Hannas Plats

2010 går till historien som rödtottans år.

Vintrarnas vinter. En riktig vinter med äkta kyla. Jag gick nästan helt i ide. Läste massor med böcker. Åt havregrynsgröt. Fick pisk på fler än ett sätt.


Foto: Blingbling

Våren då det vårades. Eller vårdades. Akrobatik och dans i massor. Jag trodde att det var något som spirade. Men det var bara ett dåligt revben och några blåslagna knän.



Uppbrottets sommar. När jag inte badade satt jag på en klippa och betänkte min situation, planerade och grubblade. Sen bröt jag upp och stack norröver för att leva drömmen.





Punkornas höst. Det var som att livet började om igen. Jag lärde mig byta däck och perkulerade världens godaste kaffe. Egen glass var det nya svarta. Funktionsplagg och kultur det jag helst la pengarna på.





Livet har intagit en ny lunk. Förra året sa jag att jag det här decenniet ska bestiga berg. Tre berg har jag att bestiga. Ett har jag bestigit - jag har lämnat Stockholm för norrlandet. Det andra berget har jag påbörjat bestiga i och med min nya yrkesinriktning. Det tredje berget återstår. Och kanske är det viktigt, kanske är det inte det. Men jag känner att jag i och med det här året har börjat ta gigantiska kliv. Höga berg och djupa dalar. Det händer att jag längtar efter min klippa vid Östersjöns kant. Men jag tror att jag är på rätt väg.



Tro för den saken skull inte att jag nöjer mig. There is work to be done! Jag ska skaffa mig en rejäl dialekt nästa år. Så det så. Jag tror också att 2011 kan bli ännu bättre än 2010. Det ska du göra också.