaaaa!)

Det här gillar jag. Helt fantastiskt att den innehåller äkta fruktjuice. Jag kunde inte bli gladare.



Vart är världen på väg?

Jag håller på och tar bort en massa "roligt" i mitt liv. Alltså saker som egentligen inte tillför något, men blir ett substitut för något roligt. Saker som kan bli lite för roligt.

Förra året tog jag bort kött. I höstas tog jag bort vetemjöl. Tidigare i år tog jag bort alkohol. Den här veckan har jag tagit bort Lypsyl.

Gissa vilket som varit svårast och som har störst potential för återfall!

Kanske längtar jag efter asketism, vill tillbaka till grottan. Jag vill bli fri från beroenden och konsumtion. Fråga mig om jag är lyckligare idag än för ett år sen när allt det där fortfarande fanns i mitt liv.

Det finns så många substitut för lycka, knappast någon nyhet. Men jag vill försöka hitta till lyckans kärna. Vet inte om jag har kommit just någonstans, men jag tror att jag i alla fall har en målbild.

Tuben i rusningstrafik. Det behöver jag inte prova igen på ett tag nu.

Men jag hade inte velat vara utan lunchdejten i förortsdjungeln. Guld.

Jag är nysocialistiskt nyröd i håret. Jag har fortfarande hår.

För ett år sen kom jag hem från en lång resa. Det kändes som att jag aldrig varit borta. Alla rutiner fanns kvar i kroppen, hur man tittar på termometern, att kylskåpsdörren åker igen av sig själv så att man måste hålla upp den med armbågen, den trasiga köksluckan som måste stängas medelst lyft. Men vädret var ok. Jag spenderade dagarna med att gå, gå, gå. Söder runt. Varv efter varv.

Och visst såg jag ut som en luffare.



Men vad har jag gjort?

- Blivit hooked på Hootchy Kootchy
- Klippt ett gäng filmer
- Läst 76 böcker
- Tagit 142 dansklasser
- Gjort ett hundratal kullerbyttor
- Skrivit 342 tweets
- Ätit 576 tallrikar gröt (minst)
- Skrivit 4 bokrecensioner
- Sovit 2920 timmar

Man hinner inte mycket på ett år...

Jag läser Jämlikhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Pickett och slås hela tiden av vilket fantastiskt land Sverige är i så många avseenden. Lika många avseenden är USA ett mycket ofantastiskt land. Ojämlika förhållanden (bland industriländer) ger högre andel fetma hos befolkningen, högre andel tonårsfödslar, sämre hälsotillstånd, högre dödlighet, fler mord osv, osv, osv. Jag tror att vi har socialismen att tacka för mycket. För mer jämlika förhållanden och mindre skillnader i inkomster ger bättre förutsättningar hos hela befolkningen.

Det jag suttit och väntat på i stort sett hela boken är förutsättningarna på Kuba. Kuba har inte funnits med i några tabeller. När jag var på Kuba blev jag otroligt fascinerad över detta land, hur de utnyttjade sina resurser maximalt, hur ingen dör av svält i ett så fattigt land och hur alla har gratis sjukvård. Jämför med USA som ses som the land of oppurtunities.

Till slut dök dock Kuba upp. Ett så bra exempel.

Kuba är det enda landet i världen som överstiger 0,8 i FN:s Human development index - det vill säga har ett godtagbart mänskligt välbefinnande (Sverige ligger på ca 0,92) och som samtidigt lyckas lämna ett hållbart ekologiskt fotavtryck per person - som alltså släpper ut godtagbara mängder koldioxid (Sverige ligger betydligt över den gränsen). Då ska man minnas att Kuba inte är har ny teknologi vad gäller energieffektivitet. Om de även skulle ha effektivare teknologi skulle de alltså kunna ligga betydligt under. Vi har väl en del att lära där. För samtidigt som vi utvcklar vår teknologi, tycks vi inte bli bättre på att hushålla med energi och konsumtion. Det är som att bara för att vi kör miljöbil kan vi unna oss en semester i Thailand.

Ett annat talande exempel.

USA är ett mycket ojämlikt land med stora klyftor. Där är man också väldigt bra på att framhålla sig, personligen. Man framhåller hur bra man är och skyller gärna på annat/andra när man misslyckas eller när något går fel.

Japan är ett betydligt mer jämlikt land med färre sociala problem och små klyftor. Där hänvisar man gärna till slumpen eller god tur när man lyckas med något bra istället för att lyfta fram sig själv. När något går fel däremot är man snabb att ta på sig skulden.

Det är ett exempel på vad konkurrens kan göra med människor. Ibland tycker jag att Jante har sina fördelar. Jag tycker verkligen att det är ett attraktivt personligt drag att vara ödmjuk med sina framgångar och med sådant man lyckas med. Av någon anledning ser jag framgångsrika och ödmjuka personer som mer framgångsrika än framgångsrika och skrävlande personer.

Läs boken och se diagrammen med egna ögon. De talar ett tydligt språk om tendenser i samhället som jag tycker alla skulle behöva se och reflektera över.

Jag behöver desperat göra något åt mitt hår. Alltså färgen. Utväxten är sedan en tid ett fullbordat faktum och det är dags att ta ett beslut.

Dessa är alternativen.

- Fortsätta färga rött. Ett ickebeslut. För en dag måste jag ju ge mig oavsett.
- Försöka avfärga håret. Läskiga saker. Kan sluta som orange - och även om det är Linas favorit just nu vet jag inte om jag vill vara blek morot i håret.
- Raka av mig håret. Enkelt. Billigt. Nytt.

Ja, val, val, val.

Jag håller på att utmana en av mina största rädslor i livet just nu. Den är uppbyggd i en massa mindre beståndsdelar. Jag försöker beta av dem lite i taget. Jag tar babysteps, har heaps and heaps av ångest i perioder. Men jag fortstätter. Babysteps.

Det är inte lätt. Inte för mig. Tur att jag har en betydligt coolare tourguide. Även om jag i mina stunder av avgrundsångest förstås är helt själv. Min räddning när jag går igenom avgrundsångesten är att jag tror att för varje tillfälle kommer den att bli lite lättare att hantera. Den kanske inte dyker upp lika ofta. Jag vet ju att belöningen kan bli stor om jag klarar mig igenom detta. Alltså att utmana sina rädslor är inte små saker. Det kan leda till stora saker.

Eller som idag, frukost på sängen.

After Dance fredag. Deportees på Debaser med två fina och favoritlåten Damaged goods. Det är en bra fredag.

"Spirits are speaking in my dreams and other ways"

Det känns väldigt tvetydigt tycker jag. Men kanske det mest underhållande på länge. Inte så ofta refererar ju spam till att de har gaser.

Jag har ett gammalt nöje som innebär att jag läser DN Kontakten. Det är oftast mycket underhållande, bättre än serierna.

"Är kille, 44/87, lång, rökfri..."

Vad betyder siffrorna. Skostorlek/ålder? Jag känner att jag inte är med i det här tugget.

"Frisk, fräsch, aktiv, positiv, ungdomlig vännina".

"Gillar att vara fräsch och hitta på roliga saker..."

Fräsch är ju bra. För sen läste jag i DN på Stan om hur vi träffar vår partner. Då kommer kärlekscoachen med tipset att sköta sin hygien för att ens vänner ska kunna rekommendera en till andra vänner med gott samvete. Hygienen verkar vara ett problem i sammanhanget kan man konstatera.

Sen tycker jag människor i kontaktannonserna har extremt trista intressen. Det är mycket bio, fika, mat, natur. Alltså, visst gillar jag också natur och mat, men det är kanske inte det som jag skulle plocka fram som specifikt med just mig.

Jag vågade mig ut idag. Ser ni, det är jag och pollenet. Och några gigantiska klasar japanska körsbärsträdsblommor. Höjdpunkten på våren. Nu ska jag nog däcka några timmar.

Enligt MIND, National Association for Mental Health och deras broschyr How to improve your mental well-being är utgångspunkten för psykiskt välbefinnande detta:

"God psykisk hälsa är inte något som man har, utan något som man skaffar sig. För att vara psykiskt frisk måste man värdesätta och acceptera sig själv."

Ett vidare resonemang ger Jämlikhetsanden av Richard Wilkinsson och Kate Pickett:

"Slutsatsen man drar är att de som är psykiskt friska är i stånd att ta hand om sig själva, se sig själva som värdefulla och bedöma sig själva utifrån förnuftiga, snarare än orealistiska, mått. De som inte sätter värde på sig själva skräms av att bli avvisade; de håller andra på avstånd och snärjs in i en onds cirkel av ensamhet."

Där fick jag mig en tankeställare. That's all I have to say aout that.

Så skönt det är med vår. Jag menar, när ska man annars passa på att sova ut så totalt. Fast utan att bli pigg.

Idag provar jag att strunta i allergimedicinen för att se om jag slipper vara trött hela dagen.

Alltså, jag gillar ju att sova, men 9 timmar per natt och sedan en timme på eftermiddagen utan att bli riktigt pigg känns faktiskt inte ok.

Ok?

Jag inser att jag inte duschat på ett tag. Jag glömmer så lätt när jag inte tränat. Hur ska man komma ihåg? Och framför allt hur ska man motivera sig? Jag gillar inte att stiga in i duschen i onödan. Bli blöt. Bli kall. Men jag skulle verkligen behöva blöta ner mig lite nu.

Det bästa idag är att handkrämsmaffian som antastar mig varje gång jag passerar dem på väg till till Ica är borta. Ja, alltså de står inte där längre. Jag hoppas detta är definitivt.

Det sämsta idag är att jag går på autopilot. Jag gör det som jag alltid gör, på grund av ofokus. Jag skulle till tvättstugan och hamnade på Ica. Lite oväntat. Jag ska försöka fokusera nu.