Stängda dörrar
Vi är omgivna av låsta dörrar, som vi måste passera när vi ska gå någonstans. Och om man håller upp dörren blir folk stressade och börjar jogga för att inte vara till besvär och ta upp ens tid i onödan. Det är ett lustigt fenomen. Särskilt när man får se alla möjliga högt uppsatta småjogga genom korridorerna.
Men värre är det att hitta någon utanför entrén på morgonen. Någon som ska besöka någon där inne, innan receptionen har öppnat. Jag vill helst lämna dem i trappen, men det är elakt. Men vem vet vilka de är, de där utanför entrén. Jag gillar inte att hitta folk där på moronen.
Låsta dörrar skapar stress. Så är det.
Läs även andra bloggares åsikter om dörrar, stress, jogging, låt den rätta komma in
får en flashback från terminator 2 när jag tänker på låsta dörrar. Linda Hamilton som springer mellan dem på psykhuset...Panik!
Nu när du säger det så kan jag faktiskt hålla med om att det stämmer.
Haha, det roligaste är att hålla upp dörren för någon som går en bra bit bort. De tvingas helt enkelt att springa. :) Kul.
Jag vet hur du har det. Här är det låsta dörrar som gäller. Både mellan avdelningar och våningar. Men så har vi ju också Säpo, Sydafrikas ambassad och tingshusets rättegångar här i huset. Lås o bom. Och stress.
Ja, åsså dessa förfärliga passerkort som alla går runt med kring halsen. I det ena fula "nyckelbandet" efter det andra....
Jag tror också att låsta dörrar skapar stress. Det kan nog skapa lite rädsla också, så där att man blir misstänksam mot folk som kommer, och funderar på om de egentligen har behörighet att vistas där.
Fröet: Ännu värre...
Cosmic: Det är klassiskt...
Bling: Och hoppas man inte glömmer passerkortet på morgonen.
Therror: Mmmm... yeah...
Fia: Visst är det så. Man tittar skeptiskt på alla.
