2013 Klarrt och betarrt

Visioner jag hade för 2013 var att jag skulle: 
- leva mer som jag lär och försöka mig på antikonsumtion i större utsträckning
- fira lite oftare
 
Men framför allt går 2013 till historien som året då jag gjorde extreme makeover. Både fysiskt, själsligt och i hemmet. Året började dock ganska lugnt. 
 
Vintern
Jag sög det sista ur min kreativa, skapande ådra. Började istället #blogg100 och skrev ett blogginlägg om dagen. Vintersporten tog över mitt liv då jag curlade såväl mig själv som andra. Jeans befäste sin position som det främsta materialet.
 
 
Våren
80-talet tog över mitt sinne och skapade Madonna-mania. Önskningar uppfylldes snabbt då jag fick se mitt första norrsken. Min extreme makeover inleddes, först med lägenheten då jag temporärt flyttade in i köket, och sedan med mig själv då jag såg omgivningen med nya glaslösa ögon. Mirkalens tid var inte förbi och jag kom på att jag är Jesus. I Helsingfors träffade jag såväl Luther, som mig själv i revy.  
 
 
Sommaren 
Sommaren tog mig till nya höjder och gick i internationaliseringens tecken. Jag hoppade med kollegor och såg solnedgångar i Kroatien, besökte Österrike inte mindre än två gånger, lärde mig 400 spanska ord (nåja), hängde med släkten i Finland och såg vatten i både Roslagen och vid Umeälven. Jag korsade familjens hjulspår och funderade över om världen börjar bli redo för en bok om mens-berättelser. 
 
 
Hösten
Bloggen gick i viloläge. Själv blev jag svanslös. Min inre husmoder började riva lakan och göra egna skoskydd. Mitt arbetsjag kände hoppet återvända. 
 
 
December
Jag funderade över min livsstil och beslöjade min skalp. Levde en sötare tillvaro.
 
 
Visioner för 2014
Göra det jag vill och bli modigare: Att lyssna på den inre rösten är inte så lätt och ibland kräver det mod. Jag ska försöka bli ännu modigare, både till vardag och fest.

Arga texter

Om du känner dig lite för glad finns det alltid saker att känna sig lite mer arg på. Jag finns också här, på argatexter.se

Utmaning!

Jag har så många saker att skriva, men inget av det blir skrivet. Så jag funderar på att utmana er. Eller rättare sagt låta er utmana mig. 
 
Vad ska jag skriva om? Jag hoppar på allt. Typ.  

Konstnärlig frihet

 
Tänker ibland att jag borde vara lite mer fri i tanken här. 
 
Eller att jag vill, snarare. 

Att skriva ett blogginlägg

Hela dagen går jag och tänker på det där jag ska skriva här. Formulerar i huvudet, men inte med tangentbordet. Sen när jag har väntat klart är jag för trött i hvuudet för att formulera det på riktigt. 
 
Men imorgon. Kanske. 

Nya utmaningar

Jag har tagit mig an en ny utmaning. Kände att det inte räcker med att åka skidor, ta dansklasser, försöka bli en bättre människa, sy upp klänningar, laga mat varje dag, spela piano och skriva en avhandling. Jag behövde något MER. Som exempelvis att skriva ett blogginlägg dagligen. 
 
Det fanns en tid då jag skrev fler blogginlägg per dag. Men det var för länge sen. Innan twitter, kanske framför allt. 
 
Så nu är jag igång. Ett blogginlägg varje dag i 100 dagar. #Blogg100 here we go!
 
 

Dubbelfira

Idag fyller bloggen alltså 5 år. Stora tjejen!

Dessutom är det ostens dag.

Utöver det har jag lyckats diskutera och köpa tyg helt på finska.

Glädjen vet inga gränser.

Vad jag ska göra med Marimekko-tyget? Vet inte. Tips mottages tacksamt. Kuddfodral, väggprydnader. Vill använda så mycket som möjligt. Inget får gå till spillo.

Bloggen och jag

Jag har glömt skriva om det. Fick det här meddelandet från Ester:

Hanna, du känns som en granne fast du bor så långt bort. Jag följer fortfarande din blogg regelbundet.


Det gjorde mig rörd.

Jag och bloggen har hängt ihop i 5 år snart. Skulle gärna ha firat detta faktum stort. Men jag kommer att befinna mig ännu längre bort än Umet när den fyller.

Hur som helst. Jag är imponerad över mig själv och över er för att vi hängt i i fem år. Det är länge. Riktigt länge.

Mitt ödmjukaste tack! Till dig och dig och dig.


Jag bloggar

Fick en utmaning av Frö. Så här ser jag ut när jag bloggar.



Framför tv:n eller när jag äter. Då sitter jag här. Ganska oergonomiskt. Med lillen.



Eller också vid matbordet om jag vill sitta lite mer ifred (från tomtarna på loftet och så) och ergonomiskt. I köket står också stordatorn vilket underlättar det mesta, om man bara har tålamodet att vänta på den.

Jag utmanar dig, ja, just du. Hur ser du ut när du bloggar?

Skrivproblem

Jag önskar mig ett nytt skrivforum. Twitter är mitt dagliga samtal, bloggen min kvällsliga utandning. Känner att jag saknar att skriva lite längre. Visst kan jag skriva längre här på bloggen, alltså krönikelångt. Men vem orkar läsa det? Jag tror att det skulle bli ett bloggosfäriskt självmord.

När datorn först kom in i mitt liv började jag skriva krönikor. I massor. Skrev, sparade, skrev ut, satte i pärm. Jag har dem kvar. Men ingen annan än jag har ju läst dem. Och det är ett viktigt syfte med mitt skrivande nu för tiden. Att det jag skriver läses av någon.

Borde jag försöka få börja skriva krönikor i någon lokalblaska?

Alltså det bubblar i mig av de lite längre meningslösa analyserna. Men jag vet inte var jag ska göra av dem!

Analys

Jag gillar att Coop ganska snart uppenbarar sig här så snart jag skrivit om dem. Det gäller även andra.

Någon där ute håller ständigt koll och ser allt.

Big brother.

(Ja, kanske han också.)

4 år

Min fina baby fyller 4 år idag. Jag pratar förstås om Hannas plats. Jag känner fortfarande glädje och entusiasm inför denna 4-åring. Visst har vi toppar och dalar, men kärleken består. Ja, det är väl min längsta relation någonsin.

Hp har gått från tuggummirosa, till rödvitt, till blaskrosa till mer ilsket rosa. Där är vi nu.

Min frilla under åren representerar också ganska väl min bloggs utveckling. Från långt till kortare (inläggen är inte alltid mastodontlånga som de var i början). Från ljus till mörkare. Nåja, det kanske inte stämmer. Tror det fläckvis har varit halvmörkt hela tiden.




Tack alla som läser eller har läst under åren! Utan er vore jag inget.

♥♥♥♥

Dagens spam

"Spirits are speaking in my dreams and other ways"

Det känns väldigt tvetydigt tycker jag. Men kanske det mest underhållande på länge. Inte så ofta refererar ju spam till att de har gaser.

Mot bloggdöden

I dessa tider av bloggdöd går jag mot strömmen. Jag starta upp nya bloggar, som en strid syndaflod (det där med synd är väl ändå lite förlegat va), som att pissa i motvind (som om sånt någonsin skulle ha påverkat mig - eller någon annan kvinna), som en virtuell koloskopi (?).

Kolla gärna in dem.

Flexitarianliv
Svemester

För den som glömt vad fasen jag gjorde förra året egentligen kan återse min resa här

Jorden runt

Sluta undra hur jag får tiden att gå.

Blogmafia 4-ever

Jag har snart hållit på med den här bloggen i 4 år. Likt Grisgäddan ser jag ett behov av att se över mina bloggvänner. De håller på att falla ifrån blogglivet. Bloggdöden brer ut sig. Med ljus och lykta söker jag därför efter nya bloggbekantskaper att arbeta på.

Det är svårt. Först att hitta någon man gillar. Sen att etablera bloggkontakt och bloggförtroende. En kommentar ger ingen ens potentiell bloggvänskap. Det kan främst betraktas som spam. Jag minns tydligt hur länge jag fick bearbeta PapaMac innan han dök upp på min blogg för att kommentera. Snacka om svårflörtad. Även dåtidens Frö, som hade så många kommenterare att jag förstår att hon hade svårt att sålla bland folk och folk, tog det tid att etablera kontakt med.

Men sen blev vi blogmafian också tillsammans med Bling, Therror, Tess, Doc, Pudding, Miss Ester, Nollåttan och Kajen. Hårt arbete lönar sig till slut. Bloggvänner blir IRL-vänner. Många av dessa har nu blivit med låst blogg, mer eller mindre lagt av, eller i alla fall slutat uppenbara sig här.

Inget varar för evigt. Men bloggvänner sökes ständigt.

Jag vill poängtera att jag följer fler bloggare än dessa och betraktar dem som mina bloggvänner, samtliga finns i länklistan nere till höger. Jag glömmer er inte!


Varför denna delay?

Ditt inlägg har publicerats och kommer snart att synas på din blogg.

Varför inte på en gång är det jag ständigt frågar mig.

För 2 år sen skrev jag om ambitioner

Hannas plats 15 mars 2008.


Ambitioner

Ambitioner. Det ska man ha. Ibland undrar jag vart mina tog vägen.

När jag pluggade visste jag precis vart jag var på väg, vad jag ville och vad jag kunde göra av all min kunskap. Jag undrar vart den där säkerheten tog vägen.

Jag sprang på en kursare och vi kom att prata om vad det blev av oss. Vi ondgjorde oss också av alla populistiska retoriker som tar metoder, döper om dem och gör dem till sina egna. Det är namngivna trappor och egenhändigt namngivna härskartekniker om vart annat. Människor som knappt tagit sig igenom högskolan. Egentligen, människor med ambitioner som omsätter sin kunskap.

Jag har så mycket i mig som jag vill. Men jag tror jag är rädd att göra något fullt ut, rädd för att misslyckas. För jag är inte en person som har misslyckande som ett alternativ. Det jag gör ska jag göra fullt ut, tills jag är klar.

Kanske är det därför jag ägnar mig åt dans och musik, mina passioner, på hobbynivå. Jag är rädd för att satsa allt och misslyckas. Jag tror inte ens jag vet hur man gör när man satsar allt, går all in.


Inget har hänt på 2 år. Nu är då. Då är nu. Jag är bara äldre.

Smygisar

Det finns två otroligt spännande besökare som ibland dyker upp här. Jag är så nyfiken på vilka det är.




Med gud i centrum

Det nya i spamväg är inte längre "Keep up the good work" eller "Very informative site".

Nu för tiden tycks det räcka med "god bless you". Och vad kan man säga. Det är väl allt som behöver sägas.

Jag finns också

I en annan del av bloggvärlden.


Tidigare inlägg
RSS 2.0