Hannas Plats

Snart ska jag gå, och befinna mig borta. Bland vindar och sus och matlagning och kaffepauser på altanen och långt borta från datorer och jobb. Eller ja, kroppsarbete kommer det finnas gott om.

Jag loggar ur.

Läs även andra bloggares åsikter om landet, helg, ledig, matlagning

Som om födelsedagen kommer lite tidigare i år, eller som att vinna på lotto utan att ha köpt en lott.

I maj kommer det storfrämmande till stan. Och jag längtar!! Det var så länge sen vi sågs, storfrämmat och jag.

Räkna med att jag blir så gott som osynlig den veckan. Tjoho!

Läs även andra bloggares åsikter om storbesök i stan

Det har varit struligt med elektroniken på sistone. Saker funkar inte felfritt och jag vänjer mig istället för att fixa till det. Typiskt mig att vänja mig.

I eftermiddag tog jag tid och satte jag mig och strök maskinerna medhårs. Och vips, funkade de betydligt bättre. Allt som behövs är lite kärlek och förståelse för maskinerna. Tror jag.

Läs även andra bloggares åsikter om maskiner, kärlek, tid, tålamod

Jag har dåligt tålamod. Det vet jag. Och oftast är det förknippat med kraven på prestation från mig själv. Jag måste prestera tillräckligt bra och fort. Jag måste lära mig fort. När jag inte kommer på omgående bryter det dåliga tålamodet fram ur porerna. Och det spelar oftast ingen roll i vilket sammanhang jag är. Jag blir retlig och irriterad. Har svårt att kontrollera det.

För att få bättre harmoni borde jag försöka att inte låta det påverka mig. Ta ett djupt andetag, titta ut genom ett fönster eller försvinna iväg till en trygg plats. Men jag gissar att den typen av beteende kan bli ganska märkligt i olika sammanhang. Som att jag stänger av. Och min gräns för att stänga är ändå ganska långt borta. På ett känslomässigt plan kan jag göra det, och jag är bra på det, men det ska en del till. Utbrott av irritation eller vrede kommer långt därföre. Och för att stänga av måste jag ha ett visst mått av trygghet.

Men mellanläget borde gå att kontrollera bättre. Det är det jag borde jobba med. Eller kanske se över kraven på mig själv. För om balansen dessa två faktorer emellan vore bättre, tror jag att jag skulle klara av fler situationer bättre. Men hur gör man?

Läs även andra bloggares åsikter om tålamod, krav, prestation, irritation, balans, stänga av

Idag ska jag inte lämna ön på hela dagen. Det betyder promenadavstånd till allt.

Med min nya gadget i fickan. Den är så fin! Tyvärr var kvällen igår inte tillräckligt lång att jag skulle lyckas med att föra över rätt musik. Men nåt finns där att lyssna på i alla fall. Jag hoppas på mer tid ikväll så att jag kan tanka den!

Läs även andra bloggares åsikter om öliv, gadget, rosa, musik, promenaddag

Mer dansblogg än så här lär det antagligen aldrig bli. Jag hoppar, om någon undrar.



Här larvar jag mig mest medan jag försöker återfå andan.



Det finns även ett videoklipp som är hysteriskt roligt ( i alla fall om man är bekant med filmen En prins i NY). Tyväääääärr kan jag inte lägga upp klipp.

Läs även andra bloggares åsikter om hoppar på ett ben samtidigt som jag låter som en orangutang

Jag önskar ibland att jag var Inspector Gadget. Tänk att ha fölängnngsbara ben och kunna skjuta ut rullskridskor ur fötterna vid behov. I köket skulle händerna bli till vispar och jag skulle få en extra uppsättning händer som blev till stekspadar och kanske en sax eller kniv. Vad fort allt skulle gå. Det känns i nuläget inte som att saker går tillräckligt fort.

Jag skulle få vingar så att jag kunde flyga till jobbet och ögonen skulle kunna bli till kikare. I varje ficka väntade en ny gadget på att få användas. Jag älksar gadgets, jag vill vara en gadget.

I väntan på mirakel får jag nöja mig med att nynna på Inspector Gadget.

Läs även andra bloggares åsikter om gadget, Inspector Gadget, prylgalen, effektivitet

Det luktar vår ute denna morgon. Fuktig, ljummen vår.

Och ju mer det våras ute, desto längre tid tar det för bussen att ta mig till jobbet. Kan det ha ett samband?

Jag trodde i min enfald att när det blir vår börjar folk ta cykeln eller foten till jobbet och i och med det minskar bilköerna. Samtidigt inser jag att med våren börjar de riva upp gatorna i större utsträckning. Det skapar nya köer. För idag insåg jag att köerna uppstått på nya ställen.

Det är kanske så att jag borde börja ta foten till jobbet. I den ljumma, ljusa morgonen. Så att jag inte missar våren. För det har ju hänt.

Läs även andra bloggares åsikter om tid, buss, köer, vår, fotledes, samband

Har ni någon gång känt känslan av ett par riktgt sköna strumpor? Det gjorde jag idag.

Jag gled i ett par nya strumpor och tänkte att de var riktigt sköna. De smet liksom åt på de rätta ställena. Så där så att jag kände "oowh" när de satt på foten.

Jag är inte Fröet så det blir inga bilder. Men lite åtsmitande strumpor gör faktiskt en hel del för fotfiguren. Det får ni ta mitt ord på.

Läs även andra bloggares åsikter om fotblogg, strumpor, smitande

Sommar i stan när jag lämnade den. Regn långt ut i förortslandet till och med åska - årets första.

Jag gjorde ett besök i förorts-/familjelivet igår. Jag fick snusa på bebis och äta god mat. Dessutom fick jag nytt förtroende som en botaniker. Jag kanske borde skaffa mig lite grönare fingrar.

Väl hemma i stan igen såg jag Lost in translation innan jag somnade. "I wish I could sleep" . Den filmen har jag sett många gånger i väntan på sömnen. Igår blev det inget problem. Familjelivet kan suga musten ur en.

Jag måste ge mig av, men jag kommer inte låta det komma emellan oss. Okej?

Läs även andra bloggares åsikter om bebis, familjeliv, botaniker, lost in translation, sömn

Jag har länge gått och väntat på vad det ska bli i ena hörnan av mitt köpcentrum. En lokal som länge stått tom. Idag fick jag svaret.

Skylten lyste mot mig, otäckt blå: Telenor. Djävulen flyttar in. Samhället och min fiende nummer ett. Ingen har jag tidigare haft en så trist tvist med. En där jag dessutom ser ut att vara förloraren.

Nu tvingas jag se dem dagligen. Det gör inte saken bättre.

Läs även andra bloggares åsikter om fiende, tvist, lurendrejare, djävulen

Jag tänkte ha en skön helg. Helgen blir oftast kortare ju mer man gör, men ibland får det vara värt det.

Igår sken solen och jag promenerade hem till Söder för en after work med svägerskan. God mat, gott vin och gott sällskap kan inte bli fel - och vi började inne när alla andra var ute så vi fick gott om plats också.

Alla helger toppas av dans, så även denna. Men i det tänkte jag spränga in lite socialt umgänge och förhoppningsvis några kulturella inslag.

Husmor har tagit ledigt.

Läs även andra bloggares åsikter om helg, sköna dagar, kultur, after work, social

Idag har jag varit flyttgubbe, haft flyttdag. Fast på jobbet. Det var skönt att äntligen få komma i ordning på kontoret, efter si så där fyra månader.

Nu kan jag andas här, bättre feng shui, mindre ångest. Det är konstigt hur mycket möbering gör för andningen.

Dessutom har jag tillfälligt en radio på rummet. Musik gör verkligen jobbet betydligt roligare. Dagen känns lättare. Aaaah...

Läs även andra bloggares åsikter om feng shui, flyttgubbe, kontorsråtta, andning

Jag ska vara lycklig och harmonisk varje dag är det tänkt. För att uppnå det krävs följande.

♥ Labour - alla behöver någon form av jobb
♥ Learn - lärande är en viktig del av hela livet
♥ Laugh - ett skratt förlänger livet har man ju hört. Skratta ofta så tror kroppen du är lycklig.
♥ Love - kärlek behöver alla
♥ Let go - släpp gammalt groll och gå vidare

Saknar du någon punkt? Gör om gör rätt. Du bestämmer över ditt liv.

Läs även andra bloggares åsikter om lycka, harmoni, skratt, lev idag

När man ställer upp politiker och företagsledare i en panel bredvid varandra slår mig olika saker. Om man saknar följande kan man med fördel bli politiker:

- charm
- social kompetens
- förmåga att engagera
- leende

För politiker kan vem som helst bli. Visst bör man väl brinna för några sakfrågor, och ha någorlunda argument i sin sak. Men när jag tänker efter är inte det heller något krav. Det är sällan vanliga rikdsdags- eller kommunalpolitiker blir petade på personnivå.

Läs även andra bloggares åsikter om politiker, företagsledare, social kompetens, charm

Tankens kraft är stark just nu. I det här fallet är det negativt. Det jag tänker blir profetior. Det håller mig vaken.

Tidig morgon idag var jag på ett seminarium om lycka och harmoni. Precis rätt dag för det, när jag stressat mig genom natten. Och jag inser att jag måste använda tankens kraft för att vända på skutan.

Positiva tankar, positiv energi, positiva handlingar, positiva känslor.

Idag ska jag bli sakletare. Positiv.

Läs även andra bloggares åsikter om lycka, harmoni, tankekraft, vakenhet

Jag minns nu. Jo, alltså att jag har ambitioner. Den senaste veckan har jag fått förmånen att lyssna på talare i olika sammanhang. Och utan att jag tänker på det går analysfunktionen igång. Vad får mig att lyssna, vad får mig att sluta lyssna, vad gör den här personen som är så bra? Allt tar jag in. Och jag börjar utforma retorikkurser, långa, korta, grundläggande, avancerade. Det var ju det jag en gång ville. Jag minns så väl nu.

Idag satt jag där, som en katt bland hermelinerna. Bland nyputsade blanka skor stack mina plyschbeprydda Adidas ut. Bland kostymerna var jeans ett material som endast fanns på en person. Om än svarta. Jag tänkte att det kanske skulle bli ensamt där bland kostymerna, men jag fann snabbt min trygga punkt i tillvaron. Och där trivdes jag.

Plötsligt fick jag en stark känsla av deja vu. Det var något som störde i ögonvrån. Så mindes jag. Harald. En skuggfigur som tycks förfölja mig. Han var om möjligt ännu mer malplacerad i sammanhanget, taget att han jobbar med batterier, som är allt jag vet om honom. Men han tycks dyka upp i alla möjliga sammanhang där det ingår lunch. Vilken kille! Han tycks ha skaffat sig sin egen affärsidé. Hur får han nys om allt undrar jag. Hittills har jag sett honom i två milsvida sammanhang. Hur många andra förekommer han i?

Läs även andra bloggares åsikter om ambitioner, retorik, lyssnande, gratis lunch, frispelare, avvikande

På kanten av soffan slinker de ner, once you start you can´t stop. Polly är min last.

Under en time out kan jag sätta i mig en halv påse. Tydligen.

Läs även andra bloggares åsikter om polly, glupsk, softa

Time out, säger jag och håller upp händerna som ett t.

Känslan kom till mig helt oväntat, men ändå inte. Jag tar en time out. Just nu tror jag att min kropp bara säger ifrån. Jag sjunker som en sten i takt med mitt humör. Jag behöver positiv energi, något att se fram emot - inom en snar framtid.

Min time out avser kvällen. Det blir ingen balett. Jag skippar inte baletten utan anledning, ingen dans alls faktiskt. Helst skulle jag bara vilja krypa upp i soffan och bara blunda. Stänga ute hela världen. Och det är nog precis vad jag ska göra. Jag ska inte utföra något hushållsarbete eller något annat måste. Jag ska göra inget. Verkligen inget. (Och hoppas på att jag klarar det. Jag är verkligen sämst på att göra inget.) Bara sätta mig mitt på golvet och samla upp all energi som finns runt omkring mig.

Innan jag helt faller samman.

Om ni inte hör av mig mer ikväll så vet ni var jag finns. På mitt golv, i lotusställning, insupandes energi.

Läs även andra bloggares åsikter om energibrist, time out, lugn, skolk, konsten att göra inget

Jag behöver något.

Luft
Tid
Sömn
Semester

Eller bara lite arbete, ansvar och förtroende.

Kan inte riktigt svara på vilket det är. Men mitt förslag är att jag går hem och lägger mig och stirrar i taket tills jag kommer på det.

Läs även andra bloggares åsikter om trist, tråkig, trött, tarvlig

Ett vagt illamående sköljer över mig. Jag vet inte om jag ska kräkas eller svälja...

Får man gå hem då?

Läs även andra bloggares åsikter om illamående, sjukdag, hemgång

Jag var duktig igår. Struntade i allt vad rutiner och ritualer heter. Efter dansen gick jag direkt till ett kalas, iförd mina danskläder, utan att äta emellan. Fick i mig några bananer innan jag började käka tårta i alla fall.

Det kanske låter löjligt och litet, men för mig var det stort. Jag gillar att landa hemma mellan aktiviteterna. Göra allt som jag måste, äta på bestämda tider. Allt för att min kropp ska fungera. Igår agerade jag packåsna och hade med mig hur mycket grejer som helst. Allt för mina favoritbrorsbarn. Måste ju hinna dit och busa. Och väl där passade träningskläder alldeles utmärkt eftersom vi tydligen skulle hoppa, jag och Skrutten.

Och jag sov gott inatt, jag vaknade som pånyttfödd.

En ny dag, en ny rutin att bryta. Rutiner och kontinuitet är bra, men jag överlever även om de bryts. (Om jag får planera avbrottet själv i alla fall.)

Läs även andra bloggares åsikter om rutiner, avbrott, kontinuitet, danskläder, kalas, matochsovklocka

Sotaren var här idag och härjade med min fläkt. Efter sig hade han lämnat mitt fläktfilter, slängt i diskhon.

Jag tänkte genast: jaha ja, här har han slängt det lite sarkastiskt, han tycker det är dags att jag tvättar det.

För mitt inre öra hörde jag hur han gick och ondgjorde sig över hur smutsiga människor kan vara.

Efter att lydigt och lite smågenerat ha tvättat filtret (som senast tvättades för kanske två månader sen) fann jag att han satt i ett nytt fiter.

Inga ironiska små Svarte Pettrar här inte. Det var nog inte han som tillhörde den ironiska generationen.




Läs även andra bloggares åsikter om ironi, Svarte Petter, sotare, fläktfilter, smuts

I öronen i morse dök Ingenting upp. Denna technoversion av Kent förnimmer om höst och fuktig luft, solen i ögonen, längtan efter Marocko. Jag hade till och med samma jacka på mig som i höstas. Det var som att kastas i tiden. När jag stod vid busshållplatsen och vände ansiktet mot den varma solen mindes jag precis. Innan vi steg på planet hem från Marocko vände jag ansiktet mot solen och tänkte: det är väl ett halvår kvar tills jag möter solen igen.

Det var för ungefär ett halvår sen. Det är beviset på att tiden går, årstider kommer och går. Idag lyser solen. Igen.

När bussen kom och jag steg på hade jag fortfarande Marockokänslan i kroppen. Ja, så jag började pruta på biljetten. Busschauffören förklarade att det är så här mycket biljetten kostar. Jag tittade mig runt och pekade på bussen: For what? For this?

Därefter fick jag så snällt kliva av bussen igen för att ge plats åt mer bemedlade resenärer. Men vem behöver buss en morgon som denna...

Läs även andra bloggares åsikter om Marocko, minnen, sol, känsla, ingenting, tidsmaskin

Jag har fått en ny craving. Jazz. Den kanske inte är ny, men den har intensifierats. Den har bitit sig fast i hjärtat med full kraft. Jag har också blivit en jazzhoppa.

Och mycket vill ha mer. Nu vet jag hur mycket mer. Ska jag satsa den här gången? Så där satsa allt och riskera att bli ratad? För nu står jag inför den möjligheten. Samtidigt som jag har måsten i mitt liv som håller på att sabba allt. Nu snackar vi inte måsten som att laga mat och tvätta, vi snackar riktiga måsten.

Förutom det dilemmat behöver jag en koreografi och en låt som sitter i kroppen. På mindre än två dar.

Det kanske kommer fler tåg. Jag står åter kvar på perrongen med ett hårt tag om min resväska. Jag och resväskan. Vi har blivit vana vid varann. Men vi kommer oftast inte så långt.

Vill jag det här? Jag kan inte ens bestämma mig för det. Är det rädsla eller ovilja som håller mig borta från tåget? Jag kan aldrig riktigt utröna det.

Var passerar mitt tåg?




Läs även andra bloggares åsikter om rädsla, jazz, all in, audition, hjärta

Mina tankar sjunker allt djupare ner i hålor där de inte brukar rumstera. Jag undrar om det är någon sjukdom på gång. Tröttheten ligger som en dimma över mitt medvetande.

Och ute skiner solen.

Jag förstår varför människor får vårdepressioner. Vi nordbor är så ovana vid ljuset att det stressar oss, ger oss ingen ro. Det är som en mental vakenhet och medvetenhet om att vi måste passa på. Nu. Nu. Nu.

Jag hann som tvärast tänka på sommaren, när jag står där på altanen på landet med min kaffekopp i handen, mitt i semestern. Det är ljuvt och vackert. Allt är underbart. Och jag tänker: snart är det vinter igen. Tänk att jag aldrig kan vara nöjd. Jag måste alltid se ett slut på allt.

Vart tog nuet vägen?

Läs även andra bloggares åsikter om nuet, depression, trötthet, tankar, väntan, längtan

Staden gör mig ibland ledsen och besviken. Idag såg jag en man som skulle kunnat vara en kollega eller en gammal lärare från grundskolan. Mannen stod och sålde Situation Stockholm. Hur har staden låtit honom hamna så snett?

I staden möter jag förödelsen dagligen, människor blir påkörda på gatan, insprugna i av en annan stressad människa som inte orkar vända sig om och be om ursäkt, människor kastar sitt skräp rakt ner på asfalten som har trängt undan blommorna, duvorna äter gamla pommes som blivit liggande, småbarnsföräldrar stressar för att hinna till dagis i tid för att barnet inte ska behöva vara där onödigt länge.

När jag ser bilköerna på morgnarna undrar jag vad det är som får folk att stanna. Viljan att bo i hus är så stor att de flyttar ut från stan. Men viljan att vara nära staden gör det ok att spendera en timme i avgasköerna varje dag. Jag förstår det bara inte.

Jag träffade någon som valt nytt. Tagit sitt pick och lämnat Söder för att bosätta sig på landsbygden, längst ner i landet. Tänkt nytt, helt nytt. Hon pendlar nu en halvtimme till jobbet, utan bilkö, hon vet exakt hur lång tid det tar till jobbet varje dag. Och varje dag kommer hon hem i tid och kan gå ut och känna gräset kittla under fötterna.

Jag tror det där är jag. Jag är bara kvar av gammal vana. Jag orkar inte se förödelsen för den gör mig ledsen. Jag tar inte in mer, så jag stänger av. För att orka. Annars skulle jag inte stå ut en dag till. Jag lever och andas Stockholm, men en dag känner jag mig klar med det här. Och då sticker jag.

Jag undrar bara när.

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm, förödelse, lantliv, längtan, emigrant

Jag har börjat lyssna på Dirty dancing. Vilken nostalgitripp!! Det är mellanstiadiet och party med dans och svarta madam och andra lekar.

Jag minns känslan precis när jag lyssnar på The time of my life och Be my baby. Jag minns hur chipsen smakade och jag minns hur tomt det kändes när partyt var slut.

Detta soundtrack rymmer en hel del.

Läs även andra bloggares åsikter om dirty dancing, nostalgi, musik, mellanstadiet, känsla

Idag har jag varit japan.





Läs även andra bloggares åsikter om japan, vår, körsbärsträd, blomma, foton

Jag hade en tanke på bussen om att jag skulle passa på att göra en större investering nu när jag fortfarande har pengar kvar den här månaden. Liksom passa på medan jag kan. Sen kom jag bort ifrån tanken och kan inte för mitt liv minnas vad det var jag skulle investera i. Helt utraderat. Var den ens verklig?

Igår höll jag på att glömma stiga av bussen för att jag var så djupt försjunken i mina tankar.

Det är något med huvudet. Ingenting har någonsin varit så nära ett svar.


Eller håller jag bara på att förlora förståndet.

Läs även andra bloggares åsikter om tankar, försjunken, förvirrad, förstånd, förlust

När jag pratar med människor om språkvård och språkutveckling är det första intresserade personer säger: "ja, är det inte fruktansvärt att folk skriver hur som helst nu för tiden. Och de säger större än dig istället för större än du - som det ju heter". Och jag får alltid snabbt bekänna färg. För jag håller förstås inte med. Bara för att vi alltid sagt på ett vis betyder inte det att vi ska fortsätta göra det i alla tider. Språket måste få utvecklas. Fredrik Lindström skrev om det i sensaste numret av Språktidningen.

Vi skriver exempelvs Sverige och uttalar det ganska ologiskt enligt stavningen. Inte särskilt praktiskt och jag tror att stavningen kommer att förändras. Så som all förändring sker stegvis. Den historiska orsaken till stavningen är naturligtvis att det kommer från Svea Rike. Det säger vi inte längre, vi har förenklat och till slut utvecklat till Sverige.

Om vi slutar med dessa små förändringar visar det på att vi inte längre vårdar vårt språk. Ständig utveckling är vård för mig. Men ofta lever vi kvar i vad vi lärde oss i skolan. Det är det rätta för all framtid. Allt annat är förkastligt och får skyllas på vårdslösa ungdomar. De är vårdslösa med vårt språk.

För mig är språket ett sätt att kommunicera. Att vi förstår varandra är det viktigaste. Det är klart att vi vill göra det enklast möjligt för oss. Tänk bara på sms-språk med alla förkortningar. Vem orkar skriva långa uppsatser med källhänvisningar i ett sms?

Jag önskar att fler ville se språket som något som lever - för att vi använder det. Språkpolis behöver inte betyda bevara i nuvarande skick, utan tvärtom förbättra, förenkla och - utveckla.

Så vårt dagliga språk giv oss idag och förlåt oss våra kommunikationsmissar. Så som och vi förlåta dom oss språkförbistrat har.

Hitta på ett nytt ord idag!

Läs även andra bloggares åsikter om språkvård, utveckling, språkpolis, språkvåld, språkfeber

Igår hände något oväntat. Det var länge sen jag såg Sex and the city. Carrie träffade sin gamla kärlek Aidan på stan, han med sin bebis på magen. Och det kom tårar. Ganska många.

Jag har sett avsnittet många gånger och detta har aldrig hänt. Jag blev förvånad själv.

Läs även andra bloggares åsikter om sex & the city, tårar, carrie, förvåning

Livsval. Man gör dem hela tiden. Ändå kan jag ibland känna att jag gör för få.

De senaste dagarna har jag träffat på fler människor som är på väg eller som har lämnat stan för ett lugnare liv på landet. Och jag blir så avundsjuk. Jag tror att jag hör hemma bland susande träd och fågelkvitter. I alla fall känns det ofta så. Jag behöver en annan hjärtrytm. Med uppkoppling förstås.

Samtidigt som jag känner att jag behöver sätta mig ner och välja mer aktivt, tror jag att jag oftast följer mitt hjärta. Jag tänker "jag vill" och sen gör jag det. Jag känner mig aldrig klar, jag strävar framåt mot nya tag. Inget känns någonsin klart, allt är i utvecklingsfas 1.

Igår kom ett beslut från någon annan. Det gick väldigt fort att få det beslutet och jag oroade mig över den höga hastigheten innan jag hann läsa det. Snabba beslut betyder oftast nej. Igår betydde det ja. Det var kanske inte avgörande för mina framtida planer, men det var ändå lugnande. Det betyder fortfarande att jag tror mig vara på rätt väg. Ett steg på vägen är avcheckat. Just cruisin´.

Ändå har jag en inre stress som betyder att det går för långsamt. Något går för långsamt. Jag hinner inte få någon ro på kvällarna för att väntan och längtan gör mig galen. Och jag kan inte göra något åt det. Mer än att vänta.

Läs även andra bloggares åsikter om längtan, väntan, livsval, landsbygdsbo, beslut, följa hjärtat

Idag fyller jag 1 år som hårt förvärvsarbetande på jobbet. Det ska jag fira genom att inte gå dit. Heldag på annat håll.

För ett år sen började jag få helt nya rutiner i mitt liv. Så här med lite distans inser jag att det funkar bra också. Jag känner mig inte lika stressad över alla punkter i tillvaron längre. Dans, blogg, matlagning, brödbak och - jag höll på glömma - jobb har alla sina platser och får sin beskärda del av min tid. Och det går bra.

För ett år sen skrev jag detta innan arbetsdagen och detta efter. Det som gladde mig mest när jag läste det var att mina läsare fortfarande hänger med efter ett år. Får se vad jag skriver om ännu ett år på jobbet..?

Läs även andra bloggares åsikter om årsdag, jobb, förvärvsarbete, rutiner

Vissa dagar har det. Den här dagen hade det. Utan att jag märkte det själv kom och gick ögonblicket. Ingen annan märkte det heller. Men det var där. Och det fyllde mig med positiv energi. Till bredden.

Så lite det krävs för att fylla mig med positiv energi. Och så bra allt blir när jag är fylld med den. I kombination med god sömn kan en dag bli hur stor som helst.

Ja, vissa dagar har det. Jag önskar att de kom oftare bara.

Jag behöver mer positiv energi. Oftare. Mer.

Läs även andra bloggares åsikter om positiv energi, glad, det, ögonblick

Vår korridor är ett sammelsurium av telefonsignaler. Varför ger sig inte folk efter en ringning utan fortsätter in absurdum. Jag räknar till 10 minuter som en telefons ringsignal ekat genom korridoren nu. Inblandat i det finns inslag av mobilsignaler från olika med allt från positiv, till rocklåtar och någon slags klasiska stråkar.

Märk väl att det inte är ett landskap jag sitter i. Där finns normalt sett ett törre tänk runt ljud. Här bryr sig ingen, allt ekar fritt.

Är det en sund arbetsmiljö?

Läs även andra bloggares åsikter om ringsignaler, telefon, arbetsmiljö, jag blir galen

Det är ungefär en månad kvar på dansterminen och jag börjar redan känna av abstinensen.

Därför har jag förstås sett ut en fin sommrakurs som jag ska gå. I sommar ska jag för första gången sätta min fot på balettakademien. Det känns stort och omvälvande. Nästan som att ta dansen till en ny nivå. Bokstavligt. Dans på Östermalm istället för på Söder.

Två veckors intensivt jazzande ska nog göra arbetslivet lite lättare även under sommartid. Man kan ju inte ta semester hela sommaren. Tyvärr.

Läs även andra bloggares åsikter om dans, jazz, sommarkurs, intensivt, balettakademien

När man är trött och huvudet känn som bomull kanske man tror att man ska komma hem och lägga sig i soffan och tänka på hur skönt man ska sova inatt.

Eller också kan man ställa sig och laga en fantastiskt fänkålssoppa med avocado- och räksnittar till.

Jag föredrar det senare, varje gång. Vad vore livet utan mat? Än en gång tackar jag Niklas för maten. Jag önskar bara att han kunde komma hit och laga den också.

Nu ska jag lyssna på Missy Higgins och bara ta det lugnt. En stund i alla fall. Jag tror på att gasa sig igenom sömnstörningar.

Läs även andra bloggares åsikter om fänkålssoppa, trötthet, bomull, avocado, räkor, Niklas, en egen butler

Lussevaka har man ju hört talas om, uppesittarkväll likaså. Men vad har det med den 14 april och mig att göra.

Jag trodde att jag slutat vaka, men tydligen var det en felaktig uppfattning.

Bättre lycka nästa gång.

Läs även andra bloggares åsikter om vaka, trött måndag, sömnproblem

Igår antogs utmaningen jag utfäste för en tid sedan. Ett nytt rekord har också satts. Vinnaren är Leopardia som igår skrev 13 kommentarer på en halvtimme.

Jag är mållös. Leopardia verkar däremot ha nått ett mål.

Läs även andra bloggares åsikter om rekord, mållös, utmaning, kommentarer

Inte så sällan tänker jag på konst som konstigt. Av flera anledningar. Hade konst blivit uppskattad om en vem-som-helst gjort den. Antagligen inte. Jag tänker ofta på det som kejsarens nya kläder. Om de säger att det här är bra så är det det. Gränsen för om konst verkligen går hem tror jag ofta är hårfin.

Jag var och såg Cullberg-baletten igår. Det var just konstigt, fantastiskt, roligt, inspirerande och hänförande. Jag fattade ingenting men njöt av dansen. Och humorn. En pappkartong kan vara nog så underhållande. Jag satt och väntade på galna piruetter eftersom jag tränat frenetiskt på dem just igår. Jag ville se någon sätta dem perfekt. Så där som jag kan sätta två perfekt på en bra dag när jag har fokus på rätt saker.

Efter en stund kom de, två på raken efter en attityd. Jag missade det nästan. Det gick så fort.

Jag måste dansa mer, jäklar vilka grejer man kan göra med kroppen. Dessutom måste jag se mer dans. Jag planerar redan inför mitt nästa möte.



Bild: dansenshus.se

Läs även andra bloggares åsikter om culberg, dans, balett, konstigt, humor, glädje, piruetter

Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥

Sa jag det eller, att jag ska se balett ikväll. ♥

Läs även andra bloggares åsikter om Jag ska se balett ikväll

Jag har fått nog av att hosta mig igenom nätterna. Men det finns en torr fläck i halsen som skaver och den gör att jag måste hosta.

Jag gissar att min nässpray är en bov i dramat förutom den här lightförkkylningen som vägrar att släppa taget om mig. Men vad ska jag göra, det är pollentider. Utan nässpray blir jag en snorbomb!

En hostfri natt, är det för mycket att begära eller?

Läs även andra bloggares åsikter om pollen, förkylning, hosta, torra fläckar

Jag undrar när man blir vuxen?

Kan det vara när man börjar kalla kompisarna för väninnor? Det låter i alla fall vuxet.

Läs även andra bloggares åsikter om väninnor, vuxen, kompisar, ord

För länge sen blev jag utmanad till att berätta sanningar om mig själv. Jag kanske var lite feg då, eller också ville jag skriva "rätt" saker. Jag har en gnutta mer bloggmod nu tror jag. Så här kommer nåra sanningar om mig.

♥ Jag är lärig. Lär mig nya saker snabbt, framför allt nya system och rutiner. När det gäller exempelvis koreografier kanske jag kräver lite mer, jag måste främst sätta rörelsemönster och väntar med detaljerna. 

♥ Jag kan lite om mycket. Sätt ett instrument i handen på mig och jag kommer att spela en trudelutt för dig. Folk kommer att bli imponerade över hur snabbt jag lärt mig. Men jag har inte tålamod att bli riktigt bra. Det ska gå fort, jag gillar inte att behöva vänta.

♥ Jag är bra på att apa efter. Härma ljud, dialekter, röster, kroppsspråk. I gymnasiet tyckte folk jag skulle göra ett jobb av det. Jag är hur som helst fortfarande bra på det.

♥ Jag har riktigt bra minne. Nu snackar vi långtidsminne/muskelminne. Jag minns fortfarande att spela låtar jag spelade på piano i gymnasiet fast jag knappt rört pianot sedan dess. Fingrarna rör sig över tangenterna utan att jag behöver tänka när jag väl sitter där. Dessutom minns jag fortfarande koreografier sedan min tid som drillflicka - det är så där en 15 år sen. De säger att en elefant aldrig glömmer. Jag kanske är en elefant ändå.

♥ Jag är en extremt trogen person när jag hittar rätt. Det kan gälla allt möjligt - märken, tidningar, personer. Hittar jag något som funkar för mig, ett märke, så kör jag på det. Vet inte hur många par Adidasskor som passerat genom min ägo. Jag läser gärna DN på morgonen och väntar ständigt på nya bra erbjudanden från dem. När jag faller för en person och får och tar fullt förtroende från den så står jag den bi i alla lägen. Sen är det kanske inte alltid snabbt gjort att hamna där. Blir jag väl bemött av vad det än må gälla eller om jag hittar något som funkar för mig så kan jag vara fast för livet.

♥ Jag gillar inte beroenden. Beroenden skapar osjälvständighet. Ibland är man beroende av andra för att saker ska hända, och det skapar stress och irritation hos mig. Jag kan själv, och får helst saker att hända själv.

♥ Jag är tyvärr allt för dålig på att säga nej i många sammanhang.

Det var dagens sanningar. Eller cv kanske.

Kom ihåg att jag minns allt.

Läs även andra bloggares åsikter om sanningar, minne, tålamod, öliv, trogenhet, lättlärd

Jag har ju ägnat en del tid på nätförsäljning. Jag har gjort min andra försäljning.

Ett par adidas - check - såld till damen med de blå blå ögonen.
Ett par jeans från Gul & Blå - check - sålda på Tradera faktiskt (jag kanske är modebloggare ändå...).

Det känns lite skönt. Gör jag vinster? Icke. Inte i närheten, och normalt sett är det kläder jag aldrig ens använt men köpt dyrt. Det känns ändå bättre att bli av med dem så att jag slipper se och påminnas om mitt dåliga köp.

Så. Nu - nästa försäljningsförsök.

Läs även andra bloggares åsikter om försäljning, kläder, dåliga köp, förlust, glad ändå

Jag fick pepp på jazzfunken igår. Bra pepp, mycket pepp. Sånt jag vet och känner själv. Men det känns skönt att höra det ibland, så jag vet att det inte är en illusion. Jag fick ros och jag fick pet - pet är bra för det betyder att man syns och att det finns mer potential. Pepp känns bra.

Jag har blivit bättre under de här tre åren jag har hållit på nu. Det finns så mycket dans i min kropp som måste få komma ut. Därför dansar jag nästan hela tiden, hemma, på jobbet, nästan på stan. Det känns fånigt, men det är svårt att stå still. Dessutom tror jag att varje litet steg hjälper, gör mig bättre, för mig framåt.

Tydligen. För andra ser det.

Vad ska jag göra av all dans? Och hur ska jag få utlopp för allt som finns där inne? Det känns inte som att tiden räcker till! Jag vill bara ha mer.

Läs även andra bloggares åsikter om dans, jazz, pepp, utlopp, energi, passion

Bilder är bara platta och bleka metaforer av sanningen. Det vet vi. Men allt för ofta inser jag hur sant det är.

Det räcker att gå in i fotogalleriet på jobbet och kolla upp hur någon ser ut. Det ger en bild, en kontur av en person. Vad den bilden än säger så är det sällan sanningen. Glimten i ögat är svår att fånga, humorn, värmen, glädjen, ironierna, schatteringar av personligheten.

Jag inser att det gäller även bilder som man har av exempelvis bloggare. Men jag tycker att det skrivna ordet tillför den där glimten i ögat, humorn och värmen. Den går att utläsa.

Men tänk de som man ser en bild av men aldrig får en chans att möta närmare. De är fortfarande bara den där platta, gråa figuren på bilden.

Jag blir inte förälskad i bilder. Däremot kan jag bli det i röster, intelligens, kunskap, engagemang.

En bild kanske säger mer än tusen ord. Men den säger inget om personen bakom.



Läs även andra bloggares åsikter om bilder, kärlek, yta, personlighet, humor

Morgonen har inletts med frukokst på Berghs med Bling och en hel story om storytelling.

Så här sitter jag nu och tänker, på min egen story och på vad jag skulle vilja berätta. Bloggen är ju ett ultimat forum för att skapa och underhålla en story om mig.

Framför allt så ger mig dessa små morgonseminarier en skjuts i mina karriärtankar. Saker jag vill göra, kompetenser jag har som jag vill ska få större utrymme.

Jag vill så mycket, men kan inte riktigt specificera mig. Jag kan så mycket men kan inte riktigt få utlopp för det.

Det gör mig glad, samtidigt som jag vill skrika. Ett vårskrik kanske det får bli. Sen, när snön har smält.

Läs även andra bloggares åsikter om storytelling, frukost, karriär, retorik, jobb, seminarier, vårskrik

Jag tycker att det känns trist och lite fattigt med alla svenskar som går runt och försöker prata brittiska eller amerikanska.

Idag satt jag och lyssnade på en kille som pratade engelska i en timme. Och jag njöt. Han hade en så där riktigt skön engelska som inte var svengelska, men som gjorde att man hörde att han var svensk. Det var inte en brittisk eller amerikansk accent. Och han hade bra flyt i språket och ett jäkla tempo eftersom han antagligen inte behövde anstränga sig för att det skulle låta perfekt.

Och det är ju helt riktigt. Jag uppskattar även spansk eller italiensk eller japansk eller indisk brytning för dem som pratar de språken. Varför ser många svenskar det som en sån prestigeförlust att bryta på svenska?

Några repliker mannen men den sköna engelskan fick var på "tillgjord" amerikansk eller brittisk accent. Och de stakade sig och det gick långsamt, antagligen för att de fokade så på uttalet. Och där satt jag och såg ner på dem. Pamparna. De var med största sannolikhet nöjda med sina uttal.

Ett annat exempel på någon som har skön engelska är exempelvis Anna Ternheim som också har någon form av brytning i sina låtar. Det tycker jag kan få vara en vägledare.

Jag tror och hoppas att det är en förändring på gång inom engelskan. Jag ska själv sätta mig och träna på snygg engelska. Jäklar vilket tempo jag hoppas på att komma upp i.

Var stolta svenskar för fasen! Exotisch är vad det är!

Läs även andra bloggares åsikter om accent, stolt svensk, uttal, språk, britt, amerikan

Igår kom jag att fundera på vilken intelligent organism som ligger bakom vår jord. Alltså den är så fullkomligt planerad, in i minsta detalj. Någons död en annans bröd, är ledmärket. Det totala kretsloppet. Skulle det ens gå att återskapa?

När jag försvinner in i dessa tankar kan jag nästan bli galen. Det är som att fundera över var universum slutar. Våra hjärnor räcker liksom inte till. Det krävs något mer för att förstå. Hur mycket är det egentligen som vi inte förstår? Ju mer man funderar, desto mer inser man att det är.

När jag såg Horton (elefanten som jag tjatat om en del) kom jag att fundera ännu mer över det. Vem som kikar ner på vår lilla kula och undrar om det lever någon här. Vårt solsystem kanske bara är en del av någons akvarium.

Det är sånt jag går och funderar på. Man kan bli knäckt för mindre.



Läs även andra bloggares åsikter om universum, kretslopp, fullkomlighet, knäcken

Som hårt förvärsarbetande shoppoholic är det ibland lite svårt att hinna med att äta i tid. Idag kom jag hem vid sju och körde igång med en lasagne. Det finns en anledning till att man så sällan gör lasagne i veckorna. Det tar tid!

Men det var det värt. Världens genom tiderna godaste bechamelsås, min första vegetariska lasagne och en helt köttfri dag. Det tackar jag nog ändå Niklas för.

Dessutom var jag tvungen att ha vitt vin i bechamelsåsen, och då passade jag på att få ett halvt glas till maten, när jag nu ändå öppnat flaskan. Bara lite lagom svalt så där. Det var perfekt.

Nu ska jag gå och kika ner i shoppingpåsarna. Mätt och belåten ska jag se vad jag egentligen fick med mig i hungerstormen. En del kan kanske tycka att jag är lite enkeltspårig i mina klädval. Jag ser det som att jag vet precis jad jag vill. Vad jag fick med mig? Gissa! (Ja, jag skäms!! Men shopping ingick inte i miljötestet jag gjorde...).

Läs även andra bloggares åsikter om shopping, vegetarian, hunger, förvärvsarbetande, bechamelsås

Varje gång som mitt Defenderprogram på datorn kommer upp och vill att jag ska söka igenom datorn tänker jag att jag genom att klicka "kör" hjälper till att uppdatera ett befintligt Spyware. Det har lyckats installera sig och det är jag som underhåller det, ser till att serva den som ser mig med information, självmant.

Men ändå fortsätter jag. Någon har verkligen lyckats...

Försvara mig!



Läs även andra bloggares åsikter om spyware, defender, uppdatering, självförsörjande

Det finns så många människor där ute som är opedagogiska, men som ändå hamnar i situationer där de skulle behöva en gnutta pedagogik.

Utan insikt står de där och försöker överföra eller förmedla någon form av kunskap, helt utan resultat.

Det värsta är när man råkar ut för dem, är fast i deras oskarpa klor. Det finns så många sådana situationer, i jobbet och utanför. Jag skulle bara vilja ruska om dem och be dem ta sig samman. Så svårt kan det ändå inte vara när det är ett ämne man behärskar, som en eget jobb exempelvis.

Ibland tror jag att det bara är ren ovilja. De vill inte att någon annan ska kunna, i rädsla över att man ska passera deras kunskapsnivå.

Så irriterande.

Läs även andra bloggares åsikter om pedagogik, kunskapsöverföring, irritation, arbetssituation

Jag funderar som bekant en del på den klimatpåverkan människan gör. Efter att ha gjort det här testet så kände jag att det finns en del att göra. Jag åker ju nästan aldrig bil och har flugit väldigt lite senaste åren, försöker spara el hemma och såna småsaker. Men ändå förbrukar jag nästan i klass med medelsvensken. Så vad göra?

Jag ska börja äta mer vegetariskt, byta el och jag borde börja cykla igen. För kollektivt åker jag en del buss. Där känner jag mig inte som en bov - så länge jag inte kör bil dagarna i ända.

För jag känner att jag tänker på klimatpåverkan i de flesta lägen. Och ändå räcker det inte till. På långa vägar.

Så ikväll blir det citronpasta och imorgon aubergine- och zucchinilasagne á la Niklas.

Det är dags att lägga in en högre växel.

Läs även andra bloggares åsikter om klimatpåverkan, vegetariskt, medvetande, mat

Köksmor är klar. Och det är 6 minuter kvar. Aaaah.

Läs även andra bloggares åsikter om klar, husmor, gäster

Jag hade någon form av rekord på bloggen igår. En tjej lämnade inte mindre än nio kommentarer på en halvtimme. Bläddrade sig igenom mina miljöinlägg.

Sånt är kul. Någon som vill försöka sig på att bräcka det rekordet?

Läs även andra bloggares åsikter om rekord, miljö och jag, kommentarer, blogg

Frågor, frågor.

Igår tittade jag på Fredrik Lindström och hans gäst Lena Gemzöe som vecklade in sig i diskussioner om vad en människa är. Traditionellt har man sagt att människan, till skillnad från djuren har förnuftet. Man har sagt det. Främst män alltså. Eftersom de har skapat mycket av världsordningen och vetenskapen. Men man skulle också kunna säga att människan tar hand om sin avkomma och sina äldre. Hon vårdar sin omgivning. Kanske ett mer traditionellt kvinnligt drag.

Vad nu kvinnligt är.

För det är det här när man börjar definiera berepp och olika egenskaper, delar upp dem i manligt och kvinnligt som man är ute på riktigt hal is. Är män och kvinnor olika? Är det verkligen biologiskt? Och om det nu är så att kivnnan är mer omhändertagande till sin natur, varför har man valt att nedvärdera den egenskapen (exempelvis genom dåliga vårdlöner och så vidare). Handlar det också om att kvinnan har bevakat egna domäner, hemmet, omhändertagandet och därför fått det till sitt. Har det inte alls med biologi att göra. Traditionellt fanns det väl inte så mycket andra val för kvinnan än att vara hemma medan hon födde och sedermera tog hand om barnen. Jag menar vissa delar kan mannen faktiskt inte göra, rent biologiskt. Nu för tiden (eller kanske framför tidigare under århundraden) har mannen varit "dålig" på att ta hand om hem och familj, men kvinnan har kanske också bevakat denna domän som en vakthund. Jag ser det fortfarande. Hur kvinnor säger till sin man att göra ditt och datt, städa bättre, klä barnen bättre, ta av dem när det blir varmt. När ska mannen kunna bli bättre på att se själv när de hela tiden blir tillrättavisade?

Och när ska kvinnan få tillträde i de manliga domänerna. Jag menar generellt sett och fullt ut.

Frågan kvarstår: vad är en människa? Inte en kvinna antagligen, eftersom en kvinna är en icke-man. Woman på engelska.

Men vad är å andra sidan en kvinna.

Jag går i cirklar...

Läs även andra bloggares åsikter om fredrik lindström, vad är en människa, kvinna, genus, domäner

Jag blir lite ledsen när jag ska köpa grönsaker just nu. Löken är riktigt dålig, morätterna ser ledsna ut. Jag borde hålla bättre koll på vad som gäller på våren. Sparris, vet jag ju. Fänkål, enligt Niklas (mat) i alla fall.

Men vad mer?

Och vad ska jag ha i min gryta om jag inte hittar någon användbar lök?!

Det kanske finns bra listor för detta. Jag måste ge mig ut och söka.

Läs även andra bloggares åsikter om grönsaker, vårprimörer, ledsamt, halvruttet

Äntligen något vettigt på tv på en torsdag.

Niklas mat är tillbaka. Lite matporr är ju aldrig fel.

Läs även andra bloggares åsikter om matporr, Niklas Mat, svt, torsdag, tv

Mona Seilitz är död läste jag idag. Det känns oerhört oväntat och sorgligt. Jag tyckte hon verkade vara en otroligt skön människa. Klassikern för mig är "Är du inte riktigt fisk?" som gick på Chinateatern sent 80-tal eller tidigt 90-tal. Jag har sett inspelningen minst 100 gånger, kan fortfarande replikerna utantill trots att det är minst 10 år sen sist. Jag gillar att härma hennes olika röstlägen.

Dessutom är det här en epok jag har fruktat, när människor som ligger nära för mig, som var stora när jag var liten, börjar dö av. Det får mig att fundera på en massa saker som jag helst vill undvika.

Vilken är din bästa Mona-klassiker?

Läs även andra bloggares åsikter om Mona Seilitz, död, klassiker, funderingar

Jag tänkte passa på att svara på lite frågor som kommer in hit till bloggen. Det kommer in en del med jämna mellanrum och jag tar mig kanske för sällan tid att svara på dem.

Någon undrar: måne, man eller kvinna?

Jag kan avsöja att månen är varken man eller kvinna. Månen är trendkänslig och därför könsneutral.

Hur många gånger om dagen ska en människa bajsa?

Här känner jag att jag är ute och slirar lite. Men något slags allmängiltigt svar skulle ändå vara två gånger om dagen, det behåller glädjen i magen.

Varför försvinner inte en måne iväg?

Det är helt och hållet mitt gebit. Jag läste astronomi 30 poäng på gymnasiet och kan vid behov räkna ut densiteten hos ett svart hål. Månen håller sig kvar i omlopp runt jorden på grund av jordens dragningskraft. Det är också den som gör att du och jag håller oss kvar och i upprätt position på jorden. Alkohol tar bort jordens dragninskraft då den förtärs av människan.

Högstadiedisco i bilder?

Tyvärr kan jag inte hjälpa till här eftersom jag inte tog så mycket bilder på den tiden. Jag är farmor i sammanhanget, digitalkameran och mobilkameran var ännu inte uppfunna.

Hoppas att du fått svar på just din fråga. Frågor och svar återkommer vid senare tillfälle. Det går bra att fortsätta skicka in frågor. Kanske kan det rent av bli en ny kategori här på bloggen.

Läs även andra bloggares åsikter om frågor och svar

Jag har arbetat upp ett visst teknikhysteri som börjar ta sig in i jobbet nu också.

Jag går in på NetOnNet och hittar massor med saker jag verkligen måste ha. Jag kan plocka hela shoppingkorgen full innan jag besinnar mig.

Nu har jag skapat en massa behov på jobbet också. Och tänkte att jag kunde shoppa för deras räkning också. Det är ju lite roligare när någon annan betalar.

Jag tror det är skatteåterbäringen som gör sig påmind. Den ska antagligen omvandlas till teknik.

Läs även andra bloggares åsikter om teknikgalen, shopping, arbete, skattedeklaration

Stängda dörrar tycks stressa på jobbet.

Vi är omgivna av låsta dörrar, som vi måste passera när vi ska gå någonstans. Och om man håller upp dörren blir folk stressade och börjar jogga för att inte vara till besvär och ta upp ens tid i onödan. Det är ett lustigt fenomen. Särskilt när man får se alla möjliga högt uppsatta småjogga genom korridorerna.

Men värre är det att hitta någon utanför entrén på morgonen. Någon som ska besöka någon där inne, innan receptionen har öppnat. Jag vill helst lämna dem i trappen, men det är elakt. Men vem vet vilka de är, de där utanför entrén. Jag gillar inte att hitta folk där på moronen.

Låsta dörrar skapar stress. Så är det.




Läs även andra bloggares åsikter om dörrar, stress, jogging, låt den rätta komma in

För ett år sen

Var jag nyutexad och sökandes efter det perfekta jobbet. Men ändå levde jag ett ganska gott liv, med dans, brödbak och matlagning som förgyllde dagarna.

För fem år sen

Kom jag fram till att jag skulle börja plugga. Jag hittade min drömutbildning, sökte och kom in. Livet var gött. I väntan på att börja utbildningen hade jag riktigt dålig sömn på grund av ett jobb som var en konstant rullande snöboll.

För tio år sen

Bestämde jag mig för att åka till London med några kompisar. Vi åkte utan att ha bestämt något i förväg. Vi skaffade jobb, lägenhet och nya Londonosiska rutiner. Blev kvar ett år, ett helt galet år som gick ut på att ha så mycket kul som möjligt och vara duktiga svenskar.

För femton år sen

Jag gick jag i sjuan. Jag hade gigantiska Adidas på fötterna och stora munktröjor på överkroppen. Lite som nu faktiskt. Sjuan i övrigt är inte mycket värt att minnas. Alls. Jo, jag var drillflicka i Norrtälje musikkår och höjdpunkterna hette höst- och vårkonsert.

För tjugio år sen

Jag gick i lågstadiet, var duktig i skolan, gillade fröken, lekte i dungen på rasterna, jag var en utomjording som hette Mogg. Fick aldrig några jeans, men hade många par chinos. Stor tofs på huvudet och blonda lockar.

Varför känns allt som idag ungefär. Jag är som när jag var åtta... Utvecklingsprogrammet är nedlagt.

Läs även andra bloggares åsikter om lista, minnen, allt är som det alltid varit

Earth hour i lördags. Jag satt i mörkret en timme och tänkte hemma i lägenheten. Det var väl det man skulle. Eller inte så många andra i Sverige, men i världen i alla fall.

En liten fis i rymden var mitt mörker, min elbesparing. Men jag tänkte på alla fasader och tomma lokaler som står och lyser för fullt dagarna i ända. Och jag tänkte att det ändå inte kunde vara rätt att jag ska sitta i mörkret hela dagarna för miljön skull. Det kan inte vara meningen. Det måste finnas så mycket större tåtar att dra i, som blir större rökpuffar i rymden. Kan vi inte släcka alla fasader och tomma lokaler för gott?

Dagen efter satt jag på bion i en ganska tom lokal och tittade på Horton, den animerade elefanten. Jag kom att tänka på att alla animerade och tecknade filmer utspelar sig i otroligt vackra miljöer. I havet, i öknen, i djungeln eller på isflak. I naturen kort och gott. Sånt vi inte kan se längre får vi drömma oss bort i. Teckna. Hur länge kommer det alls att finnas liknande underbara verkliga miljöer att besöka?

Den tanken ger mig ingen ro.

Läs även andra bloggares åsikter om earth hour, klimatförändringar, energibesparing, mörker, tankar

Jag var otrogen igår. Mitt behov av att blogga drev mig till en annan plats av sajber. En bättre plats? Nå, omväxling förnöjer.

Läs även andra bloggares åsikter om blogga, otrohet, sajber