Ordets makt

"Det är bara ord", tycks vara andemeningen i så många sammanhang just nu. Jag vill resonera runt hur kyrkans vara eller icke vara i skolpolitiken kan ses utifrån ordets betydelse. 
 
Den skolpolitiska debatten senaste tiden handlar mycket om ord. Om vad som står i skollagen, om vad en präst säger eller får säga och om vad vi sjunger i psalmer och sånger. Det känns som att vi glömmer bort varifrån vi kommer. Många tycks anse att bara för att vi nu inte längre tillber gud och många går ur kyrkan så har julen inte längre någon religiös betydelse. Men traditionen är religiös, och det går inte att tvätta bort genom att gå ur kyrkan eller att bli ateist. Alla riter vi utför, alla ord vi uttalar, kommer någonstans ifrån. De bygger på tidigare ord och på tidigare handlingar och därmed på tidigare värderingar. 
 
Oavsett om man anser om att skolan ska få ha samlingar i kyrkan eller inte så är kyrkan ett religiöst, kristet rum, där de kristna värderingarna sprids. Det går inte att komma ifrån. Inte ens genom att se på julen som "tradition", som om det helt vore skilt från religion eller kristendom. För traditionen är byggd på något. Något som inte ens är särskilt avlägset i Sverige rent tidsmässigt.
 
Skapar man nu lagar som säger en sak, så måste dessa ord också ses i handling. Det verkar det vara lätt, även för de poliltiker som stiftar lagarna, att glömma bort. 
 
Ord är handling. Därför har ordet makt. 
2012-12-01 @ 11:49:00 Funderingar Permalink

Kommentarer
Postat av: smultron

Ungefär två gånger om året blossar debatten om det här upp. Annars är det rätt tyst. Jag önskar att man alltid hade pågående samtal om hur barn påverkas via skolan. T ex när det gäller heteronormen eller konsumtionen. Skolan är en del i att skapa och föra vidare normer. Precis som föräldrar kan reagera på att man använder kyrkan till avslutningar, vilket jag kan förstå även om det är ok med mig, så finns det saker jag reagerar på som aldrig tas upp. Att föräldrar har olika ekonomiska förutsättningar t ex. Det nämns inte, utan man pratar som att alla har råd med samma livsstil. Då hamnar barn som vet att man inte har råd i kläm. Dessutom kan det vara så att man har tagit ställning i familjen för och emot vissa saker. Jag upplever att förståelsen för alternativa livsstilar var större när jag fick barn i början på 90--talet, än nu.


Jag lämnade en lååång kommentar till inlägget om 70-talet, men sen blev det nåt krångel och den försvann. :-( Hoppas det här ska funka nu då!

2012-12-01 @ 14:40:35
Postat av: Hanna

Det kan jag hålla med om. Det är mycket som glöms bort att resoneras om vad gäller olika sätt att vilja leva. Allt är väldigt strömlinjeformat nu kan jag känna, även om vi uppfattar oss som unika varelser. Det är trist. Men jag anser oavsett att politikerna som stiftar lagarna glömmer bort vad deras egna beslut betyder. Jag förstår inte hur de inte kan se vad deras lagar innebär, i ordets betydelse. Sen är jag verkligen inte emot kyrkan. Tvärtom. Jag skulle aldrig komma på tanken att gå ur kyrkan. Men det tror jag att många människor gör, fast de ÄNDÅ tycker att skolan ska få vara i kyrkan. Jag ser en väldig motsägelse i ord, handling och värderingar.

Vad trött jag blir på att det ska strula!

2012-12-01 @ 15:54:56
URL: http://hannasplats.blogg.se
Postat av: Matilda

Amen på det.

(gammal respons på politikens tvetydigheter angående religion i tanke och handling: http://mystiskt.blogspot.se/2007/10/till-skolministern-frn-en-fd-elev-p-en.html )

2012-12-01 @ 19:28:26
URL: http://mystiskt.blogspot.com
Postat av: Jazzhoppan

Jag har aldrig riktigt fattat det där med "det är ju bara ngt man säger"... Det sagda och det skrivna ordet betyder självklart ngt. Men även det osagda i det andra språket, kroppsspråket.

2012-12-04 @ 08:24:23

Skicka flaskpost

Namn:
Kom ihåg mig till nästa flaskpost

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0