Hannas Plats

Fri från söndagsångest idag. Planerar nu hur jag ska lägga upp morgondagen. Biblioteket, universitetet och matlagning.

Fylld av tårta och kakor i massor. Jag går på barnkalas allt för sällan.

Läs även andra bloggares åsikter om livet leker

Jag surfar i soffan. Utan tråd igen.

Det är så lyxigt. Jag hade glömt hur det känns att surfa utan att sitta och knö bredvid tv-bänken med ryggsmärtor stickande i kroppen.

Och det känns bra.

Läs även andra bloggares åsikter om surfar trådlöst igen

Sangrian igår satte sina spår. Sol, folköl och avsaknad av vattenintag i dag satte sina. Huvudvärk är det självklara resultatet. Jag håller på att dricker bort den nu. Vatten i mängder.

Jag känner mig varm och har nästan solfrossa. Eller om det är badfrossa.

Det finns en viss mosighet i kroppen. En rätt behaglig sådan. Helgen är oändlig även om sommaren definitivt lider mot sitt slut. Helgen däremot kan komma att vara ända fram till påska.

Med lite tur.

Läs även andra bloggares åsikter om nu är det jul igen

♥ Säkert! - säkert, om än sentimentalt
♥ Embassy - känns som att de börjar bli gamla
♥ Teddybears Stockholm - tror de är lite väl coola, även om de kan vara coola fläckvis

♥ Trådlös funktion på datorn - funkar utmärkt - äntligen!!
♥ Hanna - vid god vigör, trots att hon inte har ett fast jobb :)

Läs även andra bloggares åsikter om popaganda, it-killen har varit här

Jag får en känsla av illamående när jag läser att nationers ekonomi börjar svikta och därmed även konsumtionen. Som att det är det värsta som kan hända att konsumtionen minskar! Om det är konsumtion vi har byggt upp vårt samhälle på är det nog dags att börja tänka om.

För samtidigt lever 1,4 miljarder människor på existensminimum - 1,25 dollar per dag.

Och i eftermiddag blir det tårta.

Läs även andra bloggares åsikter om jag vill leva med naturen - inte emot

Min bästa prenumeration är den på Marit.

En ny låt varje sista fredag i månaden. Bättre än så kan väl knappast en prenumeration bli. Jag har aldrig blivit besviken so far.

Läs även andra bloggares åsikter om Marit Bergman, prenumeration, musik

Går varm:

It pays to belong - the Embassy.

Helt grym! Jag blir glad och vill typ dansa och spela trummor.

Läs även andra bloggares åsikter om the Embassy, musik, skönhet

Djup kontemplation. Förfall. Sedan återuppbyggnad.

Dagen är nära.

Läs även andra bloggares åsikter om nya tider

Jag åt middag med två gafflar idag. Jag upptäckte det lilla missödet först när jag diskade.

Lite tankspridd.

Läs även andra bloggares åsikter om två gafflar går också bra

Spänd förväntan. Nästan lite oro innan sänggåendet. Kändes precis som innan skolstart vill jag minnas.

Men vänta nu. Det är ju skolstart idag!!

Läs även andra bloggares åsikter om jag börjar på uni idag!!

Balansen är återställd. Dansen har börjat.

Jag gillar det. Stressa hem efter jobbet. Alla förberedelser innan för att vara i god form. Klä på mig och göra mig i ordning. Gå dit i stora mysbyxor och luvtröja med musik i öronen. Verkligen ladda. Komma dit och få ta ut mig maximalt. Orka lyfta benet i 45 grader under hela övningen, tills det värker i varenda muskel. Känna att jag jobbar igenom maximalt.
Det kändes strategiskt och mentalt fel att det var baletten som var först ut på terminen. Redan efter en kvart började jag också att snegla på klockan. Så här i efterhand kan jag konstatera att jag klarade det och ganska bra dessutom. Tyckte till och med att jag såg lite strörre ut i spegeln. Och det är positivt!

Ibland tänker jag att det skulle vara så kul att vara elitidrottare. Få träna mycket och maxa hela tiden, medan tränaren hejar på. Jag tror att jag skulle gilla det.

Ett tag i alla fall.

Men nu sysslar jag med hobbydans. Så att...

Läs även andra bloggares åsikter om dans, dans, dans, balett

Mitt hem är till stor del ett hopplock av saker som givits mig till skänks. Min absoluta favorit är farfars fotölj som ser ut som ny, även om den är från 50-talet. Så gott som samtliga familjemedlemmar har bidragit på ett eller annat sätt med saker till mitt hem. Det är lite kul när familjen känner igen sina gamla grejer också. "Hanna, den där kastrullen..." Ja, jo, den fick jag med mig från föäldrahemmet när jag flyttade. Den är säkerligen från tidigt 80-tal. Och så vidare.



Jag gillar det av fler anledningar. Det är roligt med alla minnen som samlas med grejerna, framför allt när andra ser dem. Det är ett lite mer ekonomiskt perspektiv på att skrapa ihop till ett hem - även om man nu bott själv i åtta år. Man behöver faktiskt inte bara ha det senaste och trendigaste. Framför allt det, det känns som ett ekologiskt alternativ på heminredning. Och det är det jag gillar bäst.

De senaste tillskotten i min heminredning är en grillpanna som mamma tröttnat på (och som det finns risk att även jag tröttnar på lite snabbt - den ska få bo hos mig på prov) och ett vinställ som min vän M tröttnat på. Jag behöver verkligen ett vinställ, men tanke på att jag rent av börjat samla på mig viner så smått.

Det finns faktisk tytterligare en aspekt i detta som jag gillar. Och det är att jag slipper gå och se ut och köpa grejerna. För den lata är det helt perfekt. Någon annan tycker att jag borde, och så hämtar jag dem bara helt sonika. För loppis är ju annars ett alternativ, men det är lite för mycket SkoUnokänsla över det. Jag orkar allt för sällan se, ta in och bestämma mig på Loppisar och Myrorna.

Läs även andra bloggares åsikter om ekologi, arvegods, heminredning, ihopplock

Ett nytt spel har tagit över mitt liv. Det äter upp min tid och får min rygg att stelna.

Läs även andra bloggares åsikter om tidsfördriv, speldjävulen

Det är tydligen för tidigt att tänka på vinter. I alla fall finns det få vinterjackor att köpa.

Men desto mer finns det på Sko Uno. Det är som att gå in i en trång klädkammare. Skor, kartonger och pryttlar överallt. Dessvärre har jag lite svårt för att väcka något slags begär när jag måste ta in så mycket intryck på en gång.

Jag som skulle kika på ett par Dr Martens. Inte idag.

Kanske aldrig.

Läs även andra bloggares åsikter om SkoUno, D Martens, trött

Måndag. Och en fulltecknad vecka framför mig. Jag som trodde jag skulle ägna mig åt utfasning. Det ska jag också, men det är en del fasande verkar det som.

Även kvällarna är fullteckande denna vecka. Dansen börjar ju imorgon! Tjihu! Samtidigt känns det obekant att ha kvällarna upptagna. Jag har vant mig vid att kunna göra annat eller slappa i soffan på kvällarna. Nu är det slut med latandet.

Och det är nog tur det.

Läs även andra bloggares åsikter om slut på latkvinnasdagarna

Lite, lite ångest idag. Som alltid efter vin. Och kräftor. Det är kanske kombinationen som är dålig. Och sol ute. Sol ute skapar oro i min kropp.

Men det är en annan tomhet också. Min vän, OS, kommer inte längre att hålla mig sällskap, röra mina känslor.

Ännu en gång grät jag när jag såg Phelps guld- och världsrekordsuite. På riktigt. Tårarna ville inte sina. Sport och jag. Det blir så.

Och så är det sommaren. Varje somrig dag kan vara den sista somriga dagen vi får i år. Sommarkläderna ska garderobieras igen. Snart. Kanske.

Jag är glad för att jag badade senast igår. Totalt. Jag lät det svala vattnet omsluta mig helt och fullt. Och jag tänkte att det kanske blev det sista badet i år ändå. Varje dag som går känns hösten lite närmare. Luften lite friskare.

Till råga på allt vaknade jag med en jobbig dröm nära näthinnan. Somriga sommar och familjen på landet. Alla hade varit på stranden hela dagen utan att säga något till mig. Alla var solbrända och hade badat hela dagen. Och jag hade varit inne och behövde lypsyl akut.

En dag av obehag. Det känns tomt. Och obehagligt.

Men det går över.

Läs även andra bloggares åsikter om obehag, ångest, dagen efter, tomhet, os

Minsta möjliga motstånd. Det är min vision. Och mitt mål.

Lat? Kanske lite. Men jag orkar inte göra saker i onödan. Jag vill känna mig fri och ha möjlighet att gå min väg, göra det jag vill för stunden. Gilla det jag gör, göra det jag gillar.

Och jag har ganska lätt för att revidera mina beslut. Eller att känna att det kanske inte var det bästa. Bättre lycka nästa gång. Livet är fritt, jag kan väl leva som jag vill!?

Jag läser en bok som handlar om en tjej utan något jobb, utan framtidsplaner, utan lägenhet (eftersom den försvann med senaste pojkvännen), utan utbildning. Och det ger mig ångest.

Så idag är jag glad för min lägenhet som är min även om jag inte äger den. Ingen kan ta ifrån mig den. Den är mitt fort, min trygga zon, där är jag alltid bekväm.

Jag är glad för min utbildning. Inte heller den kan någon ta ifrån mig. Jag har valt, genomgått, slutfört. Det känns skönt och jag valde bra. Det jag ville.

Jag är glad för min femårsplan. Jag har aldrig varit mycket för att vara helt oplanerad. Också spontanitet blir bättre om den är planerad. Jag vill se ett mål och en mening. Det finns alltid planer, ibland högtflygande. Men det är så det måste vara. Sikta mot stjärnorna så kanske jag till slut hamnar på min egen måne.

En del tycker att jag är djärv i mitt nya beslut - som inte precis är helt nytt. Det har vuxit fram under en längre tid. Säga upp sig från sitt jobb och leva på existensminimum igen. Men jag har ju en plan. Jag har en dröm. Och den gror inte precis i min tillvaro just nu. Ibland måste man klippa banden och börja om på nytt.

Min resa börjar. Jag vet inte exakt var den slutar, även om jag har en femårsplan. Målet är ändå inte allt. Det är att ha kul och känna sig fri som är det viktigaste.

Tror jag.

Läs även andra bloggares åsikter om frihet, planering, visioner, leva livet, it´s my party

Jag funderar mycket på vad man gör och på vad man bestämmer sig för att göra. Hru många har inte skickat till fel info till fel person?

Man vill snacka skit om någon och skickar till personen man omtalar istället för den man vill skicka till. Det känns som en klassiker.

Min värsta är inte så illa. Jag svarade på ett mejl till fel person, men uttalade inget illa om personen ifråga, och svarade inte heller helt fel person. Men det kan ju gå värre.

Det måste vara ett nytt fenomen. Jag tror helt enkelt inte att det hände så ofta på brevtiden.

Vilket är det värsta svaret du skickat till fel person?

Läs även andra bloggares åsikter om felskick, informationsteknologi

Det finns många årtionden jag skulle ha gillat tror jag.


 

 

 


Läs även andra bloggares åsikter om årsbok

Jag har sett Brommaplan men inte Drottningholm, Vin- och sprithistoriska muséet men inget vare sig vin eller sprit, Wirströms färg men ingen 5-56 (min gnissliga dörr gnisslar därmed fortfarande - hjälplöst!!).

Däremot har jag sett Tre kronor med Livrustkammaren och Storkyrkan med St Göran och draken.

En fin dag har det varit. Drottningholm lär ju finnas kvar även en mindre regnig dag.



Jag hittade också stället där jag är döpt. Näe, inte i brunnen, i Finska kyrkan bakom. Så nära slottet man kan komma antar jag.

De ville dock inte ha besök, det var tydligt. Det såg väldigt tillbommat ut.

Läs även andra bloggares åsikter om Finska kyrkan, slottet, ledighet, turist

Ledighet smakar gott.

Det gjorde även kaffet imorse.

Läs även andra bloggares åsikter om arbetsfri dag, kaffe, frukost

Det är ju något allvarligt fel med konsumtion som ger så här mycket emballage.



Men se så fin den är, min Moccamaster. Kan bli en sen kaffe idag.



Läs även andra bloggares åsikter om kaffe, Moccamaster, emballage, konsumtion

Inom vissa gebit skulle det innebära doping när man höghöjdstränar.

För mig handlar det snarare om att lära mig gå i klackar. Jag gör det dagligen på jobbet - höghöjdstränar alltså.

Ont, det gör ont...

Läs även andra bloggares åsikter om höghöjdsträning, doping, klackar

Jag önskar att jag alltid kunde sova med öppet fönster. Jag sover så bra!

Kylan gör att jag kryper längre ner under täcket. Täcket känns mjukt och välkomnande mot min hud. Jag sover gott i min kokong.

Alla Söders ljud som kommer in genom mitt fönster får andra ljud att drunkna. Jag är van vid tutande ambulanser, festande ungdomar på väg hem och katter som bråkar. Det är ljud jag sover till. Ljud jag välkomnar in till mig.

Knäppanden inifrån och frasande ljud i huvudet håller mig vaken.

Jag har fortfarande inte fixat någon anordning för att ställa upp fönstren så att de inte slår i vinden. Så jag kan inte ha dem öppna vid minsta vind.

Kanske är dags att fixa det - åtta år senare.

Läs även andra bloggares åsikter om god sömn, frisk luft, vind, fönster, Söder

Jag drunknar i spam igen - och inte den av typen "hej, kolla in min blogg för nya goodiebags, puss puss". Utan de gamla goda "I love this site - keep up the good work. " Om det nu är någon skillnad vill säga.

I övrigt har jag tappat orden idag.

Läs även andra bloggares åsikter om spam, metabloggande, tystnad

Jag börjar bli publicerad.

Här har man möjlighet att läsa något jag scribblat ihop.

Läs även andra bloggares åsikter om publicerad, jusektidningen, recensioner

En skön känsla infann sig. Och jag insåg vad erfarenhet innebär, och vilken känsla erfarenheten ger en. Det innebär trygghet. Jag vet vad som förväntas av mig även om jag kommer till ett nytt ställe. Ingen oro. Bara trygghet.

På väg ner i tuben stötte jag på en person som gick i nationsuniform. Ovarall. Mitt hjärta sjönk. Jag hade glömt baksidorna. Men väl på universitetsområdet kände jag mig trygg igen. Människor i min ålder, inga sprättar som springer runt och leker tjänstemän, inga byråkrater som behöver leka vuxna. Inga kontorspyjamasar. Folk klär sig alternativt, som typsika universitetsnissar, rockers, secondhandbruttor, dockor. Alla är olika. De är som jag. Studenter.

Men det slutgiltiga klartecknet på att jag är på helt rätt väg fick jag på studentexpeditionen. Här har de lagt upp studierna så att det ska gynna studenternas förutsättningar. Inte för att mala igenom så många som möjligt med minsta möjliga ansträngning på skolan och lärarna. Det är upplagt för att jag ska klara det jag föresatt mig att klara. De kommer att föreslå en kurs för mig efter att jag valt uppsatsämne. Jag kommer också att få en handledare efter vilket ämne jag vill välja. Jag kände mig viktig, speciell och som att jag kan sätta mina egna förutsättningar. Som att de faktiskt såg mig och mina behov.

Mitt leende vet inga gränser. Släng temagrupper som demokratisk fostran i väggen. Det här är inte Södertörn, det här är universitetet. Lyssna på ordet, känn historiens vingslag. Det kändes helt enkelt mer dukat för att jag ska kunna göra det som jag vill.

Jag är glad. Jag är redo. Jag ska bli student. Hösten ler mot mig.

(Påminn mig om detta sen när jag beklagar mig över studentlivet...)

Läs även andra bloggares åsikter om studier, uppsatsskrivning, bra förutsättningar, universitetet

Ironin åter igång, läste jag. Telefonin åter igång, stod det. Men ironin kanske är igång också. Jag hoppas det.

Jag känner mig som en klocka. Kan inte riktigt svara på varför. Inte för att jag tickar särskilt högt, det har jag aldrig riktigt gjort. Kanske mer för mina rutiner som är som en klocka. Men jag inser att jag inte är ensam om att vara som en klocka. Människor runt omkring mig gör samma sak, precis samma tid varje precis dag också. Vi är väl vanedjur.

Dessutom känner jag mig som en klocka som räknar ner. Just nu står det 7 dagar, 4 timmar och 30 minuter på den. And counting.

Läs även andra bloggares åsikter om klocka, nedräkning, biologi

Idag har jag Jif creamat hela köket i stort sett.

Och insett att det finns gråa ytor som egentligen ska vara vita - och numer är det. Och hur fantastisk produkt det är. Jif cream alltså. Måste vara det i särklass kraftigaste jag har använt.

Det och Svinto är mina nära vänner. Måste gå ett extra varv på spisen imorgon - när den inte håller en temperatur på 275 grader som den gjorde idag när jag prompt skulle på den.

Vilken rengöringsprodukt kan du inte vara utan?

Läs även andra bloggares åsikter om Jif cream, rengöring, hård smuts

Jag sitter och gör blandband. Två personer har de senaste veckorna frågat om jag inte kan göra ett blandband till dem. Så nu gör jag väl ett då.

När jag väl skapat det perfekta blandbandet kanske jag kan börja sälja det. Absolut Hanna.

Läs även andra bloggares åsikter om blandband, musik, affärsidé

En lat dag för ett bra tag sen. Livet var gott då.

Läs även andra bloggares åsikter om barndom

Sommar är slut. Det är ett tecken på att även sommaren är det.

Jag har skrivit en del om sommarpratarna, tycker ofta att de formulerar saker som jag kan ta med mig.

Även Kajens sommarprogram innehöll godbitar och intelligent formulerade tankar som jag tar med mig. Hoppas att ni får nöjet att lyssna på det.

Jag hoppas att jag får njuta av några fler somriga dagar och framför allt bad. Själv planerar jag för mer sommar. Kanske i form av den här.



Bild: http://www.kilroytravels.se/


Läs även andra bloggares åsikter om sommar, långresa, längtan

Vissa dagar är jag nöjd i staden. Exempelvis de dagarn när jag slipper laga mat, och låter kvarterets wok laga lunch åt mig istället. Sånt gör mig nöjd.

I mitt eget kök orkar jag nämligen inte vara. Det är märkligt när det kommer in en man i ens kök och ger en backning på köksstädningen. Positivt är det när mannen i fråga tar tag i den undermåliga städningen.

Jag får se det som att jag är bra på att prioritera. Köksstädningen ligger långt ner i listan, har bättre saker för mig. Undrar just vad hälsovårdsmyndigheten skulle säga. Hehehe...

Så någon dag snart verkar det bli Svinto och jag i köket.

Läs även andra bloggares åsikter om stadsliv, köksstädning, helg

Att göra Sangria är lite av en konst, insåg jag snabbt. Och det är jobbigt när man måste göra den i två tillbringare - risken är att den ena blir fantastisk och den andra inte riktigt lika mycket så.

Igår gjorde jag min första sangria. Höll på att missa en massa viktiga ingredienser - typ socker. Men det märktes snabbt. Efter att ha maximerat sockerinnehållet så blev det bara fantastiskt. Med smak av jul, men ändå sommar. Som läsk, men ändå en drink. Svalkande, god.

Jag kan vara såld på denna dryck.

Jag använde en hårt modifierad version av detta recept. Kom ihåg att låta den dra någon timme.

• 1/2 - 1 apelsin
• 1/2 -1 citron
• 1/2 -1 äpple
• 1/2 dl socker
• 1 bit kanelstång
• 3 nejlikor
• 1 flaska rött, spanskt vin
• 6 cl brandy eller cognac (kan uteslutas)
• 1 flaska (33 cl) fruktsoda, sockerdricka eller sodavatten
• Isbitar

Så ta det med en nypa salt. Eller kanske snarare socker.

Läs även andra bloggares åsikter om sangria, socker, svalkande, sommardrink

Björnarna var loja efter sitt mellanmål. Damen på stenen ser väldigt avspänd ut.



Algblommningen fullt utslagen.



Osäker på vilket djur som lämnat kvar denna...



Lemurerna måste ha gjort mål, med den där rejäla högen.



Orangutangen ser lat ut på riktigt.

Skansen var så där småputtrigt. Men jag tror att jag alltid förväntar mig lite fler coola djur. Jag känner i huden att jag varit ute länge, den känns lite så där stram och rödmosig.

Och jo, jag såg uttrarna också...

Läs även andra bloggares åsikter om lemur, lata, Skansen, utter

Vädret är perfekt - för att vara hemma och göra inget.

Varför har jag så svårt för sånt? Snart sticker jag ut, för att ta vara på min fritid, ha kvalitetstid och - göra någonting.

Sån är jag.

Det är väl utterjakt snart va?!

Läs även andra bloggares åsikter om Luther är död sedan länge

Och. Bara så där. Är det helg igen. Livet känns lite lättare, maten lite godare, luften lite friskare.

Det är två veckor kvar tills jag drar till Tenga för gott.

Det, mina vänner, känns gott.

Läs även andra bloggares åsikter om öliv, Tenga, helg

Städningen verkar ha tagit ut sin rätt.

Idag känner jag mig helt färdig. Det kan också vara en veckas huvudvärk som tar ut sin rätt.

Skönt att det är fredag. Hoppas att jag inte tänker bli sjuk på riktigt. Om det regnar imorgon ska jag och Naomi ligga i sängen hela förmiddagen (dagen?) och kolla på OS. Moahahah...

Läs även andra bloggares åsikter om jag vill bli OS-medaljör

Städa, städa någon torsdag och så varje jul. För det tycker jag är ful - trist.

Men jag har gjort det.

Nu behöver jag inte städa förrän till jul va?

Varför är det så sjukt trist och oöverkomligt att ta tag i städningen? Naomi städar minsann aldrig.

Läs även andra bloggares åsikter om städning pågår

Jag funderar på att få stövlar att ha i staden. Frågan är egentligen bara: rosa eller röda?

Läs även andra bloggares åsikter om stövlar, färgval, materialist

Min Sims vägrar gå till jobbet. Hon får sparken hela tiden. Och hånglar ogenerat med alla som kliver innanför dörren. Försökte skilja sig, men hade inte råd! Har inte råd att äta heller eftersom hon aldrig går till jobbet.

Den senaste cravingen gitarren är ljuspunkten i livet.

Det börjar bli obehaligt det här. Är hon jag?

Läs även andra bloggares åsikter om Sims, latmask, promiskuös

Popaganda går i år av stapeln på Söder. Det är nästan min plikt som Söderbo att gå när jag bor precis runt hörnet.

Så det blir festival i sommar. Säkert!

Till råga på allt kommer jag ha något att fira, där långt bort i augusti.

Läs även andra bloggares åsikter om popaganda, festival, plikt, fira

För att fortsätta på min inslagna bana tänkte jag redovisa DN Sport idag. Tio personer, samtliga män, tillfrågades om de tre största idrottarna genom tiderna. Endast två svar var kvinnliga. Alltså var det 28 svar som var manliga idrottare.

De två kvinnliga var Annika Sörenstam och Blanka Vlasic. Vart tog Anja Pärsson vägen - Ingemar Stenmark fanns ju där och de har båda tagit många medaljer. Vart tog Jelena Isinbajeva vägen - hon har tagit, hur många det nu hunnit bli, 25 världsrekord.

Visst finns det fler manliga idrottare att välja bland eftersom män dominerat genom historien, då kvinnor knappt ens hade chansen. Men 2 av 30 tycker jag är futtigt.

Media - sluta haussa endast män. Det finns gott om kvinnliga giganter. Och det är ju främst kvinnor som tar de svenska medaljerna i OS, det är sedan länge ett faktum. Låt dem komma fram mer!

Läs även andra bloggares åsikter om genus, idrott, haussad, fram för kvinnor!

Sims 2 och jag har blivit vänner. Eller ovänner snarare. För inte nog med att spelet tar upp min tid. Jag börjar dessutom känna vardagstristess. Jag förstår varför jag kan stressa upp mig över småsaker. Man måste äta då, och man måste sova då. Men dessutom måste man hinna ha kul, gå på toa, duscha - gå till jobbet!

Inte konstigt att man aldrig hinner vara på paus.

Sims 2 gav mig en tankeställare.

Och då är min Sim ändå förlovad och har två nya vänner. Och cravings. Fy fasen. Alla dessa cirklar.

Varför ska livet vara så inrutat? Och framför allt, varför ska man känna så många måsten?

Läs även andra bloggares åsikter om sims 2, vardag, tristess, stress

Utveckling pågår.

Jag är så dålig på att visa mig sårbar, visa mina svaga sidor. Vill inte hålla upp dem i ljuset. Istället försöker jag dölja dem som om de inte fanns. Fast alla vet att de finns. Nobody´s perfect. Det vet alla. Kanske ännu tydligare ju mer jag försöker förneka svagheten. Jag vill vara perfekt, duktig-flicka-syndromet är djupt rotat i mig. Vill inte erkänna mina fel, brister eller misstag.

Jag vet egentligen inte varför det är så, samtidigt som jag alltid har haft ett outtalat krav på mig att alltid lyckas med det jag företar mig. Jag lever liksom kvar i det. Det irriterar mig, för jag tycker det är skönt och starkt med människor som visar upp sina brister, som vågar vara svaga. Ibland.

Läs även andra bloggares åsikter om perfektionist, duktig flicka, svaghet

Jag börjar undra om simbassägnen i OS är lite för kort. Det är ju så många nya världsrekord i simning.

Läs även andra bloggares åsikter om OS, simning, världrekord, fuskbygge?

Det känns jobbigt att jag missar allt det gottiga i OS. För jobb å jobb. Och nattsömn förstås.

Under OS i Turin skulle jag skriva uppsats. Jag missade inte många minuter av det gottiga under det OS:et. Allt handlar om att prioritera. Jag kan bli sportnörd på hög nivå när det är såna här evenemang. Det gör mig till allätare. Dessutom blir jag blödig som bara tusan. Inte bara över svenskars öden och äventyr. Michael Phelps är mina senaste tårar. Det lär bli fler.

Det är något med allt de gått igenom, deras prestation och all tid och energi de lagt ner när de slutligen lyckas. Eller misslyckas. Mina tårar vet inga gränser.

I år tycker jag inte att jag hinner maximera mitt intag. Det som är, är mest repriser för min del. Det gör mig frusterad.

Läs även andra bloggares åsikter om OS, sportnörd, sentimentalitet, missar

David Batras sommarprogram i lördags var för övrigt till bredden fyllt av bra musik.

Jag kom att tänka på Brainpool igen, har inte lyssnat på dem på evigheter. Söker med ljud och lykta efter låten Tomorrow. Hemma har jag Bandstarter. När jag lyssnade på den färdades jag till 1995 igen, första året med ny klass i gymnasiet. Vi hade en kille i klassen som såg lite ut som Janne Kask.

Det var ett ganska bra år, jag fick välbehagsrysningar av låten. Men Tomorrow är snäppet bättre. Får väl lyssna på Sommar om och om igen.

Läs även andra bloggares åsikter om Brainpool, David Batra, musik, Tomorrow, Sommar

Efter de bra helgerna är ångesten större än efter de mediokra. Konstigt. Nu är det bara jobb å jobb. Det känns jobbigt. Jag borde känna mig tankad efter en bra helg med bra sällskap och en massa god mat och gott vin.

Tvärtom.

Jag kan inte ens längta in i framtiden eftersom skräcken är att det inte ska bli några fler tillfällen för turer utåt bad- och solhållet. Jag menar, känner ni inte hösten i luften?!

Ledsen att jag tjatar om det här med höst. Men jag kan inte riktigt förlika mig med tanken på att den svenska sommaren vinkar åt mig och åker åt ett annat håll. Jag står ensam kvar med en klump i bröstet.

Även om hösten ska bli bra så inåt h-ete.

Läs även andra bloggares åsikter om jag veeet att det blir sommar nästa år igen

Eftersom jag är nixad ringer okynnessäljarna till min mobil istället. På jobbet fick jag ta emot ett samtal där någon inställsamt frågade vart han kunde skicka de sömlösa trosorna och vilken storlek jag hade. Snabbt sa jag att jag inte var intresserad över hans sömlösa trosor (du kan stoppa upp dem någonstans - sa jag tyvärr inte). Irriterat undrade han varför jag ville avsäga mig detta fantastiska erbjudande. Det har du inte med att göra - sa jag inte även om jag var så sugen. Jag sa istället att jag har saker så det räcker ändå.

Där måste hans manus ha haft en lucka, för han sa lite förvånat jaha. Sen sa det bara klick.

Det som irriterar mig är min artighet. Jag skulle aldrig komma på tanken att kasta på luren i örat på dem även om jag är helt ointresserad av att prata med dem. Men de jävlarna som ringer upp är hur otrevliga, påstridiga och dryga som helst. Det är ju de som tränger sig på för tusan!

Mitt tålamod mot otrevliga säljare är slut sedan länge. Jag hoppas att det kommer att ta sig mer underhållande uttryck.

Läs även andra bloggares åsikter om varför ger de aldrig upp?!

Jag tittar på mina badkläder som ännu inte har torkat. Bomull är nog inte ultimat som badmaterial ändå.

Det kändes nytt och annorlunda att bada i Mälaren. Smaken var annorlunda. Det smakar inte som mitt barndoms badvatten. Barndomsvattnet smakar lite salt och som tång och solhud. Östersjövatten. Mälarens vatten smakar egentligen inget. Mitt barndomsvatten framkallar många minnen av somrarna och långbad i trettongradigt vatten, simmärken i simskolan, skakande tänder, varm choklad med skinn på och en hemresa i överhettad bil för att få upp värmen igen. Allt det smakar mitt Östersjövatten.

Medelhavsvattnet är något helt annat. Så salt att en kallsup kan få mig att kräkas. Men det smakar också lov från skolan, och att ha föräldrarna för sig själv. Vita, vita, oändliga vidder av sand och turkost vatten. Det smakar restaurangbesök varje kväll och chips och cola. Långa promenader hem i för små skor på för varma fötter.

Det är kanske dags att börja sälja minnen på flaska. Mälarvatten, Östersjövatten och Medelhavsvatten. Till bra priser.

Det är en tanke.



Läs även andra bloggares åsikter om minnen, badvatten, barndom, Östersjön, Mälaren, Medelhavet

Stad och stad. Jag fick känna på lite skärgård denna stadsdag. Det jobbigaste med att åka ut en solig varm dag och bada i bara underkläderna i Mälaren från en båt, lyssna på David Batras sommarprogram medan man leker med en boll i vattnet, äta potatissallad och rostbiff på plasttallrikar smuttandes på ett glas rosé och titta på änderna som kommer och tigger mat, är att man måste återvända till livet i betongen när regnmolnen börjar hopa sig.

Det är faktiskt frihet på riktigt att vara där ute. Och riktigt unkigt att komma hem till lägenheten...







Staden är vacker från vattnet. Och solen sken över oss nästan hela tiden.

Läs även andra bloggares åsikter om båt, sol, frihet, skärgård, bada

Det finns en del saker som rör till lite i harmonin.

Många tankar skulle tänkas inatt. Det blev en del bomull i huvudet. Skönt att det är fredag. Jag tror det kan bli en bra fredag ändå.

Läs även andra bloggares åsikter om harmoni, obalans, sömnstörning

En riktigt dålig lunchupplevelse har fått kompenseras med ett besök på mitt favoritbageri. Så nu blir det gott bröd till frukost imorgon i alla fall.

Och förhoppningsvis en rikitg bra middag.

Läs även andra bloggares åsikter om hälsomyndigheten, spyfluga, brööööd

De senaste veckorna har det talats mycket om operarade "mödomshinnor" i media. Främst har man lyft fram kostnaden för samhället och det faktum att det inte är bra att operera. Äntligen kommer någon och lyfter den faktiska problematiken. Kan vi verkligen tala om kostnader när det handlar om en utbredd hederskultur? Det är den man måste komma tillrätta med, inte i första hand kostnaderna. Det är en fullkomligt löjlig debatt.

Som Pia Höjeberg i artikeln också nämner så ligger hedersproblematiken för kvinnor i Sverige inte särskilt långt borta i tiden. Under mitten av 1900-talet var det inte precis accepterat med utomäktenskapliga barn. Även i dessa fall var det kvinnan som fick bära skulden. Ofta genom att de stöttes ut.

Man kan inte alltid bara se till konsekvenserna, det gäller att gå till botten av problemet. Debatten skrämmer mig lite.

Läs även andra bloggares åsikter om Pia Höjeberg, hederskultur, problematik

I DN:s OS-bilaga fick 11 reportrar frågan vilket som var deras största OS-minne genom tiderna. Samtliga 11 svarade något som hade med en manlig prestation att göra - dock olika.

Är inte det märkligt? Jag tror det säger något om vår syn på olika prestationer, jag kan inte låta bli att dra en genusparallell. Samtidigt var det första jag själv tänkte Anja Pärson, Carolina Klüft och Kajsa Bergqvist.

Haussas män upp mer i media? Ok, bajsar en björn i skogen. Det är kanske självklart. Vad är det annars? Det kan inte vara en så total och random slump.

Läs även andra bloggares åsikter om genus, DN, idrott, haussad, prestationer, media

Man kan läsa flera böcker samtigit om man strömmar en bok medan man läser en annan. Kan ju strömma två böcker samtidigt dessutom. Mycket praktiskt.

Eller tidseffektivt i alla fall.

Läs även andra bloggares åsikter om e-böcker, läsning, effektivitet, multitasking

Hur kan det vara så gott med pannkakor? Jag har just satt i mig två portioner.

Läs även andra bloggares åsikter om pannkakor, smarr, som ett barn

Riktigt god lunch innehållande haloumi, solrosfrön, oliver och sol.

Trevligt sällskap av åländskt slag.

Gott kaffe på en balkong över en mysig innergård.

Bröllopsklänning med hem från lunchen.

Vissa luncher är bara oförglömliga. Och ändå utspelar de sig i samma kvarter.

Läs även andra bloggares åsikter om lunch, oförglömlig, sköna dagar, kafferep

Igår: gummistövlar och jeans.
Idag: jeans.

Det känns främmande och stelt. Jag känner mig helt bepansrad. Jag trodde att det var sommar. På sommaren får man inte ha långbyxor ju. Vad hände med det?




Läs även andra bloggares åsikter om pansar, jeans, obehag, sköldpadda

Nu kommer den, recensionen av menskoppen. Känsliga eller ointresserade läsare ber jag skrolla vidare till andra inlägg med vackra vyer eller nåt. I´m trying details.



Jag hade lite svårighet med att välja storlek. Närmar man sig de 30 eller har fött barn ska man tydligen ha den större. Jag har ju inte fött barn och planerar inte heller göra det, så det där med storleken var ändå något oklart. Men de tänker väl att den närmare 30 planerar göra det snart, och den ska ju hålla uppåt 10 år. Det blev den större hur som helst.

Min första tanke var: Den är gigantisk.

Lite lätt darrig skulle denna alltså på plats, och det gick över förväntan. Ingen större fara när man vikt ihop den på alla håll som går.

Uttaget ska ske främst genom att dra i den lilla piggen framtill, den som för övrigt måste kortas ner för att man inte ska känna den. Det var lite mäcklande med att dra, den sitter mer eller mindre som en sugpropp. Det var precis så det kändes första gången den kom ut också, som att en propp vecklades ut och det var inte bara behagligt (nej, jag har inte fött barn). Sen fick jag till lite bättre snits och det är inget problem.

Man kan tycka vad man vill om att plötsligt stå med en kopp blod i händerna, men jag fick för första gången en känsla av vad det är frågan om. Allt är så kliniskt annars på något vis. Det sugs upp i ett material och det jag främst ser är att materialet färgas.

Så vad tycker jag? Här kommer hjärtan och minus.

♥ Den är snäll mot kroppen. Tamponger har en tendens att kunna suga upp slemhinnorna. Koppen kan man ha oavsett hur lite man blöder. Läste dessutom härom dagen att det är mycket konstgjort och kemiskt material i bindor och tamponger som inte är särskilt bra för kroppen. Alldeles särskilt inte om man är känslig. Men ändå, vem vill ha luddiga kemikalier i det allra heligaste?!
♥ Den är bekvämare än mycket annat (bindor är som varmvåta omslag, tamponger kan torka ut slemhinnorna). 
♥ Man kan ha den upp till 12 timmar.
♥ Ekologisk - jag ska inte längre bidra till sopberget med bindor och tamponger tänkte jag.
♥ Ekonomisk (i längden)

- På minussidan kan man säga att det kan bli lite jobbigt om man är någonstans där det är trångt eller på annat sätt svårt med hygienen. Det står att man kan torka av den bara om man inte har möjlighet att skölja den. Men det skulle nog inte jag gilla tanken på. Dessutom vill man ju kunna tvätta händerna, men det vill man antagligen alldeles oavsett.

Så minuset är kanske det minus det alltid kan innebära med att ha mens och dålig tillgång till faciliteter.

Dessutom finns det desinficerande spray man kan använda om man inte har möjlighet att koka den, som annars är det lättaste sättet att rengöra den mellan tillfällena.

Jag tycker att alla ska prova. Det här är bättre än något annat jag kan komma på. 

Jag ger den ♥ ♥ ♥ ♥ ♥  av fem möjliga.

Läs även andra bloggares åsikter om menskopp, hygien, kroppsvänlig, hjärtan

Det är något med situationen. Jag passar inte in. Jag är en kamelont som anpassar mig till alldeles för mycket. Men ett skohorn och en för trång sko ger inte en bra situation.

Därför känner jag att det är dags att röra på sig igen. Jag känner en ny situation på väg, en som jag går ihop med som hand i handske. En som är bekant och ändå ny. Det finns så mycket mer jag vill. Det känns som att jag har stagnerat och inte kommer ur stagnationen. Jag vill vidare. Alltid vidare.

En rastlös själ. Kanske. Eller också en krävande själ. En som vill ha mer. Ha något. Känna att jag gör något bra, någon nytta. Att det betyder något.

Just nu betyder det inte något. Det går bra. Jag mår bra. Men jag kan må toppen.

Och det är dit jag är på väg. Mot toppen. Nya livsmål. Jag är på väg.

Läs även andra bloggares åsikter om situationsanpassad, på väg, stagnera, livet

Läs även andra bloggares åsikter om frilla

Jag blir glad när det dyker upp gamla välbekanta nummer i telefondisplayen. Nummer man kan med hjärtat, men som man inte sett på länge. Det dök upp ett idag.

Jag blir också glad när det är som att vi pratade i går fast det var över ett halvår sen. Halvårsuppdateringen sa vi. Det är dags. Och vi ska ses, som vi gör vid halvårsuppdateringen. Inget har hänt. Allt har hänt. Jag är densamma, alltid på väg. Den andra också densamma, full av klarsyn.

Vad gör du nu för tiden varför hör du aldrig av dig, det var alldeles för länge sen vi sågs. Ord som aldrig kommer över mina läppar. Däremot är det alltid för länge sen vi sågs.

Läs även andra bloggares åsikter om vänner, uppdatering, självklarhet

Jag trodde att det var min stora idol som sommarpratade i lördags, argumenten lät lika. Men det visar sig att det finns fler med samma argument. Generalsekreteraren i Svenska Naturskyddsföreningen, Svante Axelsson, hyser samma typ av argumentation som min favoritforskare inom klimatfrågor.

Det tillsammans med att jag såg An inconvenient truth igår gör att mina klimattankat snurrat igång igen på allvar.

Svante sa några saker som jag tycker är riktigt bra. Många tror kanske fortfarande att forskarna får saker att låta mycket värre än de egentligen är. Sanningen är nog snarare tvärtom. Det är antagligen värre än vi kan tänka oss.

Att vilja göra något för att förbättra våra klimatförutsättningar brukar omnämnas som offer och försakelse. Men när vi väl får göra någo bra så känns det knappast som som ett offer, det känns snarare bra när vi vet att vi gör något för vår jord. Att rädda vårt eget barn genom att lämna bort en egen njure ses väl som en självklarhet för de flesta, och inte som ett offer.

Han berättade om ett experiment där familjer varit tvugna att minska sina koldioxidutsläpp men fortfarande göra av med mycket pengar. Resultatet blev en liv i lite mer flärd där de köpte tjänster som gräsklippning istället för att ha en egen gräsklippare, massage som inte påverkar klimatet och restaurangbesök som också är positivt eftersom kollektiv matlagning är bättre ur klimatsynpunkt. Överlag konsumerades mer upplevelser. De inköp som gjordes blev av det dyrare slaget, med inriktning på kvalitet och hållbarhet. Det låter ju inte illa. Att vara klimatsmart verkar ganska trevligt.

Al Gores presentation av kalvande glaciärer får det att krypa i kroppen på mig. Får mig att vilja göra mycket mer. Nu.

Förändringar jag redan gjort i år:

♥ Minskat intaget av kött drastiskt. Äter vegetariskt minst nio av fjorton måltider på en vecka
♥ Cyklat till jobbet
♥ Skaffat mig en menskopp för att minska avfallet (recension kommer inom kort, för den intresserade)
♥ Börjat duscha kallare och konsumerar mindre vatten med mindre hår

Fler förändringar är på väg. Vad har du/ska du förändra i år?

Läs även andra bloggares åsikter om klimatsmart, Al Gore, Svante Axelsson, glädje, förändringar

Trots moln vågade jag mig ner till min strand igår. Jag tänkte att vattnet är varmt, så det är klart jag ska bada. I det ostadiga vädret var jag ytterligt förvånad över den fulla aktivitet som rådde i och vid vattnet. Det tog ett tag innan jag kopplade att det var dags för årets Roslagslopp, och att det var det som hade lockat ut alla båtar. Racerbåtar i olika storlekar drog förbi och kanalen var fylld av åskådare i båtar som låg och guppade i hopp om att få se.... ja, båtar. Eller Aschberg kanske, som tydligen deltog i loppet.

Så där skulle jag smyga ner och bada. Det kändes som att klä av sig naken när det endast är 18 grader och moln och jag hade så där många åskådare. Men jag plumsade glatt i ändå. Vattnet var varmt och jag njöt.

Trots avgasångorna som låg täta över min vik.

Jäkla båtrace är av ondo. Jag förstår inte nöjet. Men åskådare fick jag i alla fall, så ingen ska säga att jag inte badade.

Läs även andra bloggares åsikter om Aschberg, Roslagsloppet, bad, moln, publik

Jag rår inte för det, men jag har svårt att uppskatta den här tiden. Den ligger för nära hösten. Mörkret faller för nära inpå min knut. Regnet är för blött. Solen för låg.

Huset i änden av skogen blir tyst och öde när löven gulnat och vinden piskar upp regnet på rutorna. Det skrämmer mig i min solitud. Kvällens sällskap stavas tv. Därefter tystnad. Besök i skogen i regnet och det kompakta mörkret. Därefter väntar sängen med allt för många hjärnspöken.

Med regnet utanför som trummar på olika ytor är det enda jag kan tänka på drums, drums in the dark. Något mörkt hotar att inta mig i mörkret. Jag får ingen ro.

Tyvärr längtar jag inte tillbaka. Inte för stunden. Den fuktiga och mörka augustinatten känns för ensam. I alla fall i huset i änden av skogen.

Läs även andra bloggares åsikter om höst, mörkrädsla, drums in the dark, ensamhet

Till lunch kisade jag efter en solig halvmåne på himlen. Jag stod med ett negativ framför ansiktet och spanade mot himlen där några dismoln förtog lite av upplevelsen.

På väg för att handla mat gick jag genom en park. Jag läste i tidningen imorse att man ska sitta under ett träd och titta på marken under partiella solförmörkelser. Så jag provade. Och mycket riktigt var hela marken full av skuggor där en mörk halvmåne täckte de soliga delarna. Jag är fascinerad. Hur funkar det?

Jag är lite av en nörd på rymdfenomen. Så de närmaste veckorna är som varje dag är jul för mig. Jag väntar nu på månförmörkelse och meteorstorm.

Läs även andra bloggares åsikter om solförmörkelse, rymdfenomen, nörd, smolk

Det är fredag. Och allt jag kan tänka på är i vanlig ordning mat.

Mat. Mat. Mat.

Mina primörer som ligger hemma och väntar på mig. Hallonsemifreddo med chokladmaränger. En murrig Valpolicella classico till pasta. Rökt lax med dill och en spritzig rielsing. Sötpotatis med rosmarin. Surdegsbröd med ost. Chips och folköl. Tryffelbrie. Mintchoklad.

Den här dagen kan komma att bli precis hur lång som helst.

Mina tvångsföreställningar och min besatthet vet inga gränser. Räkorna fortsätter att dansa framför mina ögon.

Läs även andra bloggares åsikter om besatt, matporr, hunger