Search & destroy
Jag registrerar bottennoteringar i självkänslan idag. Det har varit så tungt. Jag har ändå tänkt att jag ska tro på mig själv hela dagen, framför allt när jag pratar med folk. Det fungerar i ca 10 sekunder, sen faller jag tillbaka i gamla mönster.
Nu undrar jag om det är för att jag tänker på det hela tiden som det blir värre, eller om det är för att jag just nu jobbar på det (försöker i alla fall) som det sker en tillfällig försämring i självkänslan (för att sedan öka och bli fantastisk). För jag tror aldrig jag har känt mig så här värdelös och obekväm i mig själv. Är det hela grejen att vara i arbetslivet kanske? När jag började jobba som ekonomiassistent som 20-åring kände jag mig aldrig så här dålig. Jag var full av tillförlit till min kapacitet och min person. Jag måste ha gått ner mig totalt de senaste åren. Jag undrar bara hur det gick till och vad som hände? Var det själva skoltiden som gjorde det, eller var det brist på umgänge och stimulans under skoltiden?
Jag börjar nästan misströsta. Kommer jag någonsin att känna mig bra och värdefull tillsammans med andra? Jag vet att jag kan en massa saker och har en hel del att tillföra. Men det är något som saknas ändå. Det är som när jag inte kan sova på nätterna och till slut känner att jag ger upp och skiter i det och ligger och stirrar i taket istället.
Babysteps, men går det framåt eller bakåt?
Nu undrar jag om det är för att jag tänker på det hela tiden som det blir värre, eller om det är för att jag just nu jobbar på det (försöker i alla fall) som det sker en tillfällig försämring i självkänslan (för att sedan öka och bli fantastisk). För jag tror aldrig jag har känt mig så här värdelös och obekväm i mig själv. Är det hela grejen att vara i arbetslivet kanske? När jag började jobba som ekonomiassistent som 20-åring kände jag mig aldrig så här dålig. Jag var full av tillförlit till min kapacitet och min person. Jag måste ha gått ner mig totalt de senaste åren. Jag undrar bara hur det gick till och vad som hände? Var det själva skoltiden som gjorde det, eller var det brist på umgänge och stimulans under skoltiden?
Jag börjar nästan misströsta. Kommer jag någonsin att känna mig bra och värdefull tillsammans med andra? Jag vet att jag kan en massa saker och har en hel del att tillföra. Men det är något som saknas ändå. Det är som när jag inte kan sova på nätterna och till slut känner att jag ger upp och skiter i det och ligger och stirrar i taket istället.
Babysteps, men går det framåt eller bakåt?
Ny trötthet
Jag har stött på en ny trötthet som känns lite obekant. Jag är trött redan när jag vaknar på morgonen trots att jag sovit som en stock. Så till den milda grad att jag nickar till på bussen till jobbet. Sen segar sig dagen fram medan jag dagdrömmer och mjuka fluffiga täcken och lena lakan. Det är helt fruktansvärt. Vad gör man?
Mina kvällar går åt till att sålla bort allt oviktigt så att jag kan göra så lite som möjligt. Jag orkar knappt gå och lägga mig på grund av allt som föregår sänggåendet. Skärpning nu! Var ska jag hämta ny energi mitt i veckan.
Det blir gymmet ikväll. Jag hoppas på endorfinregn .
Mina kvällar går åt till att sålla bort allt oviktigt så att jag kan göra så lite som möjligt. Jag orkar knappt gå och lägga mig på grund av allt som föregår sänggåendet. Skärpning nu! Var ska jag hämta ny energi mitt i veckan.
Det blir gymmet ikväll. Jag hoppas på endorfinregn .
Jag gör det så bra själv
När jag går ner mig totalt beror det alltid på mitt eget inre snarare än något annat. Det blev väldigt tydligt idag. Jag gjorde en dragning för mina handledare om vad jag kommit fram till i min analys om interntidningen på förmiddagen. Det kändes bra och jag kände mig trygg och säker. Men när de började ställa frågor var det som att problematiken blev mer komplex. Det är nästan omöjligt att göra en analys helt själv. Man måste ha någon att diskutera med emellanåt. Efteråt kände jag mig lite nere, som att jag inte längre vet vad jag kan eller vad jag håller på med. Mitt inre kändes kaosartat men ändå tomt och mörkt. Jag hade själv släpat mig dit, som jag gör så bra.
Efter lunch kulminerade det hela när jag pratat med en kollega om hennes text. Efter det kändes det som att jag inte har koll på just någonting och att jag inte kan någonting. Jag var helt nere i dimman och ville bara gå hem och lägga mig. Tänkte att ingen här skulle märka något ändå, det är väl ingen som pratar med mig under dagarna.
När jag var på botten gick jag till nästa ö i vårt landskap för att tigga sällskap (jag sitter ensam vid en egen ö och jag tror att det hjälper till när det gäller att känna sig nere9. Genast fick jag fikasällskap. Och plötsligt blev livet lite ljusare igen. Jag fick möjlighet att diskutera runt några problem de hade med en text samtidigt och jag insåg att jag faktiskt ses lite som någon att räkna med i språksammanhang ändå.
När min självkänsla tryter blir allt mörker. Allt jag skulle behöva göra när det känns så där tungt är att se mig runt och prova på det här med att kontakta omvärlden. Det verkar alltid finnas folk som är villiga att hålla mig under armarna en stund tills livet känns lite stadigare. Tyvärr känns det oftast inte så när jag tumlar runt i sörjan av destruktivitet.
Efter lunch kulminerade det hela när jag pratat med en kollega om hennes text. Efter det kändes det som att jag inte har koll på just någonting och att jag inte kan någonting. Jag var helt nere i dimman och ville bara gå hem och lägga mig. Tänkte att ingen här skulle märka något ändå, det är väl ingen som pratar med mig under dagarna.
När jag var på botten gick jag till nästa ö i vårt landskap för att tigga sällskap (jag sitter ensam vid en egen ö och jag tror att det hjälper till när det gäller att känna sig nere9. Genast fick jag fikasällskap. Och plötsligt blev livet lite ljusare igen. Jag fick möjlighet att diskutera runt några problem de hade med en text samtidigt och jag insåg att jag faktiskt ses lite som någon att räkna med i språksammanhang ändå.
När min självkänsla tryter blir allt mörker. Allt jag skulle behöva göra när det känns så där tungt är att se mig runt och prova på det här med att kontakta omvärlden. Det verkar alltid finnas folk som är villiga att hålla mig under armarna en stund tills livet känns lite stadigare. Tyvärr känns det oftast inte så när jag tumlar runt i sörjan av destruktivitet.
Bör kvinnor inte ha T-shirts
Jag har stött på lite för mycket fördomar mot kvinnor idag. I en "stilskola" på webben såg jag vad man skulle tänka på i sin klädstil beroende på vilken kroppsfom man hade. Bland de allmänna råden stod att läsa att vanliga, klassiska T-shirts "inte är något för kvinnor" (hur kan detta vara ett generellt råd, skulle alla kvinnor vara likadana). De bör hellre satsa blusar eller tröjor med form. Blus är ett skällsord i min värld. Och varför skulle tjejer inte kunna ha T-shirts? Bör kvinnor alltid visa sina former? Kvinnan är kropp, mannen hjärna - något som sitter i sedan Platons tid tyvärr. Jag känner för att stämma personen som skrivit detta helt urlöjliga för konstituerande av kön.
Nyss råkade jag ut för en telefonerande marknadsundersökning. Kvinnan pratade på lite väl mycket mellan frågorna och plötsligt lyste hon upp. "Ja, men nu känner jag på mig att jag kommit till rätt person." Jag var ytterligt nyfiken på vad det skulle handla om och hur hon gjort sin bedömning. Det visade sig handla om smycken. Skulle jag vara rätt person att veta något om smycken. I så fall är hon helt ute och harvar i saker hon inte förstår. Hon måste ha gjort sin bedömning endast utefter mitt kön. Vad annars?
Nyss råkade jag ut för en telefonerande marknadsundersökning. Kvinnan pratade på lite väl mycket mellan frågorna och plötsligt lyste hon upp. "Ja, men nu känner jag på mig att jag kommit till rätt person." Jag var ytterligt nyfiken på vad det skulle handla om och hur hon gjort sin bedömning. Det visade sig handla om smycken. Skulle jag vara rätt person att veta något om smycken. I så fall är hon helt ute och harvar i saker hon inte förstår. Hon måste ha gjort sin bedömning endast utefter mitt kön. Vad annars?
Kommunikation - a eller o?
Jag inser hur lätt man kan göra bort sig utan att ha minsta aning om det. Exempelvis inom jobbet. Jag har suttit i möten med kommunikationsbyråer hela dagen. En av dem hade inte gjort så bra förberedelser eftersom de inte hade fattat alls vad företagets vision, mål och arbete går ut på och har för förutsättningar. Jag satt och skämdes ganska så rejält. De andra i rummer satt och tittade ner i sina papper i väntan på att de skulle bli klara. Jag försökte hålla skenet uppe och nicka med. Så här efteråt vet jag inte varför, de var verkligen helt ute och cyklade och borde ha låtits förstå det. De verkade till och med vara ganska nöjda när jag följde dem ut. Ett retoriskt självmord lyckades de begå, helt klart. Jag lär mig saker hela tiden. Även hur jag inte ska göra. Jag är glad när andra kan begå misstag som jag kan få lära mig av. Så slipper jag.
Men dessutom inser jag att det finns jobb för mig därute. En annan kommunikationsbyrå hade en del att lära sig vad det gäller argumentation - något jag skulle kunna snacka mig varm om.
Singelrum
Jag inser att det finns tillfällen när det skulle vara roligare att vara två. Definitivt. Exempelvis när man ska på bröllop på annan ort och måste sova kvar. Som tur är får jag åka bil med G från bandet. Det känns mycket bra. Men det tog tid för mig att ta tag i mitt boende. Det är så trist att bestämma själv var man ska bo och sedan boka ett singelrum. Mycket märkligt och något som jag aldrig tidigare gjort. Men det värsta är frukosten. Hur ska jag klara av att äta frukost ensam? Jag klarar inte av att äta själv bland folk, har aldrig gjort. Jag undviker det i möjligaste mån. Men ibland blir det väl oundvikligt.
Kanske kan bli en förbättringspunkt på min affirmationslista. Jag ska bli bättre på att äta ute själv. Nu.
Kanske kan bli en förbättringspunkt på min affirmationslista. Jag ska bli bättre på att äta ute själv. Nu.
Tvkväll
Jag kommer nog att få en helkväll framför tvn. Bandrepet blev inställs så vad annat kan jag göra. Tänkte passa på att dedikera kvällen till SVT.
Jag känner mig för övrigt rätt yr idag. Vet inte riktigt varför. Men det kan vara en kombination av andradagenavbaksmällan och andradagenavtrötthet. Fick sova en timma extra imorse eftersom jag och G skulle återlämna trummorna vid 10. Det var bättre än att gå upp 7, men jag hade nog lätt kunnat sova några timmar till.
Har inte känt mig lika gråtmild idag. Jag antar att även det var en bakiseffekt jag hade igår. Jag var i alla fall ångestfri och det tackar man så hjärtligt för.
Jag hade sagt till min handledare att jag skulle bli sen idag. Men människor tittade lite konstigt på mig på jobbet när jag släntrade in vid 10.30. Jag borde ha e-postat alla så att de visste. Jag gillar inte att de tror att jag bara dyker upp när jag känner för det. Sånt är så ocharmigt och ger definitivt inga pluspoäng i jobbsökarboken. De har i alla fall kommit med grejer till mig hela dagen. Så jag antar att de vill att jag ska känna mig värdefull i alla fall. Och att jag ska ha en anledning att dyka upp igen (så att säga).
Jag känner mig för övrigt rätt yr idag. Vet inte riktigt varför. Men det kan vara en kombination av andradagenavbaksmällan och andradagenavtrötthet. Fick sova en timma extra imorse eftersom jag och G skulle återlämna trummorna vid 10. Det var bättre än att gå upp 7, men jag hade nog lätt kunnat sova några timmar till.
Har inte känt mig lika gråtmild idag. Jag antar att även det var en bakiseffekt jag hade igår. Jag var i alla fall ångestfri och det tackar man så hjärtligt för.
Jag hade sagt till min handledare att jag skulle bli sen idag. Men människor tittade lite konstigt på mig på jobbet när jag släntrade in vid 10.30. Jag borde ha e-postat alla så att de visste. Jag gillar inte att de tror att jag bara dyker upp när jag känner för det. Sånt är så ocharmigt och ger definitivt inga pluspoäng i jobbsökarboken. De har i alla fall kommit med grejer till mig hela dagen. Så jag antar att de vill att jag ska känna mig värdefull i alla fall. Och att jag ska ha en anledning att dyka upp igen (så att säga).
Rockkonsert igår - inte Maiden
Jag tänkte lägga upp lite bildbevis från spelningen igår. Jag var så lycklig!
Känslofylld och ändå tom
Det är så många känslor i kroppen idag men de vill inte komma ut i ord. Några känslor är förstås huvudvärk och lätt nackspärr, men det är inte dem jag menar. Det är den här lena känslan i kroppen av att ha haft årets kväll igår. De viktigaste personerna som jag hade bjudit in kom också och lyssnade på vår spelning och eftersom de inte var så många hann jag prata ordentligt med dem alla. Det känns mycket bra. Dessutom låg jag inte och vred och vände på mig innan jag somnade med ångest över allt jag sagt. Jag känner mig mycket nöjd med mitt mellansnack mellan låtarna och även om vi hade ljudproblem lyckades jag hålla ställningarna. Vi tog mycket hjälp av publiken och hade deras fulla stöd - som det verkade. Vi hade en liten kollektburk som gick runt och den blev rätt så välfylld.
Min skrivkramp går även ut över det e-brev jag tänkt skriva till min nyfunne gamle vän. Jag vill att det ska vara så där spirituellt men ändå lite känslosamt e-brev. Inte den lättaste kombinationen idag. Om några timmar när alkoholen börjar gå ur kroppen helt så kommer ångesten att sätta in och då kommer jag nog att bli så där gråtmild och känslosam - ännu värre. Tills dess får jag sitta här med skrivkramp och en tomhetskänsla som verkligen fyller upp.
Min skrivkramp går även ut över det e-brev jag tänkt skriva till min nyfunne gamle vän. Jag vill att det ska vara så där spirituellt men ändå lite känslosamt e-brev. Inte den lättaste kombinationen idag. Om några timmar när alkoholen börjar gå ur kroppen helt så kommer ångesten att sätta in och då kommer jag nog att bli så där gråtmild och känslosam - ännu värre. Tills dess får jag sitta här med skrivkramp och en tomhetskänsla som verkligen fyller upp.
Ok
Nä, det var inte de mäktigaste spelningen jag har gjort någonsin och vi fick kämpa jävligt hårt mot förutsättningarna. Ändå var vi helt jäkla grymma. Alla kanske inte inser det. Framför allt är folk snabba att berätta hur usla vi var första två låtarna vilket vi är medvetna om.
Men framför allt har jag skaffat mig en nygammal vän ikväll. Jo, han berättade hur han tyckte att vi skulle blivit ett fantastiskt par en gång i tiden samtidigt som han insåg att vi aldrig skulle blivit ett särskilt bra sådant - 13 år emellan oss och så. Men eftersom vi insett det borde vi bli kunna bli världens bästa vänner. För vi var helt underbara ivkäll. Jag saknar honom redan. Vi hade en rätt bra diskussion där han insåg att han pratar mer än han lyssnar. Det är något vi måste arbeta på.
Jag funderar på vad jag ska skriva i det e-brev jag ska skriva till honom imorgon bitti. Jag saknar honom - den gifta mannen.
Men framför allt har jag skaffat mig en nygammal vän ikväll. Jo, han berättade hur han tyckte att vi skulle blivit ett fantastiskt par en gång i tiden samtidigt som han insåg att vi aldrig skulle blivit ett särskilt bra sådant - 13 år emellan oss och så. Men eftersom vi insett det borde vi bli kunna bli världens bästa vänner. För vi var helt underbara ivkäll. Jag saknar honom redan. Vi hade en rätt bra diskussion där han insåg att han pratar mer än han lyssnar. Det är något vi måste arbeta på.
Jag funderar på vad jag ska skriva i det e-brev jag ska skriva till honom imorgon bitti. Jag saknar honom - den gifta mannen.
Uppladdning
Kvällen igår var lugn och skön, jag kopplade av framför dålig film som jag inte kunde ta till mig. Det var mest grejen att ligga och titta på rutan och bara andas. Jag sov gott även om jag vaknade med ett ryck flera gånger under natten (en gång med en snark!). Skönhetssömn, viktigt. Under morgonen har jag hunnit med alla bestyren, packat kläder och allt annat (förhoppningsvis i alla fall) som ska med. Jag har inte ont i halsen (ännu) och kroppen känns i fin form. Det är inte många timmar kvar till 21 nu. Jag längtar i hela kroppen så att jag håller på att bli galen.
Let the show begin!
Let the show begin!
Busspanik
På bussen imorse satt jag inklämd mot väggen omgiven av parfym. Inte min egen - eftersom jag inte använder någon. Men det steg upp en odör av parfym runt mig. Jag hade panikkänsla större delen av färden. Jag tycker att det är helt vidrigt, särskilt som jag knappt kan andas - lätt allergisk som jag är. Människor borde kunna tänka efter lite innan de häller på sig en halv flaska parfym och sätter sig på bussen. Yuck!
Rapport från gatan
Ute på gatan står en kille och byter om utanför sin bil. I kallingarna as we speak. Ja ,varför inte?
På dansen har vi bytt lokal den här terminen. Min svägerska, som var danslärare på min dansskola och hade den lokalen förra terminen, berättade att det händer en del i huset mitt emot som man kan ta del av från den lokalen. Förra veckan sprang en kille runt halvnaken i sitt kök. Den här veckan låg han lite lågt, men det där med nakenhet verkar vara en grej. För det var det som svägerskan berättade tog upp hennes elevers uppmärksamhet förra terminen.
Jag tror det är lätt att glömma hur väl man syns. Särskilt när man står på gatan om man inte ser någon i närheten. Lätt att glömma att husen ser en. Inte för att det är hela världen, men ändå.
På dansen har vi bytt lokal den här terminen. Min svägerska, som var danslärare på min dansskola och hade den lokalen förra terminen, berättade att det händer en del i huset mitt emot som man kan ta del av från den lokalen. Förra veckan sprang en kille runt halvnaken i sitt kök. Den här veckan låg han lite lågt, men det där med nakenhet verkar vara en grej. För det var det som svägerskan berättade tog upp hennes elevers uppmärksamhet förra terminen.
Jag tror det är lätt att glömma hur väl man syns. Särskilt när man står på gatan om man inte ser någon i närheten. Lätt att glömma att husen ser en. Inte för att det är hela världen, men ändå.
Partypump
Jag var och gymmade idag, det var två veckor sen sist. Hade helt enkelt inte tid förra veckan. När det har gått så långt mellan gångerna brukar det gå så himla bra. Så också idag. Jag kände mig stark och som att jag orkade mycket. Tror jag tog ut mig till max för när jag gick därifrån höll mina ögonlock på att falla samman. Härlig känsla.
Faktum är att jag legat i rätt bra den här veckan. Armhävningar varje dag. Tänkte att jag skulle ha maximalt pumpade (så gott det går för en sån sillmjölke som jag) armar tills på lördag. Måste vara snygg i linnet (som jag ännu inte har införskaffat).
Faktum är att jag legat i rätt bra den här veckan. Armhävningar varje dag. Tänkte att jag skulle ha maximalt pumpade (så gott det går för en sån sillmjölke som jag) armar tills på lördag. Måste vara snygg i linnet (som jag ännu inte har införskaffat).
Världens modernaste land
Jag har hört varje frågeställning och perspektiv stötas och blötas angående Fredrik Lindströms nya program i SVT. Samtidigt som jag tuggat limpmackor med prickigkorv. En skön och avspänd dag med en språkvetare. Kan det bli så mycket bättre?
Jag längtar förstås mycket till 13 december då programmet börjar sändas. Jag ska sitta som klistrad vid TV:n alla sju avsnitt. Det här är my kind of melody.
Vad ska jag bli?
Det är tredje dagen i rad som jag kommer hem sent ikväll. Jag inser att jag inte hunnit göra något här hemma det märker jag, för måndagens kläder ligger fortfarande i en hög på golvet och lagat mat har jag inte sen i söndags. Veckorna springer iväg på det här viset. Jag gillar det inte riktigt. Jag vill ju inte att min praktik ska ta slut, för då måste jag skaffa mig ett jobb. Och vad ska jag bli? När jag blir stor? Jag vill bara vara kvar på min praktikplats. Snälla!
Inte min dag
Dagen blev inte riktigt som jag tänkt. Sov tre timmar inatt. Låg klarvaken och trött utan sömn i sikte. Så ringde svägerskan imorse och sa att Skruttisen var sjuk. Hon skulle alltså inte till dagis idag vilket innebar att jag inte skulle få hämta henne. Jag var mycket besviken.
Har suttit i möten hela dagen. Rätt så skönt med tanke på att min hjärna varit mash. Skulle ut och shoppa efter jobbet men det var ju kört. Hittade inget. Jag har lite småpanik faktistk. Så börjar jag bli sträv i halsen. Lördagen kan floppa rejält. Jag är mycket nervös nu. Det vore min mardröm att bli hes!
Så har jag suttit på möhippemöte i tre timmar. Det är väldigt energikrävande måste jag säga. Jag vill bara sova, mitt huvud är som en sten.
Seinologi
Hörde på radion idag att Michael Richards, known as Kramer i Seinfeld, har skrikit rasistiska saker till sin publik under ett stand up-framträdande. Det gör mig mycket besviken! Seinfeld är en av mina absoluta favoritreprisserier. Jag har sett varenda avsnitt minst ett 10-tal gånger och kan de flesta utantill. Det är perfekt att se innan jag somnar. Så visar det sig att Kramer är rasist. Suck! Jag kommer aldrig att kunna se på honom likadant igen.
pillerknaprare.nu
Så var den här veckan igång. Jag har aldrig varit så nervös över att bli sjuk som just nu. Det är så mycket kul som ska hända att det vore så typiskt. Men varför skulle det hända just den här veckan? Jag har inte varit sjuk på evigheter. Det är bara att köra - antar jag. Men plötsligt känner jag mig helt hypokondrisk. Och jag som ska till ett dagis i veckan. Hur ska det gå?
Bilder ur framtiden
Åh, jag var så aktiv på förmiddagen. Satt och arbetade på som tusan. Sen planerade vi resten av veckan och jag insåg hur mycket roliga saker jag ska få göra under veckan. Så det gjorde det svårmotiverat att sitta och analysera text resten av dagen. Dumt! För tiden går så långsamt när jag inte gör något. Och jag vill att den ska gå fort eftersom jag ska repa med bandet ikväll.
Imorgon har jag inte heller något inbokat utom att sitta med det jag skulle gjort idag. Så jag måste släpa mig igenom morgondagen också. Men sen så, blir det bara roligt!
Igår hittade jag ett jobb jag ville söka. Ojojoj, vad jag mottagaranpassade brevet. Frågan är bara om det går hem. Det får vi se. Måste tvinga någon att läsa igenom det innan jag skickar det. Inte drömjobbet kanske, men drömorganisationen är det. Så det vore ändå kul att få jobba där antar jag.
Jag - barnvakt?
Äntligen har jag fått förtroendet! Min svägerska ringde och undrade om jag kunde hämta Skruttisen på dagis på onsdag. Mer än gärna. Egentligen ska jag vara på jobbet till 17, men det är klart att jag skolkar två timmar om jag får vara med Skruttisen. Eller framför allt handlar det om att ta hand om det visade förtroendet när jag nu äntligen har fått det.
Så ska man bli extradagmamma då, hämta, klä på, vandra hem med. Jag är nästan lite nervös. Jag har ju aldrig fått möjlighet att vara ensam med lillen ännu (hon är snart två år!). Inte ens när jag var på landet och lillfamiljen skulle åka och handla vågade de lämna henne i mitt våld. Så nu ska här fastras så det står härliga till. Jag ska passa på att få henne att älska mig maximalt så att hon aldrig slutar prata om mig. Då måste de väl göra det oftare hoppas jag.
Det var för övrigt Skruttisen som rinde mig. Väldigt vad hon pratade på. Lite osäker på om vad, men pratade gjorde hon i alla fall.
Så ska man bli extradagmamma då, hämta, klä på, vandra hem med. Jag är nästan lite nervös. Jag har ju aldrig fått möjlighet att vara ensam med lillen ännu (hon är snart två år!). Inte ens när jag var på landet och lillfamiljen skulle åka och handla vågade de lämna henne i mitt våld. Så nu ska här fastras så det står härliga till. Jag ska passa på att få henne att älska mig maximalt så att hon aldrig slutar prata om mig. Då måste de väl göra det oftare hoppas jag.
Det var för övrigt Skruttisen som rinde mig. Väldigt vad hon pratade på. Lite osäker på om vad, men pratade gjorde hon i alla fall.
Skogsmulle
Jag håller på att bli galen, jag ser miljörelaterade grejer hela tiden. Varje gång jag slår upp tidningen tänker jag: "Vad håller vi på med är vi galna?"
Igår läste jag om sjukhussjukan exempelvis och andra resistenta bakterier. Jag tror inte att det är meningen att vi ska bota en massa sjukdomar, för det kommer hela tiden värre grejer då. Det är meningen att vi ska ingå i kretsloppet precis som allt annat levande och eftersom vi försöker manipulera det muteras vår omgivning hela tiden. Något förstörs i naturen varje gång vi försöker sätta oss över den. Vi verkar ännu inte ha förstått att vi inte kan sätta oss över naturen och att det heller inte är meningen.
Idag läste jag om en fjälltopp i Dalarna som är naturreservat och samiskt residens. Nu vill Idre göra slalombacke av det sista stycktet orörd natur som finns (känns det som i alla fall). Är inte det typiskt människan att försöka profitera på allt som går istället för att kunna se det vackra i naturen? Jag tyckte det kändes helt löjligt och jag vill bara skrika rakt ut när jag läser sånt där. Jag vill definitivt protestera i alla fall.
Läste även igår att nya regeringen (eller om det var kommunalrådet) vill dra ner bidragen till miljö och diverse naturreservat. Jag tycker att det känns så bakåtsträvande. Vilken tid är det vi lever i egentligen?
Jag måste bli skogsmulle. Nu.
Igår läste jag om sjukhussjukan exempelvis och andra resistenta bakterier. Jag tror inte att det är meningen att vi ska bota en massa sjukdomar, för det kommer hela tiden värre grejer då. Det är meningen att vi ska ingå i kretsloppet precis som allt annat levande och eftersom vi försöker manipulera det muteras vår omgivning hela tiden. Något förstörs i naturen varje gång vi försöker sätta oss över den. Vi verkar ännu inte ha förstått att vi inte kan sätta oss över naturen och att det heller inte är meningen.
Idag läste jag om en fjälltopp i Dalarna som är naturreservat och samiskt residens. Nu vill Idre göra slalombacke av det sista stycktet orörd natur som finns (känns det som i alla fall). Är inte det typiskt människan att försöka profitera på allt som går istället för att kunna se det vackra i naturen? Jag tyckte det kändes helt löjligt och jag vill bara skrika rakt ut när jag läser sånt där. Jag vill definitivt protestera i alla fall.
Läste även igår att nya regeringen (eller om det var kommunalrådet) vill dra ner bidragen till miljö och diverse naturreservat. Jag tycker att det känns så bakåtsträvande. Vilken tid är det vi lever i egentligen?
Jag måste bli skogsmulle. Nu.
Nackdelen med grannar
Jag har tvättdag idag. Ungefär så kul som man kan ha det en lördagkväll. Till råga på allt har de som tvättat innan verkat glömma bort att de tvättar, för tvätten hänger kvar i torkrummet. De verkar inte ha varit där på timmar för både torktumlarna och torkrummet har stängts av. Igår kanske? Det var hur mycket tvätt som helst som nästan hängde över varann så jag orkade inte plocka ner allt. Det är vekligen inte mitt jobb. Så istället får jag vara martyr och hänga all genomblöt tvätt inne i lägenheten. Om jag drar på elementen lite kan jag få ångbastu av all fukt antar jag. Jag tumlade dock lakan och sånt genom att hälla ur deras tvätt i deras tvättpåsar. De kan inte ha tvättat på veckor för det var såna extrema mängder. Jag förstår att de tvättar sällan med tanke på det där minnet som verkar tryta. De kanske alltid glömmer all tvätt, blir av med den och blir tvugna att köpa nya grejer.
Nå, är det idag jag ska bli den arga grannen som sätter upp lappar i tvättstugan? Jag känner mig måttligt road av att ha blivit av med min torkrumstid. Jag trodde liksom att den ingick i tvättiden. Men jag kanske har fel..?
Nå, är det idag jag ska bli den arga grannen som sätter upp lappar i tvättstugan? Jag känner mig måttligt road av att ha blivit av med min torkrumstid. Jag trodde liksom att den ingick i tvättiden. Men jag kanske har fel..?
Tempo, tempo
Vi körde långrep idag, 11-15. Det blir så konstigt att vara busy vid den tiden för då missar man lunchen. G hade dessutom busat till det och tagit med sig öl som vi bälgade i oss i slutminuten. Efter det var jag helt däckad. Ingen riktig lunch och sen öl. Det är som värsta sömnpillret för mig. Som tur var gick repet ganska bra efter några små incidenter i början. Vi saknade virvelkagge och PA:t var konstigt tyst - inte ett brus. Det visade sig att någon fått hyra grejer ur lokalen och att det var därför den var urplockad. Dessa kom nämligen dit och skulle försöka byta ut sina dåliga grejer mot det som fanns kvar. Men då var vi som tur var där och stoppade dem. Men vi var ändå en virvelkagge kort. Som tur var dök det upp folk i studion som kunde skaka fram en ny virvel och dessutom en ny trumpall - den vi hade var helt låg och trasig så den sjönk hela tiden.
Nu ska jag äntligen inta lite lunch. Sen hoppas jag på att få ny energi. Jag har massor med grejer jag skulle behöva hinna med och det mesta av dagen har redan gått. Suck! Hur hinner folk med allt man måste?
Nu ska jag äntligen inta lite lunch. Sen hoppas jag på att få ny energi. Jag har massor med grejer jag skulle behöva hinna med och det mesta av dagen har redan gått. Suck! Hur hinner folk med allt man måste?
Vårda rösten
Jag vet inte hur jag ska ta hand om min kropp och min röst på bästa sätt den kommande veckan. Jag är livrädd att jag ska bli förkyld och tappa rösten. Jag gör oftast det när jag blir minsta förkyld. Det vore verkligen olyckligt med tanke på vår spelning på lördag. Som sångerska blir man mer sårbar på det viset. Spelar man ett instrument är det mest jobbigt om man brutit en arm eller så. Annars kan man stå där i nästan vilket skick som helst om det tryter.
Dessutom är jag lite nervös över vår trummis. Han har en tendens att boka in saker hejvilt och tro att han ska hinna med allt. Idag ringde han och sa att han skulle på spa imorgon när vi ska repa. Han tänkte att vi kanske kunde skjuta på repet lite (vi hade bokat in oss på en tid och det brukar vara svårt att byta). Jag blev lite irriterad (men visade det minimalt/inget), men framför allt kände jag att jag på något vis blev the bad guy för att jag inte kunde lösa hans dilemma. Det här var bestämt sedan länge om det inte skulle lösa sig för honom kunde det omöjligt vara mitt fel. Man vet aldrig var man har honom riktigt och det känns lite jobbigt. Så är han alltid så trevlig och tillmötesgående att det är svårt att bli arg på honom. Jag tror bara att han vill vara alla till lags.
Dessutom är jag lite nervös över vår trummis. Han har en tendens att boka in saker hejvilt och tro att han ska hinna med allt. Idag ringde han och sa att han skulle på spa imorgon när vi ska repa. Han tänkte att vi kanske kunde skjuta på repet lite (vi hade bokat in oss på en tid och det brukar vara svårt att byta). Jag blev lite irriterad (men visade det minimalt/inget), men framför allt kände jag att jag på något vis blev the bad guy för att jag inte kunde lösa hans dilemma. Det här var bestämt sedan länge om det inte skulle lösa sig för honom kunde det omöjligt vara mitt fel. Man vet aldrig var man har honom riktigt och det känns lite jobbigt. Så är han alltid så trevlig och tillmötesgående att det är svårt att bli arg på honom. Jag tror bara att han vill vara alla till lags.
En ny tanke
Den här dagen har till stor del tagits upp av långa miljödiskussioner. Det var lite kul, för vi snackade om det på lunchen (som vanligt) så ämnet återkom vid flera gånger under dagen. Dagen slutade med att min handledare satt vid vår "ö" och snackade miljö och klimatförändringar i typ en halvtimme. Hans mest konstruktiva förslag var att vi ska bo i busskurer i skogen. Men hela diskussionen var inte på den nivån. Däremot sa han något väldigt bra. Han tyckte jag skulle bli en del i ett större nätverk där man kan diskutera miljö, gå med i något parti eller angagera mig på något annat sätt. Han tyckte att det var hemskt att jag går runt med de här tankarna utan att få utlopp för dem. Är det det jag ska dedikera mitt liv till möjligen?
Jag har i alla fall fått upp en ny punkt på min agenda. Det finns två ämnen jag brinner för: miljö och genus/jämställdhet. Men det är kanske dags att jag engagerar mig på riktigt istället för att gå runt och missionera för människor som oftast inte vill höra (läs: på fester och middagar). Det är bättre att diskutera med människor som vill höra för att konstruktivt komma fram till lösningar. Det är ju dit vi måste. Reflektera och missionera i all ära, men vi måste komma fram till något också.
Så nu har jag min första punkt på mål i livet: engagera mig politiskt! Det skulle dessutom kunna kombineras med mitt arbetslivsmål. För så mycket fritid till förfogande har jag tyvärr inte.
Jag har i alla fall fått upp en ny punkt på min agenda. Det finns två ämnen jag brinner för: miljö och genus/jämställdhet. Men det är kanske dags att jag engagerar mig på riktigt istället för att gå runt och missionera för människor som oftast inte vill höra (läs: på fester och middagar). Det är bättre att diskutera med människor som vill höra för att konstruktivt komma fram till lösningar. Det är ju dit vi måste. Reflektera och missionera i all ära, men vi måste komma fram till något också.
Så nu har jag min första punkt på mål i livet: engagera mig politiskt! Det skulle dessutom kunna kombineras med mitt arbetslivsmål. För så mycket fritid till förfogande har jag tyvärr inte.
Självkänsla nu
Jag lånade Självkänsla nu! av Mia Törnblom på biblioteket för ett tag sen och har försökt läsa den samtidigt som jag läst en massa annan roligare skönlitteratur. Jag satt igår och plöjde den sista dagen innan den skulle tillbaka. Jag skulle verkligen behöva sätta mig och fundera på vad jag vill med mitt liv och hur jag ska ta mig dit. Jag känner att mitt liv passerar mig förbi utan något riktigt mål. För när min utbildning är klar har jag inte ett enda mål i livet längre. Helst vill jag slippa bestämma mig för det är så himla jobbigt, men då kommer jag heller ingen vart. Det finns så mycket saker jag skulle behöva ta itu med och bli bättre på.
Jag skulle behöva arbeta på min självkänsla. Det märks så tydligt när jag är på exempelvis en ny arbetsplats hur det är ställt med den egentligen. Den är ganska så låg. Det är konstigt för samtidigt vet jag att jag är duktig på en massa saker. Men det har mer med självförtroendet att göra har jag förstått. Självkänslan bygger på den inre tryggheten. Den verkar jag sakna totalt. Jag tycker att det är kul att stoja runt en del med människor på jobbet trots att jag inte känner dem. Men det tar lång tid innan jag skulle sitta och ha ett seriöst samtal om något som inte har med jobbet att göra. Jag känner helt enkelt att jag inte har något att tillföra av mig själv (bara av mitt kunnande).
Det är en märklig insikt som jag har kommit till de senaste åren. Det är den som har gjort mig antisocial. Jag tror att jag måste börja ta mig ur den. Boken kanske har givit mig lite tips på vägen. Jag ska göra som hon säger. Startade faktiskt redan igår med min Bra-, Hjälp- och Tacklista. Men idag har jag glömt mina affirmationer. De ska ske flera gånger om dagen så det kanske är läge att sätta mobilen på påminnelse.
Ögonsjukan
Känner mig helt slut idag. Skulle behöva sova middag en stund, men det kan man väl inte göra på ett kontor antar jag. Jag tror att någon i landskapet snart skulle uppfatta mina snarkningar och jag vet inte om det skulle se så bra ut. Men jag skulle definitivt behöva stänga ögonen en stund.
Vad ska jag göra? Försöker göra så lite som möjligt, men jag tror inte det är rätt princip att arbeta efter. Det är normalt sett bättre att göra så mycket som möjligt. Energin kommer tillbaka och dessutom går tiden fortare. Men jag vet inte om det går just nu.
Vad ska jag göra? Försöker göra så lite som möjligt, men jag tror inte det är rätt princip att arbeta efter. Det är normalt sett bättre att göra så mycket som möjligt. Energin kommer tillbaka och dessutom går tiden fortare. Men jag vet inte om det går just nu.
I bild
Haha, jag skymtade fatksikt förbi i bild på Rapport i inslaget om årets julvärden.
Mediefokuserad
Jag har fått möjlighet att springa runt i TV-huset vid fler tillfällen idag. Det känns väldigt mäktigt. Dels är studiorna helt gigantiska, dels får man möjlighet att reflektera vilka mäktiga människor som har sprungit där före mig. Det är nästan så att jag känner historiens vindslag i de där korridorerna.
Imorse var jag på nyhetsredaktionen och kikade runt i studion. Jag fick möjlighet att prova att presentera vädret. Min kollega som var med på the grand tour tyckte jag verkade ha talang för det där. Väderflicka? Sen i eftermiddags var jag med och arrade presskonferensen för årets julvärd. Jag fick vara med och gömma honom och se till att inte journalisterna försökte smygkika in bakom skynket. Ja, så det var jag och Ingvar idag.
En hisnande dag. Jag älskar mitt jobb när dagarna är som idag.
Imorse var jag på nyhetsredaktionen och kikade runt i studion. Jag fick möjlighet att prova att presentera vädret. Min kollega som var med på the grand tour tyckte jag verkade ha talang för det där. Väderflicka? Sen i eftermiddags var jag med och arrade presskonferensen för årets julvärd. Jag fick vara med och gömma honom och se till att inte journalisterna försökte smygkika in bakom skynket. Ja, så det var jag och Ingvar idag.
En hisnande dag. Jag älskar mitt jobb när dagarna är som idag.
Kapning
Om en stund ska jag få guidad tur på nyhetsredaktionen. Jag ska se om jag lyckas kapa en studio. I så fall kanske det blir lite TV härifrån :-)
Miljona miljona
Hade ett grymt bra rep idag. Allt kändes bra och temperaturen var på topp. Nu har vi bara två rep kvar tills det är spelning. Jag blir lite stressad när jag tänker på det. Även om allt känns bra så blir det inte 100 % precis varje gång. Och det måste det ju bli på spelningen. Men med en massa adrenalin i kroppen ska väl allt bli bra.
Jag funderar fortfarande vad jag ska ha på mig. Kanske min underklänning som jag shoppade i helgen. Under något alltså. Den är så schysst 70-tal. Dessutom lunktar den farmor så den måste verklgien komma från någon som hade den på 60-70-talet. Jag är löjligt nöjd med den i alla fall.
Så måste vi fortfarande hitta rätt i bandnamnsdjungeln. Inom två veckor. Vi kan inte ha kvar vårt gamla namn. Måste. Hitta. Ultimat. Nytt. Namn.
Jag funderar fortfarande vad jag ska ha på mig. Kanske min underklänning som jag shoppade i helgen. Under något alltså. Den är så schysst 70-tal. Dessutom lunktar den farmor så den måste verklgien komma från någon som hade den på 60-70-talet. Jag är löjligt nöjd med den i alla fall.
Så måste vi fortfarande hitta rätt i bandnamnsdjungeln. Inom två veckor. Vi kan inte ha kvar vårt gamla namn. Måste. Hitta. Ultimat. Nytt. Namn.
Fördelen med grannar
Graderna ökade markant här i huset när jag var påväg upp från tvättstugan. Hittade en granne jag aldrig tidigare sett. Det skulle jag definitivt ha kommit ihåg. Ojojoj! Vi hade rent av ett litet moment. Vilken blick som fastnaglades i min. Det tog flera sekunder innan jag fann mig såpass att jag kunde säga hej. Sen fortsatte vårt moment alla sekunder det tog mig att gå upp för trappan. Därefter försvann han in i sin lägenhet, lite dröjande.
Jag kan erkänna att jag har haft ett antal moment just i min trapp. Mycket märkligt sätt att träffa folk på. En gång stod en kille i trappen och läste. Jag hade tvättstuga även den dagen och gick således upp och ner i trappen vilket resulterade i att jag hann se honom flera gånger. Sista gången sa han något som jag inte minns ordagrant men som gick ut på att att han var glad att hans kompis var sen hem så att han fått möjlighet att se mig knata upp och ner för trappen flera gånger. Hm, jag vet inte om det var den ultimata raggningsrepliken (jag föll inte för den), men den var definitivt originell.
Det finns stora fördelar med att bo i ett hyreshus med många lägenheter. Det finns alltid nya ansikten att bese, även om det oftast brukar sluta just vid det.
Jag kan erkänna att jag har haft ett antal moment just i min trapp. Mycket märkligt sätt att träffa folk på. En gång stod en kille i trappen och läste. Jag hade tvättstuga även den dagen och gick således upp och ner i trappen vilket resulterade i att jag hann se honom flera gånger. Sista gången sa han något som jag inte minns ordagrant men som gick ut på att att han var glad att hans kompis var sen hem så att han fått möjlighet att se mig knata upp och ner för trappen flera gånger. Hm, jag vet inte om det var den ultimata raggningsrepliken (jag föll inte för den), men den var definitivt originell.
Det finns stora fördelar med att bo i ett hyreshus med många lägenheter. Det finns alltid nya ansikten att bese, även om det oftast brukar sluta just vid det.
Jobbsökande
Jag har äntligen börjat titta lite efter jobb. Det börjar väl bli dags med tanke på att jag sparkas ut i arbetslivet efter jul. Idag bläddrade jag i DN:s jobbsidor. Bara en sån sak. Hittade dessutom några titlar jag skulle kunna tänka mig. Jag tänkte ta någon dag (när jag nu ska hinna med det) och surfa runt och kolla på dessa jobb lite noggrannare.
Eller också tar jag en dag och söker oannonserade jobb på mina drömarbetsplatser. Jag vet nog vilka det skulle kunna vara. Det är dags nu.
Eller också tar jag en dag och söker oannonserade jobb på mina drömarbetsplatser. Jag vet nog vilka det skulle kunna vara. Det är dags nu.
Hipp hipp
Så var det då dags att planera en möhippa igen. Jag känner mig som vanligt helt nollställd. Vad vill männskor göra på sin möhippa egentligen? Vad skulle jag vilja göra om jag fick en hel dag devoterad till mig som andra betalade för. Jag kan komma på fler saker, men det känns lite specifikt. Dessutom skulle jag aldrig få göra det eftersom det skulle bli för dyrt.
Saken är den att jag konsulterade denna blivande brud sist jag var med och anordnade en möhippa. Så hypotetiskt sett antar jag att det som hon föreslog också är saker hon skulle kunna tänka sig att göra. Men det var också saker som hon gjorde på en möhippa hon var med och anordnade.
Jag kommer att slita mitt hår åter igen. Jag vill ju alltid att det ska bli fantastiskt.
Saken är den att jag konsulterade denna blivande brud sist jag var med och anordnade en möhippa. Så hypotetiskt sett antar jag att det som hon föreslog också är saker hon skulle kunna tänka sig att göra. Men det var också saker som hon gjorde på en möhippa hon var med och anordnade.
Jag kommer att slita mitt hår åter igen. Jag vill ju alltid att det ska bli fantastiskt.
Märklig hemresa
Hade en lite märklig upplevelse på tuben hem. Jag knatade ner i tuben i vetskap om att det var 8 minuter kvar. Därför tänkte jag gå igenom perrongen och upp på andra sidan för att se om bussen var snabbare. En bit in på perrongen ser jag en vän som är misstänkt lik Mannen i mitt liv. Jag tittar länge på honom och får en lång blick tillbaka. Sen sliter jag bicken till mig och kliver iväg med lika långa kliv som jag haft innan. Min hjärna arbetar för högtryck. Var det verkligen han? Kan jag ha sett fel? Skulle han ha missat att det var jag? Nu hade jag förvisso glasögon och mössa på mig som förvillade, men skulle han ha missat? Skulle han ha hejat om han varit säker?
Så fortsätter jag på väg till bussen. Orkar inte riktigt gå fram för att kolla när bussen går ens utan stapplar ner i tuben igen. Väl där märker jag hur glas krossas runt mig. Jag tänker inte mer på det utan tänker att ungdomarna säkert håller på att sparka på flaskor, inget nytt i det. Sen ser jag hur en man ställer sig och tittar intensivt på ungdomarna på bänken bredvid. Dessa ignorerar honom tydligt. I nästa sekund upptäcker jag att det står två poliser bredvid mig. Dessa verkar dock invänta att tuben ska komma in på perrongen. När den gör det kliver jag på. Poliserna går framåt på perrongen i jakt på vad det nu må vara. Jag antar att det är någon inne i tåget. Efter en stund ser jag dock hur de haffar huliganungdomarna på bänken. Jag tror verkligen inte att det var därför de var ditkommenderade. De verkar bara ha blivit surrogat för vad de kom för. Något måste de väl få med sig om de nu ändå rycker ut. Lite den mentaliteten.
Ja, och om det nu var Mannen i mitt liv, där på perrongen, så är jag väl inte lika taggad längre. För jag känner mig faktist ganska nöjd över att ha gått förbi honom - särksilt om han såg att det var jag. Typiskt mig. Jag ska då alltid ha "övertaget".
Så fortsätter jag på väg till bussen. Orkar inte riktigt gå fram för att kolla när bussen går ens utan stapplar ner i tuben igen. Väl där märker jag hur glas krossas runt mig. Jag tänker inte mer på det utan tänker att ungdomarna säkert håller på att sparka på flaskor, inget nytt i det. Sen ser jag hur en man ställer sig och tittar intensivt på ungdomarna på bänken bredvid. Dessa ignorerar honom tydligt. I nästa sekund upptäcker jag att det står två poliser bredvid mig. Dessa verkar dock invänta att tuben ska komma in på perrongen. När den gör det kliver jag på. Poliserna går framåt på perrongen i jakt på vad det nu må vara. Jag antar att det är någon inne i tåget. Efter en stund ser jag dock hur de haffar huliganungdomarna på bänken. Jag tror verkligen inte att det var därför de var ditkommenderade. De verkar bara ha blivit surrogat för vad de kom för. Något måste de väl få med sig om de nu ändå rycker ut. Lite den mentaliteten.
Ja, och om det nu var Mannen i mitt liv, där på perrongen, så är jag väl inte lika taggad längre. För jag känner mig faktist ganska nöjd över att ha gått förbi honom - särksilt om han såg att det var jag. Typiskt mig. Jag ska då alltid ha "övertaget".
Fulltecknat även idag
Jag har hunnit stressa runt även idag förstås. Men jag har också hunnit med allt jag skulle. Skrivit klart skolarbetet, så gott som i alla fall. Måste väl läsa igenom det ett par gånger till, det smyger sig alltid in konstigheter. Så hann jag till biblioteket och till min favoritaffär. Där lyckades jag slita med mig två underklänningar/kjolar innan jag mer eller mindre rusade hemmåt. Lyckades hamna i en bankomatkö. En tant stod och fiddlade i minst 10 minuter (kändes som en halvtimme för att jag var så stressad och så uppe i varv). Killen framför såg ut som att han skulle strypa tanten och själv svettades jag floder och suckade ljudligt. Jag antar att hon inte har någon internetbank och således utförde sina bankärenden där. Aaaah, det borde vara olagligt att antasta bankomaten så länge. Väl hemma hade jag ca 25 minuter på mig att göra mig i ordning, hitta den ultimata outfiten och dessutom kasta i mig mat. Sen rusade jag vidare till svägerskans 30-årstillställning. Jag hann busa en del med Skruttisen medan jag drack något glas vin. Vi flög flygplan tills hon utmattat loggade ut i pappas knä.
Nu är jag hos nästa svägerska och ska inta mer vin under kvällen. Det är nämligen vin/tjejkväll. Brorsan har påpassligt nog blivit sjuk, så han går runt här och hostar ömkligt. Han bad om nycklarna hem till mig så att han ska slippa dra runt på stan tills han är välkommen hem igen. :-) Det går väl bra. Tur att han inte sa det innan för då hade jag väl stressat runt och försökt hinna städa innan jag gick också. Nu får han ta det som det är.
Nu är jag hos nästa svägerska och ska inta mer vin under kvällen. Det är nämligen vin/tjejkväll. Brorsan har påpassligt nog blivit sjuk, så han går runt här och hostar ömkligt. Han bad om nycklarna hem till mig så att han ska slippa dra runt på stan tills han är välkommen hem igen. :-) Det går väl bra. Tur att han inte sa det innan för då hade jag väl stressat runt och försökt hinna städa innan jag gick också. Nu får han ta det som det är.
Planeten
Igår på lunchen diskuterade vi programmet Planeten som sändes i SVT i torsdags. Alla hade blivit illa berörda och tyckt att det var tungt att höra om hur många ton avfall i veckan vi skickar till Nigeria och hur snart det kommer att finnas miljarder klimatflyktingar och så vidare. Några ville gärna få konkreta tips på vad vi kunde göra för att minska detta. Själv känner jag att det kommer att kräva drastiska förändringar i vår livsstil. Vi kan inte hålla på att byta TV-apparater, datorer och mobiltelefoner varje år eftersom det genererar alldeles för mycket avfall - exempelvis. Det är något som måste ha ökat så mycket de senaste åren. Sen kanske det är dags att sluta köra bil - jag menar så gott som helt. Vår jord kan inte vara gjord för att ta emot så mycket avgaser.
Det gör att jag kommer in på lite mer existensiella frågor. Vi har förvaltat vår planet på ett sätt - vi människor. Vi har tagit tillvara (överutnyttjat) alla tillgångar som finns i stort sett: skog, vatten, fossila bränslen, mineraler etc. Vad var det egentligen meningen att vi skulle göra? Så här kan vi ju inte hålla på om vi vill ha kvar vår planet eftersom den inte klarar av det. Hur kunde vi ha utnyttjat naturtillgångarna utan att skada vår planet? Var det inte alls meningen att vi skulle uppfinna hjulet, så våra marker och bygga hus? Jag kan bli galen när jag börjar fundera på det. Vad är meningen egentligen?
Det gör att jag kommer in på lite mer existensiella frågor. Vi har förvaltat vår planet på ett sätt - vi människor. Vi har tagit tillvara (överutnyttjat) alla tillgångar som finns i stort sett: skog, vatten, fossila bränslen, mineraler etc. Vad var det egentligen meningen att vi skulle göra? Så här kan vi ju inte hålla på om vi vill ha kvar vår planet eftersom den inte klarar av det. Hur kunde vi ha utnyttjat naturtillgångarna utan att skada vår planet? Var det inte alls meningen att vi skulle uppfinna hjulet, så våra marker och bygga hus? Jag kan bli galen när jag börjar fundera på det. Vad är meningen egentligen?
So beyond
Jag tänkte gå till min favoritbutik imorgon och shoppa på mig ett plagg att ha i lager-på-lager som jag älskar. Visade sig att Idolerna varit där i veckan. Jag hoppas de inte har tömt stället på godbitarna. Har tänkt gå dit ett tag nu men det har bara inte blivit av. När jag såg min vän L och hennes underbara underklänningar tänkte jag att jag verkligen måste dit och botanisera. Kanske hittar jag något att ha på giget. Annars något att ha på Ms 30-årstillställning i morgon.
Hoppas bara att de inte har köpt upp alla.
Pizzakväll
Jag har så mycket att göra och det är fredagkväll. Men resten av helgen försvinner mer eller mindre i ett töcken. Så i kväll ska det bakas, pluggas, skrivas, tänkas med mera. Jag har prioriterat min tid lite i alla fall genom att hämta pizza. Efter det är det bara sätta igång. Om jag känner mig själv rätt så kommer det bli i en lågprioritetsordning. Men det är väl ok. Om man gillar att känna sig stressad i alla fall.
Nu vankas det pizza: välkommen om 10 minuter.
Nu vankas det pizza: välkommen om 10 minuter.
Working girl issue
Jag var helt slut på eftermiddagen på jobbet idag. Vid halv 5 gav jag upp och tänkte: "Ah, jag får ju ändå inte betalt. Varför ska jag plåga mig?" Då hade jag ändå haft en dag full med äventyr, enligt mig i alla fall. Jag var lite adrenalinstinn under presskonferensen idag.
Jag hade sagt att jag skulle gå och träna men på jobbet tänkte jag att det aldrig skulle hända. På vägen hem kände jag mig fortfarande som en död sill. Helt slut. Det är ett problem att jag skaffar mig undanflykter att gå och träna mycket lättare när jag jobbar hela dagarna. Energin börjar liksom tryta mot slutet av dagen.
Men så kom jag på att jag skulle bli tvungen att plugga om jag var hemma. Vips så kom träningssugen tillbaka. Alltid finns det något att fly från.
Examinationen i förra kursen är fortfarande taffligt skiven, men jag kommer i alla fall att ha träningsverk imorgon.
Jag hade sagt att jag skulle gå och träna men på jobbet tänkte jag att det aldrig skulle hända. På vägen hem kände jag mig fortfarande som en död sill. Helt slut. Det är ett problem att jag skaffar mig undanflykter att gå och träna mycket lättare när jag jobbar hela dagarna. Energin börjar liksom tryta mot slutet av dagen.
Men så kom jag på att jag skulle bli tvungen att plugga om jag var hemma. Vips så kom träningssugen tillbaka. Alltid finns det något att fly från.
Examinationen i förra kursen är fortfarande taffligt skiven, men jag kommer i alla fall att ha träningsverk imorgon.
Så var det sagt
Idag fick jag möjlighet att speak my mind angående inlägget igår. Jag beklagade mig över att den ordinarie sättningen i Så ska det låta endast bestod av män. Eftersom jag var med på deras presskonferens idag och mellan intervjuerna och fotograferandet fick jag möjlighet att träffa projektledaren för programmet - även det en kvinna (som så många andra bakom kamerorna på programmet). Då passade jag förstås på att kommentera det hela (jag kan ju inte hålla tyst - och varför ska jag). Hon trodde nog att jag bara syftade på pianisterna, Putte och Stefan. Så hon sa att de gått igenom en autdition med fler sökande. Stefan passade på att ha en lång utläggning om hur psykiskt påfrestande den varit. Sen sas det inget om orkestern till exempel som också är helt manlig (eller ja, den består av män i alla fall). Men jag orkade inte säga mer. Kände inte att det skulle komma något gott av det ändå. Men jag fick i alla fall tillfälle att säga vad jag tyckte. Det kändes lite skönt.
Tanzen
Förra veckan hade kidsen höstlov vilket för mig innebar att även dansen tog uppehåll. Jag har haft abstinens i två veckor och höll nästan på att fögås av iver igår innan jag skulle dit. Det kändes som att jag hunnit bli helt stel i muskler och leder. Jag kände mig helt ovig och fick ont i knät när jag stod på det. Som att jag blivit 100 år sedan sist. Det kändes helt tragiskt. Men sen gick det bättre. Kände smärta i musklerna redan under dansen, och så brukar det inte vara.
Men så började dansläraren med något nytt grepp. Han bad oss titta på en person under koreografin när vi körde grupper. Sedan skulle vi säga vad vi tyckte om personen vi tittat på. Kändes helt löjligt. Sånt ger ju inget när folk bara säger bra. Vadå bra, vad var bra? Inte mycket till respons. Det tog bara en massa tid i onödan. Dessutom sa han återigen att han borde lära sig våra namn. Men han gör aldrig någon ansats att ta tag i det. Då tycker jag att han bara kan skippa att säga det ens. Ja, och så är det ju vissa i gruppen som tar upp löjligt mycket tid med frågor på micronivå. Det är också irriterande och jag tycker att han borde styra lite hårdare.
Men dansen är alltid dansen. Det är underbart och jag sov som ett barn inatt. Förstås.
Men så började dansläraren med något nytt grepp. Han bad oss titta på en person under koreografin när vi körde grupper. Sedan skulle vi säga vad vi tyckte om personen vi tittat på. Kändes helt löjligt. Sånt ger ju inget när folk bara säger bra. Vadå bra, vad var bra? Inte mycket till respons. Det tog bara en massa tid i onödan. Dessutom sa han återigen att han borde lära sig våra namn. Men han gör aldrig någon ansats att ta tag i det. Då tycker jag att han bara kan skippa att säga det ens. Ja, och så är det ju vissa i gruppen som tar upp löjligt mycket tid med frågor på micronivå. Det är också irriterande och jag tycker att han borde styra lite hårdare.
Men dansen är alltid dansen. Det är underbart och jag sov som ett barn inatt. Förstås.
Minus minus blir plus
Jag har kommit på några negativa saker med min praktikplats:
- Deras kaffe är så sjukt äckligt. Både det maskinella och finkaffet de ibland kokar i kaffekokaren. Ändå dricker jag mer än jag brukar. Suck! När man ska fika med alla blir det så.
- Jag sitter "längst bak i tåget" som någon så fint uttryckte det idag. Det är jag och BM som sitter där. Inget ont i henne, men hon är inte jättepratsam och inte heller riktigt på samma breddgrad som jag. Dessutom verkar hon mest vilja prata på sina villkor. Alla andra sitter om fyra och verkar ha det lite mer gemytligt.
- På bussen hem ska alla som jobbar på Garnisonen med. Det är väldigt mycket folk på den lilla, lilla SL-bussen. Men det är inte ett jätteproblem. Hellre det än att trängas på en tunnelbana. Då är det mer panikkänsla.
Ja, det var några i alla fall. Inga major som sagt, men man måste ju kunna kritisera även det bästa. Annars blir det inte trovärdigt.
- Deras kaffe är så sjukt äckligt. Både det maskinella och finkaffet de ibland kokar i kaffekokaren. Ändå dricker jag mer än jag brukar. Suck! När man ska fika med alla blir det så.
- Jag sitter "längst bak i tåget" som någon så fint uttryckte det idag. Det är jag och BM som sitter där. Inget ont i henne, men hon är inte jättepratsam och inte heller riktigt på samma breddgrad som jag. Dessutom verkar hon mest vilja prata på sina villkor. Alla andra sitter om fyra och verkar ha det lite mer gemytligt.
- På bussen hem ska alla som jobbar på Garnisonen med. Det är väldigt mycket folk på den lilla, lilla SL-bussen. Men det är inte ett jätteproblem. Hellre det än att trängas på en tunnelbana. Då är det mer panikkänsla.
Ja, det var några i alla fall. Inga major som sagt, men man måste ju kunna kritisera även det bästa. Annars blir det inte trovärdigt.
Fredagen männens?
Ok, ni fattar, det är praktiken som gäller just nu. Tänker just inte på så mycket annat än just den. Jag får så mycket nya tankar varje dag om saker jag ser omkring mig. Det är så inspirerande med nya miljöer att utforska. Särksilt när man har oändligt med tid och inga direkta krav på prestationer. Jag hinner tänka mycket på dagarna kan jag säga. Och snabbt går de - dagarna alltså.
En sak som slog mig idag. Alla fasta deltagare på Så ska det låta är män: alla i bandet, pianisterna och programledaren. Är inte det lite fel signaler att sända på bästa sändningstid. Varje vecka. Varje säsong. När det slog mig blev jag lite besviken. Särskilt som jag läste senast idag på intranätet att de välkomnar programförslag med kvinnliga programledare. Kanske har de insett en brist redan. Men är det ändå inte lite konstigt att hela sättningen i fredagsunderhållningen består av män. Hur ofta består den av bara kvinnor? Ändå tror jag få reflekterar runt det. Det fanns ju kvinnor i produktionen, men bara bakom kamerorna (och som blombärare då!). Bakom varje framgångsrik man står ett helt spann med kvinnor och kämpar så fingrarna blöder.
Jag har som sagt en del tid.
Däremot måste jag säga att Peter Settman är oerhört charmig. Lite småtöntig men på ett roligt sätt. Han blir ändå inte för mycket. Har i alla fall fått chansen att insupa honom idag.
En sak som slog mig idag. Alla fasta deltagare på Så ska det låta är män: alla i bandet, pianisterna och programledaren. Är inte det lite fel signaler att sända på bästa sändningstid. Varje vecka. Varje säsong. När det slog mig blev jag lite besviken. Särskilt som jag läste senast idag på intranätet att de välkomnar programförslag med kvinnliga programledare. Kanske har de insett en brist redan. Men är det ändå inte lite konstigt att hela sättningen i fredagsunderhållningen består av män. Hur ofta består den av bara kvinnor? Ändå tror jag få reflekterar runt det. Det fanns ju kvinnor i produktionen, men bara bakom kamerorna (och som blombärare då!). Bakom varje framgångsrik man står ett helt spann med kvinnor och kämpar så fingrarna blöder.
Jag har som sagt en del tid.
Däremot måste jag säga att Peter Settman är oerhört charmig. Lite småtöntig men på ett roligt sätt. Han blir ändå inte för mycket. Har i alla fall fått chansen att insupa honom idag.
Fullt upp
Idag har jag suttit i möten eller fikat med folk halva dagen. Alla vill ha mig och min syn på saker. Dessutom fick jag vara med på ett avdelningsmöte. Det gav en bättre bild av vad de faktiskt gör på min avdelning. Jag har aldrig jobbat med TV eller marknadsföring, nu börjar jag få ihop en massa samband på olika områden. Saker som jag aldrig direkt reflekterat över förut. Det är så kul att komma in i nya saker. Det finns så mycket att lära.
Min handledare vill ha med mig på en massa grejer som händer i organisationen. Jag säger inte nej. Medieträning, språkvårdsgrupper och allt jag kan tänka mig. Så överöser de mig med saker jag skulle kunna göra och låter mig plocka godbitarna. Kan det bli bättre? Imorgon tyckte de jag skulle följa med på inspelningen av Så ska det låta. Som sagt säger jag inte nej. Så jag sa ja.
Jag hinner vara hemma två timmar innan dansen börjar. Måste passa på att:
- mejla en massa människor jag tänkt i flera dagar nu
- försöka hinna läsa min rapport i förra kursen så att den blir klar snart
- blogga (alla bloggar)
- äta
- ringa mamsen
- hjälpa en kursare med hennes rapport
Ja, tiden räcker inte riktigt till. Men jag minns nu hur mycket energi man har när man gör saker man vill och tycker om. Nästan hur mycket som helst. Hoppas bara jag börjar sova lugnare. Det är fortfarande lite nervöst att gå till praktiken på något vis. Som att jag är livrädd att göra bort mig. Jag vill ju bara bli älskad!
Bästa dagen
Första dagen på praktiken är avklarad. Jag har suttit och studerat information hela dagen. Och jag har älskat varje minut av det. Jag gillar stämningen på avdelningen. De är så sköna hela bunten och avslappnade.
Men mest av allt gillar jag att hela min dag varit fullspäckad. Jag sov verkligen inte toppen inatt, men jag slumrade i alla fall. Ändå har jag inte känns mig minsta trött idag. Jag har tagit mig an alla arbetsuppgifter (läsning) med lätthet och glädje. Dessutom har jag fått en massa tankar om vad jag vill göra.
Repet gick dessutom över förväntan. Vi var taggade till max idag och det var riktigt bra energi. Sedan jag kom hem har jag lagat mat, grejat runt och försökt hinna med en massa annat. Och dagen är inte slut än. Snacka om att maximera dagen.
Min granne passar dock på att straffa mig efter i lördags tror jag. Hon spelar hög musik som hon skrålar med i. Jag har aldrig hört henne så här. Dessutom verkar hon röka en del för min lägenhet stinker cigarettrök.
Tillökning
Det var dags att utöka familjen igen. Vi har ju redan en liten Skruttis och jag tycker på något vis att det räcker. Men nu säger brorsan att det ska komma en till. Ska jag klara av att bli kär i ett barn till? Jag vet inte. Skruttisen är ju nummer ett i mitt hjärta och jag har svårt att se att det skulle förändras. De har sagt att de ska klämma fram ett helt fotbollslag så jag antar att de får lov att ligga i. De verkar definitivt göra det. Jag ser mest fram emot skräckscenarier på landet. Morgnarna kommer att bli ännu tidigare, kaoset runt omkring familjen ännu större. Sen gör det inte saken bättre att de bosätter sig på landet hela sommaren så att ingen annan kan få en lugn stund där riktigt. Förhoppningsvis skaffar de sig ett eget krypin. Men det skulle jag säkert också tycka vara trist. Då får jag ju inte se min favoritskruttis.
Jag tror att ångesten jag känner en släng av kan ha rent substansiella orsaker. Även lätt bakishet kan ta sig sådana uttryck. Har jag hört.
Jag tror att ångesten jag känner en släng av kan ha rent substansiella orsaker. Även lätt bakishet kan ta sig sådana uttryck. Har jag hört.
Gigförberedelser
Det är typ omöjligt för oss att bestämma oss för ett nytt bandnamn. Det kommer antagligen sluta med att vi fortfarande har vårt gamla namn. Vi satte i alla fall den perfekta låtordningen igår. Det kommer att bli mäktigt. Dessutom fick de höra nya låten. Det är alltid lite jobbigt att spela den första gången. Jag känner mig så utsatt när det är mina ord som kommer ut och det bara är jag och gitarren. Sen går det bättre när det blivit vår låt. De verkade gilla den i alla fall. De sa faktist mer än de brukar göra. Kanske var ölen som pratade - eller Jack. G hade för övrigt tagit med sig sin öltapp. Så vi drack tappat öl hela kvällen.
Det var dessutom svårt att enas om vilken tid spelningen ska börja. Jag är mest orolig att M ska dricka för mycket öl och shabbla bort hela spelningen. Grejen är att han inte lyssnar på vad jag säger om att dricka innan spelningen. Han tror att alkhol höjer prestationsförmågan, vilket måste vara tidernas största skröna. Särskilt vad gäller honom. Han är disträ i vanliga fall, men med alkohol i kroppen blir han som en sengångar - seggångare. Får se om jag får med mig J, nya trummisen, i övertalningsprocessen. Om vi är två kanske det går bättre.
Det är mycket oenighet i bandet - förutom att vi kommer att vara så grymma den 25 november. Jag längtar så jag håller på att smälla av.
Fröken duktig
Jag förstår inte varför mina helger blir så stressiga nu för tiden. Det är som att jag i veckorna försöker lägga allt krut på det viktigaste. När jag inte orkar det så flummar jag bara runt helt. På helgerna måste jag då göra alla måsten som inte blivit av under veckan. Idag innebär det mer än bara städa, jag måste skriva på i skolarbetet, baka matbröd, helst hinna träna (glömma det...) med mera. Ikväll kommer dessutom killarna i bandet hit för att snacka lite inför giget. Jag har lovat laga mat. Typiskt mig! Jag tänker alltid att det ändå är kul och att jag gör något enkelt. Det slutar alltid med att jag bestämmer mig för att baka bröd, koka ihop värstingmiddag, rusa runt efter det perfekta vinet och så vidare. Om jag nu bjuder på middag är det som att jag vill göra mitt yttersta.
Jag fattar varför duktiga människor går in i väggen. Jag önskar att jag kunde sluta vara så jäkla duktig hela tiden. Vem tackar mig för det egentligen? När jag har gått in i väggen menar jag. Jag tror det är bättre att hålla nere förväntningarna som finns på en. Då är det mindre risk för att inte misslyckas. Men det är som att jag alltid ska överträffa mig själv. Skärpning!
Jag fattar varför duktiga människor går in i väggen. Jag önskar att jag kunde sluta vara så jäkla duktig hela tiden. Vem tackar mig för det egentligen? När jag har gått in i väggen menar jag. Jag tror det är bättre att hålla nere förväntningarna som finns på en. Då är det mindre risk för att inte misslyckas. Men det är som att jag alltid ska överträffa mig själv. Skärpning!
SPA
Vem behöver inte något uppvärmande och samtidigt renande dagar som dessa när det är så här kyligt ute. Jag har känt mig helt mosig nu på eftermiddagen, som om jag skulle ha haft en lång dags vandring över tundran och nu kommit in och satt mig framför öppna spisen. Jag var ute i femminuterspass så det känns helt löjligt. Hur som helst ska jag belöna mig själv med ett bad idag. Badkarsbad med badbomb. Vad kunde passa bättre? Till det, eventuellt lite levande ljus, Anna Ternheim i högtalarna och kanske en liten whiskeyrackare.
Vadan denna belöning? Jo, jag är faktiskt uppe i 10 sidor på min hemska examination i skrivdidaktiken. Jag ska fila på den och stöta och blöta lite till. Men förmodligen inte så mycket mer ikväll. Jag tror att dispositionen är tematisk efter hur min hjärna är disponerad, det vill säga ganksa godtyckligt och förvirrat. Det antar jag att jag måste lösa innan den ska in. Men det får nog bli en annan dag. Nu ska jag glida ner i många liter varmvatten.
Vadan denna belöning? Jo, jag är faktiskt uppe i 10 sidor på min hemska examination i skrivdidaktiken. Jag ska fila på den och stöta och blöta lite till. Men förmodligen inte så mycket mer ikväll. Jag tror att dispositionen är tematisk efter hur min hjärna är disponerad, det vill säga ganksa godtyckligt och förvirrat. Det antar jag att jag måste lösa innan den ska in. Men det får nog bli en annan dag. Nu ska jag glida ner i många liter varmvatten.
En till vinterreflektion
När det är så här härliga vinterdagar som det varit idag kan jag ändå bli lite glad av vintern. Eller inte just av vintern, men jag kände en viss julförväntan. Det ska bli mysigt med jul och jag fick sån himla julstämning på väg hem från jobbet. Inte för att jag såg något som hade med jul att göra, utan bara själva känslan i luften. Det är härligt. Jag kan se fram emot julen även i år eftersom vi i familjen ska köra samma race som förra året. Bara en julklapp behöver jag köpa. Vi lottade förra helgen vem jag vi ska köpa till. Tyvärr fick jag storebrorsan i år igen. Han är den krångligaste och mest kräsna att köpa julklappar till. Aktar han sig inte stickar jag en julklapp åt honom. Det är ändå bättre att bara behöva rusa runt efter en julklapp än att behöva rusa runt efter sju julklappar.
Var in en sväng på Åhlle efter jobbet och insåg att de redan släpat fram julbestyren. Då sjönk mitt mod lite ändå. Visst är det mysigt med jul, men kan inte tidig november få vara heligt ändå? Jag kommer nog hinna tröttna på allt ändå till slut.
Var in en sväng på Åhlle efter jobbet och insåg att de redan släpat fram julbestyren. Då sjönk mitt mod lite ändå. Visst är det mysigt med jul, men kan inte tidig november få vara heligt ändå? Jag kommer nog hinna tröttna på allt ändå till slut.
Vinter fortfarande
När jag satt på pendeltåget ut till det färgglada betongparadiset idag och såg snölandskapet svischa förbi mig, kom jag på mig själv med att inte känna någon förvåning eller nyhetskänsla med den nya årstiden som har uppenbarat sig. Det tunna snötäcket på marken kändes inte som att det kom igår, utan som att det har legat sen förra vintern. Jag gick till och med och suckade i kylan idag över det bekanta över att gå runt helt påpälsad. Det känns som att det nyss var vinter eftersom förra vintern var så otroligt lång. Jag trodde aldrig att den skulle ta slut. När den sen gjorde det kom sommaren på en gång och sen slog pendeln över till vinter igen. Det känns som att det har varit ett snötäcke över landskapet 90 % av det här året och därför känns det inte nytt. Annars brukar jag nog ta den nya årstiden, vilken den än må vara, med lite glädje och framför allt en känsla av något nytt. Det var bara så märkbart idag att det inte alls kändes nytt. Som att frosten har legat över min hjärna sedan april.
Suck. Så här kommer det att vara nu. Jag tror jag helt missade sommaren för jag kan inte minnas hur den var. Förutom att jag slapp ha mössa och jacka på mig.
Suck.
Suck. Så här kommer det att vara nu. Jag tror jag helt missade sommaren för jag kan inte minnas hur den var. Förutom att jag slapp ha mössa och jacka på mig.
Suck.
Köldtendenser
Äntligen har de fått fart på elementen i mitt hus. Det var väl för två år sen de skruvade bort reglagen och satte termostater på dem. Nu kan man inte få så varmt man vill, men framför allt inte när man vill. Jag har gått och undrat när det blir dags, men nu var det alltså det. Lite snö så fixar det sig. Inte för att jag precis gått runt och frusit, men jag jag ville gärna känna en trygghet i att jag skulle kunna vara varm oavsett vilket väder som bjuds därute. Jag undrar dessutom vad som är avgörande för när de slås på. Är det temperaturen ute eller datumet?
Fick inviga mina nya vinterskor idag. Det kändes mycket bra. Jag kände mig väldigt mysig i dem, men lite som en tomte. Särskilt med vinterjackan. Det är verkligen tomtvarning på mig i vinter. Å andra sidan stötte jag på en tjej i ärtgrön, hel vinterdress á la 70-tal. Den var tight och hon hade dessutom dragit upp luvan. Med de stora svarta solbrillorna hon hade på sig fick det lite effekten av att få henne att se ut som en gräshoppa. Men det kanske bara var min association. Såg i tidningen att Benjamin Syrsas släkt är på besök i stan. Har ingen aning vad det innebär, men det kanske var just henne jag stötte på.
Fick inviga mina nya vinterskor idag. Det kändes mycket bra. Jag kände mig väldigt mysig i dem, men lite som en tomte. Särskilt med vinterjackan. Det är verkligen tomtvarning på mig i vinter. Å andra sidan stötte jag på en tjej i ärtgrön, hel vinterdress á la 70-tal. Den var tight och hon hade dessutom dragit upp luvan. Med de stora svarta solbrillorna hon hade på sig fick det lite effekten av att få henne att se ut som en gräshoppa. Men det kanske bara var min association. Såg i tidningen att Benjamin Syrsas släkt är på besök i stan. Har ingen aning vad det innebär, men det kanske var just henne jag stötte på.
Nattgäst
Fick helt oväntat en nattlig gäst igår. Min vän M ringde i upplösningstillstånd från Slussen eftersom hon inte tog sig hem till sitt hus i skärgården. Så hon fick självklart krascha på min soffa. Den är väldigt kort och ganska obekväm, men det var nog ett plus mot att spendera hela natten på Gondolen eller Patricia. Det var ganska trevligt att få lite sällskap så där på kvällskanten. Vi satt och kollade på nyheterna och förbannade att det ska vara helt omöjligt att ta sig fram genom snö på 2000-talet. Det finns fortfarande ett överraskningsmoment i att det kommer ner vitt puder från himlen vid den här tiden på året.
Imorse läste jag i tidningen om stadsjeepar med endast en förare i som tagit sig hem, ut mot Nacka, utan att så mycket som titta på liftarna som stod ute i snön och frös. Är det inte väldigt typiskt svenskt också? Trots att ett väderosmlag lamslår hela vårt samhälle kan vi inte så mycket som att knäppa upp vår svenskhet och räcka ut en hand till nödställda. Det känns helt löjligt. Vad är vi så rädda för egentligen? Och hur kan vårt ego vara så stort? Även om alla sitter i samma båt kan vi bara tänka på oss själva och räds inte att kliva över några lik för att klara oss. Denna mentatlitet märks inte minst på tunnelbanan då det är dags att trängas. Alla kastar sig på utan att se vad de kliver över.
Själv hade jag inte ens märkt att vi fått så mycket snö igår. Jag satt hemma och skrev, skrev, skrev för fullt, lyckligt ovetandes om vad som försiggick ute. Ett stort plus med att studera. Att inte behöva ta sig hem med alla andra rovdjur.
Imorse läste jag i tidningen om stadsjeepar med endast en förare i som tagit sig hem, ut mot Nacka, utan att så mycket som titta på liftarna som stod ute i snön och frös. Är det inte väldigt typiskt svenskt också? Trots att ett väderosmlag lamslår hela vårt samhälle kan vi inte så mycket som att knäppa upp vår svenskhet och räcka ut en hand till nödställda. Det känns helt löjligt. Vad är vi så rädda för egentligen? Och hur kan vårt ego vara så stort? Även om alla sitter i samma båt kan vi bara tänka på oss själva och räds inte att kliva över några lik för att klara oss. Denna mentatlitet märks inte minst på tunnelbanan då det är dags att trängas. Alla kastar sig på utan att se vad de kliver över.
Själv hade jag inte ens märkt att vi fått så mycket snö igår. Jag satt hemma och skrev, skrev, skrev för fullt, lyckligt ovetandes om vad som försiggick ute. Ett stort plus med att studera. Att inte behöva ta sig hem med alla andra rovdjur.
Är det hösten som spökar?
Jag kämpar hårt med mig själv just nu. Vet inte varför jag krisar riktigt. Idag har jag hunnit tänka så många negativa tankar om mig själv. Tankar om min näsa och mitt hår. Vad är det frågan om? Näsan har suttit i ansiktet hela mitt liv och jag kan inte göra något åt den. Varför plötsligt börja rata den? Det dök upp andra negativa tankar om både det ena och det andra och jag vet inte riktigt vad de vill. Mitt självförtroende verkar ha seglat iväg till nya breddgrader och lämnat min kropp kvar här i snön och kylan. Är det alltid så här på hösten eller håller jag på att förlora förståndet helt?
Dessutom sitter jag här och försöker analysera min skolgångs syn på skrivande. Det är inte precis uppmuntrande det heller.
Jaha, här sitter jag i mörkret. Måste börja skapa positiva cirklar men jag vet inte var jag ska börja. Jag har aldrig tidigare haft en så nedåtgående spiral till synes utan anledning.
Dessutom sitter jag här och försöker analysera min skolgångs syn på skrivande. Det är inte precis uppmuntrande det heller.
Jaha, här sitter jag i mörkret. Måste börja skapa positiva cirklar men jag vet inte var jag ska börja. Jag har aldrig tidigare haft en så nedåtgående spiral till synes utan anledning.
Kyla och shopping
Det var liet av chockkyla ute idag. Jag hade klätt mig väl och frös inte direkt. Men min haka och mina fingrar var nära att förfrysa. Mycket märklig situation.
Det som är bra med så här tidig kyla är att affärerna inte ännu har lyckats uppfatta hur kallt det är ute. Då har de heller inte hunnit vrida upp värmen till max inne. Det värsta jag vet är att shoppa på vintern när man är fullt påpälsad och sen springa runt i affärer där det är 25 grader. Jag får allvarliga svettattacker som förtar shoppingglädjen totalt.
Idag var värmen inomhus alltså inget större problem. Däremot var jag svårmotiverad. Det var som att jag inte orkade gå runt ens en gång. Hela stan var förstås full av kids på höstlov, vilket var lite småjobbigt. Annars brukar förmiddagarna vara ganska stillsamma och perfekta för spontan shopping. Men idag var det kö överallt och alldeles för jobbigt för mig.
Jag skulle verkligen behöva köpa ett par skor. Vinterskor har jag, men jag tänker att det är för varmt för dem nu. Jag skulle behöva ha något annat än sneakers på jobbet. Kanske rent av ett par skor som jag bara har på jobbet inne. Jag kan tänka mig att mina fötter kommer att koka om jag springer runt i vinterskorna inomhus hela dagarna. Det verkar hur som helst inte som att det kommer att bli något med det just nu. När jag börjar jobba kommer jag inte ha någon tid för shopping. Jobba hela dagarna och kvällarna uppbokade på annat. Blir bra för min ekonomi.
Det som är bra med så här tidig kyla är att affärerna inte ännu har lyckats uppfatta hur kallt det är ute. Då har de heller inte hunnit vrida upp värmen till max inne. Det värsta jag vet är att shoppa på vintern när man är fullt påpälsad och sen springa runt i affärer där det är 25 grader. Jag får allvarliga svettattacker som förtar shoppingglädjen totalt.
Idag var värmen inomhus alltså inget större problem. Däremot var jag svårmotiverad. Det var som att jag inte orkade gå runt ens en gång. Hela stan var förstås full av kids på höstlov, vilket var lite småjobbigt. Annars brukar förmiddagarna vara ganska stillsamma och perfekta för spontan shopping. Men idag var det kö överallt och alldeles för jobbigt för mig.
Jag skulle verkligen behöva köpa ett par skor. Vinterskor har jag, men jag tänker att det är för varmt för dem nu. Jag skulle behöva ha något annat än sneakers på jobbet. Kanske rent av ett par skor som jag bara har på jobbet inne. Jag kan tänka mig att mina fötter kommer att koka om jag springer runt i vinterskorna inomhus hela dagarna. Det verkar hur som helst inte som att det kommer att bli något med det just nu. När jag börjar jobba kommer jag inte ha någon tid för shopping. Jobba hela dagarna och kvällarna uppbokade på annat. Blir bra för min ekonomi.
