Hannas Plats

Lite, lite ångest idag. Som alltid efter vin. Och kräftor. Det är kanske kombinationen som är dålig. Och sol ute. Sol ute skapar oro i min kropp.

Men det är en annan tomhet också. Min vän, OS, kommer inte längre att hålla mig sällskap, röra mina känslor.

Ännu en gång grät jag när jag såg Phelps guld- och världsrekordsuite. På riktigt. Tårarna ville inte sina. Sport och jag. Det blir så.

Och så är det sommaren. Varje somrig dag kan vara den sista somriga dagen vi får i år. Sommarkläderna ska garderobieras igen. Snart. Kanske.

Jag är glad för att jag badade senast igår. Totalt. Jag lät det svala vattnet omsluta mig helt och fullt. Och jag tänkte att det kanske blev det sista badet i år ändå. Varje dag som går känns hösten lite närmare. Luften lite friskare.

Till råga på allt vaknade jag med en jobbig dröm nära näthinnan. Somriga sommar och familjen på landet. Alla hade varit på stranden hela dagen utan att säga något till mig. Alla var solbrända och hade badat hela dagen. Och jag hade varit inne och behövde lypsyl akut.

En dag av obehag. Det känns tomt. Och obehagligt.

Men det går över.

Läs även andra bloggares åsikter om obehag, ångest, dagen efter, tomhet, os