Hannas Plats

Inlägget Smart var ett försök till sarkasm. Men jag tror att fyllebloggandet och den tidiga timmen dolde sarkasmen väl.

Det är knappast någon nyhet att man snabbt bedöms på ett eller annat sätt beroende på utseende och beteende. Jag blev bedömd som smart, en bedömning jag var tvungen att ifrågasätta. Inte för att jag var missnöjd med den, utan för att jag verkligen undrade vad som lett till den slutledningen så snabbt.

Några alternativ:
- jag var ofiffad (i festsammanhang betyder det: inte klänning, inte kjol, inget blankt, inget som glittrar)
- i motgångar använde jag inte att le och skratta med som strategi. Istället ifrågasatte jag andras skratt och bedömningar
- jag valde 80-tals musik och namedroppade några namn som tydligen gick hem

Det är inte svårt att vara smart. Men uppskattas det? Jag tror det är lättare att vara snygg. Men tänk så mycket tråkigare det skulle vara.

Till det blev jag pådyvlad genus, helt oprovocerat, jag hade inte sagt något om det. Inte heller det har jag något emot.

Några alternativ till anledningar:
- jag hade Doc Martens-kängor på mig
- jag hade rutiga byxor
- jag var ofiffad (se ovan)

 Det innebär att jag numer även ser ut som den genustant jag är, en smart genustant. Inte det sämsta. Skönt!

Läs även andra bloggares åsikter om genus, smart, ofiffad