Södern
Jag hade en magnifik dag i Köpenhamn igår. Danskarna tog ledigt på grund av sol. Mig skickade de till sin huvudstad. Där var också sol. Jag gick och gick och gick. Ljuvligt, trots att jag inte hade någon hatt på huvudet. I skuggan var det tillräckligt varmt och jag slickade på fläderblomsglass med jordgubbsmarängfluff.
Jag hade sånt flyt med allt att jag kände att jag var värd allt det där, att det var meningen. Sen kom jag till Umeå och allt flyt försvann. Små motgångar som att jag inte fått dagens tidning, mitt tradera-fynd ännu inte dykt upp, flygbussarna INTE ALLS matchar flygen så jag fick ta taxi, grannen drog igång grillfest med tillhörande fotbollshuliganskrik när jag läste ikapp tidningen på balkongen. Små motgångar men ändå tillräckligt irriterande. Jag väljer att tolka detta fritt.
Ja men ja men, jag tror kanske att jag bara gör mig bäst när jag är på flykt. Minns ni spelet Scotland Yard? En person är på rymmen de andra jagar. Jag skulle vilja vara den där personen på rymmen. Tror jag skulle göra det bra. Liksom live.
Jag hade sånt flyt med allt att jag kände att jag var värd allt det där, att det var meningen. Sen kom jag till Umeå och allt flyt försvann. Små motgångar som att jag inte fått dagens tidning, mitt tradera-fynd ännu inte dykt upp, flygbussarna INTE ALLS matchar flygen så jag fick ta taxi, grannen drog igång grillfest med tillhörande fotbollshuliganskrik när jag läste ikapp tidningen på balkongen. Små motgångar men ändå tillräckligt irriterande. Jag väljer att tolka detta fritt.
Ja men ja men, jag tror kanske att jag bara gör mig bäst när jag är på flykt. Minns ni spelet Scotland Yard? En person är på rymmen de andra jagar. Jag skulle vilja vara den där personen på rymmen. Tror jag skulle göra det bra. Liksom live.
Båtar i Kristianshavn, grönska
Militärbåtar i hamnen. Undrar vad den solande kvinnan tänkte?
Jag fick vandra runt bland kasernerna på Kastellet
Dessutom hittade jag fina militäruniformer
Jag fick vandra runt bland kasernerna på Kastellet
Dessutom hittade jag fina militäruniformer
På vift
I måndags hade jag mössa på mig när jag cyklade till jobbet. Imorse tog jag inte ens MED mig jackan. Jag cyklade i tischa. Ändå är jag fortfarande kvar i Norden. Det känns helt ofattbart.
Jag njuter i alla fall av sol, av att kunna tänka långa tankar och av att vara i en ny miljö. Det luktar sommar här. Det luktar utland.
Det var länge sen jag kände mig klibbig. En härlig känsla. Dessutom tror jag att det är första gången jag åker iväg på jobb och inte har en för årstiden ovanligt kall väderlek. Äntligen.
Kollar upp vädret
Eftermiddagsläsning och tedags
Ljuva bokskog
Odense domkyrka
"Mitt" hus
Ett helt gäng sikahjortar kolla in mig när jag går förbi zoo:t.
Jag njuter i alla fall av sol, av att kunna tänka långa tankar och av att vara i en ny miljö. Det luktar sommar här. Det luktar utland.
Det var länge sen jag kände mig klibbig. En härlig känsla. Dessutom tror jag att det är första gången jag åker iväg på jobb och inte har en för årstiden ovanligt kall väderlek. Äntligen.
Kollar upp vädret
Eftermiddagsläsning och tedags
Ljuva bokskog
Odense domkyrka
"Mitt" hus
Ett helt gäng sikahjortar kolla in mig när jag går förbi zoo:t.
Längtan
Innan regnet hann jag idag ta en cykeltur längs Nydalasjön. Ljuvligt. Om än ganska blåsigt och förstås inte många grader i luften. Inget bad idag. Däremot en stark längtan efter Roslagen när jag hörde humlor och cyklade på grusvägar.
Lite grått, men ändå med anslag av vår.
Roslagen, kom i min famn.
Lite grått, men ändå med anslag av vår.
The war within
Jag har fått dille på krig. Har kanske alltid haft det. Men det är som att det kulminerar nu. Jag slukar allt om andra världskriget. Igen. TV-serier och böcker. Till och med kläder. Har även närmat mig första världskriget, även om det känns lite väl långt borta.
Jag vet inte varför jag har den här fascinationen för krig, i synnerhet andra världskriget. Kanske för att mina förfäder/mödrar faktiskt var med och krigade i det. Det gör att det känns närmre. Jag minns historien om min mammas morbror som dog under de sista dagarna av kriget.
Det är som att jag vill veta hur det är att vara i krig, utan att själv behöva uppleva det.
På nattduksbordet just nu.
Jag vet inte varför jag har den här fascinationen för krig, i synnerhet andra världskriget. Kanske för att mina förfäder/mödrar faktiskt var med och krigade i det. Det gör att det känns närmre. Jag minns historien om min mammas morbror som dog under de sista dagarna av kriget.
Det är som att jag vill veta hur det är att vara i krig, utan att själv behöva uppleva det.
På nattduksbordet just nu.
Hånet
Den här satt på min cykelsadel när jag kom ut från jobbet idag. Alla damsycklar hade faktiskt fått en. "Mens för halva priset". Känns lite hånfullt, särskilt som jag har min menskopp som jag aldrig kommer att ge upp.
Men den matchar mina skor i alla fall.
Men den matchar mina skor i alla fall.
Saker jag aldrig har förstått mig på
1. Frukost på stan
2. Människor
3. Kaffe utan mjölk
4. Mått på symönster
5. Mig själv
6. Varför människor är oupplysta om homosocialitet
7. Vanans makt
8. Hur i h****te man vinner en budgivning på Tradera
Var
När små problem känns stora och planeringen blir mig övermäktig.
En lika oväntad som stark känsla dök plötsligt upp i mitt hjärta. Känslan av att jag inte hör hemma här.
Löften
Jag har bestämt mig för att sluta köpa tyg. På tygaffärn. Tanken var att jag skulle sluta sy. Göra något annat.
Men jag hittar alltid vägar runt mina löften. Så igår köpte jag vaxduk på tygaffärn. Idag har jag kollat efter tyger på Tradera. Dessutom har ett par gamla jeans åkt på däng.
Vill man sy finns det alltid vägar. Och tydligen vill jag väldigt gärna sy.
Gamla jeans och en kreativitetsbok
Nytt förkläde/magväska
Ny plånbok
Förvaringskorg av vaxduk.
Påshållare av vaxduk
Gamla jeans och en kreativitetsbok
Nytt förkläde/magväska
Ny plånbok
Förvaringskorg av vaxduk.
Påshållare av vaxduk
Självbo
Jag har nu bokat min sommarresa och börjar förstå varför människor reser tillsammans. Boendet blir oftast dubbelt så dyrt när man bor själv.
Det måste finnas många andra som reser själv, jag kan inte vara så unik. Jag tycker verkligen att det borde finnas fler boenden för en självbo. Visst kan jag bo på hotell, ibland finns det även singelrum. Men ska jag vara iväg i mer än en vecka så vill jag helst ha möjlighet att laga mat, särskilt som självresande. Tycker det är jobbigt att endast kunna gå ut för att få i mig mat.
Signalerna som boendet sänder tycker jag är att 1. man borde resa tillsammans och annars 2. reser man själv så bör man träffa andra exempelvis på hostel. Att vilja resa själv verkar inte vara ett alternativ.
Men jag är nu nöjd. Jag har bestämt att göra det som jag helst vill, för mitt eget välmående. Och jag tror det blir fantsiskt.
Om man reser själv ska man antingen vara beredd att betala det dubbla, vilket jag tycker är orimligt, eller också vilja bo på hostel/vandrarhem i ett rum med andra. Jag måste säga att det utbudet är ganska dåligt.
Det måste finnas många andra som reser själv, jag kan inte vara så unik. Jag tycker verkligen att det borde finnas fler boenden för en självbo. Visst kan jag bo på hotell, ibland finns det även singelrum. Men ska jag vara iväg i mer än en vecka så vill jag helst ha möjlighet att laga mat, särskilt som självresande. Tycker det är jobbigt att endast kunna gå ut för att få i mig mat.
Signalerna som boendet sänder tycker jag är att 1. man borde resa tillsammans och annars 2. reser man själv så bör man träffa andra exempelvis på hostel. Att vilja resa själv verkar inte vara ett alternativ.
Men jag är nu nöjd. Jag har bestämt att göra det som jag helst vill, för mitt eget välmående. Och jag tror det blir fantsiskt.
Nog
Jag tycker det räcker nu, med den här förkylningen. Jag har inte haft någon ordentlig röst på flera dagar. Och ont i halsen i en vecka. Kan inte minnas att jag någonsin haft det förut. Jag orkar ingenting, på långledigheten och allt.
Så jag har ägnat mig åt att se Band of brothers, denna fantastiska serie. Två gånger rakt igenom. Kan inte få nog. Drömmer Band of brothers. Både på dagarna och på nätterna.
Dessutom har jag börjat längta till Österrike. Igen. Nästan som Nya Zeeland, fast närmare.
Så jag har ägnat mig åt att se Band of brothers, denna fantastiska serie. Två gånger rakt igenom. Kan inte få nog. Drömmer Band of brothers. Både på dagarna och på nätterna.
Dessutom har jag börjat längta till Österrike. Igen. Nästan som Nya Zeeland, fast närmare.
I väntan på nästa tehuva
Jag bestämde mig till slut. Raka av håret igen är det rätta.
Tillsammans med den mycket gloppiga förkylningsrösten har jag emellanåt blivit tilltalad som lågintelligent. Men jag får väl ta det.
Men så tänkte jag att jag skulle kunna ta det stegvis. Så jag är liksom mittemellan nu. Och ganska nöjd. Lite indian över det hela. Och så ser det ganska konstigt ut. Vad mer kan man begära av en frisyr? "Frisyr".
Tillsammans med den mycket gloppiga förkylningsrösten har jag emellanåt blivit tilltalad som lågintelligent. Men jag får väl ta det.
Stockholmshjärta
Några dagar i Stockholm var de trevligaste och mest produktiva på länge.
Tehuvelooken är det nya, antar att ni visste.
Träffade brorsdöttrar. Vissa hade fått nya kroppsdelar, tydligen.
Andra börjat prata så att jag förstår.
Tehuvelooken är det nya, antar att ni visste.
Träffade brorsdöttrar. Vissa hade fått nya kroppsdelar, tydligen.
Andra börjat prata så att jag förstår.
Lämnade Tygverket i tårar, med många goda idéer och en del längtan tillbaka. Samt tyg. Förstås.
Jag hittade en ny färgglad butik i mina gamla hoods.
Föll men höll mig.
Jag fick med mig en del nyförvärv till garderoben. Marinblått verkar vara det nya i mitt liv.
Matstuff som jag brukar ha svårt att hitta i Umet.
Vargen kommer inte
Nu för tiden är det så viktigt att märka uttalat farliga produkter. Cigaretter, alkohol. Lekplatser måste godkännas för säkerheten. Golv i butiker som är blött ska markeras. Och så vidare.
Jag upplever att människor ofta därmed ganska oproblematiskt antar att saker är ofarligt så länge ingen markerat fara eller varnat för något. Ofta hör jag människor säga "om det är farligt skulle vi veta det vid det här laget", eller "de skulle inte tillåta att det användes om det var farligt". Det beteendet känns farligt. Både övertron på att "staten" ska veta allt och att de dessutom ska informera om allt de vet. Bevisligen finns det massor av farliga tillsatser både i saker och i mat som människor någonstans i kedjan vet är farliga, men som ändå inte märks ut med röd text.
Den här hysterin med att farlig-märka produkter, det känns som att den biter oss i rumpan. Övertron på att någon annan vet och håller koll på farligheterna, skrämmer mig ibland. Vart tog det sunda förnuftet vägen?
Jag upplever att människor ofta därmed ganska oproblematiskt antar att saker är ofarligt så länge ingen markerat fara eller varnat för något. Ofta hör jag människor säga "om det är farligt skulle vi veta det vid det här laget", eller "de skulle inte tillåta att det användes om det var farligt". Det beteendet känns farligt. Både övertron på att "staten" ska veta allt och att de dessutom ska informera om allt de vet. Bevisligen finns det massor av farliga tillsatser både i saker och i mat som människor någonstans i kedjan vet är farliga, men som ändå inte märks ut med röd text.
Den här hysterin med att farlig-märka produkter, det känns som att den biter oss i rumpan. Övertron på att någon annan vet och håller koll på farligheterna, skrämmer mig ibland. Vart tog det sunda förnuftet vägen?
Jeans
Mitt bästa jeansinköp kanske någonsin gjorde jag förra året. Ett par killjeans.
De satt för tajt, inte alls som jag ville ha dem. Jag bad om en större storlek. Försäljaren argumenterade mot detta, typ, de töjer sig. Nej, de töjer sig inte i midjan, menade jag. De kommer alltid att sitta så här, för tajt. Till slut gav han med sig. Jag fick in min storlek och var hur nöjd som helst.
Under hela köpet pratade han sedan om det unika i idén att köpa killjeans som tjej.
Det bästa med de här jeansen, förutom att de sitter precis som jag vill ha dem, är att killjeans har mycket tjockare tyg. De kommer typ aldrig att gå sönder.
Och nu vet ni exakt HUR unik jag är, jag bär alltså killjeans.
Sen kan man också diskutera vilken extremt konformerad värld vi lever i om det är så att tjejer ska behöva ha tajttajta jeans, om de nu inte ska vara bagy. Det är inte lätt att vara konsument.
Jag frågade på affärn om de hade några jeans som var smala men inte skinn-tajta. Näeej, några sådana kunde han inte komma på. Girlfriendjeans, var sedan hans briljanta idé. Varför inte killjeans tyckte jag. Försäljaren såg lite förvirrad ut innan han kom på att det fanns ett par som kanske skulle kunna funka. Minsta storleken var ju 27, menade han. Jag tänkte att några 27:or skulle jag sannolikt inte få på mig.
De satt för tajt, inte alls som jag ville ha dem. Jag bad om en större storlek. Försäljaren argumenterade mot detta, typ, de töjer sig. Nej, de töjer sig inte i midjan, menade jag. De kommer alltid att sitta så här, för tajt. Till slut gav han med sig. Jag fick in min storlek och var hur nöjd som helst.
Under hela köpet pratade han sedan om det unika i idén att köpa killjeans som tjej.
Det bästa med de här jeansen, förutom att de sitter precis som jag vill ha dem, är att killjeans har mycket tjockare tyg. De kommer typ aldrig att gå sönder.
Och nu vet ni exakt HUR unik jag är, jag bär alltså killjeans.
Sen kan man också diskutera vilken extremt konformerad värld vi lever i om det är så att tjejer ska behöva ha tajttajta jeans, om de nu inte ska vara bagy. Det är inte lätt att vara konsument.
Shop til you drop
117.000 kvadratmeter ny shoppingyta. Detta rapporteras det om i Västerbottensnytt idag. Svensk Handel verkar mycket nöjd med alla nya jobb som skapas i och med detta.
De nya shoppingområdena kommer föstås att placeras utanför stadskärnan (främst). Det blir stora komplex. Stora könlösa affärer. Och jag tänker att det knappast rör sig om unika små butiker med sin egen stil. Nej, allt som handlar om "nya" shoppingkomplex brukar tvärtom strömlinje forma allt utbud. Vi ska inte kunna vara unika, hitta roliga och spännande saker. Nej, de stora kedjorna som tar över. Till förmån för just de mindre, unika butikerna i stadskärnan som dör ut.
Hur utvecklas mänskligheten av detta? Har jag sagt förut att varje avvikelse är en kamp? Jo, jag har väl det. Och det gäller ju även i konsumtionens Sverige. Både för den som vill hålla med ett unikt utbud och den som försöker hitta ett.
Men framför allt - behöver vi verkligen konsumera mer?
Är jag verkligen så unik så att jag är den enda som undrar?
Själv suckar jag djupt över mänsklighetens förfall - och Umeås.
De nya shoppingområdena kommer föstås att placeras utanför stadskärnan (främst). Det blir stora komplex. Stora könlösa affärer. Och jag tänker att det knappast rör sig om unika små butiker med sin egen stil. Nej, allt som handlar om "nya" shoppingkomplex brukar tvärtom strömlinje forma allt utbud. Vi ska inte kunna vara unika, hitta roliga och spännande saker. Nej, de stora kedjorna som tar över. Till förmån för just de mindre, unika butikerna i stadskärnan som dör ut.
Hur utvecklas mänskligheten av detta? Har jag sagt förut att varje avvikelse är en kamp? Jo, jag har väl det. Och det gäller ju även i konsumtionens Sverige. Både för den som vill hålla med ett unikt utbud och den som försöker hitta ett.
Men framför allt - behöver vi verkligen konsumera mer?
Är jag verkligen så unik så att jag är den enda som undrar?
