Hannas Plats

Kaffe.

Jag funderar lite på när jag egentligen blev kaffedrickare.

När jag sommarjobbade i färghandeln som tonåring hände det att jag tog en kopp svart på bit (ja, mina kollegor var betydligt äldre) eller om det var fikabröd till. Men det var ganska sällan.

På mitt första riktiga jobb var jag 20. Då lärde jag mig att fika på riktigt. Jag tog en kopp kaffe på varje fika, men drack aldrig vid mitt eget skrivbord eller hemma. Vi hade en kaffemaskin som gjorde löjligt kaffe, helt utan riv. Nybörjarkaffe. Och det funkade för mig.

När jag sedan blev student blev jag tvungen att skaffa mig en egen kaffekokare. Och det gjorde ju att möjligheten att dricka kaffe fanns varje dag. Dessutom gjorde jag ingen skillnad på veckodag och helg. Varje dag var potentiell studiedag. Och jag blev en kaffedrickare på riktigt.

Nu dricker jag kaffe utan att fundera över det. På jobbet har vi så otäckt kaffe att det ibland kan gå en arbetsdag utan att jag dricker en kopp. Och det är då huvudvärken smyger sig på.

Jag antar att det innebär att jag är en missbrukare.

Så var det kaffedags.

Andra bloggar om: kaffe, missbrukare, konstant intag

Det finns en tröstlöshet som hänger över mig just nu. Jag vet vad den beror på och jag känner igen den mycket väl. Jag hade en likadan känsla över mig tidigare i år. Jag vet också vad jag måste göra. Men det är inte bara lätt. Tröstlösheten ligger nära håglösheten och hamnar man där blir det inte precis lättare att göra det jag måste.

Varför ska det vara så svårt för? Särskilt när jag vet precis vad jag vill. Jag är inte en särskilt osäker person även om jag förvisso kan vela när det känns för jobbigt.

Men nu är det ju ganska klart.

Ryck upp mig någon gång då!

Andra bloggar om: tröstlöshet, målmedvetenhet

Jag kände mig otroligt grumpy igår när jag efter timmar i tvättstugan tog mig genom stan och ut på landsbygden. Det var otroligt dåliga tankar som gick genom mitt huvud när jag mötte uppklädda människor på väg ut eller på väg till fest. Själv var jag otroligt sunkig.

Men när jag kom fram till mina måbra-människor så blev jag snabbt på bra humör. Jag behöver någon som avbryter mina negativa trender och tankar. Det krävs otroligt lite egentligen. Lite människor helt enkelt efter att ha suttit och tryckt inne hela dagen utan att ens lyckats dra fram dammsugaren.

Hemmåt fick jag skjuts och vi lyssnade på Duett med Kent i bilen. Det var otroligt länge sen jag hörde den.

Jag fick ett brev
Ett riktigt brev med frimärken 

Det skulle vara kul att få. Någon gång.

Jo, jag fick faktiskt ett i fredags. En inbjudan till ett bröllop. Det är stort! Det tredje i år.

Andra bloggar om: kent, avbryta tankar, grumpy, måbramänniskor

Jag hittade drinkparasoller på Coop idag (ja, jag har faktiskt släpat mig ut...). Tror inte jag sett dem sedan jag var liten.

Av någon anledning hade vi en låda hemma i köket med diverse partyattiraljer. Parasollerna var en av dessa. Jag älskade dem. Små och tekniskt perfekta. Det fanns en funktionalitet på dem. Jag kunde sitta och pilla med dem hur länge som helst.

Men jag minns inte att vi någonsin hade dem i drinkar där hemma.

Jag köpte ett paket. Vet inte när de ska komma till användning.

Men jag blev väl sentimental.

Andra bloggar om: parasoller, drinkar, sentimental

...lite för snabbt just nu. Både i huvudet och i omgivningen.

Konstant yrsel gör att jag knappt kan koncentrera mig på något. Det gör mig dessutom lätt illamående.

Vad är det frågan om?

Andra bloggar om: yrsel, intellektuell stress?

Jag har inte riktigt haft tid att reflektera så mycket på senaste tiden. När jag har varit hemma har jag varit för sänkt in i dimman.

Idag insåg jag att kylen är tommare än tom. Därav gammal yoghurt, som för att fylla ut lite. Utöver det finns kosttillskott, diverse burkar med sylt och soya och ett paket smör. Inget mer. Inget man lever en vecka på. Eller en dag.

Bara att gå och handla.

Efter duschen insåg jag att badrumsskåpet saknar några viktiga ingredienser. Tandkräm. Hårguck. Jag måste ha nytt hårguck. Vad ska man ha till långt hår.

Måste gå och handla.

När jag skulle ta på mig strumpor insåg jag att jag inte har ett enda par kvar. Och i soppåsen ligger flera. Trasiga.

Jag måste ha nya strumpor.

Och vad har jag hittills gjort idag?

Suttit vid datorn.

Och ute regnar det.

Andra bloggar om: måsten, ovilja, lathet

Igår var jag på genrepet till Sound of Music (det är bra att ha en svägerska som sprider genrepsbiljetter runt sig! =). Den funkar, jag var mest imponerad av kulisserna och barnen. De var helt grymma! Dessutom spelades Max av Johan Wahlström och det är ju en kvalitetshöjare.

Jag skulle ha en heldag hemma med städa, tvätta, laga mat-racet. Och läsa ikapp bloggar förstås. Men så la mitt bredband av. Så jag sitter här med Telenor. Som jag svor att aldrig mer... Det går långsamt. 

Jag har lyckats boka upp även denna kväll. Men det var länge sen jag umgicks så det är bra för mig.

Jag längtar efter att tvätta, det var två veckor sen sist! Jag har helt tomt i gardeoben! Gaaah!

Andra bloggar om: blogga ikapp, tvättpanik, sound of music

I en organisation med högt till tak blir diskussionerna ofta många och långa. Så också på konferensen. Vi har verkligen haft tid att riktigt gotta ner oss.

Och jag har ätit, och ätit.

Vid 21.15 orkade vi inte mer. Jag kröp ihop i hotellsängen och somnade direkt. Som jag aldrig brukar göra i andra sängar än i min egen.

Nu ska jag äntligen få ta tag i en massa nya projekt. Ska bara beta av inboxen först.

Och försöka sluta darra. Helt koffeinstinn.

Andra bloggar om: högt i tak, diskussioner

Det har varit lite dålig närvaro på dansen den här veckan. Men min kropp har inte riktigt orkat. Den har känt sig yr. Dessutom har jag haft så få kvällar hemma, och jag behöver nog ha hemmakvällar för att må bra. Me, myself and my blogg. Det är nödvändigt.

Det blir ganska få hemmakvällar framöver också. Mycket konferenser just nu som äter upp min hemmatid. Vet inte riktigt hur jag känner för det. Att umgås med mitt jobb så där mycket. Men det är ingen som frågar, så det är bara att hänga på.

Till såga på allt inser jag att yoghurten jag satte i mig imorse gick ut 16 september. Jag kommer att nojja, även om jag åt av den även igår.

Sen, antenn!

Andra bloggar om: skolk, hemmakväll, jobbumgänge

Jag har gått och nynnat på Foreigner hela eftermiddagen. Typiskt 80-tal. Jag ser Snuten i Hollywood, axelvaddar och tuperat hår framför mig. Mycket neon, mycket värme, mycket glädje. 80-talet var bra! Synth är så stort. Måste ha en synth.

Ändå var jag bara 10 år på 80-talet. Hur kan det ligga mig så varmt om hjärtat?

Say you will, say you wont
Make up your mind tonight
Say you do, say you dont
Wanna be mine


Och alltså, vad gör den i min hjärna idag?

Andra bloggar om: foreigner, 80-tal, synth, musik

... är att smyga iväg med bästa kollegan och dricka gott kaffe. Sätta sig på en parkbänk i den sköna höstluften. Kollegan med en kartong Friggs riskakor i näven. Riskakor på utsidan, After Eight på insidan. Jag tyckte det var en konstig kombination med riskakor till kaffet - och väldigt olikt honom.

Sen kan man sitta där och begrunda sin situation och stundtals bara stanna upp i tystnad och försjunka i tankar. Stirra ut i tomma luften. Stänga ute allt annat, alla som verkar vilja en något.

Det är som balsam för själen. Det funkar. Jag orkar ett tag till.

Kanske skolkar jag från dansen idag också. Min kropp har loggat ut.

Andra bloggar om: tankeverksamhet

Det känns som att jag sitter på vilda musen. Livet går upp och sen sitter jag på botten och harvar plötsligt och undrar, vad var det som hände?

Som en tonåring. Jag vet inte om jag vill vara tonåring längre. Jag fick nog förra gången.

Andra bloggar om: tonårsaktig, bergodalbana, vild mus?

Jag tog time out idag. Skolkar från dansen och köper pizza istället.

Känner att jag behöver det. Kroppen sa det till mig och jag lyssnade.

Nä, ok, den sa inte att den behöver pizza, men den sa att den inte orkar stå med långkok denna dag.

Så det blev promenad hem med kollegan och snart ska jag ringa pizzerian. Hoppas jag orkar släpa mig dit och hämta pizzan sen. Kan det inte bo lite fler kids i mitt hus som man kan muta för såna saker för en mindre penning.

Första gången jag önskar mig kids i huset.

Andra bloggar om: time out, dekadens, nedgång, kids

Jag har en ganska bra dag ändå. Passade till och med på att ta en promenad från mötet på stan genom solskenet. Gick längs vattnet och kände lukten av hav.

Två kollegor har sagt att jag ser ovanligt utvilad och glad ut idag. Det känns som att något har släppt. Är lite osäker på vad bara.

"Så där glad har jag inte sett dig på länge. Du har sett så spänd ut!" sa favvokollegan.

Om jag har lika mycket att göra, vad är det då som är annorlunda.
 
Inställningen.

Andra bloggar om: glad, sol,

Det är dags att bryta mönster, gamla, dåliga, invanda. Det är dags att göra något nytt. Jag ska inte säga att saker går emot mig, för det vore bortskämt sagt. Men de går inte riktigt med mig heller.

Ja, jag har en lägenhet som jag gillar och som jag bott i i evigheter. Jag har ett jobb också, som jag fick när det var som mest eländigt i våras. Men det känns inte som att jag har valt något i mitt liv. Saker har dykt upp som en räddare, en sista utväg. När är det dags för mig att ta kontroll?

Det har hänt få riktigt dåliga saker i mitt vuxna liv, men också få riktigt bra.

Jag står vid ett vägskäl. Jag måste välja. Nej, jag måste inte. Men om något bra ska komma till mig så kanske jag borde.

Kan jag? Hur fan gör man?

Andra bloggar om: ny riktning, kontroll, val, bra saker

Det är ju så sjukt gott med bacon! Min nya last. Eller en gammal kanske, men det känns som att den skulle kunna eskalera.

Andra bloggar om: bacon, bacon, bacon, bacon

Jag mår lite dåligt när jag ser vad de lockar med på Retorikdagen. Göran Perason och Runar Sögaard, är det det bästa vi kan uppbringa i retorikväg? En översittarpropp och en halleluja-själsledare?

Ta fram en vettig person istället. Vir bonus. Det ska vara en vettig person också för att man ska bli en vettig talare. Annars kraschar allt. 

GP skulle inte göra mig till en bättre talare, men så är jag ju retoriker också.

 Andra bloggar om: retorik, översittare

Är det den finska mentaliteten som gör intrång i lekparkerna, eller varför har de annars bilder på båtar som går under?



Rush hour på centralgatan i den typiska finska småstaden en fredageftermiddag.



En vy som andas sommar och barndomsminnen för mig.



Halva stan utgörs av ett gigantiskt torg. Som är helt tomt. Jämt. Lite öststatsmässigt.



Hösten hade kommit lite längre i Nystad.

Jag har i alla fall konstaterat att det är omöjligt att sova på en båt.

Det är något med att man först går i kringelikrokar för att komma fram till hytten. Sen kryper man in i den och släcker. Då ser man inte ens handen framför sig och har ingen uppfattning om man är ovan eller under vatten, om det är dag eller natt.

Därpå känner man hur det gungar och hur båten kränger djupt ner efter varje våg.

Jag kan inte hjälpa det, men Estonia känns inte tillräckligt långt borta. Varje krängning, varje okänt ljud får mig att rycka till. Jag funderar på hur man kommer ur en hytt på en båt som lutar med nästan 90 grader. Svaret är väl att man inte gör det.

Hur snabb är kaptenen på att berätta när något går fel? Svaret är väl att det lätt brukar hinna bli för sent.

Och där ligger jag, klarvaken och väntar på att vi ska ankomma hamn.

Resultatet är att Finlandsvistelsen oftast sker i sömndimma. Man hinner liksom aldrig riktigt tillbaka i fas innan det är dags att åka hem igen.

Andra bloggar om: båfobi, rädsla, Estonia

Bästa med att komma hem:

♥ Man får äta när man själv vill (men jag ska erkänna att jag var hungrig varje gång det ställdes mat på bordet, vilket var ungefär varannan timme)

♥ Man slipper alla hysteriska barn i bollhavet, tillika deras minst lika hysteriska föräldrar - om de är närvarande vill säga (alla barn måste vara skyhöga på socker!)

♥ Jag slipper gå upp klockan 5 på morgonen (däremot kommer jag att sakna eftermiddagssnosen)

♥ Jag får sova i världens skönaste säng!

Sen tycker jag det känns lite ensamt att inte konstant vara omgiven av småpluttar, några vuxna och en och annan gamling. Det är väldigt tomt här hemma.

Andra bloggar om: hemma bäst - eller bra i alla fall

Fördelar med Finland:

♥ Färdiglagad mat
♥ Bastu varje dag
♥ Tax Free shopping (om den sen är så mycket billigare vet jag inte...)
♥ Utveckla min fantastiska finska (eller ett försök att göra den lite mer fantastisk)
♥ Mat hela tiden
♥ Fika mellan varje matintag
♥ Umgänge med Soumen-mummi
♥ Färgglada drinkar på vägen dit och man ids beblanda sig med övriga fartygspassagerare

Finsk tango, here I come.

Andra bloggar om: finland, mormor, på väg

Imorse var jag hos tandis. Jag gillar att gå till tandläkare och få reda på att allt är bra. Jag räds över att jag skulle ha något hål. Det är faktiskt lite av en ständig skräck efter en obehaglig upplevelse för några år sen. Jag vill inte få problem med tänderna!

Idag gick det bra! Inga hål. Men jag fick inget bokmärke. Den här gången heller!! Däremot hade jag 1 krona tillgodo. Och det är ju nästan lika bra!

Tur att det här inte jag jag. Kvalitetsnyheter när de är som bäst.

Andra bloggar om: carola, tandläkare, bokmärke, tandlossning

Jag råkade visst slipa ner plastmataren rejält när jag körde juicepressen igår. Det luktade bränd plast.

Undrar hur mycket av den jag drack?

Är plastdamm farligt?

Andra bloggar om: juice, hälsovådligt, bränd plast

Ett gott skratt förlänger livet, säger de ju.

I mintt fall kan det vara en energiboost som helt ändrar förutsättningarna för dagen. Kollegan ringde igår innan dansen och berättade en underhållande story om min chef. Det var egentligen inte jättekul, men chefen hade fått sig ett gott skratt - och jag fick det också.

Jag hade så mycket energi i kroppen när jag sen gick till dansen. Efter att ha haft en ganska dålig dag.

Jag är honom evigt tacksam, min livräddare!

Andra bloggar om: energi, srkatt, vända dagen, kollega

Jag har en dålig dag.

♥ Efter 2 dagars stirrande på olika powerpointpresentationer har jag nackspärr. Våga vägra powerpoint! Det kan bli en intresseförening jag ska starta.

♥ Dessutom hittade jag hårinpackning i mitt ytteröra. Örat ömmar och är helt varmt. Kan man få infektioner eller frätskador av sånt?!

♥ Känner mig fyrkantig i ögonen av alla powerpintpresentationer som jag nämnde ovan. Våga vägra powerpoint.

♥ Jag känner mig allmänt trött och stressad över allt jag inte hunnit göra under mina två dagar på konferens.

På konferensen hörde jag många kloka ord. Dessa vill jag dela med mig av.

Istället för att lägga energi på att klaga på allt som är dåligt, lägg energi på att göra saker bättre.

Appropå detta inlägg.

Nu ska jag dansa bort trötthet, nackspärr och den allmänna uschligheten.

Claes Ohlsson-katalogen har kommit. Härligt!

Nej, nu var jag helt oallvarlig.

Men när nu så många träd satt livet till för att den ska kunna läggas i min brevlåda får jag väl bläddra i den. Eller lägga den i min att-läsa-hög som sedemera kommer att kastas ogenomläst.

Suck!

Andra bloggar om: onödig reklam kostar träd

Jag satt och tittade på SVT Play igår. På inget särskilt. Bara för att jag kan.

För ett år sen kollade jag en del på SVT Play. Inte hemma förstås eftersom jag hade smalband och dessutom ingen programvara som stödde tv-tiitande på webben. Men där jag var på dagarna kunde jag se SVT Play. Ett bra ställe. Dessutom var jag fortfarande student och levde ett ganska gott liv.

Jag ser till stället från jobbet fortfarande. När jag satt ock tittade på SVT Play igår och såg den fina gröna symbolen var det som att resa i tiden. Jag mindes allt väldigt tydligt, mindes till och med hur stolen kändes att sitta på och hur det luktade på redaktionen.  

Egentligen saknar jag nog inte stället, men jag tänker på det ibland. Och det är mest bra tankar. Ibland springer jag på någon därifrån och det är kul att höra vad som händer där nu för tiden. 

Det var en bra höst förra året!

Andra bloggar om: svt play, minnen, höst

Vem var det egentligen jag satt och stirrade på idag?

  

Urban Bäckström, Svenskt näringsliv?   




Göran Persson, JKL?

Andra bloggar om: urban bäckström, göran person, vem är vem?

Min nyfikenhet vet inga gränser. Därför frågar jag er nu.

Vilka är ni alla som inte lämnar några spår? Jag misstänker att det finns återvändare bland besökarna. Ni utgör en stor del av mina besökare och jag kan ju inte annat än fråga rakt ut.

Vill ni berätta så lyssnar jag gärna.

Andra bloggar om: vilka är ni?

Jag har skrivit dagbok sedan 1992, varje dag. Hela tiden. Jag sitter och läser en gammal från 1999 precis. Jag är 19-20 år och mitt i början till vuxenlivet. Jag mindes knappt hur det var. Jag brukar vara duktig på att censurera mig även i min dagbok, vet ju vad jag inte kommer att vilja läsa om eftersom jag känner mig själv. Men jag har hittat en del av mitt liv när allt pendlade från vackert skört till totalt förfall. Och efter ett år i London kunde jag tillåta mig att bli ganska mammig till och från, tjata mig till hennes närhet och kärlek.

Framför allt har jag skrattat högt åt den totala sarkastiska tonen jag hade. Antaglien helt medveten, men ändå så oskyldig. Jag ser en tillgjort osäker tonåring som känner sig som att hon är med i Seinfeld. Det är sarkasmer och osäkerhet som går att förlöjliga. Som är äkta och skör. Tilläggas bör att jag i högsta grad tog hand om mig själv från det att jag var 15. Jobbade, lagade oftast mat till mig själv och ville inte ha så mycket samröre med mina föräldrar. Det gör att jag blir ännu lyckligare åt de små anfallen av familjelycka som dagboken visar prov på.

Jag tänkte dela med mig av några sekvenser som kan läsas helt separat:

"Så ringer min pappa. Jag undrade varför det stod okänt nummer på presentatören då han ringde. Han sa att det var för att han ringde från Finland så klart. Ja, dumt av mig... Hade ingen aning om att han var i Finland. "Va, har jag inte sagt det. Men jag sa ju att du skulle vattna blommorna!"  "

"Drog hem med en film i väskan "Djävulens advokat". Hyfsad film. När han tog livet av sig efter all olycka jublade jag som det bästa som hänt i fimen."

"Jag sov till 11 imorse. Knappt! Så kom någon in och började vråla i mitt rum. Mamma ch pappa var hemma igen. Härligt!"

"Så gnällde jag lite på mamma om vi inte kunde hitta på något någon gång. Hon blev jätteglad och ville att jag skulle komma på vad. "

"Mamma släpade med mig till allsång i parken. Jag funderade över hur mycket allsång jag skulle behöva uthärda för att få se Ulf Lundell. Det blev en hel del. Och en bit in på det hela insåg jag att det inte var Ulf Lundell vi inväntade och som stod på programmet. Det var nämligen Peter Lundblad (Ta mig till havet-Peter)! Publiken var helt omöjlig att få igång. Peter sa typ: "Ja, vilket drag det är här i Norrtälje. Nästan så att taket lyfter!" Helt ironiskt. Kul!"

"Har jämfört mina tider i år med de förra året och insett att jag springer bra mycket snabbare nu. 37 förra året är 32 i år. Det är ju en extrem förbättring i sånt fall. Undrar vad det beror på. Klockan kanske..."

Jag kan konstatera att mina favoritord under den här tiden var:

♥ extrem
♥ radikal
♥ liksom
♥ typ
♥ fan

Skrattade så hjärtligt igårkväll att jag inte kunde somna sen. Underbart att jag säkrat min tillgång i bra litteratur genom att jag skriver själv. Precis sånt som jag vill läsa =)

Andra bloggar om: dagbok, 1999, sarkasmer, ungdom

Nya Kent-singeln idag.

Ingenting. Sen kom ingenting. Sen kom ingenting.

Sen kom allt.

Andra bloggar om: kent, ingenting, singel

Eh, vem är det som har bytt sirensignal?

De senatse dagarna har jag trott att jag är i NY, för någon av utryckningsfordonen har bytt signal på sina sirener till långa upp- och nedgående fraser.

När hände det här? Och måste man inte säga till om sånt först.

Eller är det någon i grannskapet som pullar mitt ben?

Andra bloggar om: sirener, NY, nyhet

Idag är det officiellt höst. I alla fall på mitt jobb. Arbetstid till 17.

Hej betonghus. Hejdå fritid.

Nine to five, what a way to make a living;
barely getting by, it's all taking and no giving.
They just use your mind, and they never give you
credit; it's enough to drive you crazy, if you let it.

Andra bloggar om: hösttid, nine to five

Jag avundas alla som tar blogghelg hela helgen. Det krävs stort mod och styrka för sånt!



Andra bloggar om: blogg, BA, mod, beroende

Korsord.

Så heter min nya last. Högst verklig, högst IRL, till skillnad från mina andra laster.

I somras hade DN korsord varje dag. Det var underbart! Nu är det mest på helgerna. Men jag kan spendera ganska mycket tid med mitt helgkorsord.

Hur jag nu hinner det, med alla andra tidskrävande laster jag har.

Snart byter jag tidning. Tanken framkallar en del ångest hos mig. Jag har haft DN så länge nu. Jag är vanemänniska, jag vill hitta saker där jag är van att hitta dem.

Hur ska det bli när jag får Svenskan?

Andra bloggar om: korsord, last, tidskrävande

Jag har inte för vana att ta politiska debatter som drivs i mediakarusellen. Men ibland börjar jag ändå undra vad folk håller på med. Jag läste i DN imorse om nya tag mot rondellhunden och karikatyrena. DN valde att publicera bilden på rondellhunden - igen. Och det slår mig med full kraft:

Varför? Varför denna ständiga provokation.

Tryckfrihet i all ära och man ska inte vara tyst och låta sig förtryckas. Men varför provocera fram saker i onödan.

Skulle vi ställa oss på torget och slakta hinduiska heliga kor på löpande band? Knappast. Det skulle bli ramaskri. Och vi har helt enkelt ingen anledning att göra det.

Varför fortsätta göra dessa karikatyrer? Jag kan inte säga att jag tycker att det går hand i hand med tryckfriheten. Bara för att man kan? Att inte göra det tycker inte jag är samma sak som göra avkall på sin tryckfrihet.

Det här kan man inte lagstifta bort och man kan inte säga att man inte får göra karikatyrer. Men jag tycker ändå man kan vädja till människors sunda förnuft. Undvik provocera hela religioner i onödan!

Eller har jag fel?

Andra bloggar om: politik, tryckfrihet, avkall

När jag gick på mellanstadiet var jag väldigt smal. Jag kunde äta vad som helst men gick aldrig upp i vikt. Sanningen är kanske att jag inte precis provade att äta vad som helst, men jag höll knappast igen heller.

Under de tidiga tonåren fick jag ibland höra att människor trodde att jag hade anorexi. En del sa det direkt till mig. Som om inget. Helt ok att påpeka att någon är aldeles för smal. Och att man borde äta mer. Även om man aldrig skulle legitimera att säga till någon som är överviktig att de antagligen äter lite för mycket. Och borde äta mindre. För det är tabu. Men till smala, visst, inga problem.

Jag önskade mig lite mer fett på kroppen, lite mer hull. Jag gissade också att jag skulle må bättre om jag hade lite mer fett. I kroppshyddan bodde lite mer glädje än det gjorde i benmärgen.

För att ge sken av att vara större hade jag stora kläder på mig. Ofta brorsans. Han som var minst 30 cm längre än mig. Resultatet var att jag såg ännu smalare ut. Som att jag drunknade i för stora kläder.

Idag kikade jag runt lite på en webbplats på nätet och läste om att gå upp i vikt. Jag läste vad min ämnesomsättning bör vara, endast baserat på vikt, ålder och kön. Alltså säger den nada utefter genetiska förutsättningar eller träning. Jag kollade upp mitt BMI, som fortfarande är lågt. "Du bör gå upp några kilo för att må bra".

Sedan läste jag vad man kan göra för att gå upp i vikt. Bort med grov bröd och långsamma kolhydrater, fram för vitt socker och pasta. Tränar man inte bör man undvika stora mängder proteiner eftersom det går åt mycket energi att förbränna dem. Fram för alkohol som ser till att minska förbränningen och dessutom innehåller en del kalorier. Fram för oljor, fet fisk och nötter. Också fram för stora mängder mat på kvällskanten eftersom förbränningen är låg på natten.

Allt det där som jag levt efter och som de pratar om i alla hälsosammanhang försvann liksom bort. Rekommendera alkohol känns lite vanskligt. Stora mängder mat på kvällen ska man vä lundvika om man vill sova gott. Och jag undrar hur min mage skulle må om jag började äta bara vitt bröd och en massa socker. För att inte tala om mitt humör, som skulle pendla som en kyrkklocka i ringning.

Samtidigt har jag idag inte probelm med hur mycket jag väger idag. Jag tror inte jag mår dåligt av min vikt. Värre av socker. Jag kan erkänna att jag ibland tycker att jag ser alldeles för tanig ut när jag ser mig själv på bild. Mina armar, axlar och hals ser inte särskilt kraftfulla ut. Mina höfter är inte riktigt kompatibla med mina ben när jag ska köpa byxor.

Men jag har vant mig. Jag tänker inte på det när jag ser mig i spegeln.

Ibland påminns jag när vi av någon anledning diskuterar att någon annan är smal. Det händer att en vän säger att personen inte är så smal som jag. Och jag har inte ens reflekterat över det.

Någonstans under uppväxten slutade jag se folks vikt. Jag ser inte när människor i min närhet gått upp eller ner i vikt, jag reflekterar inte runt människors storlek. När någon omtalar en annan person som "den stora", "den smala" eller liknande kan jag ofta inte alls relatera till det. För det är sällan sånt jag lägger märke till.

Och sånt jag inte vill att folk ska lägga märke till främst hos mig.

Jag hoppas min styrka kommer någon annanstans ifrån än från mina armar.

Andra bloggar om: kroppsstorlek, smal, kostråd

Jag har insett under kvällen att jag måste bli en lite mer kräsen konsument. Har röjt ut diverse flaskor ur kylen. Den värsta gick ut 2004. I say no more...

Men det värsta var inte innehållet, det värsta var att varenda liten flaska hade en plastfnutt på för att det skulle finnas en knäppkork - istället för en hederlig gammal skruvkork. Och plastfnuttarna måste man ju få bort innan man lägger flaskan i glasinsamlingen.

Det krävs en del tid, en kniv man inte är rädd och och en hel del tålamod för att bli av med de jävlarna, kan jag intyga. Jag har nästan skurit fingrarna av mig på kuppen.

Men min kyl är i alla fall härligt tom. Ingen mer mango chutney, fond eller fisksås ska få hamna i min kyl. Någonsin. Igen.

Det är med stor tillfredsställelse jag kommer att gå med flaskorna till återvinningen senare.

Dessutom ska jag skriva ett långt e-brev till vissa tillverkare. Haha!

Andra bloggar om: miljö, glasflaskor med plastfnuttar, energikrävande

Till slut blir tankarna för många och för svåra att reda ut. Många är dåliga tankar och jag vet inte var jag ska stoppa dem.

Jag har en tendens att kunna hålla dem på avstånd, undvika att tänka dem. Sen kommer de i stora sjok och jag får möjlighet att riktigt grotta in mig i dem. Tänka alla tankar fullt ut och det blir inte bra. Det blir aldrig bra.

Sen är frågan bara vilken väg man ska gå? Vart man ska ta de dåliga tankarna. Vilka nya gömställen man ska hitta för dem. Eller om man ska sluta gömma. Plocka fram i ljuset.

Andra bloggar om: dåliga tankar

Jaha, så var det lördag igen. Nu börjas det,: städa, tvätta, handla, laga mat, fixa, dona, inte blogga bort tiden...

Tur att jag sov gott och länge inatt så jag orkar med den här dagen. Längtar nästan till jobbet så jag får lite lugn och ro.

Nä, så illa är det inte alls. Men det är dags att ta tag i lite saker här hemma, helt klart!

Andra bloggar om: husmor fixar och donar, hanna

Jag lagade pannkakor till middag. Lite lyxigt, även om det är riktigt billig mat. Tyvärr hade mormors jordgubbssylt möglat. Blä! Hur är det möjligt med allt det där sockret!? Ja, så det fick bli mammas lingonsylt istället. Med lite grädde på så slank det ner finfint.

Snart dags at tåka till Suomen-mummu och fixa mer sylt. Förhoppningsvis.

Har arbetat vidare lite på chokladasken också.

Och småätit.

Hela dagen.

Allt som kommer i min väg hamnar i min mage.

Ja, matbloggandet fortsätter.

Tur att jag köpt på mig nya popcorn =)

Jag är faktiskt hängig. Då får man äta hela tiden. För att bli frisk.

Jo, det är sant!

Andra bloggar om: småätande, mathysteri, mögel

Ibland känner jag total fokus när jag är på jobbet. Har kommit på mig själv i det modet flera gånger under den senaste veckan. Annars har jag ju tendenser till intellektuell stress (fick jag veta på kursen i arbetsmiljö och rehabilitering som jag var på i veckan), det vill säga svårt att koncentrera mig, svårt att sätta mig att läsa eller skriva något, svårt att fatta beslut. Det är jag.

Men till och från finner jag total fokus. Det är så skönt.

Sen kommer någon inrusande. Hos oss skickar vi inte e-brev. Vi rusar in. Så är man mitt i något är det bara att avbryta. Minst ett par tre, fyra, fem gånger i timmen blir man avbruten av inrusanden. Däremellan är det telefonen, e-posten eller annat som dyker upp.

Plötsligt ligger det ett e-brev i inkorgen, med ett dokument bifogat. Dokumentet har inget namn, det finns ingen text i e-brevet. Är det virus? Jag ska intuitivt förstå vad det är de vill. Antagligen tänker de sig att rusa in lite senare, de skickade detta som förtrupp.

Jag blir så extremt frustrerad. Ingen tycks mig särskilt upptagen. De har tid att stå och snacka, gå och fika på utsatt tid och ta lång lunch. Jag arbetar, skippar fikat, jobbar in lunchen och får extra saker på mitt bord.

"Hos oss hugger alla in när det behövs, så måste det vara på den lilla arbetsplatsen."

Det är två personer som hugger in. Jag är en av dem.

Som får i uppgift att gå och handla presenter, fixa fika, dittelidutta, kopiera, skriva ut, gå på utbildning i kopiatorn (!!). Tacka fan för att jag inte hinner gå och fika någon gång.

De som är minst stressade ombeds aldrig. Idag tog jag initiativet och delegerade. Jag är näst lägst i rang, senast anställd, och jag är bra på att delegera. Paragrafryttaren har inget problem med det. Men varför skyddar bossen de här individerna?

Varför?

Vad är det de förutsätts att inte klara av?!?!

Andra bloggar om: frustration, arbetssituation, hugga i, privilegerade

Jag kan av misstag ha haft på kanel istället för cayennepeppar på min kyckling igår, för matlådan luktar jul. Eller just kanel.

Men det funkade att äta igår, så det ska nog funka idag också.

Nu har jag dessutom arbetat upp ett lager met akutföda på jobbet för tilläfllen då bara ruttna älpplen finns kvar i fruktkorgen. Det är riskakor, en burk barnmat och pumpafrön. Dessutom finns det nog några skorpor någonstans.

Jag ska nog inte behöva gå hungrig idag. Heller.

Andra bloggar om: jullukt, kanel, akutmat

Niklas mat funkar att titta på. Jag kan bli ganska så inspirerad.

Jag måste in på svt.se och kolla upp recept!

Dessutom är jag lätt illamående efter att ha satt i mig halva asken med choklad. Brrr...

Det är mycket matbloggande nu. Man kan tro att jag har något slags beroende. Eller en fixering. Eller att jag vill bli matbloggare.

Andra bloggar om: matbloggande, svt, illamående

Har haft en halvdag med presentationer av företag för några studenter som var på studiebesök hos oss idag. Mycket info, ganska korta pauser och en del sitta på nålar för att få talarna att hålla sina tider. Fördelen med att arra är att man kan smita ifrån ibland i viktiga ärenden, så att man själv får paus i alla fall..

Nu sitter jag här med en hel ask choklad som jag fick från de glada studenterna. 

Funderar på att göra lite kaffe och sedan börja ta mig igenom alla sorterna.

Det här skulle kunna bli en perfekt tv-kväll. Synd bara att det inte är något på tv:n.

Andra bloggar om: event, choklad, lyxa

Behöver ni bli lite peppade idag?

Då föreslår jag ett besök här.

Andra bloggar om: peppning

Jag drömde om våfflor inatt. Och att jag köpte ett nytt våffeljärn - det jag hade som var begagnat och som jag hann använda en gång brann det i i våras.

Hur som helst köpte jag frasvåfflor på påse. Riktigt otäcka var de!

Enda gången jag gjort våfflor gjorde jag dem på riktigt. Det var grädde och mjöl och... ja, grädde i dem.

Fasen vad frasiga och goda de var!

Tills det brann i våffeljärnet och lägenheten blev svart.

Dessutom var Blings tre musketörer med! Och åt våfflor alltså...

Vad betyder det här?

Andra bloggar om: våfflor, drömtydan, musketörer

Dagens favoritsnarr är pumpafrön och torkad frukt. Och det får man äta varje dag. Är till och med nyttigt. Mycket zink i pumpafröna.

Den senaste tiden har jag shejpat upp mig på matlådefronten. Har blivit lite bättre på att ta med mig mat till jobbet och det känns bra.

Och när man har världens gulligaste kollega (hör och häpna - Paragrafryttaren) så får man ändå mörk choklad efter maten. Han gillar inte mörk choklad och tar alltid med sig efterrättsbiten från favvolunchhaket till mig. Han försöker tigga till sig allas chokladbit för att göra mig glad. Har man stans bästa kollegor så har man!

Jag samlar chokladbitarna på hög. Vet aldrig när man kan behöva muntra upp sig lite. Eller någon annan för den delen. Man kanske får fler besök på rummet och man bjuder sina besökare på choklad?

Andra bloggar om: pumpafrön, chokladlager, torkad frukt

Igår kände jag hur det börjar torka ihop i halsen. Det känns nästan som att luftrörsväggarna liksom klibbar igen ibland. Trots massivt intag av vatten. Det brukar vara ett säkert tecken på förkylning.

Inte nu!

Eller sen heller för den delen. Det går bara inte.

Andra bloggar om: förkylning

Läste i tidningen om en cyklist som blivit överkörd av en släpkärra som lossnat från en bil (va faan!). Hon hade slungats med cykeln över släpet och sedan över ett räcke och ner på ett tågspår. Där hade tåget just kommit.

Hon överlevde genom att hålla sig fast i räcket.

Hur många änglar har hon på sin sida?

Men jag blir inte så sugen på att cykla i Stockholm. Det är alldeles för många faror som lurar. Precis som över allt annars. Men man är så totalt utelämnad bland både bilar, bussar, släpkärror och tåg!

Andra bloggar om: cyklande, stockholm, fixa fler cykelbanor, faror

Hade en massa inlägg på gång, men det visade sig förstås att bloggen strulade. Nu orkar jag inte vrida ur dem längre. Nya tag imorgon!

Hade tänkt få en massa saker gjorda eftersom det inte skulle bli något bloggande. Eller ha en härlig tv-kväll. Istället fastnade jag framför ansiktsboken, samtidigt som jag satt och uppdaterade diverse bloggar för att se om jag skulle få tillträde.

Det här börjar kännas allvarligt.

Andra bloggar om: facebook, blogga, fast

Evig kärlek - finns den?

Jag blir väl mer och mer skeptiskt för varje år som går. Och då tänker jag inte alls på mina egna erfarenheter i ämnet, eftersom det vore helt oanvändbar statistik.

Däremot undrar jag hur det står till med folk i min närhet, vuxna, om de fortfarande är kära och känner sig lyckliga tillsammans. Längtar de efter nästa gång de ses och är det första de gör är att pussas när de kommer hem?

Känner de fortfarande att det är kvinnan/mannen i deras liv som de lever med?

Eller nöjer man sig efter ett tag, blir för bekväm för att bryta upp? Nu har vi barn ihop och något slags liv, det vore alldeles för jobbig, även om vi inte precis är lyckliga ihop.

Jag förstår förstås att vardagen infinner sig, men jag vill ändå se att det kan finnas en lycklig vardag, med den enda personen man vill leva med. Den som betyder allt och som man inte kan tänka sig att vara utan.

I så fall tycker jag folk är allt för dåliga på att låta det genomsyra deras liv. För jag upplever att allt för många bara knatar på i någon slags lunk, där jag i alla fall som utomstående inte ser kärleken längre. Bara vanan.

Men jag hoppas de är lyckliga! Egentligen.
Andra bloggar om: evig kärlek, lycka, vardag

Varje gång jag ser min mammas telefonnummer på nummerpresentatören känner jag den där rädslan i kroppen. Det hinner liksom pirra till och tankarna rusar igenom huvudet. Jag vet inte varför det är en så stor betingad reflex jag har, en sån rädsla. Två gånger har jag fått det där obehagliga samtalet de senaste tre åren, det där samtalet som man absolut inte vill ha.

När jag svarar på hennes samtal letar jag i henner röst efter det där som jag inte vill höra. Jag måste höra mig för ordentligt innan jag kan slappna av. Känna att det är lugnt för den här gången.

För två år sen ringde hon en tidig söndagmorgon. Jag hörde att hon lät så där mjuk på rösten som hon gör när det är något jobbigt hon vill berätta. Det var farfar, han hade somnat in. Han var närmare 90 år, hade levt ett rikt liv som man säger, och hunnit bli ganska skröplig på slutet. Varje gång jag hälsade på honom var det som att han tog förväl, samtidigt som han förvissade sig om att jag skulle komma snart igen. Det var den sista vinterdagen det året, som han somnade in, världens bästa farfar. Jag minns det eftersom jag efter samtalet tog en promenad på den gnistrande isen. Det var en vacker vinterdag, och sen kom våren. Farfar väntade på att ta del av att sitt första barnbarns barn, sen orkade han inte längre.

Året innan fick jag det där samtalet som knappt gick fram genom en sprakande telefonlinje. Det där samtalet när mamma berättade att pappa var död. Tre månader tidigare hade han fått diagnosen cancer, och plötsligt var han borta. Det gick snabbt.

Två av de där samtalen i vuxen ålder. Jag kanske är förskonad ändå. För det värsta som skulle kunna hända är ändå att någon annan ringer och det har hänt min mamma något. Jag har tänkt mig att hon ska leva länge. För skulle hon försvinna skulle allt braka ihop. Då skulle jag inte orka mer. Hon är den viktigaste personen i mitt liv.

Just den här gången visade det sig att jag inte hade ett missat samtal från mamma. Det var ett gammalt samtal. Så just idag kanske jag kan vara lugn.

Andra bloggar om: konstant rädsla, telefonsamtal

Så har jag åter gjort en bra facebookdeal. Fick kontakt med gammal vän som jag inte sett på så många år och som jag haft så många somrar tillsammans med. Det känns otroligt kul.

Och hade det inte varit för facebook hade det antagligen inte hänt förrän jag sprungit på henne på stan. Om, menar jag förstås.

För även om det skulle kunna vara möjligt att hitta någon på hitta.se så lyfter man helt enkelt inte bara luren och ringer efter så där en 10 år.

Men facebook gör det möjligt. Det blir liksom okomplicerat. Och det gör mig glad.

Sen har jag hunnit med att ha en och annan dålig erfarenhet från facebook redan också. Men det är en annan sak...

Andra bloggar om: facebook, återknutna vänskapsband

I receptionen luktar det just  nu starkt av USB. Jag får en svag känsla av panik varje gång jag går förbi där.

Vad fasen gör USB här?!

Andra bloggar om: usb, lukt, panik

Igår fick jag en överväldigande känsla av att jag sitter fast i ekorrjhulet. Ny vecka. Jag vet hur den ser ut. Ett evigt skyndande mellan olika platser i tillvaron. Ingen tid för eftertanke eller att andas.

Till råga på allt är det sista veckan med sommartid. Kanske känns som en excess att ha sommartid (sluta 16) till mitten på september, så jag borde vara glad. Men det kommer nog kännas tufft att jobba till 17 varje dag och sedan gå direkt till dansen.

Undrar hur människor som tillägnat sitt liv till sin hobby känner sig?

Det är väl bara att börja springa då, i ekorrhjulet.

Andra bloggar om: ekorrjhul, springa, vardag

Jag märkte inatt att det börjar bli höst på riktigt. Jag hade fönstret öppet och det blev väldigt kallt utanför täcket. Under täcket var det alldeles för varmt, det brukar bli det när jag sover med alkohol i kroppen. Resultatet var att jag kallsvettades. Frös större delen av förmiddagen.

Nu är jag varm igen. Med besked.

På jazzen gjorde vi kullerbyttor så det stod härliga till. Inte min grej. Alls. Det kändes som att jag skulle bryta nacken, jag är så galet stel.

Men till slut har jag fattat principen i alla fall. Det går ändå inte att bortse från att jag känner mig som en valross när jag ålar runt på golvet, eller gör kullerbyttor för den delen.

Jag kommer vara blåslagen imorgon. Och antagligen ha nackspärr.

Andra bloggar om: kullerbyta, stelhet, höst ute

Den här bilden tycker jag sammanfattar hela kvällen faktiskt.

Lite dimmigt.

Men vem bär den blå kavajen?

Andra bloggar om: kavaj, dimma

Ja, vad ska man säga. Det är bara en stor dimma. Vad hände egentligen mellan PapaMac och Bling medan jag somnade till i hörnsoffan.

Och dimman. Vem är det egentligen? Fick han både Fröet och Therror med sig?

Allt är bara dimmigt...

Någon som kan förtydliga detaljerna?

Undrar om man någonsin får veta?

Andra bloggar om: bloggträff, dimma, intriger

Jag har precis börjat läsa Könsbalans av Mian Lodalen och Anna-Klara Bratt. Efter två sidor kände jag hur adrenalinet rusade runt i kroppen, jag hade ena armen i vädret i ren segergest. Det här är precis vad jag behöver!

Jag måste köpa boken och daska den i bordet på Vimsen på jobbet. Allt står där, allt jag behöver klä i ord, det finns där. Mannen är norm i samhället och kvinnan är underordnad i könsmaktsordningen. Det är inga konstigheter. Snarare självklarheter. Men efter att jag alltid får mothugg på dessa självklarheter behöver jag bara få läsa om det svart på vitt.

Jag har hittills slukat några sidor, men blir så galen att jag inte finner ro att fortsätta.

För det allt handlar om är att folk säger att det ena och andra inte alls beror på ojämställdhet. Men det är ju för att vi vant oss vid hur samhället ser ut. Det handlar om att vi inte värderar det manliga och kvinnliga likadant, det ses ner på typiskt kvinnligt.

Folk säger att kvinnor inte alls har sämre lön. Men det har de. Jo, men det beror på att de jobbar mindre. Till viss del kanske. Men efter att man sorterat bort alla undantag så finns bara en sak kvar: olika lön för samma jobb. Det trots att fler kvinnor utbildar sig än män, fler kvinnor tar högre examen än män. Ändå har kvinnor sämre lön.

Förklara det!

Och i min värld handlar det inte om lönen, främst. Men det är en bra måttstock.

Läs boken!



Andra bloggar om: könsbalans, jämställdhet, lika lön, boktips

Jag kom att tänka på en episod i barndomen, när vi var i 10-års åldern och på landet hela somrarna, oavsett väder. Jag och M lekte i ur och skur. Regnade det var det inomhuslekar som gällde. Mycket experimenterande i köket. Bland annat blandade vi drinkar. Nu snackar vi alkoholfritt.

Och vad häller man egentligen i alkoholfria drinkar, det finns inte mycket att välja på i ett kök på landet. Ganska torftigt snarare. Så vi kallade drinken ägglikör.

- Va? Är det ägg i?! utbrister M:s mamma.
- Ägg.... eehm.. nääääee... alltså...

Vet inte om det någonsin blev någon god drink. Jag rekommenderar inte att hälla ägg i mjölk. Det blir ingen bra drink!

Andra bloggar om: drinkar, experiment, barndomsminnen

Idag är den stora dagen här alltså. Dagen B, som i bloggfest.

Jag sov gott inatt fast jag trodde jag skulle känna mig lite stressad. Jag har en tendens att bli omotiverat rädd för att bli vansinnigt sjuk, bryta ett ben, bli påkörd av en bil eller sånt där som man ytterst sällan råkar ut för, precis lagom tills jag ska göra något kul. Som att träffa mina bloggvänner för första gången.

Än så länge har alt gått väl. Men skulle det bli väldigt tyst från mig kan ni väl börja oroa er lite.

Snart ses vi!! =)

Andra bloggar om: bloggträff, sjukdom, benbrott, dagen b

Jag har vart hungrig hela den här dagen. Soppa till lunch var inte min melodi. Hur kunde jag glömma? Sedan dess har jag käkat skorpor på jobbet eftersom fruktkorgen sedan länge är slut.

Har precis käkat middag och rotar just nu igenom skåpen efter mer ätbart. Vad som helst!

Blev sugen på popcorn, hittade till slut påsen (ja, jag poppar i kastrull!), insåg att det har gått ut för ett år sen och överväger nu att kila till Konsum för att inhandla en ny.

Under tiden förlustar jag mig med några överblivna Polly. Jag är ett matmonster idag!

Andra bloggar om: hunger, stödskorpor, popcorn, polly

Jag hade en upplevelse idag. Jag var inte artig utan hård. Mot en okänd. I jobbet. Fy fasen vad bra jag är.

Men jag kan faktiskt inte dela ut saker som ligger i receptionen och skräpar och som inte är mitt, bara för att denna okände person inte har möjlighet att komma dit vid annat tillfälle och han påstår att det är hans privata grej. Hur ska jag veta att det är sant när jag aldrig har hört talas om honom eller att han skulle ha en grej liggandes i receptionen.

Han visade till och med upp sitt leg i syfte att beveka mig.

Jag var obeveklig.

Andra bloggar om: hård, obeveklig, en bra ny sida av mig

Jag hade en dramatisk busstur även imorse. Busschauffören körde så att backspeglarna flög. Jag såg hur den svishade förbi mitt fönster.

Överlag är bussarnas backspeglar något jag är rädd för. Ofta ser jag hur de svishar förbi nära, nära människors huvuden när de står och väntar vid busshållplatsen. Att människor inte lär sig och kliver in lite på trottoaren. Det borde nästan finnas varningsskyltar.

Jag undrar också hur mycket olyckor det händer med dem? Skulle någon få en backspegel i huvudet skulle man åka på rejäl hjärnskakning - om man klarade sig! Det ser alltid väldigt farligt ut och som att de kommer nära folk på busshållsplatsen. Är det en illusion?

Min fobi för backspeglar är i alla fall monumental.

Andra bloggar om: backspeglar, fobi, buss

Jag har blivit utmanad av Anna och grannen. Så här kommer åtta egenheter.

♥ När jag kommer hem från träning funderar jag ut hur jag ska planera in tiden maximalt för att inte förspilla dyrbara sekunder. Det innebär att jag kan bli tvungen att köra igång maten innan jag kissar (även om jag håller på att kissa på mig) för att maten ska bli klar någon minut tidigare. Sedan kan jag hoppas in i duschen efter att jag diskat - eller vad som nu står på listan att göra.

♥ Jag måste tvätta händerna efter att jag vidrört handtaget som hör till skåpet där soporna står, eller efter att jag slängt ut sopor förstås. Kan inte röra vid något förrän händerna är tvättade.

♥ Jag behöver invandar rutiner på morgnarna för att klara av dagen. Jag avundas människor som kan vakna och gå direkt ur sängen till jobbet. Det vore ibland praktiskt att kunna göra det. Jag tror att jag skulle må väldigt dåligt om det blev så en morgon, men vem vet...

♥ Jag har gjort benpress med Susanne Reuter liggandes på mina fötter =)

♥ Jag kan inte ha tjock, långärmad tröja på mig när jag äter för då får jag tix.

♥ Man får inte sitta med jeans i min säng. Jag tycker det är ohygiensiskt.

♥ Jag kan inte vara oartig mot människor, hur konstiga, otrevliga eller påstridiga de än är så måste jag vara artig tillbaka, framför allt i jobbet, men även privat - till och med mot telefonförsäljare. Servicepersonen inom mig...

♥ Jag är jeansfetischist, har väl en sisådär 15-20 par i garderoben.

Nu utmanar jag:

Jazzhoppan
Marina

Jag sitter på möte i tre timmar och det spritter i kroppen på mig för att jag känner mig så totalt onödig där, och jag har så mycket annat att göra. Det är dåligt.

Men så visar det sig att hela konstellationen av människor verkar ha genomskådat Vimsen som den smitare han är. Det är bra. Han börjar skylla på allt han haft  att göra och tittar bedjande mot chefen. Han säger att om han ska fixa det måste han få stänga dörren om sig ett par dagar. Underförstått säger han att han blir störd hela tiden.

Senare på eftermiddagen när han ska börja med sin stora, stora uppgift ropar han in mig vid flera tillfällen för att rådfråga om saker. Och där sitter jag och försöker hinna jobba undan allt jag inte hann med för att jag var tvungen att sitta vid protokollet i tre timmar. Men jag blir ideligen störd.

Fasen vad dagarna går fort. Men det är bra, det betyder att det snart är bloggfest! Jiiihuuu!

Andra bloggar om: genomskådad, vimsande, stress

Imorse hade jag en busschaufför som körde aggressivt. Jag gillar det. Det brukar innebära att man kommer fram snabbt i morgontrafiken. Och det är ju skönt med lite fräckhet så länge man sitter på bussen själv.

Det jobbiga med just den typen av chaufförer är att det är svårt att komma med deras bussar. De hinner liksom stänga dörrarna inna man ens klivit på.

Vid så gott som varje busshållplats kom det några eftersläntrare springande som hann fram till ryggen på dem som stod och väntade. Men då de skulle kliva på stängdes dörren mitt framför näsan på dem. Som straff.

Bussen var på väg att åka, men så ändrade sig chauffören i alla fall och släppte på de stackars löparnna.

Kollektivtrafik är en bra källa till inlägg.

Andra bloggar om: kollektivtrafik, aggressivitet, hinna med bussen

På plats faller saker ibland.

Idag föll jazzfunken på plats. Det är en högre nivå än jag kört tidigare. Så långt är allt klart. Förra veckan fick jag en känsla av ångest när vi körde koreografin.

Men idag mindes jag allt. Jaanis kör ju den stilen. Det går fort, fort fram, veckan därpå kör vi igenom samma sak. Det satte sig idag, och som jag har tänkt på koreografin hela veckan.

Jag blev så lättad. Var lite orolig att hon skulle kasta ut mig annars. På riktigt.

Nu känner jag mig lugn.

Dessutom föll poletten till slut ner i bloggosfären också. Tackar man för. Jag känner mig ytterligt korkad.

Andra bloggar om: på plats, jazzfunk, utkastad, tempo

Under mina många intervjuer med folk i min bransch har jag kommit till en slutsats, inte helt förvånande.

Jag har ett ganska, för att inte säga väl, utvecklat minne. Därför döper jag mina dokument med deras förnamn först istället för det företag de jobbar på. Jag minns dem med deras förnamn. Och jag inser snabbt. Alla i min generation tycks heta Anna som tjej och Johan som kille. Det visar sig alltså att det inte alls är en myt .

Ingen nyhet direkt. Men det gör att jag hela tiden tänker på folk som just Anna eller Johan. Det finns inga andra.

- Vem intervjuade du idag, Hanna.
- Johan och Anna på företag X.

Jag är Anna och Johan med alla i branschen. 

Så Bling, du tycks utgöra ett ganska bra normvärde för dem jag träffar. Hur ser det ut runt omkring dig?

En historisk tillbakablick
I min klass i mellanstadiet fanns det fyra Johan och tre Hanna, men bara en Anna. Tre Hanna! Nu för tiden möter jag ganska sällan folk i min egen ålder som heter Hanna. Lite märkligt.

Andra bloggar om: Anna, Johan, myter, generationsnamn

Svordomar anser jag vara ett nödvändigt ont. Det låter illa, men ibland behövs de bara så mycket.

I min ungdom kan jag nog ha svurit en del. Vi hade ingen kultur hemma som sa att man inte skulle svära. Så jag svor.

Under min studietid umgicks jag med människor som inte svor, så jag slutade också.

Nu säger folk på jobbet att de börjat svära mer för att jag svär. Kan det vara möjligt? Jag vet att jag tagit in mer svordomar i bloggen och i kommenterandet. Men jag ser det som att det liksom är "på skoj" och att det låter lite roligare för "en som egentligen inte svär".

Igår hade jag i alla fall en svordomsupplevelse. På baletten efter avslutad övrning säger min ryska balettlärarinna: var sitter den där jävla Cou-de-pied?

Vi var dåliga, hon var rolig.

Jag ska undvika svordomar utom när de faktiskt behövs. När jag är arg. Som igår.

Andra bloggar om: svordomar, nödvändigt, en som inte svär

Nu är Hanna förbannad, på riktigt.

Vet inte var och hur jag ska kanalisera det bara.

Jo, eftersom man inte får ringa till de hemliga människorna som sitter och läser bestridan(ar) hela dagarna på Telenor, får jag ringa til Sverker och svära.

Jag ska svära!

Här ska Sverkas. Och du, anlita ALDRIG någonsin Telenor. Nu hänger jag ut dem. De är fanimej helt jävla värdelösa. De har ingen aning om vad de pratar om, och kan inte heller stå för att de missinformerar folk. Det får jag stå för - i två år!!

Och jag svär så mycket jag vill just nu!

Och hör sen!

Andra bloggar om: telenor, sverka, bestridan, värdelösa

Trodde åskan slog ner i huvudet på mig, men det var nog bara i huset. Nära, nära!

Mysigt med åska, hösten till trots.



www.fotoakuten.se

Andra bloggar om: åska, höst, nedslag

Jag har lyckats med att bli stammis, för första gången i mitt liv, på ett fik.

På morgonen när kollegan och jag kommer dit börjar de göra vårt kaffe innan vi beställt. Sen frågar de vems tur det är att betala. De vet.

Är jag enkelspårig? hinner jag tänka.

Nä, men rutinmänniska. Dessutom gillar jag stammisgrejen.

På lunchen, på mitt stammislunchhak, hejar de numer glatt och komplierar mina kläder.

Jag vill ju vara stammis! Jag har uppnått ett mål i livet!

Andra bloggar om: stammis, fik, rutiner

Kompromisser!

Det är inte lätt. Perspektivbyten och detaljnivåer, underförstådda budskap, reklam från ena hållet, vilja att synas.

Hur långt ska jag gå innan jag säljer ut det som är min idé?

Andra bloggar om: kompromisser, perspektiv, sälja ut

Här är mitt simpsonizade jag.

Andra bloggar om: simpsonized, hanna

Jag har tappat fokus på tv:n helt. Glömmer till och med att titta i programtablåerna. Det känns helt enkelt inte som att det finns något att se.

När jag väl tittar i tablån är det bara svt som gället, nästan uteslutande.

Varför betalar jag för kabel-tv kan man då frågar sig? Jo,jag väntar på Grey´s anatomy. Det är värt att betala 179 kr i månaden bara för det. Addicted? Yess!

Ikväll har jag slagit på tv:n för att inte missa permiären av en en ny serie i svt. Jag minns inte ens vad den heter nu. Får se om jag lyckas slita mig från datorn tillräckligt länge för att hitta fokus på serien..

Andra bloggar om: svt, seriestart, fokus, datanörd

Frukt är godis, ät frukt hela dagarna.

Varför tar alltid frukten i fruktkorgarna på jobbet slut långt innan det dyker upp en ny korg? Framför allt bananerna har strykande åtgång. Det innebär att jag får sitta hungrig en hel förmiddag.

Måste bli bättre på att ta med mat. Hunger gör att monstret i mig dyker upp!

Andra bloggar om: fruktkorgar, åtgång, hunger

Vakna upp till en solig morgon. Kan det bli bättre? Jag hoppas på en solig och fin höst.

Dessutom hörde jag dagens citat redan när jag steg in på jobbet. "Du har kommit fel! Jag är inte dom!"

Vad försökte hon avsäga sig?

Andra bloggar om: sol, höst, citat

Och ikväll glöder himlen. Som ett hjärta i brand i höstkvällen.



Andra bloggar om: glöda, himmel, vy

Jag är så jävla duktig hela tiden att jag nästan kräks. Min planering är minutiös. Om något brister på ett ställe så falerar hela skiten och jag kommer antaglien att bryta ihop. Men det ska förstås inte hända!

Det är ett tufft schema just nu, och att göra saker som att köpa färdig mat eller att inte ha frukost till imorgon är ju inte att tänka på. Då får man springa benen av sig istället och försöka hålla ihop allt.

Jo tack, det går bra, bara bra. Tro inget annat. Jag har valt det här.

Men ibland önskar jag att jag kom hem och hittade maten färdiglagad och framdukad, eller att någon annan sprang i tvättstugan varannan gång. Det är inte lätt att få ihop det även om man inte har barn. Vara förvärvsarbetande, ensamstående och idogt dansande är inte bara lätt. Inte om man är fröken duktig i alla fall.

Skönt att helgen är slut så man får vara på jobbet istället för att stressa runt i hemmet hela dagen!

Andra bloggar om: planering, duktig, husmor

Jag bakade så mycket igår att min frys är helt överfull. Det kan också bero på all is som sitter i väggarna. Och ägaren har ingen tanke på att frosta av frysen. Trots att den på intet vis är avfrostningsfri. Men det glöms bort hela tiden.

Dessutom är frysen alltid full så när ska jag äta ur frysen? Min plan är att vänta till vintern. Då kan man kanske hänga sakerna matvarorna utanför fönstret medan avfrosningen pågår.

Hur gör man annars?

Andra bloggar om: avfrostning, frys, välfylld

Jag har tydligen slängt mina gamla Dr Martens som jag trodde fanns i källaren. Fan, fan, fan.

Å andra sidan kom jag på att Thåströms skiva är riktigt grym, blev ju tvungen att återuppleva den. Så sjukt grym!

Dessutom hittade jag faktiskt lite kläder jag trodde jag slängt och som jag blev lite glad att återfinna. Måste bli snäppet bättre på att spara, ibland slänger jag fort (även om de säkert låg därnere i många år innan).

Sitter som bäst i en hög med kläder och försöker skilja ur användbart från återvinningsbart och däremellan saker som inte bör ta upp plats i min miniatyrgarderob utan som kan vistas på annan ort.

Andra bloggar om: kläder, kasthumör, återvinnig, spara

I förra veckan när jag hade middagsbjudning gjorde jag chokladmousse till efterrätt. Det blev en del kvar som jag stoppade i frysen.

Den togs fram igår och nu sitter jag och mumsar på den. Det är helt heavenly! ♥

Men kanske inget att äta varje dag ;)

Andra bloggar om: chokladmousse, lyx, efterrätt

Lördag och ledig. Precis så kände jag det när jag gick utanför dörren idag. Jag kunde gå fram i stan och bara ta det lugnt för jag var faktiskt helt ledig.

Imorse sov jag till 10. Det tror jag inte har hänt på hela sommaren. På landet vaknar man när första person vaknar, och det är sällan senare än 8. Jag behövde verkligen få sova ostört en natt.

Framför allt är det skönt att vara i stan och pula lite. Det finns en del saker att göra. Och saker att inte göra. Bara göra inget i stan var riktigt länge sen.

Den här dagen ska jag njuta av. Trist att den är så kort! Och att min tvättid börjar om 10 minuter.

Andra bloggar om: njutfullt, ledig, göra inget, göra allt