Hannas Plats

Jag går och pysslar runt i lägenheten. Det är ganska skönt. Men det är också ganska skönt att jag inte ska behöva pyssla runt här så mycket längre. Mycket bra till och med.

Man behöver lämna saker ibland. Bara låta det bero och hoppas att man hittar tillbaka till gamla trådar som man vill hitta tillbaka till och att man tappat bort de andra för gott. Kanske hittar man några nya på vägen.

Plötsligt blev detta en syjuntablogg.

Läs även andra bloggares åsikter om syjunta, uppbrott

De tu har börjat gå bakom ryggen på mig. Kommunicerar närhelst de får chansen. Utan min vetskap. Jag undrar om de snackar skit om mig också.

Läs även andra bloggares åsikter om datorer, hemnätverk

Jag hittade gamla post-it-lappar där jag skrivit några korta nedskrivna rader.

Ansökningar, vad skriver man?
Tappa matlusten
Oavkortat oroande
Gå runt och le på dagarna

Typiska sånt-jag-ska-blogga-om-vid-tillfälle-rader. Kanske skrev jag något på det. Kanske gjorde jag inte det.

Vad jag vet är att det var länge sen jag hade så mycket jag ville få sagt att jag var tvungen att anteckna för framtiden. Men raderna verkar väldigt allmänna och vaga så jag kanske kan återanvända dem. Eller också är det bara så att det stämmer ganska bra in även på nuet.

Läs även andra bloggares åsikter om anteckningar, inspiration, bloggande

Igår brände jag av tre avsnitt av Sjön suger. Jag älskar verkligen det programmet och längtar efter sommaren. Och mat i skärgården.

Förhoppningsvis hinner jag med resterande avsnitt ikväll.

Läs även andra bloggares åsikter om sjön suger

Jag har lite problem med koncentrationen just nu. Så många olika saker som behöver min uppmärksamhet. Det gör jag jag inte riktig fokuserar på något.

Så idag ska jag försöka använda min metod 40-10 men i modifierad version. 40-40 heter den och går ut på att jag gör en sak i taget, koncentrerat i 40 minuter.

Jag önskar mig själv lycka till. Tur är att jag har 30 minuter kvar att blogga på.

Läs även andra bloggares åsikter om 40-40, fokus

Akta er för att gå in i den här butiken. De står med telefonen i handen, redo.



Läs även andra bloggares åsikter om arg lapp

Examen är klar. Det firades med examensmiddag igår. Dopp i grytan. Eller fondue som de säger uppe i bergen.

Och jag doppade. Tuna och jätteräka.

Presenten var en påminnelse om nästa etapp. Att konsumeras när allt är klart.

Om 5 år.

Läs även andra bloggares åsikter om fondue, examen, planen

Idag har jag träffat mina två familjer. La familia och bloggmafian. De säger att det kommer att vara ett tag tills vi ses igen. Jag förstår nog inte riktigt.

Så här ser kärlek ut för mig.





Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, blogmafia

Som de flesta vet är jag inget större fan av djur. Det gör nästan det här ännu roligare.



Läs även andra bloggares åsikter om hundens dagbok, kattens dagbok

Datorn har under ett tag segat sig och inte riktigt velat det jag vill.

Nu får jag höra att systemet är korrupt. Det ante mig. Klart jag lever med korruption i mitt eget hem. Den arbetar emot mig.

Hur övervinner man ett korrupt system, på hemmaplan?

Läs även andra bloggares åsikter om korruption, systemfel

Stödmacka.

Numer en allt vanligare förekomst i the house of Hanna. Jag tror det är vegetarianismen som går hårt åt mig. Som att jag aldrig riktigt får i mig tillräckligt. Eller så har jag blivit sämre på mellanmål.

För jag känner mig allt oftare akut hungrig.

Till kaffet kommer det inte bli någon stödmacka. Men väl en semla, eller fastlagsbulle - så att jag får äta upp mig lite, vilket ju är syftet med fastlagsbullen.

Läs även andra bloggares åsikter om stödmacka, semla, hunger, vegetarianism

Jag ville vara sprirituell
En gnistrande personlighet

Vilken dag som helst kommer jag att få fram något form av inlägg här också.

Igår fick bloggen beröm. Fia sa:

Hanna har en skönt ironisk och distanserad stil och är en mästare på att uppdatera bloggen ofta.

Sånt värmer!

Läs även andra bloggares åsikter om beröm, spirituell

Dålig läsning ger dålig huvudvärk.

Dagens låt är Joy divisions Love will tear us apart. Det piggar i alla fall upp lite.

Läs även andra bloggares åsikter om joy division

Nytt liv - nytt hår. Så enkelt är det.

Jag idag jämfört med för en vecka sen:

Lätta fötter, solsken i sinnet, framåtblick, magandning, positiv, trygg, lugn.

När jag var på uni var det massor med folk över allt. Alla skulle skriva in sig, fixa med biblioteksgrejer, kopiera litteratur och så vidare. Kaos helt enkelt.

Där gick jag med två ex av min baby i famnen, lugn och glad att jag är klar, att det är över. Jag har bockat av det här nu och kan gå vidare. Tanken på att harva kvar där, på människor som skriver på sin uppsats i 10 år, gör att jag får rysningar. Jag vill bocka av och gå vidare. Fort ska det gå. Det är det viktigaste.

Fort ska det gå. Även tiden just nu.

Tills dess känner jag mig ändå lugn. Jag tror på mig.

Läs även andra bloggares åsikter om gå vidare, lugn

Jag har fullkomligen krigat med skrivaren. Vaktat den som en hök inför minsta miss. Det här med papper alltså...

Nu är jag i alla fall redo att lämna in uppsatsen för gott. På återseende med den.

Läs även andra bloggares åsikter om skrivarkrig

Konstiga lukter sprider sig i mitt hem.

Garderoben - tjära
Köket - överjäst frukt
Salongen - rotmos

Är det lukthallucinationer?

Läs även andra bloggares åsikter om lukter, tjära, rotmos, jäst

Jag drömmer ofta att jag går runt i t-shirt och har glömt ta på mig glömt trosor. Men det innebär i alla fall att jag slutat drömma om att jag bara har byxor och inget på mig upptill.

Läs även andra bloggares åsikter om drömtydan, halvnaken

Så här iklär jag mig genus.









Läs även andra bloggares åsikter om tant genus

Inlägget Smart var ett försök till sarkasm. Men jag tror att fyllebloggandet och den tidiga timmen dolde sarkasmen väl.

Det är knappast någon nyhet att man snabbt bedöms på ett eller annat sätt beroende på utseende och beteende. Jag blev bedömd som smart, en bedömning jag var tvungen att ifrågasätta. Inte för att jag var missnöjd med den, utan för att jag verkligen undrade vad som lett till den slutledningen så snabbt.

Några alternativ:
- jag var ofiffad (i festsammanhang betyder det: inte klänning, inte kjol, inget blankt, inget som glittrar)
- i motgångar använde jag inte att le och skratta med som strategi. Istället ifrågasatte jag andras skratt och bedömningar
- jag valde 80-tals musik och namedroppade några namn som tydligen gick hem

Det är inte svårt att vara smart. Men uppskattas det? Jag tror det är lättare att vara snygg. Men tänk så mycket tråkigare det skulle vara.

Till det blev jag pådyvlad genus, helt oprovocerat, jag hade inte sagt något om det. Inte heller det har jag något emot.

Några alternativ till anledningar:
- jag hade Doc Martens-kängor på mig
- jag hade rutiga byxor
- jag var ofiffad (se ovan)

 Det innebär att jag numer även ser ut som den genustant jag är, en smart genustant. Inte det sämsta. Skönt!

Läs även andra bloggares åsikter om genus, smart, ofiffad

Hela mitt liv som stockholmare har jag haft busskort. Jag betalar gärna för att få vippa mig igenom spärrarna och slippa stå och köa. Nutiden är ett undantag.

Fördelen med skämsremsan är att man ibland kan känna sig som en vinnare. Som inatt. Vid halv tre när jag gick ner i tuben och såg att det inte satt någon i spärren kunde jag verkligen känna att jag tjänade på lokaltrafiken i Stockholm. Vilken känsla. Nu har jag ett extraåk som jag kan utnyttja till något spännande.

Några förslag på hur jag ska använda detta extraklipp? Bästa förslag belönas med äran av att jag eventuellt använder det.

Läs även andra bloggares åsikter om skämsremsa, lokaltrafik, vinnare

Jag verkar smart:

för att jag har rutiga byxor idag, och på grund av vilken åttiotalsmusik jag önskar mig.

Kanske har t-shirten något med saken att göra också.

Det måste vara lätt att vara osmart. Men kanske räcker det att vara snygg?!

Jag blir förbannad över den här jäkla cykeln som är livet.

Till åtminstone femtio procent består mitt liv av följande:

- ägglossing med smärtor och uppsvullnad som resultat
- PMS med lite varierande symptom som resultat (mycket katastroftänk)
- mens med smärtor och ja, blod med allt det innebär, som resultat

Den resterande veckan (knappt) får jag möjlighet att känna någon typ av normalläge. Så där som alla utan kvinnliga könshomroner kan få känna sig jämt. Till vilken nytta?

Detta, mina vänner, är inte ett utbrott i PMS:ens tecken. Se däremot gårdagens inlägg med de glasögonen. Skönt att ha något verkligt att få reagera på för en gångs skull.

Läs även andra bloggares åsikter om cykel, PMS, normal

En ny dag, ett nytt monster.

Monstret är förstås jag. Och det där som bor inuti mig just nu.

Det var länge sen jag bröt ihop så totalt över något. En dag i tårar har aldrig hjälpt. Inte mig i alla fall.

Om jag ska rikta min vrede någonstans just nu så är det mot Bologna. Sjugradiga betygsskalor kanske funkar på tentor, men är de relevanta för skrivna alster verkligen? Jag tror inte det. Oavsett vad jag själv presterade måste det vara en omöljig uppgift att säga vart någon hamnar på den skalan. Utan Bologna hade jag inte blivit lika krossad, åtminstone vill jag tro det.

Den andra ilskan får jag rikta mog mig själv och synen på mig. Delvis vet jag exakt vad tårarna handlar om. Jag kan fortfarande knappast vare sig prata om eller tänka på detta utan att gråta. Men jag tänker att synen på mig förändras i och med vad jag presterar. Man är aldrig bättre än sin senaste prestation. Jag tänker också att det finns människor som blir nöjda när andra misslyckas. Det vill jag sluta gråta över.

Hur lång tid tar det egentligen för monsteruppsynen att försvinna efter en hel dags tårar?

Läs även andra bloggares åsikter om självbild, jante, bologna

Jag gillar inte känslan av besvikelse. Den äter sig in i märgen på mig och lämnar mig ingen ro. Det är som att någon konstant gnager på mina ben.

Det fanns en tid då jag var bäst i skolan. Mellanstadiet. Det var lätt att vara bäst. Och jag ville vara det. Även på gymnasiet kunde jag vara bäst på saker. Matte, har alltid varit min grej. Och tyska. Det gick bra.

Efter att jag började med högre studier har jag aldrig känt ett sådant krav på mig. Tvärtom har jag tänkt att jag ska satsa på att bli godkänt, passera. Det handlar inte om att vara bäst längre.

Det finns stunder det här med att sänka kraven helt enkelt inte alls funkar. När jag vet att jag lagt min själ i något. Då visar självkritiken mig ingen barmhärtighet. Tankarna och oron vägrar lämna mig ifred.

Egentligen finns det inget jag ångrar, jag skulle gjort allt igen. Jag tycker att arbetet är fantastiskt, fläckvis tycker även andra det. Samtidigt är detta en dålig dag. En som jag måste ta mig igenom. Och försöka sluta gråta på dagtid.

Läs även andra bloggares åsikter om självkritik, misslyckande, tårar

Jag har aldrig samlat på autografer. Jag tycker det är 1, pinsamt att be om en, 2, svårt att veta vad jag ska göra med en jag har. Jag kan tillägga att jag samlade på stenar när jag var liten.

Men jag har skaffat mig tre autografer genom tiderna.

Den första var Janne "Loffe" Carlssons. Han var i Norrtan och höll i en modevisning. Jag var där. Påhejad av mamma fick jag en Loffes autograf på armen.

Den andra var i Berlin. På ett café i Berlin undrar mamma: är det inte Per Gessle som sitter där? Visst var det det. Påhejad av mamma skaffade jag min andra autograf. På min födelsedag, ska tilläggas.

Den tredje ville jag verkligen ha. Jag hängde i pappas färghandel en sommar, eller som vanligt rättare sagt. In på kontoret sticker Kjell Bergqvist sitt rufsiga huvud. Här kunde jag inte stoppa mig själv. Är du inte riktigt fisk är en av mina absoluta favorituppsättningar, förvisso sedd (hundratals gånger) framför tv:n. Jag gjorde det. Jag bad om hans autograf. På köpet fick jag Yvonne Rydings, de undrade om jag inte ville ha den. Hade ingen aning om vem hon var, men jag har även hennes signatur nedklottrad på ett papper. Under hennes autograf står det Miss universum 1984, så att jag skulle veta varför jag fick hennes autograf som bonus. Jag såg nog tveksam ut.

Läs även andra bloggares åsikter om autografer, jakt

Jag står inte ut med människor som:

- påpekar att de pratat för länge men ändå fortsätter prata
- inte kan hålla sig till givna tidsramar som redan är allt för generösa
- pratar i munnen på andra som standard
- ursäktar sig konstant i tal
- aldrig kommer till sak
- har för långa utläggningar
- inte kan se en i ögonen när de talar med en

Välkommen till livet!

Jag har tagit mig igenom ytterligare en lång dag av osäkerhet. Våndats, lidit.

Gårdagen var ett långt töcken av rädsla, som aldrig kulminerade, men aldrig heller lade sig. Någon hade gjort om programmet vilket snabbt förde mig till en ny framläggningsdag. Idag.

Det här har varit en rädsla jag inte kunnat kontrollera. Obekväma, skrämmande tankar har jagat mig genom de senaste två nätterna.

Jag passerade dock. Det såg ut att gå bra, få frågetecken. Men min stora brist gjorde sig inte osynlig, förstås. Jag visste om den.

Det sista obehaget hoppas jag ska ge med sig under kvällen. Nöjd är att ta i, men jag är ändå lättad.

Läs även andra bloggares åsikter om avslut

Vilka minnen jag har till den här låten. Det är gymnasiet.

Den är ett tappert försök att lugna nerverna också.

Läs även andra bloggares åsikter om Eels, Novocain for the soul

Antingen håller jag på att bli magsjuk (snälla, det är väl lika bra att få det överstökat. Nu hellre än sen!) eller också är jag lite smånervös.

Läs även andra bloggares åsikter om magsjuka

Jag har inte läst den på flera veckor. Börjar faktiskt känna mig lite spänd.

Läs även andra bloggares åsikter om opposition

Det märkligaste med hårdbrödet är att det ligger och knäpper för sig själv. Det är som att det sakta bryts lite i taget. Jag hör knäppandet genom skåpen och får ibland känslan av att jag jagas av råttor.

Skulle faktiskt inte bli fårvånad om jag hade ett råttangrepp här hemma. Som mitt kök håller på att falla samman skulle det bara passa in i kontexten.

Läs även andra bloggares åsikter om knäpp, råttangrepp

Här kommer en bildserie med instruktioner.

Ängavallens knäckebröd

Portioner: 6–8 kakor
Tid: 2 timmar

Ingredienser:
1/4 paket jäst
2 tsk salt
3 dl grovt rågmjöl
3 dl vetemjöl
1 tsk kummin
1 tsk sesamfrö
1 tsk linfrö
2 1/2 dl ljummet vatten

Arbeta ihop alla ingredienser till en ganska fast deg i bakmaskin.

Låt sedan degen vila i 1 timme.

Dela den i 6–8 delar som kavlas ut till kakor, så tunna som möjligt, nagga innan gräddning. Grädda dem i ugn på 225 grader (210 grader i varmluftsugn) tills de fått lite färg, 8–10 min.

Låt svalna på galler.

Om inte kakorna känns genomtorra kan man låta dem ligga på eftervärme i den avstängda ugnen med luckan på glänt.

Läs även andra bloggares åsikter om hembakt knäckebröd

Sämsta: Min skrivare dricker skrivarbläck som om det vore livsvatten
Bästa: Jag lyckades reda ut utskriften ändå utan att slösa i onödan på regnskogen
Lunch: Pannkakor
Sug: Varm choklad med vips
Rutin: Tillbaka till armhävningar och situps efter en dekadent helg
Promenad: Skrivarbläcksbutiken och tillbaka
Läsning: Uppsats - dock inte min egen
Skrivna: Bokrecensionen korrad och inskickad
Måste/borde: Reda ut pappersexercis
Husmor: Baka hårdbröd
Lilla roliga: Även denna dag kommer att sluta i sängen


Läs även andra bloggares åsikter om dagens

Jag har ett bra minne. Mycket bra till och med. Men det finns många saker som hjälper mig att minnas. Härom dagen tittade jag ner i min minneslåda. Som att kika tillbaka i tiden.

Lådan är fylld med allt möjligt, främst pappersbitar av olika slag. Saker jag tillfälligt glömt poppar snabbt upp i mitt huvud igen. Får mig att le, ibland till och med skratta högt. Exemeplvis har jag alltid gillat att lista saker. När jag är utomlands brukar jag avsluta vistelsen med en lista av best of. Väldigt internt. Så internt att jag ibland inte minns exakt vad det betyder, bara att det är hysteriskt kul.

Ibland tänker jag att det finns saker man borde göra sig av med. För gott. Bränna på bål för att slippa se tillbaka. Börja nytt. Jag tillåter mig aldrig riktigt att glömma. Inte något. Ibland är att glömma en befrielse. Med glömska kommer kanske förlåtelsen också.

Jag undrar vad jag ska börja att bränna?

Läs även andra bloggares åsikter om minnesbål

Dags att sluta hungra och öppna upp för middag.



Vips var det klart.

Ok, det blir lite risotto först, men sen så!

Läs även andra bloggares åsikter om middagstipset

Jag sitter och väntar på att dagen ska kicka igång. Vet inte riktigt hur det ska gå till bara. Eller vad som ska hända när den kickar in. Kanske väntar jag bara på att släpa mig ut på en liten promenad.

Hur förslappad kan man hinna bli över jul och nyår?

Läs även andra bloggares åsikter om väntan, förslappning

Om du inte har något att göra kan jag varmt rekommendera Dom kallar oss artister. Eftersom det är svt, finns det på nätet.

Nina Persson är så sjukt snygg. Hellacopters så sköna. Intervjuarna fläckvis usla. Men ändå.

Läs även andra bloggares åsikter om dom kallar oss artister, svt

Om man inte har några lik i garderoben får man ha dem på diskbänken istället.

Jag var just ute med en hel kasse lik. Samtliga från igår. Vad hände egentligen?

Läs även andra bloggares åsikter om lik, återvinning

Igår:

Matorgie och champagne.

Idag:

Matorgie och champagne.

Kan livet alltid vara så?

Läs även andra bloggares åsikter om matorgie, champagne

Fröet har utmanat mig. Jag ska skriva om hösten och vintern som varit. Så här kommer best of.

Bästa köpet

Flygbiljetter.

Bästa utgången/festen

Det har varit ett par riktigt bra fester under hösten och vintern. Jag måste ändå säga att Princefesten som förde mig tillbaka till 80-talet var precis så där galen som fester ska vara, utan att för den skull urarta. Den hade faktiskt allt.



Höstens låt

Det måste vara It pays to belong med Embassy. Den har liksom blivit tonsättande för hösten, förhöjt upplevelser, tagit mig upp ur mindre djupa brunnar.

Roligaste resmålet

Oslo. Den resan hade liksom allt: goda vänner, bra fester, bra dans, god mat, gott vin... och så vidare.



Bästa bio

Eh... hur menar vi nu med bio. Ja, jag såg iofs Australia och den fick mig att tänka på andra breddgrader.

Höstens flirt

Den med olika lärosäten i landet.

Jag har lärt mig

Det finns människor som aldrig ger upp. Och det är inte bara positivt utan snarare väldigt tröttsamt.

Frisyren

Den som jag fick i födelsedagspresent. Jag har inte sett ut så i håret sedan dess. Men när min frissa hade fixat såg det mycket bra ut.



Plagget

Solklart. Det jag har vistats i så gott som hela hösten.



Musiken

En kavalkad av Kent, gammalt nytt, minnen och sentimentalitet. Boxen släpptes på min födelsedag. Need I say more...

Skor

Docsen förstås. Som jag längtat.



Utmaning

Genus.

Dryck

Egenhändigt pressad juice. Ananas, apelsin och ingefära. Klockrent.



Mat

Jag borde väl egentligen säga carbonara som blev en klassiker under hösten. Men jag tänker ändå säga veg. Det blev det nya mot slutet av året.

Jobb

Bokrecensionskrivande.

Hudvårdsprodukt

Fenuril

Väskan

Kånken. I love.

Tjat

Skengraviditeten

Dans

Balett till folket. I alla fall folket runt omkring mig. Alla ska med!

Kärlek

Blogmafia. Alltid.

Jag utmanar nu dig som orkar. Eller vad fasen - Karin, Magnus och Marina - ta chansen!

Är det något väder jag inte klarar av så är det dripp-droppväder. Därför är det så klart sånt väder idag. Lite sol, lite plusgrader, lite snö på taken. Perfekt.

Jag som har en massa ärenden att ta tag i.

Om jag känner mig själv rätt lär jag väl få ett snöflak över mig när jag är ute och knatar, som en skänk från ovan.

Läs även andra bloggares åsikter om dripp-droppväder

Så här god kan lunchen se ut om man är veg. Och det verkar som att jag blivit det i år.





Läs även andra bloggares åsikter om veg, lunch

Jag blev tårögd när Esbjörn Svensson trio fick en grammis igår. Mycket rörande.

Läs även andra bloggares åsikter om Esbjörn Svensson trio, rörd

Jag drunknar i dokumentation om det som ska bli min höst (är det tänkt). Och det känns som att det är jag, det är skrivet om mig, för mig. Jag sitter bara och nickar och ler belåtet.

Så där ja. Precis så.

Det finns väl egentligen bara ett aber.

Godkännande.

Läs även andra bloggares åsikter om framtid, planer

Det är kallt ute nu för tiden. Då gäller det att fylla på någon slags reserv. Min nya kvällsrutin heter macka och varm choklad. Ja, med grädde. Löjligt lyxigt. Jag får passa på nu medan det faktiskt är lite kallt. När jag gick ute i solen idag tänkte jag på annat än kyla. Jag lät solen blända mig ordentligt. Det är svårt att inte låta tankarna resa iväg med en när det är så.




Läs även andra bloggares åsikter om varm choklad, kyla, sol

Hittat hos Ester.

Fyra favoritprogram på tv
Stjärnorna på slottet
Cityakuten
Sjön suger
De kallar oss artister

Fyra saker jag gjorde igår
Armhävningar
Skrev en bokrecension
Läste en uppsats
Lagade mat

Fyra saker jag ser fram emot
Resa
Framläggning av uppsats
Champagne
Tystnad

Fyra favoritrestauranger
Akki sushi (bästa sushin på Söder)
Tranan (en klassiker där det alltid är fullt och alltid trevlig personal)
Café Oscar (bästa lunchen i stan)
Lilla Harem (panikpizzor på nyårsdagen)

Fyra saker på min önskelista
Ett fint sommarjobb i skärgården
En doktorandtjänst till hösten
Hälsan i behåll (och inga benbrott de närmaste månaderna)
A peaceful mind

Det där kändes skönt. Länge sen jag skrev en lista.

Läs även andra bloggares åsikter om lista, lättnad

Idag har julen dansats ut i house of Hanna. Utan särskilt mycket dans. Men så var det ju inte så mycket jul som dansades ut heller. Stjärnorna åkte ner. Näst intill oanvända.

Nästa år ska jag överväga att alls plocka upp dem.

Läs även andra bloggares åsikter om dans, julavslut

Meningslösheten sticker mig i ögonen vissa dagar. Varför alls gå upp? Vad har den här dagen att erbjuda mig som jag är intresserad av? Det känns som att jag sitter av tiden vissa dagar. Det borde finnas så mycket mer jag kan ge.

Sen gör jag det bara, stiger ur sängen. Trött och yrslig. Men jag är uppe nu i alla fall.

Läs även andra bloggares åsikter om meningslöshet

Kära BA,

Mitt internetande eskalerar för var dag som går. Just nu kör jag på två datorer samtidigt. Är det att bettakta som ett problem eller kanske rent av otrohet att köra dubbelt!?

Hjälp mig, jag vet inte längre vad jag ska göra!

Läs även andra bloggares åsikter om BA, bloggoholic, otrogen?

Man vet att det är måndag när:

- man vaknar med någon ryggskottsvärk i ryggen för andra morgonen i rad
- man inte fattar vad det är för oljud klockan 8 på morgonen och lätt faller i sömn på nytt
- huvudet känns som gegga
- man har färdigställt en bokrecension innan lunch
- lunchen infaller tidigt
- pauserna blir längre och fler (fler än vad, ja, än innan långledigheten - antar jag)
- kvällen återigen kommer att vara en fredagkväll

Dags för lunch!

Läs även andra bloggares åsikter om måndag hela veckan

Att data. Ett nytt verb jag gärna vill få lanserat.

Det är det jag gör just nu, sitter vid datorn. Datar.

Vi har redan börjat använda det. Gör det du också.

Snart kommer språkrådets lista med nyord, då ska jag botanisera rejält.

Läs även andra bloggares åsikter om nyord, data

Självbo. Det ska jag börja kalla mig. Singel låter som något övergående. Och så ser jag det inte riktigt.

Läste i DN söndag idag saker som sas om singelskap. Vettiga och sköna saker för en gångs skull. Att leva själv betyder inte att man är ensam. Att leva i ett förhållande betyder inte att man inte är ensam. Att vara självbo är att trivas med sitt eget sällskap.

Man kan leva själv utan att vara konstig. (Även om jag inte på något vis menar att jag inte skulle vara det.)

Aldrig har ett förhållande fått mig att må så bra som jag kan få mig själv att må. Det är något jag känner mig trygg i, något jag ständigt faller tillbaka på. Ingen annan kan göra mig lyckligare än jag själv. 

Jag ser mig som fri. Och oftast lycklig i mig själv.

För nu är det definitivt.

Läs även andra bloggares åsikter om självbo, öliv, lycka

Jag har passat på att sova bort halva dagen. Det var skönt att bara slippa gå upp.

Men jag borde kanske i alla fall försöka gå ut och känna på de tio minusgraderna. Det är ju trots allt sol.

Ska fundera på det.

Läs även andra bloggares åsikter om vinter09, sömn, vintervila

Jag städade min garderob igår. Jag kom till en stor insikt:

För i helvete vad mycket kläder jag har!

Min stilla undran är:

Varför?

Allt jag behöver är ju jeans.

Läs även andra bloggares åsikter om klädkonsumtion, onödigt

Jag längtar efter champagne.

Får man verkligen göra det den 3 januari?

Kanske ska man vara glad för det lilla matsug (ok, det är lite av en överdrift att kalla champagne för mat, men den kan ju vara brödigt...) man kan uppbringa.

Läs även andra bloggares åsikter om champagne, sug

Så var det helg igen.

Skål för det!

Appropå det är det nog dags att städa snart. Kan verkligen behövas. Senast jag städade måste ha varit förra året, minst.

Läs även andra bloggares åsikter om städning, helg

Idag är det vardag. Lite hederlig gammal vardag.

Jag längtar efter vardag. Jag behöver struktur och ordning i mitt liv igen. Ett liv där alkohol och godsaker intas på helger och där man alla övriga dagar stiger upp 8 för att arbeta. Just nu är det lite si och så med allt. Varje dag är helg. Nästan.

Som av en händelse är det helg i morgon igen. Som att det gör någon skillnad.

På måndag är det dags att nerkomma i yrkesrollen igen. Yrkesrollen som student. I någon vecka till.

Hur ser min vardag ut efter det?

Läs även andra bloggares åsikter om vardag, struktur

Årets hit hittills.



Hembakt bröd fick jag med mig hem från nyårsfesten. Det var en bra start på dagen.

Läs även andra bloggares åsikter om hembakt, hit

Jag funderar hårt över vad som är värdigt årets första inlägg.

Kan inte komma på något alls.