Skärgårdsdoktorn är min granne

Jag tror att skärgårdsdoktorn bor bredvid mig på landet. Alltså han den äldre av de tu. Han är i alla fall extremt lik honom, både till kropp och tal.

Han är ganska auktoritär och gillar motorsågar. Och att såga.

Och att köra röjsåg i häcken vid 7-tiden på morgonen. Alltså den lövade häcken. Ingen annan. Hoppas jag.

image29

De stackarna vet ju inte vart de ska titta

Min chef pratade härom dagen kort om vår outtalade klädkod. Hon vill inte att man ska ha urringat på sig. Anledningen var att hon tycker synd om männen..

Hon berättade att hennes egen karl tycker att det är jobbigt när kvinnor på jobbet har urringade kläder på sig, för han vet inte vart han ska titta. Och det förstod hon. Det är klart det är synd om männen som inte vet vart de ska titta.

Ett tips är att se personen i ögonen.

Jag är inte den som sörjer att man inte får har urringat på sig. Men jag tyckte att anledningen känns helt uppåt väggarna. Varför får jag ibland känslan av att mäns beteende ursäktas med att de inte vet eller kan bättre. Också av kvinnor.

Du får inte va meeee...

Alltså, jag trodde att jag var vuxen. Och att det i det ingår att ha vuxna relationer med vuxna människor. Men ibland får jag känslan av att jag går på mellanstadiet. Den här helgen har det hänt vid fler tillfällen.

När man gick i mellanstadiet var utfrysningmetoden oerhört populär och orubbat effektivast. Man slutade att tilltala någon och beteendet spred sig som en epedemi. Därmed var personen avverkad. Barn kan vara otroligt elaka. Men det kan faktiskt vuxna också - det är väl knappast någon nyhet.

I helgen har jag vid fler tillfällen blivit öppet ignorerad av människor jag aldrig träffat. Som ibland lite för häftiga människor kan göra med såna som de anser vara lägre stående varelser. Jag har pratat och de har inte ens titta åt mitt håll fast vi stått i klunga. Jag vet helt enkelt inte hur man tacklar sånt. Jag kan inte riktigt bry mig när jag aldrig mer ska träffa dem, men jag jag blir helt förvånad.

Igår blev jag pratad bakom ryggen, fast liksom fysiskt bakom ryggen. Någon gjorde tecken åt en som stod framför mig. Personen framför sa "vad menar du?" varpå den bakom (som jag inte uppfattat talat) säger "äh, det var inget" när jag vänder mig mot den. Det blev uppenbart pinsamt för personen bakom. Hon blev tvugnen att snabbt avlägsna sig.

Vad kan det ha handlat om? Är det något jag borde ha gjort men som jag glömt? I så fall, är det inte bara lättare att säga det.

Eeeh... går jag i mellanstadiet eller?

Vinyl - inte bara trevligheter

Jag har tänkt måla om i mitt rum på landet. Den tanken har dessvärre funnits under flera år. Det har bara inte blivit av. Anledning: på väggarna sitter det vinyltapeter.

Jag undrar hur jag kunde tillåtas välja en sån tapet. Min pappa var ju färghandlare och borde verkligen ha vetat bättre. Jag antar att det gick till ungefär så här:
- Jag vill ha den här tapeten.
- Men det är ju vinyltapeter
- Det är den jag vill ha.

För mig sa tapettypen just ingenting i det läget, när jag var 10 år. Men han borde ha varit hårdare eller i alla fall förklara nackdelarna med att använda den. Antar att han tänkte: "jaja, det blir mitt problem när jag ska göra om rummet nästa gång."

Jaha, det blev mitt problem när jag nu ska göra om rummet. Jag får ta konsekvenserna av mitt val för 17 år sen, som jag då inte alls förstod vidden av.

De säger att vinyltapeter skiktar sig när man sliter ner dem. Alla säger det. Jag säger: i teorin, ja. Men jag vet att jag kommer att stå och spackla häcken av mig på skarvar och smärre hål i det som skulle vara en perfekt skiktning.

Skit också!

Det roliga är att jag håller på att välja vilken färg det ska bli. Trevligare bekymmer.


Fotbollsriter

Det försiggår något skumt på vår innergård. När jag kom ut idag stod det ett antal cyklar i ring och i mitten var det två huggkubbeliknande trästoder med ett däck och sedan en boll på. Nästa gång jag gick förbi var cyklarna borta, och bollen likaså, men huggkubbarna och däcket var kvar. På marken fanns spår av blod som droppat och spåren ledde därifrån, alternativt dit.

Huggkubbarna står fortfarande kvar, med däcket och bollen nu. Men cyklarna står på rad, på pakethållarna sitter varsin blomma. Hmmm... Jag anar att någon form av fotbollsfantaster har dykt upp i och med att våren kommit och allsvenskan med den. Riterna verkar vara blodiga.

Grillad korv och bränd gom

image28Varmkorv är typ det farligaste man kan äta. I alla fall ur gomsynpunkt. Man upptäcker att den är för varm först när den sitter fastbränd i gommen.

Jag är helt brännskadad i gommen idag.

Gissa om jag åt varmkorv igår!!






Bild: sv.wikipedia.org

Söndagslunch

Söndagslunchen är alltid lite krånglig. Det får inte bli för mycket och inte för lite eftersom jag ska dansa strax senare. Idag har jag fått i mig en tallrik yoghurt med nötter och lite honung. Det var mumsigt! Kan nog komma att bli en klassiker. Alltså det är ju dyrt med nötter, men nyttigt. Och nu tjänar jag ju pengar så jag kanske kan få unna mig det ibland.

Det kan komma bli en andra lunch för mig. Vet inte om jag står mig på det här ända till 18 ikväll. Men sannolikt inte. Ens med en energibar i danspausen.

Good news and bad news

Imorse för första gången på evigheter, läste jag morgontidningen till frukost. Det kändes bra att få uppdatera mig lite om vad som händer i världen. Verkar som att jag missat en del.

Däremot blev jag lite både nöjd och deprimerad när jag läste jobbdelen. Det fanns inte ett enda jobb jag kunde söka. Ok, ville söka. Jag blev glad att jag har ett jobb. Men lite orolig när jag tänkte på att jag inte har det efter nyår. Men det är ju ett tag kvar. Hinner hända en del tills dess.

French connection any one

Battle rules! Jag inser också att jag valt helt rätt med popping. Inget är så coolt som riktigt bra popping. Locking kan vem som helst greja efter en lektion (:), men popping!

Så har jag spanat in sneakers. Franska sneakers, europeiska sneakers, norska sneakers, snygga sneakers, gula sneakers, blå sneakers.

Jag har dessutom insett att nästan lika illa som det är att hålla ett för långt tal och vägra sätta sig är det att ta upp allt för mycket tid i ett dansbattle. Jag ville nästan börja bua ut en kille (fransk) som tog upp all tid och bara blev trist. Vår gulligaste lärare där jag dansar fick slita honom av scen. Jag applåderade honom.

Folk som tar allt för mycket plats tar allt för mycket energi. De får mig att stänga av. Helt.

Kroppsarbete och dansbattle

Jag har kroppsjobbat sen 10 imorse. Fick utegrillad korv till lunch och sen fortsätta bära sly. På landet är det männen som gör mansjobbet - kör röjsågar, lägger i båtbommar och sjösätter båtar.

Kvinnorna gör kvinnojobb - röjer upp efter männen genom att bära sly. Idag passade jag på att lägga näsan i blöt när bryggorna skulle sjösättas också. Det var inte så många i år eftersom vår badbrygga (som på vintrarna ligger en bra bit från vattnet) i vinter bestämde sig för att den fått nog och stack till havs. Folk hade letat efter den, men den verkar ha dragit till brygghimlen. Den nog värd att få se sig om lite innan den helt vittrade sönder. Har varit med så länge jag kan minnas.

Känner mig helt mör och lite stressad. Men snart ska jag sticka iväg och se French Connection - dansbattle och uppvisningar på Dansens hus. Det ska bli grymt! Ska nog inviga mina nya skor och hoppas att jag inte valt fel storlek och får vansinniga skavsår :(

Äventyr på bussen

Ut på landet och ta det lugnt? Jo tjena! Det blev en dramatiskt start på min helg måste jag säga. Jag lyckades tappa min telefon så att den blev kvar på bussen i Norrtan där jag skulle byta. Jag insåg det 5minuter senare när bussen åkt. Fick någon att ringa till mobilen där en person svarade.

Han svarade inte på vem han var eller hur han fått min telefon. Men till slut lyckades jag övertala personen att återlämna telefonen. Det drog ut på tiden - och min anslutande buss hann åka. Till slut dök han upp i alla fall och det visade sig vara busschauffören som tagit hand om min mobil - genom att ta med den hem till sig.

Undrar hur SL:s policy ser ut för upphittade saker..?

Och min nästa buss gick om 4 timmar! Efter att ha panikat en stund bestämde jag mig för att ta en taxi - och förhoppningsvis komma ikapp bussen. 400 kr senare satt jag i Älmsta - mer än halvvägs till landet och lyckades där springa ikapp bussen. Där började mitt hjärta slå i normal takt igen.

Lugnade nerverna med ett glas whisky när jag äntligen kom fram - mer än värd det.

Att bli av med mobilen är förknippat med mycket ångest måste jag säga. Det finns så mycket i den och man är så naken och utelämnad om man aldrig mer får återse den. Dessutom kunde jag inte ringa någon och beklaga mig så länge den var borta.

Puh!

Ren luft att andas

Nu är det snart dags att andas ren luft. Logga ur järnlungan.

Bis morgen, kära Cyberfreunde und Freundinnen.

Inbrott

Något jag inte tål är människor som aldrig lyssnar och som alltid bryter in precis när man börjar tala. Sånt tycker jag är respektlöst - och jag finner det svårt att respektera den typen av människor.

Så är det faktiskt.

Det märks också när man berättat något och de ger intrycket av att hänga på samma spår, medan de i själva verket berättar något nytt som de själva ville tillföra. Gärna efter att ha brutit in på den andra berättelsen. Jag kan inte tillåta mig till att bli intresserad av vad de berättar i såna lägen.

Livet på landet

I helgen blir det till att åka Norröver. Livet på landet.

Tror jag behöver andas lite lantluft. Göra lite hederligt gammalt kroppsarbete. Laga mat över öppen led. Bajsa i skogen.

Ok, inte riktigt så. Men rent principiellt.

Kanske whiskey på altanen tillsammans med en cigarill och brorsan istället.

Sova hårt på hård madrass. Kanske ta årets första dopp (eller också inte).

Lämnar jobbet tidigt idag och tar buss, buss, bussen.

Orka, orka

Hej och hå. Komma hem, laga mat, blogga, städa, packa, deklarera, vara vaken, försöka sova.

Allt ska hinnas med även om man kommer hem halv nio.

Skönt att jag får ta det lugnt i helgen. Eller hur var det nu?

Lukt av bebis

Slog just i ömma neven i armbågen och kan knappt skriva... Smäärtaaa...

Har varit och luktat på bebisen nu. Hon luktar inte som 2-åringen, men ser precis ut som hon gjorde. Dessutom lika stor som hon var, nästan exakt.

Nå, jag är fortfarande mest kär i 2-åringen. Hur ska den andra få plats i hjärtat? Tror hon måste växa till sig lite först. Hon är ju så liten och grodlik nu. Rädd att hon ska gå sönder.

Och sover hela tiden.

Jag vill ju leeeekaaa!


Sollunch

Sol. Sitta på ett tak. Och äta lunch. Med magnifik utsikt.

Det är gött!

Det finns anledning att gilla att jobba på sommaren. Även när man sitter i ytterkanten av världsänden.

Småtjyv

När våren kryper fram gör även de förtappade ungdomarna det. Det satt stora gäng i Fatbursparken och hängde. Inget ont i det. Tills jag såg en kille kuta förbi med ett antal förpackningar hörlurar - nya - som han sålde för 50 spänn. Undrar vem som blivit av med dem?

Såna kids skulle man vilja ta ett ordentligt snack med. PapaMac, du har väl lite erfarenhet inom det här området..?

Käka korv och deklarera

Jag insåg till min fasa att jag inte deklarerat ännu.

Är det jag och 5 miljoner andra som ska göra det i sista minuten i helgen eller...?

Jag är aldrig så här sent ute. Was ist los?

Skor stora som båtar

Jag. Kan. Inte. Köpa. Skor.

Det är konstaterat. Jag vet helt enkelt inte vilken storlek jag ska köpa. Min vänsterfot är större än högerfoten - så antingen glappar högerfoten, eller också trängs vänsterfoten.

Jag har så länge jag kan minnas gått i för stora skor. Det är iofs bättre än för små. Men lite trist. Jag snubblar så lätt över mina egna fötter som det är ändå. Idag har jag stått i valet och kvalet över 40:or eller 40 2/3:ar. Länge. Det blev 40:orna till slut. Jag lär väl få ångra det. Men jag insåg till slut, att om det krisar får jag gå strumplös på vänsterfoten. Jag lär ju få brännskador, men i alla fall inte skavsår.

Hur svårt kan det vara?

Och framför allt: Varför får man inte köpa olika storlekar på höger och vänsterfoten? Finns det någon i detta avlånga land som har lika stora fötter?

Är det så det är...

Your Theme Song is Born to Be Wild by Steppenwolf
"I like smoke and lightning Heavy metal thunder Racin' with the wind And the feelin' that I'm under" A total independent spirit, you can't be held down or fenced in. You crave the feeling of wind on your face... and totally freedom.
What's Your Theme Song?

Filttavlor

Håller på att läsa Svinalängorna nu av Susanna Alakoski. Hon berättar om filttavlorna som de hade i söndagsskolan och satte upp jesusfigurer på och gjorde historier. Tillsammans med lukten av släkta stearinljus.

Jag hade helt glömt filttavlorna. Vi hade också filttavlor med jesusfigurer på kyrkans barntimme (som jag gick på när jag var liten). Lukten av tändstickor och mjuka hummande röster, tillsammans med filttavlan som var mjuk och som de försiktigt satte upp figurer på när de berättade historier.

Härom dagen kom vi att prata om dem på jobbet också. Vart tog de vägen? Vad har de ersatts av? Powerpointbilder? Ge oss filttavlorna tillbaka! Visst borde det finnas användningsområden för dem fortfarande?!

En kvällslur

Jag skulle behöva ta en liten lur nu och återkomma i livet lite senare.

Hur hinner folk med något innan de däckar. Man kan ju inte gå och lägga sig innan 22, då blir dagen kortare än kortast. Jag kom ju nyss hem! Har bara hunnit äta middag (och blogga lite).
 
Ska det vara så här? Varför är jag så trött?

Kan man lägga sig nu utan att vara pensionär?


Förnyat fasterskap

Inatt fick jag förnyat fasterskap. En till Skruttis som ska få plats i mitt hjärta. Måste dit och lukta på den nya bebisen snart!

Support

Så har jag äntligen investerat i ett ordentligt knästöd för mitt ömmande knä som verkar ovilligt att ge med sig. Dessutom har jag skaffat hålfotsinlägg till mina Converse. Jag vet, Kluster, du sa det för länge sen att jag skulle bli plattfot i dem. Men bättre sent än aldrig.

Jag funderar på att dra på mig det där knästödet och sen aldrig ta av det igen. Dels för att jag tror jag skulle tycka det var skönt, men dels för att det typ är omöjligt att dra på och av. Är det på så kan det väl få stanna där helt enkelt.

Verkar suga åt sig väta också som en våtdräkt ungefär. Kan inte bli bättre =)

Klädprovokatör

Igår fick jag bekräftat att det finns en outtalad dress code på jobbet. I knew it! Så jag tänkte komma i mina småslitna bagyjeans idag. Fast det är ingen bra dag, bossen är borta idag. Någon trodde att jag skulle kunna lätta upp klädsstämningen där när jag började, så hon peppade mig till att bli mer galen. Är jag anställd för att provocera...?

Ändå ställde jag mig och strök skjortor igår, för första gången på bra länge. Hur långt kan man gå för att klädprovocera folk?

Små små fiskar

Microlax har inget med små fiskar att göra.

Presentuös

Det är svårt att köpa presenter. Jag vill inte att det bara ska vara tanken som räknas. Jag vill att min present ska vara genomtänkt och visa att jag känner personen som ska få den. Det ska kunna representera mina tankar och känslor för personen. Så nej, det är inte lätt att köpa presenter.

Men när jag får till en riktig lyckoträff blir jag helt galet nöjd. Jag har fått höra någon gång att jag är bra på att köpa presenter, just för att de är så genomtänkta. Det sänker inte precis min prestationsångest.

För mig är inte en present bara något som kan vara vad som helst. Så enkelt är det. Nä, så svårt är det.

Sa jag att jag gillar att få genomtänkta presenter. Det är inte så ofta det kommer spontana presenter ens väg. Men de få gånger det händer och de är klockrena, då blir jag nästan stolt över att alls känna personen jag fått den av.

Men jag erkänner, ok, jag blir glad oavsett vad jag får för present. Även om jag så skulle få en bilsäkring (jag har inte bil) så skulle jag bli glad över att få en present. Det är ju kul bara någon tänker på en.

Var det länge sen jag fick en present eller vad kommer detta ifrån..?

Att mata en annan cat

Det känns skönt i själen när man har ett jobb och kan se till att andra får jobb.

Bossen hade fått frågan från ett annat företag om de hade någon kandidat som var "näst bäst" till min tjänst och som hon kunde skicka deras väg då de skulle rekrytera. Dessvärre fanns ingen "näst bäst" så bossen frågade mig om jag hade någon kursare jag kunde rekommendera.

Min första tanke var att jag kan skicka iväg vilken av mina kursare som helst på ett denna typ av uppdrag. Sen kom jag på att det ändå finns personer som jag inte riktigt skulle kunna stå för att jag rekommenderat, rent personlighetsmässigt. Så det tog en stunds grubblande innan jag kom fram till mitt val. Det var egentligen helt givet, men han hoppade av vårt program innan vi slutade och gjorde klart sin utbildning själv. Därför kom jag inte genast att tänka på honom.

Ringde honom idag och gjorde honom riktigt glad. Det är tyvärr ingen heltidare och endast ett vik (som mitt) men en fot in är aldrig fel.

Saken är den att jag tror att jobbet är hans i samma stund som jag rekommenderar honom, såvida han inte fuckar upp totalt. Men det skulle han inte. Konstigt att jag fick ett sånt förtroende i den här frågan. Personen och företaget som rekryterar har aldrig träffat mig. Jag antar att det är mitt företag som står för creden i det här fallet.

Jag minns om våren

Våren 2000, jag pendlade mellan Norrtan och Stockholm till mitt första riktiga jobb. Bodde fortfarande hos päronen. Satte mig på bussen varje morgon vid 6.30 och lyssnade på min MiniDisc medan jag slumrade till. På repeat hela den våren var Kents Hagnesta Hill. Jag åkte tidigt på morgonen, kom hem sent. Ute vårades det och blev torrt och dammigt. Solen stod lågt när jag åkte hem. I öronen Visslaren.

Ibland åkte jag hem tidigt på lördagmorgon, när fredagspuben dragit ut på tiden och blivit sen. Sista bussen hade redan gått och jag fick sova hos en kollega. Tidig lördagmorgon och Kevlarsjäl i öronen. Stappla in hos mamma framåt lunchtid.

Allt det här sitter djupt inrotat i mig när jag lyssnar på skivan. Och blir sentimental. Jag lyssnar just nu. Och minns människorna på företaget, mitt första jobb. Minns stämningen, minns pubarna (lite vagt i alla fall). Många av vännerna från fredagspubarna finns faktiskt kvar och har varit här och gjort en spellista.

Såg härom veckan en tjej som nästan måste ha varit tjejen på omslaget.


image27
Bild: Kent.nu

Idag läste jag hos Klusterbitar och påmindes om texten till Visslaren. Helt oslagbar.

Du har blivit lättantändlig
Du bränner allt du rör
Jag har blivit äldre saknar glöd
men det rår jag inte för
Det rår jag inte för

Det är bara minnen för livet
men du tar allting för givet.

Stegräknande dilemma

Stegtävlingen går vidare. Jag har knatat på en del idag, men framför allt hoppades jag att två dansklasser skulle ta mig till nya steghöjder. När jag kom till första klassen var jag uppe i närmare 6000 steg, när jag kom hem var det 11 000. Fattigt! Efter 2,5 timmes dansande. Men jag antar att vi inte stegar så himla mycket under exempelvis uppvärmning och stretch. Dessutom står vi vid sidan av och tittar på de andra en del också.

Men jag vet att förväntningarna på mig är höga. Mina arbetskompisar trodde jag skulle komma upp i över 20 000 steg idag. Därför kommer jag springa upp och ner för 4 trappor till tvättstugan hela kvällen. Och eventuellt ge mig ut och gå i regnet. Idag måste jag maxa för att leva upp till förväntningarna. Puh...

Andras spellistor - min musik

Jag gillar när man haft fest och andra plockat ihop en spellista. Plötsligt hittar man musik som man inte hade en aning om att man hade eller som man inte visste var musik som man ville ha. Hittade följande godbitar som just nu går på repeat medan jag dansar:

System of a down - Taxicity
Steve Wonder - Sir duke
Buggles - Video killed the Radio star
Whigfield - Saturday night (be my baby) (jaaa... jag vet...)
Snow - Informer
Robbie Williams & Nicole Kidman - Somethin' stupid
Sophie Ellis Bextor - Murder on the dancefloor

För att nämna några...

Razorlights

image26
Bild: Wikipedia.org

Jag är glad att jag upptäckt Razorlight. Tror de har underskattats i Sverige. Men de gör bra musik som gör mig glad! Passar bra vilken dag som helst faktiskt. Håkan Hellström möter något mer skönsjungande och på svenska. Lite hederlig gammal brit-pop. 

Allt ska bli som förr

Jag går och väntar nu igen. Väntar och förväntar mig att allt ska bli som vanligt. Visst, jag gillar mitt jobb, men snart blir allt som vanligt igen. Eller hur? Lugna morgnar och göra vad jag vill hela dagarna. Det har hunnit bli normen i mitt liv. På något vis har mitt psyke ställt in sig på att det kommer att återgå till det igen. Det är lite märkligt. "Nästa vecka ska allt bli som förr."

För övrigt tror jag att jag är en person som använder hörseln som mitt främsta sinne. Idag låter det sommar, med måsar som skriker. Kanske ska slänga på någon riktigt somrig låt för att komma i känsla.

Och till sommaren är allt som vanligt igen, eller hur?

Sommarklädsel ger ångest

Det är omöjligt att hitta sneakers just nu. De jag hittar och gillar är herrmodeller. Ok, jag har stora fötter, men herrmodellerna är för stora i lästen och det gååår faktiskt inte.

Inför sommaren får jag alltid lite småpanik vad gäller kläder. Kjolar och klänningar är inte för mig, jag blir så obekväm i dem. Fel attityd helt enkelt. Jeans kan man inte gå i när det är 25 grader ute, inte ens kortare modeller. Kan inte minnas senast jag hittade ett par shorts jag gillar. Cityshortens är inte min melodi, åter igen, attityden. Ett par bagy shorts vore ultimat.

När ska jag hitta tid att pimpa upp min sommarstil?

Är det nu jag ska börja nätshoppa!?

Är det nu jag har blivit one of those bloggar? I så fall måste jag skärpa mig på riktigt...

Ifall att..

Jag kom till en lite märklig insikt idag när jag handlade. Jag har bara handlat en gång på hela den här veckan. En gång! Jag insåg det eftersom de hade bytt kassor på min ICA och jag bara har sett dem en gång tidigare.

Det som händer när jag förstår att det är så här min handlingsfrekvens ska se ut, är att jag handlar på mig en massa grejer ifall-att. 

♥ Ifall att mitt hembakta bröd tar slut köper jag lite knäckebröd att dryga ut med.
♥ Ifall att jag ligger vaken en natt och inte kan sova köper jag hem lite Finn Crisp (surdegsskorpor, mumma..) som jag kan tugga i mig på natten.
♥ Ifall att jag hinner hem innan dansen och måste äta köper jag hem yoghurt så att jag kan göra en smoothie.
♥ Ifall att jag skulle bli sugen på något gott ikväll köper jag hem crostinis att okynnestugga på

Jag måste helt enkelt se till att vara stark på mellanmålen, det känns som att jag gått hungrig lite för mycket den här veckan för att min kyl och mitt skafferi ekat tomma. Man vet ju aldrig när jag ska hinna gå och handla nästa gång. Tror aldrig jag haft det problemet någonsin. Men så har jag väl aldrig haft så många hobbies igång när jag har haft ett heltdisjobb heller.

Jag börjar förstå poängen med rikskuponger också. Ifall att jag inte hinner laga mat under helgen kan jag ändå få lunch eftersom jag har rikskuponger. Dessutom börjar konton också eka ganska tomt.

Desperat hemmaman sökes!

Total avslappning var det. Inatt alltså. Jag tänkte kolla på tv en stund, mest för att varva ner. Men jag insåg att varje gång jag blinkade blev ögonlocken liksom kvar i sovläge och min hjärna kopplade ner. Så jag gjorde mig i ordning för natten och la mig innan 22. Det har inte hänt på flera år. Riktig pensionärsvarning. Kändes lite surt att offra en dyrbar kväll på att sova. Även om det helt klart var värt det för dagens känsla.

Lyckades somna med tv:n på, det har heller aldrig hänt. Vaknade vid 23, helt groggy, såg tv:n men somnade om. Vid 2 var jag tillräckligt vid medvetande för att förstå att det ljus som spreds över mig var tv:n och att den borde stängas av. Då var jag orolig att jag redan sovit tillräckligt och inte skulle kunna somna om. Inga problem. Jag tryckte på till halv 10 imorse. Nu känner jag mig som människa igen.

En människa som snabbt inser att hennes hem har försummats i veckan. Kände en vag stress över allt som måste hinnas med idag, utöver att bara slappa. Städa, röja, handla, laga mat... Det är så här det är att vara förvärvsarbetande, ensamstående nollbarnsmamma. Nån är det ju ändå som är här och stökar till på dagarna utan att städa efter sig. Jag behöver en desperat hemmaman.

Mer frukt åt folket

Jag har varit frusen och hungrig precis hela dagen. Det är svinkallt ute och svinkallt inne. Jag fick upp värmen först när jag ägnade 2 timmar åt att kopiera åt bossen (gick åt minst en mindre dunge), kopiatorn var minsann varm den.

Hungrig har jag varit hela dagen eftersom hälsoveckans fruktkorgar var fattigt tomma. Inte så mycket som ett skrumpet päron låg det kvar. Trist förresten att nästa vecka är en vanlig vecka, det vill säga en ohälsovecka. Då får vi tydligen frukt mer sällan och färre antal korgar. Märkligt! Ska vi återgå till osundhet nu alltså. Borde man inte försöka vara sund även de andra veckorna på året. Jag trodde det var det hälsoveckan var till för. Känns som att det är värt de små pinkpengarna att köpa in frukt för att hålla personalen lite alert. Mitt blodsocker sjunger plötsligt, och när jag är hungrig är jag ett monster som definitivt inte kan sitta och koncentera mig i oändlighet.

Fram för fler fruktkorgar.

Nu ska jag nog krypa ner i sängen och okynnesligga där bara. Utan att sova. Eller kanske lura till lite. Det hänger något i mina ögonlock. Och det är tungt.

Dresscode

Det är ingen på jobbet som har sneakers på sig. Jag kör Converse. Dagligen.

Ska jag måsta investera i ett par svarta businessskor - såna där som står på jobbet? Det känns vuxet, och inte alls som jag.

Eller så är jag bara lite galen och kör Converse, som den ungdom jag är.

Känsla för det passande

Ganska ofta slås jag över hur nyhetsuppläsare har problem att anpassa sig till vad det är de läser upp. De verkar helt fokuserade på att låta trevliga och glada istället för att reflektera runt nyheten och huruvida den glättiga tonen passar ihop med själva nyheten.

Igår hörde jag följande på Stockholmsnyheterna, läsas upp i mycket käck ton:

"En kvinna överfölls i Mälarhöjden... knivhöggs en man under nyårsnatten i Mälarhöjden. Med det önskar vi er en trevlig kväll!"

De kanske borde fundera lite på gränsen för det passande och hur meningar inte passar så bra ihop alla gånger. Kan man önska en trevlig kväll i och med att en kvinna överfallits och en man knivhuggits? Kan man över huvud taget låta glad i och med att den typen av nyheter läses upp. Lite större medvetenhet tycker jag att de borde ha. Jag tycker det är helt opassande. Hur kul skulle det vara om det var någon man kände som överfalltis och de lät helt glada som att de berättade att björnarna krupit ur ide på Skansen eller att det är dags att skåla i champagne.

Mer nattsudd

Det regnar, fåglarna sjunger, jag sjunger inte. Däremot vet jag inte hur man gör när man sover längre.

Mina händer ser väldigt starka ut i ljuset av skärmen. En liten reflektion man kan få göra så här vid 3.40-tiden på morgonen.

Nattbloggare

Note to self:

Blogga inte om sömnproblem, det kommer att straffa sig.

Fick visst en andra vaken natt den här veckan. Vet inte riktigt vad jag ska göra med all tid jag plötsligt köper loss helt ofrivilligt.

Mer genus

Jag har fått många bra och tänkvärda kommentarer angående mitt genusinlägg. Det gillar jag! Det utvecklar mig i mitt tänk. Måste läsa mer, tänka mer och se mer så att jag kan skriva ännu mer om genus.

Jag kan inte lova det, men vid tillfälle kanske jag skriver något om Nalle Puh. Men då har jag nog lite läsning att ta tag i först. Av den barnvänligare sorten...

Sömnrutiner

Jag har haft många och olika långa perioder i mitt liv med rubbat sömnbeteende. Ibland sover jag inte alls, andra gånger ligger jag vaken i många timmar. Resultatet är en seg, yr skalle och kryp i kroppen på dagarna. Det kommer och går och oftast periodvis. Jag vet aldrig när en vaken natt ska dyka upp. Men om jag börjar fundera på det kan man ge sig på att den kommer. Alltså försöker jag undvika det.

Idag hade vi ett sömnseminarium på jobbet (och ja, jag höll på att somna...). Saker att tänka på, hur man tar sig ur dåliga cirklar och så vidare. Jag tror att jag skulle kunna börja hålla den typen av seminarier, med en stor portion erfarenhet i bagaget. Hur man tar sig ur de dåliga cirklarna vet jag fortfarande inte, men plötsligt händer det...

Så kommer alltid små avslappningstips som en ilten godbit att suga på. Tips som verkligen inte fungerar på mig. När jag ska göra en sån övning, börjar jag med att koncentera mig. Helt fel förstås, avslappning handlar om att sluta koncentrera sig. Ja, så blir jag frustrerad över att jag inte kan slappna av och att det inte funkar vilket ger mig en ännu högre grad av stress.

Powernaps är ju också kul. Om man sover dåligt och vill ha sig en liten energikick så kan man ta en powernap. Men grejen för mig när jag är inne i ett mönster av dålig sömn är att jag inte kan slappna av, allra helst inte på dagen, på jobbet, i kontorsstolen. Tror inte jag skulle kunna sätta mig hemma i fotöljen ens och dåsa bort en sekund. Min sömn och mitt beteende runt sömn är kraftigt rutinbundet. Det är något jag tror på.

Alkoholens effekter

På vinreklamen står följande att läsa:
Alkohol i samband med arbete ökar risken för olyckor

De tänker då främst på dessa:
- Halkningar på tangentbordet som orsakar nagelbrott
- Dåligt omdöme i val av sängkamrat
- Misstagsliggande med arbetskollegor
- Felaktiga kopieringar
- Oavsiktig utskrivning av dokument
- Busigt uppträdande mot chefen
- Dåligt avståndsbedömning som orsakar att du missar stolen när du sätter dig
- Omotiverade insomningar i samband med utbildning/konferens

Gökotta

Morgnarna ute vid den här årstiden är så härliga. Särskilt när de är lite fuktiga men ändå soliga. De påminner mig alltid om gökottor som barn.

När jag var liten arrangerade pappa gökotta med sitt jobb varje vår. Kan inte minnas att vi någonsin hörde någon gök, men konceptet var väldigt mysigt. Upp i svinottan, ut i natruen, grilla korv. Det fanns vissa grejer som alltid kom med gökottan. Det var förstås okristligt tidigt och man kände sig lite trött och mosig, man åkte bil en längre stund för att komma till den perfekta naturen, man grillade korv och drack cola till frukost, det var svinkallt även om solen lyckades värma lite i ansiktet, jag hade alltid för lite kläder på mig - och - det var alltid mazarin till fikat efteråt. Dessa kom flakvis.

Ett år stod vi vid insjön Erken och tittade ut över ett spegelblankt vatten när solen gick upp. En storlom (inte gök) hördes eka över vattnet.

Allt det här påminns jag om varje vår, när det luktar vår och är lite så där fuktigt. Och när jag går upp tidigt. Skulle kanske arra en gökotta a la Stada någon gång. Vid Årstaviken eller nåt.

Bättre fotarbete

Jag måste verkligen bli bättre på att rasta min stegräknare. Jag har inte kommit upp i 10 000 steg någon av dagarna. Inte i närheten idag. Antar att det är det som innebär att ha ett stillasittande jobb. Jag går så mycket mer när jag är ledig. Har liksom inte riktigt tid som det är just nu. Det är genvägar hela tiden för att maximera min fritid.

I veckan blir det mer dans, då jäklar ska det stegas av bara sjutton!

En busschaufför, en busschaufför

Idag fick jag åka med en rätt skön busschaufför. Han lät hur många som helst gå på den fullproppade bussen. När han börjat köra såg han en till stackars kille komma springande, så då stannade han igen och lät även honom gå på. Skön inställning till människan måste jag säga (trafiksäkerheten kan dock ifrågasättas).

Han verkade även ganska pratsam och jag stod längst fram inklämd bredvid hans lilla hurts. När han började prata om Orup och hur fantastiska låtar han hade, då var jag tvungen att bli intresserad av naturen och hoppas att någon annan svarade. Han tyckte att texterna framför allt var så bra: "Ja, men Magaluf och den här med regn, du vet det regnar här.. tralala.. Det är riktigt bra texter." En kille förbarmade sig och pratade Orup en stund (eller också gillade han verkligen Orup, han såg bara inte sån ut).

Jag känner att det är svårt för mig att möta någon som lovordar Orups texter på rätt nivå. Det är inte jag och jag kan inte ens humma med i såna samtal. Det hade bara blivit fel, så jag knep igen.

Choklad

Mina jobbarkompisar kommer med choklad till mig. Det är väl gulligt?

Tyvärr har jag som princip att jag inte äter choklad i veckorna så det kommer att få ligga här till fredageftermiddag.

Det skulle jag förstås aldrig ha berättat här, de har lovat att chokladkorrumpera mig nu. Får se hur länge jag klarar mig.

(Det här är mitt första smygbloggande...)


Jag blev utan

Vaknade och längtade efter att få sätta tänderna i en macka. Men det var någon som glömt ta fram bröd ur frysen, så det blev inget med det. Har inget annat att äta hemma, så det blir kaffe och blogg till frukost.

Butlern verkar även inte ha handlat på ett tag för kylen ekar verklgien tomt, för att inte tala om att ha försummat städningen. Det börjar bli lite dammigt i hörnen. Och min matlåda var bara halvfärdig så jag blev tvungen att göra i ordning den här på morgonen. Det kanske är dags att se sig om efter en ny butler. Denna verkar inte riktigt göra sitt jobb.

Det är rent så illa att morgontidningen ligger kvar på hallmattan från igår, med dagens ovanpå (kulturdelen verkar dock vara borta - den tog han väl med sig hem).

Idag regnar det och det känns ganska skönt!

Tansen

Det var två veckor sen jag dansade senast. Idag var det dags att göra mitt återtåg till danshärligheterna. Kände mig ovanligt stel och tung på baletten.

När vi hoppar är det verkligen som pop corn. Ingen verkar kunna räkna längre utan alla hoppar helt på eget initiativ och egen räkning. Det är underhållning. Jag och L snackade om att man borde göra en dokusåpa om nybörjare i balett. Biktsnack, pantalonger och dålig hållning i entimmessjok. Roligare än så blir väl inte tv?

Undrar hur stel jag kommer vara imorgon. En fördel är att jag brukar kunna sova riktigt hårt efter dansen. Det kan jag behöva.

En bra andra dag

Jag blir glad att se att ni verkar ha saknat mig. Lite rörd faktiskt. Dagen har pendlat mellan tvivel av förvirring och hopp med stora glimtar av glädje.

Jag har snackat in mig hos en annan kille som också är informatör och vi ska se till att starta upp en massa nya projekt nu. Jag tänkte hinna göra mig oumbärlig tlils mitt vik går ut. Bland annat göra någon form av språkblad eller språklåda för att styra upp språket lite i organisationen (mycket jurister i krokarna). Det kan kanske vara något för dig att få ta del av Fröet, du ville ju ha lite vägledning :)

Eftersom det är hälsovecka så har jag varit på lunchseminarium om livsstil. Det var lite intressant att iaktta en lite överviktig dam som sköt iväg sin macka under seminariets gång. När friskusen började tala om att inte hoppa över mål, startade hon igång tuggandet igen. Hon såg faktiskt riktigt skyldig ut under hela passet.

Det slog mig under ett möte med en säljare att alla säljare ser likadana ut, låter likadant och beter sig likadant. De ser trevliga och solbrända ut. Låter alltid lite för trevliga och tycker att allt är alldeles för intressant ("jag tyckte det var så intressant att varje enminutsfilm hade kunnat bli en timme - om jag fått bestämma. Hehe..."). Så är det så där supersociala och pratar med alla om hur intressant deras arbete är. Jag känner mig lite allergiskt mot sånt, översocialisation!

Fick med mig en stor bukett blommor hem. Min välkomstblomma från igår. De insisterade på att jag skulle släpa hem blommorna, fast jag typ aldrig är hemma nu för tiden. Jaja...

Mycket jobbsnack nu, jag vet...


Dag två

Oftast är jag ganska obesvärad inför första dagen på en ny arbetsplats. Inga förväntningar, inga krav direkt. Jag brukar sova tryggt (utom igår då). Ingen känner en direkt eller har någon större uppfattning så man har liksom inget att leva upp tid.

Men den andra dagen på jobbet måste man upprätthålla allt det bra och den där sköna människan man försökte visa första dagen. Det blir mer kravfyllt, det börjar bli dags att prestera dessutom.

Det är dags för dag två på Nya jobbet.

Blogglivet

Det här med att jobba har verkligen givit mig nya rutiner. I mitt bloggande tänker jag främst på. Blogga till frukost, blogga till middag, känna trängtande behov av att läsa blogg på dagarna. Jag måste be om ursäkt om jag skrev galna saker hos er igår. Jag bloggade tills ögonen gick ur led, så det kan ha kommit ut en och annan galenskap. Men bättre lycka nästa gång.

Hur hinner man blogga och ha ett jobb? Igår bloggade jag mig igenom morgonen och likaså var kvällen hemma vikt för blogging. Jag kan avsluta min tidningsprenumeration och sälja tv:n, för jag har ingen tid för sånt trams. Här gäller det att prioritera för att kunna maximera sitt bloggande.

Jag ska sakna er hela dagen tills vi hörs igen ikväll!

Hälsoveckan

Började tydligen nya jobbet mitt i hälsoveckan. Så nu går jag med stegräknare. Har gått ganska dåligt idag måste jag säga, 5000 steg. Hittills, får jogga runt i lägenheten. Får köra på hårdare imorgon så att vårt lag vinner.

Dessutom ska jag få gå på hälsoseminarium hela veckan. Tror jag kan komma att gilla mitt nya jobb. Ett passande seminarium om sömn med tanke på nattens vaka.

Vuxenpoäng = rikskuponger. Även om det känns lite lätt stenålders.

Jag kommer att få lön, och då är man väl ändå vuxen. Med stegräknaren på höften.

Galet trött...

Straffet...

Jag förstod väl att min kidnappning skulle straffa sig.

Lilla Skrutten har fått vattkoppor! De är tydligen som mest smittsamma veckan innan de utbryter, det vill säga när jag var ute och rastade henne.

Vattkoppor har jag redan haft. Men det skulle just vara snyggt om jag fick bältros eller blev vansinnigt förkyld första veckan på nya jobbet. Det kan man tydligen drabbas av även om man haft vattkoppor.

Inte meningen

Det var inte meningen att jag skulle hinna med att blogga den här morgonen.

Men så var det inte heller meningen att jag skulle höra katten dunsa runt där ovanför, höra vårfåglarna vakna till liv och sjunga sig genom morgonen, höra tidningen dunsa ner på hallgolvet, se gryningljuset sila in mellan persiennerna. Vid 6 ge upp hoppet och inse att det inte skulle bli någon sömn alls den här natten.

Det var riktigt länge sen jag vakade mig igenom en hel natt. Men det är bekant. Jag har senaste tiden haft ett så stort inneboende lugn när det gäller sömn. Jag somnar alltid, förr eller senare. Men när jag ska upp tidigt på morgonen och ha kravet på mig att vara pigg och glad, då krävs det väldigt lite för att rubba mina sömncirklar. Det är ett vedertaget faktum. Jag äventyrar ogärna mina nätter med rutinbrott på kvällen. Jag trodde jag hade kontroll över sömnen igår. Jag hade fel.

Den här dagen kommer jag vara illamående och yrslig.

Snart sticker jag iväg till jobbet i alla fall. Jag har en hel timme att fördriva tills dess. Vad göra?

Biologiska skillnader

Läste en intressant artikel om huruvida den kvinnliga och manliga hjärnan är olika.  

Forskarna har alltså visat att fördomar direkt kan påverka hur bra kvinnor lyckas på ett matematikprov. Så länge folk tror att män är bättre på matematik kommer kvinnliga matematiker att känna att de behöver kämpa hårdare för att visa att de duger, och prestera sämre när de blir frustrerade.
 

Igår på festen hade jag ett annat intressant samtal med en tjej som är i 30-årsåldern och sommelier. De allra flesta inom detta yrke är män i 50-60-årsåldern. Hon hade varit med på en kockskola på Åland för att vara domare i en ritual med att hälla upp vin. När hon och hennes kvinnliga kollega kom dit och fick träffa de övriga domarna (de här gubbarna i 60-års åldern) hade dessa utbrustit: "Ja, men här kommer sekreterarna!" Någon hade förklarat att de också var domare precis som dem. Då hade de fått en viss respekt igen. Men det är märkligt att de som kvinnor måste visa sin titel och vad de åstadkommit för att få den respekt de förtjänar. Sekreterare!?

I situationer när man ska prestera får kvinnor ofta slå ur underläge. Om män börjar på noll i neutralt läge för att sedan kunna arbeta sig uppåt i prestige, börjar kvinnor på minus för att först visa att de alls duger. När de sen har visat att de klarar av det som de ska, kan de eventuellt också stiga i graderna och visa sig vara riktigt duktiga. Det här var något som tjejen som var sommelier definitivt varit med om. Hon hade, utöver könsfördomen, också åldersfördomen att arbeta emot.  

Jag tror ofta att kvinnor måste kämpa mycket hårdare för att visa att de duger, i situationer där män redan har en massa cred utan att kämpa livet ur sig. Så tänkte jag att det kanske är tvärtom inom områden där kvinnorna dominerar, som i vården. Men så kom jag på att de tillfällen jag har haft kontakt med arbetslag inom vården så får männen om möjligt ännu mer uppmärksamhet för att de är så duktiga att de ens dyker upp, bara för att de är just män.

Redan i skolan har tjejer och killar olika förväntningar på sig vilket gör att deras insatser bedöms olika. Jag tror väldigt få skillnader beror på biologi. Därför är det desto större anledning att vi blir uppmärksamma på när vi gör skillnad på varandra beroende på kön (eller ålder och etnicitet för den delen).

Intellektuella samtal i natten

Jag hade ett "intellektuellt" möte igår. En person som ingen riktigt kände dök upp sent på festen inatt. Han verkade ovillig att presentera sig först, men till slut räckte han motvilligt fram handen till de flesta och muttrade sitt namn. Han kände nog att han hamnat i fel sällskap. Resten av kvällen tillbringade han i köket där ölen snabbt slank ner i honom.

Han visade sin intellektualitet genom långtdragna diskussioner som jag dessvärre missade det mesta av. Jag hörde dock en där han kom i jämförelse med Dostojevskij och Liza Marklund där han ansåg att om vi levde i en fasciststat skulle personer som skrev böcker som Liza skjutas av. Något han verkade förespråka. Han hade också ett samtal som gällde just människans intellektualitet och där jag tyvärr missade poängen eftersom det just då utbröt ett dansbattle i hallen. Lättja.

Behöver jag säga att jag har svårt för personer som sätter sig själva högre på grund av att de anser sig ha ett större intellekt. Det måste framför allt vara svårt att leva på det sättet. Han kändes för övrigt väldigt överklass och som att han kanske var i en lite trängd situation med folk som hade kul och var södertrash. Jag känner inte att jag har något behov av att hävda mig, men diskussioner av den typen finner jag väldigt underhållande att lyssna på.

Tvättider

Jag har börjat märka vissa kaostendenser i mitt hem. Jag gillar att ha nytvättade kläder för då vet jag att jag har alla möjligheter i världen när jag ska börja planera vad jag ska ha på mig. Men nu för tiden verkar jag gilla nytvättat så till den milda grad att jag inte ens ids plocka undan tvätten. Jag tar nya kläder direkt från linan (så att säga). På så vis har jag koll på vad som finns kvar också. Väldigt praktiskt, men det tenderar att se kaosartat ut i mitt hem. Konstant tvätt överallt på mina 36 kvardrat.

Jag måste skärpa mig. Kan knappast skylla på att jag inte haft tid. Men from now on kanske jag kan börja göra det. Hmmm...

Spontan fest

Igår gick jag hemifrån i vårkvällen och kände ett mindre lyckorus. Det luktade vår, det var öppna fönster med fest där inne och jag var på väg till en fest med måbra-människor. Det kunde knappast bli bättre.

Det var en skön tillställning med just öppna fönster, skönt kökshäng, spontan dans i hallen och dansbattle med musiken på högsta volym. Barnen låg och sov i rummet bredvid. Jag gillar föräldrar som kan festa loss.

Klockan var 3 när jag vandrade hemåt, nöjd och belåten, i den ljumma natten. Fåglarna hade redan börjat sjunga. Jag spanade, min vana trogen numer, på dalahästen vid Skanstull och funderade över varför de förärat just Åhléns Skanstull med en dalahäst. Är det mas/kull-stämpel på Skanstull kanske?

Livet på båt

Nackdelar med att bo på din egen husbåt:

♥ Om man får för sig att ta med sin egen båt/sitt eget hem på semester genom Götakanal och delar av hushållet tröttnar, kan dessa inte själva avbryta halvvägs för att åka hem.
♥ Man har insyn från alla håll
♥ När det blåser kuling kan man få leva med konstant sjösjuka
♥ Man är konstant sjöbent
♥ Man är tvungen att skruva fast sina tillhöringheter ordentligt

Kan vara bra att tänka på innan man bestämmer sig för såna tilltag.

Egen täppa

Gick ut och undrade vad fasen jag skulle ta mig till med all sol. Det blev Årstaviken. Satte mig på en trädstam precis vid vattnet, på en minisandstrand och lyssnade på de små vågorna som rullade in. Sommar... Det luktade sommar. Svenskt vatten, cigarettrök och sol. Det luktar sommar.

Spanade på en svan som flöt precis framför mig och kikade på mig. Så stack han ner sin långa hals i vattnet och letade lite mat. Han flöt runt där en stund med huvudet mot solen och följde med vågorna bara. Det såg skönt ut. Jag ville bara plumsa i och ligga där och flyta med honom.

När jag satt där kom jag på att jag vill ha ett eget ställe att sitta på i solen. I fred. En egen täppa. Ibland blir jag lantlolla på riktigt, trött på att alltid ha människor omkring mig så fort jag går ut. En egen liten stol eller bänk att sitta och läsa på. Eller en balkong i alla fall.

Poly polly

Kan ha blivit pollyoholic igår. När man öppnar en påse går det helt enkelt inte att sluta. Man måste fortsätta tills det tar stopp. Jag hann stoppa mig själv innan påsen tog slut. Men det var tufft.

Nu är det helg, then a new life begins. Jag vill bara inte att någon ska missa att jag börjar jobba på måndag :)

Förebyggande bloggande

Det blir lite metabloggande här. Bloggen vill fortfarane inte riktigt visa kommentarerna i själva bloggen. Så det är bara jag som får ta del av vissa. Det irriterar mig. Skärpning snart!

Annars är det en lite småtragisk fredagkväll med den alldeles för tragiska filmen Hundtricket på tv. Jag är ledsen, men Linus Wahlgren och Alexander Skarsgård framkallar inte minsta lilla känsla hos mig.

Dessutom känner jag att jag måste blogga i kapp i förväg. Nästa vecka kommer det att bli andra bullar. Inget fritt bloggande på dagarna. Det är som att jag bloggar nu i förebyggande syfte, med en svag känsla av panik i magen. Hur mycket abstinens ska jag ha nästa vecka när jag jobbar på dagarna?

Turiststans klagan

Vår stad har redan fyllts till bredden av turister, insåg jag idag. Tycker det känns tidigt, vad har hänt med myten om att isbjörnarna vandrar på våra gator större delen av året? Jag måste nog bege mig söderöver och odla den myten lite hårdare så att vi får ha staden ifred lite längre av våren.

Jag har lite problem med att det är så mycket turister eftersom jag känner mig tvungen att bli en vandrande turistinformatör och ambassadör för vår stad. Som Fröet så korrekt har uppfattat mig så kan jag ha lite svårt att säga ifrån och känner mig dessutom alltid skyldig till att vara serviceminded - som en slags åkomma som hänger kvar från min tid i butiker och jobbandes på Harrod´s. Som om jag var anställd av staden Stockholm. Knappast. I så fall betalar den dåligt måste jag säga.

Jag satt i alla fall på Storkyrkotorget och försökte fördriva lite tid. Det var jag och en massa turister från allsköns länder. När jag satte mig på bänken precis innan några turister hann dit kände jag en släng av skyldighet. Skyldighet att lämna bänken till dem eftersom de är turister och jag bor i staden. Ge turisterna företräde, turisten har alltid rätt, ringde i mitt huvud. Sen stängde jag helt sonika av ljudet och bredde glatt ut mig på den enda lediga bänkplatsen på det där torget.

Story of me and my blogg

Jag håller på att spricka över iver att få skriva det här inlägget. Knöt rent av upp skorna i hissen upp för att jag var så förväntansfull över att få sätta mig och knattra loss på tangentbordet..

Har varit på en intervju idag, med en tjej som skriver C-uppsats om bloggar. Som den snälla och uppställande bloggare jag är sa jag givetvis ja till detta.

Utöver det spricker jag av att få berättta för någon om mitt bloggande också. Eftersom det är dolt för min omgivning att jag är en hängiven bloggare får jag sällan möjlighet att prata om denna del av mitt liv. Jag har självklart reflekterat mycket om mitt bloggande och var därför väldigt glad över att få tala om det.

40 minuter pratade jag blogg. Oj, vad roligt det var. Har jag ett alterego på bloggen? Till viss del kanske, ja. Men jag tror jag är mest ärlig och skriver ganska rättvisande om vad jag gör och vad jag upplevt.

Den fråga jag hade svårast att svara på var hur jag tror jag upplevs av mina cybervänner, det vill säga er som läser bloggen. So, you tell me! Hur upplever ni mig? Sen ska jag checka av vad som stämmer och vad som inte stämmer, jag lovar. Kanske lyckas ni beskriva mig bättre än jag kan själv :)

Oh, jag känner mig uppfylld av denna spännande eftermiddag.

Husmor väntar

Jag leker husmor genom att springa i tvättstugan och laga lunch samtidigt som jag har ett barn på armen. Nä, inte riktigt så. Däremot är jag on call ifall det ska till att dyka upp en guldklimp till just idag. Så jag vågar inte riktigt köra igång ett storbak, göra långkok eller starta upp en tjälknöl i ungen. Man vet ju aldrig. Barn är ju så totalt oförutsägbara.

Plötsligt är det som om jag vore gravid. Jag går och känner en viss oro för när det ska bli av. Jag tror inte jag skulle palla med att vara gravid, jag är för nervöst lagd när det gäller oförutsedda blixtivägåkningar. Jag vill ogärna störta iväg mitt i natten. Men, nu slipper jag det jobbiga i alla fall. Ta hand om 2-åringen klarar jag vid det här laget.

Könsroller och rollen som kön har

Jag hade en genusupplevelse idag. Jag inser allt oftare att före vi är olika personligheter, är vi framför allt kvinnor eller män. I de flestas ögon i alla fall.

I omklädningsrummet på gymmet satt en kvinna och väntade på att väninnan skulle bli färdig för att gå. Hon verkade vara ljusår efter. Kvinnan som inte var klar sa: du är som en man. Inte: du är väldigt snabb. Man blir alltså man för att man inte har behov av att duscha i en halvtimme, sminka sig lika länge och sen ställa sig och blåsa håret. Eller vad?

Det som jag också tänker på är att män som är lite "feminina" i sina bestyr eller som gillar matlagning och heminredning kallas metrosexuella. Det tycker jag är helt absurt. Det har ingenting med sexualitet att göra. De är män som gillar kvinnor, men som gillar att göra saker som inte ingår i deras könsroll. Kan inte män få gilla vad de vill utan att kallas något särskilt. Det är ju bara för att de inte ska behöva må dåligt över att de gillar att göra "kvinnliga" saker. Borde de inte bara kunna få vara heterosexuella och ändå vara ok och få må bra?

Vad blir kvinnor som är mer "manligt" lagda då? Bara manhaftiga. Jag tycker att könsrollerna känns så förlegade. Jag förstår att de fortlever eftersom vi rekonstruerar dem hela tiden och eftersom vi uppfostrar barn olika beroende på vad de har för kön. Men är det inte dags att börja försöka tänka i lite nya banor. Istället för att fokusera på skillnaderna mellan könen tycker jag man ska fokusera på skillnaden som kön gör. Den gör skillnad. Inte bara i lönekuvertet, utan i hela dominanstänket och maktstrukturen. Till nackdel för båda könen - ska sägas.

Båt, buss och vagn

Kort sammanfattning av min dag med Skrutten är:

Åka vagnen, åka buss, gå en stund, titta måsar, titta båten, åka båt, åka buss.

Jag var lite rädd att de skulle försöka avblåsa min kvalitetstid med Skrutten genom att åberopa ett läkarbesök imorse. Men jag var ihärdig. Lite hosta har väl aldrig skadat nån?

Vi hade en underbar dag i solen, med mycket gosande, pratande och knatande. Hon var salig när vi tog Djugårdsfärjan. Så förtjust i färdmedel av olika slag, men båtar i synnerhet.

Så försökte hon sig på ett rymningsförsök när jag skulle återlämna henne hemma. Hon ville att jag skulle vara kvar och försökte dra av mig jackan. Min lilla raring!

Har suttit på en bänk och frusit utan filt a la Fröken T den senaste timmen. Fast utan att beskåda stjärnhimlen. Det var lite för tidigt för det. Funderar över hur jag ska återfå värmen. Dessutom har en alldeles särskilt ihärdig huvudvärk smugit sig på. Ska få lite kaffe för att bota båda tänkte jag. Fast det egentligen är för sent för den typen av utsvävningar. Struntar jag i va!

Kidnappningsförsök

Dagens planer är högtflygande. Jag tänkte kidnappa min brorsdotter för en tur med bus på stan. Jag tror hon har lite tråkigt hemma med mamma som verkligen går i väntans tider och är något rörelsehindrad i sitt tillstånd. Tror att Skrutten behöver få leka av sig.

När jag ringde och frågade om jag fick ta med henne ut en sväng kom svaret lite för snabbt och i lite för mycket falsett. Jag var tvungen att vara lite överslätande och säga att mamman kanske ville ha lite lugn och ro en stund. Tror inte de är vana vid att någon försöker ta deras barn i från dem, eftersom de aldrig frivilligt lämnar bort henne. De lever efter devisen: Man har inte skaffat barn för att lämna bort dem. Något jag måste försöka ta ur dem så att jag får möjlighet att fastra lite mer.

Men det gör att det verkligen känns som att jag försöker kidnappa deras barn.

Undrar vad vi ska göra idag? Vad är en 2-åring road av? Kanske mata änder eller bara promenera lite. Åka buss förstås, det pratar hon jämt om. Det kommer att gå bra!

Väntans tider

Jag har en känsla av att jag väntar. Men jag vet inte på vad riktigt. Det är så mycket mer påtagligt nu bara, när jag inte har några som helst krav på dagarna. Förut hade jag jobbsökarkravet på mig och då var det så lätt att motivera sig till att göra andra saker i ett försök att smita från jobbsökandet. Men nu då..? Nu väntar jag bara på att det ska bli måndag så att jag får dra på mig en liten dräkt, högklackat och kuvertväska och smita till jobbet (eller... minus dräkten, högklackade och kuvertväskan).

Men är det det jag väntar på verkligen? Är det det som är livet? Har jag gått i alla år och väntat på att få det där riktiga jobbet? Är det det jag ser fram emot fram tills pensionen?

Kanske väntar jag på att det ska bli sommar, att brorsan ska nedkomma med en guldklimp till (nåå, den kommer väl när den kommer utan mitt väntande...), att påsklovet ska ta slut så att dansen ska dra igång igen, att livet ska börja, att jag ska förstå vad livet innebär eller att jag ska börja få betala tillbaka till CSN. Jag vet inte längre.

Insåg nyss i detta rabblande att jag väntar på att få dricka ett glas kallt, vitt vin i solen. Och på att jag ska komma på vem som är värdig att göra mig sällskap.

En dag i solen

Jag har blivit

♥ Tutad på vid flera tillfällen (vet inte om det faktiskt var folk jag kände, men jag stod i alla fall inte mitt i vägen)
♥ Influgen i av en duva
♥ Ignorerad på Bolaget (japp, mitt andra sverkningsförsök)
♥ Fnyst åt av en gubbe som gick in i mig

Ändå har jag haft en riktigt bra vårdag. Gick i solen vid Kungsan och såg inget (solen i ögonen utan solglasögon), men njöt av värmen. Trodde inte det var så där varmt ute även om det såg så ut. Har ju blivit lurad flertalet gånger den senaste veckan.

Blev sugen på att sitta och mysa i solen till lunch. Sen kom min ekonomi och gjorde sig påmind. Så nu sitter jag här och väntar på en tonfiskröra som rördes ihop för några dar sen. He dug!

Sverkförsök

Jag skulle sverka min vinflaska på Systemet igår. Fick svaret att "Sverka, det kan man inte göra på tisdagar". Nä, då var det ju ingen där som hade nyckel (?). Så han skickade hem mig igen. Jag lyckades i alla fall dumpa flaskan kvar där så att jag slapp släpa fam och tillbaka på den. (Kändes lite alkovarning att gå hemifrån med en vinflaska på en tisdagförmiddag...).

Idag ska jag dit och kolla om man kan sverka idag. Jag blev lite irriterad. Skulle inte förvåna mig om flaskan har försvunnit. Nu när jag för första gången ska vara noggrann konsument av vin!

Stalkern stalkar mig

Jag är för övrigt lite oroad över att vår vän stalkern nu har vänt sig emot mig för att börja stalka mig.

Ett e-brev han skickade mig i förra veckan skrev han under med Din "Stalker" (alltså sitt namn, inte smeknamn, riktiga namn). Lite obehagligt. Finns nog ingen situation när jag skulle skriva under med din till just någon. Om jag inte kände mig lite tramsig förstås.

M skrattade rått åt mig när jag berättade. Jag undrar hur jag ska kunna använda det emot honom..?


På väg mot nya krav

Jag har insett att det kommer att komma nya krav på mig i och med att jag skaffat mig ett jobb och kommer att ha en inkomst som kan kallas riktig för första gången på närmare fyra år. Mamma la beskedet i min hand i helgen. "Pianot, Hanna. När hämtar du det?" Eeeeeh... Hur menade hon nu? Jag har väl inte plötsligt plats för ett piano bara för att jag har ett jobb. Tydligen så är det dags för mig att flytta. "Annars säljer jag pianot." Eeeeh... Det vill jag ju inte.

Jag tror att kraven kommer att smygas in lite varstans, på ställen jag inte alls förstått. Det här med pianot har hon vacklat i länge. Ibland är det lungt att det får bo hos henne. Ibland är det bråttom att jag ska hämta det på stört. Förhoppningsvis går det över om jag inte nämner det. En liten strategi jag brukar ta till.

Förmodligen borde jag börja försöka bjuda till lite här och där i bland dessa osynliga nya krav. För att, så att säga, förekomma. Men att flytta tycker jag är lite väl drastiskt. Bara för att jag har mer pengar betyder det väl inte att jag vill lägga dem på boende. Dessutom råkar jag trivas förträffligt. Vad ska jag med mer yta till? Ok, ja, jag fattar. Förvara pianot. Men ur miljösynpunkt är det väl rent förkastligt.

Jag trodde faktiskt att jag har blivit särbehandlad av de andra orsakerna som jag inte kan göra något åt: jag är yngst, tjej och singel. Nu är det inget att arbeta för, jag är glad att slippa särbehandlas av dessa tillstånd. Men vad mer ska jag behöva ta tag i för att jag nu har ett jobb? Jag är lite osäker på det. Måste nog grubbla lite över det.

Äntligen vardag!

Jag sov oroligt inatt, det kliade i hela kroppen - och på. Som tusen myror igen. Fick småpanikattacker i tron att jag fått löss eller nåt. Men det har gått över.

Jag undrar om det var min detox från socker som gick ur kroppen. Äntligen vardag! Som jag har längtat. Alla verkar tycka att jag är galen i min längtan efter vardag. Idag ska jag gå på gymmet som vanligt, förmiddag och stillhet. Precis såå ska det vara.

Dags att se sig om

Stockholmare. Är jag inte. Idag var det dock dags att ta reda på vad jag kan om Stockholm, genom Stockholmsspelet. Jag är nog ganska dålig på att se mig om, men det visste jag sen tidigare. Hur illa det var ställt visste jag inte.

Jag fick se en bild av en blå boll med en klocka på. Jag visste ju vilken boll det var. Jag tittar på den flera gånger i veckan på Åhléns vid Skanstull. Däremot undrade jag hur gammal den där bilden var. Min boll har då ingen dalahäst ovanför sig på en stav. Definitivt inte. De måste ha monterat den på bilden.

Jag kollade på vägen hem. Det sitter visst en dalahäst på klockan. Jag har nog aldrig ens lyft blicken så högt upp. Min fastnar vid klockan och stannar där helt enkelt. Jag måste bli mer uppmärksam!

Sommarstuga som trevlig familjetillflyktsort

Mina tankar har börjat vandra iväg mot nya årstider. Idag är det snöblask och kallt ute, men sommar i min tanke.

Den här sommaren kommer att bli annorlunda än en sommar på mycket länge. Jag kommer att kunna ha sommarsemester och vara på landet! Ledighet som berikar mig. Det känns urlyxigt.

Däremot har min frånvaro från landet förmodligen frånhållit mig vissa familjebekymmer. Det är klart att jag märkt av dem ändå när jag väl varit där. Men nu kommer jag att få smaka på dem lite mer och det finns någon som kan reta upp mig som ingen annan. Lillebror (som egentligen är mellanbror). Jag har precis skickat ut ett e-brev om nya förhållningsregler för sommaren. Jag har alltid fått äta av mammas mat där, vilket har för och nackdelar. Fördel mig är att jag inte betalat för det. Vilket säkerligen väckt förtret hos lillebror. Även om jag nu var student tyckte han nog att jag kunde betala för mig själv. Men å andra sidan har vår lilla kyl på landet inte plats för en massa mat, och ju fler kockar desto större matförråd. Förhållningsreglerna gäller alltså hur vi ska hantera kylskåpet i år.

Nu när jag nu köper mig egen mat så vill jag förstås också få plats i kylen. Det kommer att väcka agg, det vet jag. Sånt här kan reta upp mig redan innan det blivit en konflikt. Jag vet hur det brukar bli. Man kan tycka att mamma borde ha mest att säga till om eftersom stugan är hennes, konstigt nog tar mellanbarn mest plats. I alla fall är det så i vår familj. Det är som att han aldrig fick mothugg. Storebror tog mest och jag resten. Dessutom tar han med sig hela familjen och de tar betydligt mer plats än någon annan - även per person och trots att de har ett eget hus att hålla till i. Jag måste börja andas lugnt redan nu för att inte reta upp mig.

Ändå längtar jag till sommaren :) Puh, varför ska jag alltid komma att tänka på det där...

Godisråttan

Helgen börjar äntligen lida mot sitt slut. Och då snackar vi lida. Som jag har lidit!

Och så mycket godis jag har tryckt i mig. Det har funnit så mycket godis i det här huset som aldrig förr, och det mesta har lämnats till mig att äta. Jag har lite svårt för att kasta bort ätbarheter. Så jag har ätit. Och ätit. Åkt till mamma och ätit. Hälsat på kompisar och ätit. Nu får godisätandet äntligen ett slut. Jag mår inte bra av allt godis, inte i munnen eller magen eller resten av kroppen. Allt socker skapar en oro och obalans. Den gör att jag är konstant trött dessutom. Har sovit helt galet mycket den här helgen. Och ändå varit trött.

No more sugar for me! Ok, jag måste käka upp chokladen jag fick av M så att den inte förgås. Sen får det vara nog för den här helgen.

På landsbygden

Man vet att man är i hemstan när:

- En kille i solbrillor från 80-talet cyklar förbi, på en bockstyrecykel och ser galet nöjd (cool?) ut med händerna i byxfickorna
- Man ser en välpolerad, klarröd Volvo 240 med vinge i bak och en kille i keps som kliver ur den
- Man åker genom bostadsområde efter bostadsområde utan att se en själ
- Ungdomarna flockas runt Pressbyrån vid busstationen

Långhelg = långtråkigt

Påsk funkar inte riktigt för mig. Det är lite för långtråkigt med söndagar utan dans - exempelvis.

Jag väntar fortfarande på att få uppstå på den tredje dagen. Sen kanske livet kan få fortsätta. Pausknappen är fortfarande intryckt.

Påskamiddag med vännerna

Det var påskamiddag med vänner igår. Det finns en viss tendens när vännerna ska laga mat tillsammans. Allt tar ganska mycket tiiid.

Vid 18 var jag där, redan ganska hungrig, för att starta upp matlagandet. Vid 20 kom förrätten på bordet. Jag åt ganska girigt av sillen, gräddfilen och gräslöken och fick en rätt trevlig midsommarkänsla. Det är faktiskt inte så långt kvar nu heller. 

Ett trevligt inslag som uppskattades var att jag tog med mig en flaska champagne jag fick i onsdags. Det var gott att börja det hela med bubbel. N tyckte att man skulle kunna dricka bubbel varje dag. Men.. jag vet inte...

Lammet och risotton var färdig vid 23-rycket. Då hade jag redan hunnit kassera mitt vin, det smakade inte riktigt bra. Första gågnen jag ska orka gå tillbaka med ett vin. Sverka ska jag, även om det med just en vinflaska känns ganska besvärligt.

Midnatt hade passerat när kaffet kom på bordet. Jag var alldeles för mätt för att få i mig någon efterrätt. Och sen lyckades jag tigga till mig skjuts hem. Det händer inte så ofta i Stockholmsnatten får man väl säga. Det var otroligt skönt just då.

Hann se en stund av The Rock innan jag somnade, fortfarande mätt.

Idag bär det av på familjepåskmiddag.

Vill ju bli muskulös!

Släpade mig till gymmet med mitt trötta huvud i motvind och kyla på förmiddagen. Tänkte att jag skulle ta ut mig maximalt. Det var inte så svårt med den fattiga energin som fanns i min kropp. Har haft energikrävande dagar och känner mig fortfarande lite uttorkad - av olika anledningar. Inte ultimata förutsättningar för träning.

Hem och åt mycket. Nu har jag dessutom så mycket godsaker i mitt hem att jag inte vet hur jag ska få i mig allt eller prioritera för den delen.

Jag har tränat ganska mycket en längre tid, men verkligen maximerat hela det här året. Jag äter mycket och jag sörplar proteindrinkar (glömde dock idag - jag är så förvirrad nu för tiden). Ändå rör jag mig inte i vikt. Har inte rört mig sen gymnasiet. Jag vill få muskler och jag vill att det ska synas på vågen (vi snackar om att pinnen ska röra sig uppåt!). Tror inte min kropp är gjord för att se vältränad ut. Mina biceps har eventuellt utvecklats lite de senaste månaderna, men resten då. Kanske förändras sånt som inte syns främst - hoppas jag i alla fall...

Mysteriet med påskharen

Påskharen hade gömt mitt ägg i skafferiet imorse. Ganska högt upp i en karamellkungenpåse. Undrar just hur påskharen tar sig in? Den påskhare jag känner var ganska stor, ganska exakt lika lång som jag faktiskt. Den bodde på Harrods och hade nog behövt hjälp med att öppna dörren. Men jag har inte öppnat inatt vad jag minns.

Det är något skumt med det här med påskharen... Han måste ha någon slags förvandlingskunskaper.

Påskharen vet vad jag gillar för godis i alla fall. Det är helt klart.

Jag fick förresten två påskägg i torsdags. Trodde inte jag skulle få något så det var väldigt överraskande. Det slår förstås inte Blingblings tre.

Nu vet jag

Jag vill inte skriva fler inlägg om nedstämdhet. Men det blir nog ett till.

Jag antar att det är bättre att veta säkert än att leva i osäkerhet. Det är bättre att veta vad jag ska förvänta mig av morgondagen och veta hur jag kommer att må imorgon. Jag kan gå och lägga mig med obehag i kroppen och veta att jag kommer att vakna likadan. Men det kommer att lätta för varje morgon. Och till slut bli bra. Jag läker, alltså finns jag.

Min kropp har ingen energi längre just nu. Inga fler tårar. Bara ett stort lugn. Somna tryggt i min varma, mjuka säng på min egen arm och förhoppningsvis inte vakna tidigt av värk i magen och hjärtat. Imorgon kanske det har gått över.

Hur vet man?

Rätt. Fel. Rätt. Fel. Rätt. Fel. Rätt. Fel. Rätt. Fel. RÄTT. Fel. Rätt. Fel. Rätt. Fel. Rätt. Fel. Rätt. Fel. Rätt. Fel.

Det är det som går genom mitt huvud gång på gång. Listorna som rullar upp i mitt huvud fokuserar endast på det ena. Det är ju så det måste vara.

Eller skulle jag ha gjort annorlunda? Vad är rätt? Hur vet man? Vad är fel? Hur vet man?

Jag vill inte att det ska vara envängskommunikation längre... Det känns inte bra, det ger inga svar. Finns det alls svar att få?

Jag har fått kramas med min lilla Skruttis idag i alla fall. Hon var glad. Så jag var glad. Jag log i alla fall.

Har jag ont i onödan? Befria mig!

Förfall

Ok, nej, jag står inte alls för mitt fyllebloggande. :D

Däremot står jag för att jag äter Digerstivekex till frukost. Bättre än chips. Snart kommer jag nog hugga in även på chipsen. Då börjar det bli moraliskt förkastligt. Skulle jag till och med börja korka upp den flaska rosa champagne jag fick igår, då skulle vi kunna tala om moraliskt förfall. Jag tror jag sparar den till en bättre dag. Att dela med någon speciell. :)

Jag står i alla fall för att det var en underbar kväll igår. Det är kul att få presenter även om man inte fyller år. Jag har bra vänner som kommer med champagne. Sånt gillar jag!

Jag måste säga att jag lyckades med snittarna igår också. Sånt kan man väl få säga själv..? Brorsan tyckte det var lite konstigt när jag berömde dippen - som jag själv gjort. Hehe... När ingen annan gör det så...

Ska försöka röja ut lite tomflaskor och vädra ut lukten av gammalt vin innan jag sticker och fikar hos andra brorsan.

En härlig helkväll

Tack för all värme som jag har fått skickad till mig.

Just nu trodde jag att en när-alla-vännerna-gått-hem-känsla skulle infinna sig. Men den är inte jättefarlig. Hade en störtskönt diskussion i köket som tog upp väldigt mycket av min tid.

Sen blev brorsan och svägerskan kvar längre och tog upp min tankeverksamhet för viktigare frågor. Det var väldigt skönt.

Jag har självklart fått tid att tänka på mina saker, typ när jag diskar. Och det gör ont. Jag tänker på stundande bröllop och att jag helt klart står själv i världen igen. Men jag vet att jag klarar det här. Jag har klarat det tidigare. På något vis har den här festen fyllt mig med tillförlig. Tillförlit till mina vänner, och till min framtid och till mig själv. Jag vet att jag är bra. Jag vet att jag är värd att bli accepterad.

Dessutom vet jag att detta kallas fylle-bloggande... Men jag står för varje ord. =) Mer kärlek!

Uppbrott

Jag läste hos Therrorese om den andra kroppen. Den som ibland värmer en på nätterna. Den andra kroppen har precis försvunnit ur mitt liv. Men kroppen värmde mig inte särskilt ofta på nätterna. Mina sovvanor kommer inte att behöva ändras för den andra kroppens frånvaro i mitt liv. Min säng kommer inte att kännas rymligare.

Mina framtidsplaner kommer inte heller att förändras. Det fanns inga gemensamma såna och jag kommer att gå vidare i mitt liv utan skillnad. Ingen kommer att veta att det försvunnit en kropp ur mitt liv. Ingen kommer att undra.

Mitt ansikte kanske inte ser ut precis som igår. Men det gör inte så mycket. Det kommer att gå över.

Det finns inga tandborstar att slänga, inga nycklar som ska utbytas, inga produkter i badrumsskåpet som måste återlämnas. Det är ett clean cut, ett knivskarps sår. De brukar läka snabbast sägs det. I alla fall när det gäller benbrott. Jag vet inte om det är samma sak nu.

Det enda som förändrats är ljudet i mitt hjärta. Varje hjärtslag ekar lite tommare. Kroppen har funnits där, nära en längre tid. Hjärtat blir inte detsamma utan kroppen.

Kanske är det som med Jesus på påsken. Mitt hjärta dör idag, men uppstår på tredje dagen från det döda, sittandes i min allsmäktiga kropps vänstra sida och ska komma att döma värdiga att stiga in från ickevärdiga.

Det tar tid och det gör ont. Skulle helst ägna den här dagen åt att torka tårar.

Men nu måste jag get my shit togehter. Har ju en fest att planera. Kärlek till er alla!

image25

Ondska

Jag har fått känningar i mitt knä även vid promenader. Det märkte jag idag på min promenad i vårsolen. Jag är rädd att det är det intensiva dansandet som är boven. Tur att vi har påsklov ett tag så att det kan få vila sig i form lite. För sen får det faktiskt räcka. Tycker jag.

Slingerormar

Inatt drömde jag om slingriga huggormar som gömde sig i min ärm. Jag blev tvungen att bryta nacken på en som hade sitt huvud stickandes ut vid min hand. Men kroppen satt liksom fast i min ärm. Det var väldigt obehagligt och något jag tog med mig in i den vakna världen en bra stund.

Läste i DN imorse om några högst giftiga monokelkobror som rymt, visserligen i Västergötland, men ändå. Det var i tisdags så de kanske har hunnit slingra sig hit och myste lite med mig i sängen inatt - därav drömmarna.

Fyy.. jag får rysningar av ormar, även på bild. De är så slingriga.


Men in trees

Jag hade en Men in trees-upplevelse idag. På Ringvägen höll de på och klippte ner trädkronorna.

Den svenska motsvarigheten till Men in trees är lite mer självförklarande och explicit dock. Jag tycker i alla fall att Nedfallande grenar tydligare förklarar vad jag förväntas göra när jag ser skylten.

Saker att se fram emot

♥ Ta lång, lugn lunch på stan
♥ Storhandla mitt på dagen en onsdag när det är förhållandevis lugnt i affären
♥ Strosa på stan i lugn och ro
♥ Botanisera på Bolaget - i lugn och ro förstås
♥ Blogga villkorslöst mycket när som helst

Sånt ska jag syssla med och njuta av i en vecka till.

När jag sen börjar jobba finns det större chans till:
♥ självförverkligande
♥ känna sig behövd
♥ ha råd att göra det som finns på ovanstående lista

Dåliga kopplingar

Jag blir helt galen på min bredbandsuppkoppling ibland. Igår kväll stod modemet och blinkade lite sorgligt och ville inte alls ge mig någon uppkoppling. Så det var bara att lägga ner för dagen.

Morgonen började precis likadant. Grrr.... Jag är svårt beroende av att ha uppkoppling och får svåra abstinenssymptom när det inte funkar.

Det som hände inatt när jag inte fick sitta här tillräckligt var att bloggvärlden kom in i min dröm. Bling, du lånade mig en motorcykel inatt, bara så du vet.

Sjuk nu?

Känner en viss oro över kroppssmärtan och huvudvärken som kommit över mig denna förmiddag. Jag vill inte bli sjuk just idag. Har tryckt i mig en värktablett för att hålla symptomen borta lite.

Jag vill ogärna stå och börja svettas och darra när jag ska till att skriva på kontraktet i eftermiddag. Då kanske de tror att jag är knarkare eller nåt. Jag tror det är ett klart obra utgångsläge om man vill inge förtroende på ett nytt jobb.
Får väl fortsätta se till att pilla i mig Ipren under dagen.

Ska dessutom unna mig sushi till lunch så att jag kan värma mig på misusoppan.

Dags att korka upp!

Som många redan har gissat, eftersom jag smugit ut det, så blev jag med jobb igår. Jag tror alltså inte att jag jinxade något även om jag berättade om intervjuerna här och att jag ibland kanske varit lite väl positiv till mina egna chanser. Ibland kanske det handlar om att bjuda på lite positiv energi så kommer det lite tillbaka. Vad vet jag.

Nu börjar operation återanpassning-till-arbetslivet. Dessutom måste jag få ut så mycket som möjligt av mina två sista veckor i livet, förlåt... innan jobbet börjar. Dessvärre infaller dessa med stockholmsungarnas påsklov, så det kan ju komma att bli lite hysteriskt på stan.

Men överlag känner jag mig galet nöjd. Så till den milda grad att jag tänker bjuda in på bubbel och snittar i veckan. Det tycker jag att jag är värd, en bra anledning att fira. Och bubbel är alltid gott!

Lycka för mig

Fröet har en trevlig utmaning att göra en lista på saker som gör en lycklig. Det tycker jag är ett ämne som kan vara värt att spinna vidare på. Så här kommer min lista.

♥ Lukten av solhud
♥ Det där telefonsamtalet som kan lysa upp hela dagen
♥ Sitta i solen med en kopis och bara hänga, bara vara, utan krav
♥ Försvinna in i dansen och helt fokusera på det jag gör för stunden, kroppsdel för kroppsdel
♥ Ljudet av vatten som kluckar mot klipporna och måsar som skriker, det är sommar för mig
♥ Vakna upp till en ny morgon och känna att det här kommer att bli en riktigt bra dag
♥ Att ha någons fulla uppmärksamhet och totala acceptans
♥ Smaken av sommarens första rökta laxfenor (kanske låter makabert, men har du inte provat, gör det nu!)
♥ Sitta på en solvarm klippa och titta ut över havet
♥ Pulsa i orörd snö när det är många minusgrader
♥ Att få jobb efter nästan 100 dagar av jobbsökande :)

Skriv en lista du också. Det gör en definitivt på bättre humör!

Värme

Jag blev lite varm i hjärtat idag när jag pratade med en gammal chef jag haft. Jag tyckte om att jobba hos henne, med mina egna tanter på lönekontoret. Det var kärlek. Så totalt avspända människor, så varma och så fulla av humor. Och så älskade de att jag var där och tog hand om saker, att de kunde lita på att jag fick saker gjorda som de själva inte riktigt förstod sig på.

Om jag nu inte skulle få något jobb så kan det nog bli en sommar till där. Det är skönt att känna sig välkommen tillbaka och som att man blir uppskattad även om man inte gör det som man allra helst vill syssla med.

Hon skulle hålla tummarna för mig i alla fall.

En shot i kaffet

Nya Yes med extrakt av lime och citrongräs, som står på min diskbänk, luktar drinkmix. Man kan nästan tro att man ska dricka av den. Varje gång jag diskar så får jag en förnimmelse av Grekland i ett annat årtionde, billiga drinkar och inkastare.

Det är inte riktigt drinkar man vill tänka på när man diskar sin kaffekopp på måndagmorgonen.

Undrar om det innebär att den är ätbar eftersom den innehåller extrakt av lime och citrongräs?

Gammal är äldst

Min kropp säger "trött". Mat-och-sov-klockan började skrika ilsket redan innan andra danspasset var över. Då började min hjärna logga ut och kroppen säga ifrån. Jag är oerhört matkänslig, dvs min kropp behöver injiceras med mat regelbudnet för att fungera.

När jag kom hem efter en oerhört långsam promenad hemåt sörplade jag girigt i mig proteindrinken och kände att livsandarna började vakna till liv så sakteliga. I väntan på att maten skulle bli klar kände jag ändå hur min kropp sa "tröttare".

Nu är jag äten och skulle helst vilja ta mig en lur. Men förhoppningsvis är det snart läggdags. Min kropp är tröttsast, ibland undrar jag om jag verkligen är 27. Ledbruten och trött som jag är.

Sommar, sommar

Läser en bok om sommar i Fjällbacka. Det låter inte alls fel, med sommar i Fjällbacka. Eller sommarsemester. Eller semester. Eller bara sommar. Det låter bra.

April, april

Den här dagen har jag läst morgontidningen med en gnutta skepticicm. Jag gör alltid det den första april. Någonstans vet jag att ett aprilskämt kommer att dyka upp. Men idag var det bara så uppenbart och ganska dåligt. "Om du vill ha semester i juli-augusti måste du säga till just idag för att vara säker på att få semester eftersom EU bestämt att semestrarna inte i huvudsak ska förläggas på sommaren. Sverige har fått dispans om man svarar just idag. I och med klimatförändringarna kan vi ta semester när som helst."

När jag var liten hade mamma alltid ett aprilskämt på gång. Ofelaktigt. Och jag glömde varje år. Jag minns framför allt när de höll på byggde om våra hus att hon kom in i köket och det lyste i ögonen på henne när hon berättade om den nya kranen de hade ställt upp på innergården. Det var som en luftballong med en korg i mitten som de åkte upp i. Och vi sprang... Förstås... Något sånt vill man ju inte gå miste om.

RSS 2.0