Hannas Plats

Är det så här det är att vara vuxen? Jag känner mig vuxen helt plötsligt. Inte hela tiden, men fläckvis. Oftare än vanligt om jag säger så. Det tar sig olika uttryck. Men igår insåg jag att min äldsta brorsa känns väldig ung. För att jag känner mig så gammal.

Plötsligt kan jag prata om en massa jobbiga saker och jag kan utömma en massa känslor. Vill inte gå så långt att säga att jag kan uttyda mina egna känslor och prata om dem, för det vore lite väl mycket. Men jag pratar i alla fall om känslor. Och jag tål att höra jobbiga saker, jag hanterar det.

Antingen har jag stängt av helt och klarar det av den anledningen. Eller också känner jag en trygghet i mig själv som gör att jag kan hantera jobbiga saker. Jag vet att jag har mig själv vad som än händer. Och jag är bra på att vara själv och jag är bra på att vara jag. Därför kan jag hantera att hänga långt utanför fönstret utan skyddsnät. Jag kanske börjar bli lite lite vuxen ändå. Eller är det mest dumdristigt att hänga utanför fönstret utan skyddsnät?

Nästa år ska jag bli dansgalning på riktigt. Jag har bokat in min på tre klasser i veckan och väntar på den att få även den fjärde klar. Det blir jazzfunk, street och - hör och häpna - balett. Ja, jag vet. Men jag tänker att jag kanske får bättre teknik i jazzfunken och bättre hållning överlag om jag kör lite balett. Jag tycker att det är schysst, men jag kommer aldrig att kunna bli bra på det - det inser jag. Då skulle jag ha börjat för 20 år sen eller nåt. Men kul ska det bli. Det var förstås L som övertygade mig om att börja dansa mer. Och det blev mer självklart i och med att min klass som jag gått på den här terminen inte kommer att finnas kvar nästa. För att kompensera min förlust blev jag tvungen att ge mig själv extra mycket dans. I januari får vi se om jag även får plats på popping som jag också skulle vilja gå på.

Däremellan någonstan ska jag ,utöver att gymma och repa med bandet, även hinna jobba lite. Men att umgås och gå ut kommer nog att få prioriteras bort helt. Det går bra. Får ju umgås med L på heltid och det är bara kul. Vi har verkligen funnit varandra på senaste tiden.

Vi har blivit med ny gitarrist i bandet. Hade introduktionsrepet igår. Nya potentielle gitarristen är en gammal bekant som oftast fungerar bra socialt. Gitarrspelande var det heller inget fel på. Vi hade ett bra rep med mycket energi. Alla var på lite spjuverhumör och jag vet inte om det berodde på tillskottet eller vad. Men skönt var det. Vi behöver nytt blod och bättre ljud, jag känner det. Det var en skön matta av ljud - mycket rock ´n roll.

Vi hade en liten dragning på jobbet härom dagen som handlade om trender som är på gång. I Asien är robotar stort. Då snackar vi inte R2-D2, vi snackar robotar som ser ut precis som människor. Robotar som vi kan chippa så att de gör det vi vill. Robotarna kommer antagligen att bli smarta och till slut självtänkande men fortfarnade utan den viktiga magkänslan (som jag inte skulle kunna leva förutan).

Människan gör verkligen allt för att rationalisera bort sitt eget existensberättigande, det är i alla fall min slutsats. Det räcker inte med att utrota oss själva, vi måste se till att den finns varelser som kan fortleva som nästan är som oss. Och om robotarna går att chippa måste ondsinta krafter kunna använda dem till sina dunkla motiv.

Robotarna kommer att ta över jorden när den är grå och obrukbar. Även om vi aldirg kommer dit kommer de att ta över. De kommer att bli smartare än oss och vända sig mot oss. Och varför inte?robot Om det är så att människan skapat krafter mäktigare än natrukrafterna, varför skulle det inte kunna vara robotarna? Då kan de också överträffa oss.