Hannas Plats

När jag var liten brukade jag ägna julloven åt att bygga tändstickshus. Det var en tid då det fanns mycket tändstickor hemma antar jag, mycket tid och säkerligen en hel del innesittarväder. Så det var en perfekt sysselsättning att ägna sig åt i skrivbordslampans sken där på flickrummet.

 

Jag har alltid gillat att skapa hus. Jag hade ett dockhus och det bästa jag visste var att möblera om i det. Jag gjorde egna hus åt mina barbies. Jag hade lådvis med rutade kollegieblock som jag fyllde med ritningar av hus uppifrån. Det var nästan så att jag trodde att jag skulle bli arkitekt, så fascinerad var jag av hus av olika slag. 

 

Det här är något jag kände att jag behövde återuppta. Inte minst för att jag fick alldeles för få relevanta träffar när jag sökte på just tändstickshus. Så här har ni mitt bidrag. Mitt nutida tändstickshus. Jag känner att det finns utrymme för förfining. Men någonstans måste jag ju börja. 

 

Jag har julpysslat i år. Jag har gjort egna julklappar. Eftersom jag anpassat presenten färgmässigt till mottagaren blev den turkos. Det är märkligt, för egentligen är det en fin färg. Men den är verkligen inte min. Tygbitarna som blev kvar skaver just nu i min tygkista. 

 

Vilken är din favoritfärg?

 

Det kändes lite tråkigt att komma hem till Umeå efter fotobonanzan i Istanbul. Men det går ju verkligen att hitta fina motiv också här. Inser jag hela tiden. Maniskt åker jag på cykelturer med kameran. Eller om jag inte har kameran med mig och ser något tänker jag "en kan inte alltid ha kameran med sig". Samtidigt som jag smider planer att komma tillbaka för att fota vid annat tillfälle. 

 

Här är ett axplock av motiv från Umeå.

 

Jag har haft min tatuering i 15 år. När jag ser den påminner den mig väldigt mycket om hela den tiden i vilken den gjordes.

 

Jag bodde på en kibbutz i Israels öken. Jag åkte till Eilat för att göra tatueringen på kvällen när jag var ledig. Jag visste ungefär vilket motiv jag ville ha, men bestämde mig på plats i tatueringsstudion, bläddrandes i några pärmar.

 

Israel för mig var väldigt mycket himmel. Solen på dagarna var het. Himlarna på nätterna gnistrande stjärnklara. Och på CD-spelaren spelade vi albumet "Northern star" av Mel C. 

 

Härom dagen skulle jag berätta ungefär detta om min tatuering. Då uppstod det lustiga i att jag inte kunde bestämma om det jag tatuerat var en stjärna eller en sol. Efter en stund enades vi om att vår sol är en stjärna så det är sak samma.

 

En stjärna har jag således, på min vrist, sedan 15 år tillbaka. 

 

Jag har länge letat efter en axelväska i canvas, utan lycka. Min gamla väska är så trasig och sunkig att den helt enkelt inte går att använda längre. Jamen, i canvas går det ju bra att sy. Så varför inte sy en kopia. 

 

Sagt och gjort. Det som är "lustigt" är att jag misstänker att materialet kostade mig lika mycket som den gamla väskan kostade mig. Men å andra sidan har jag haft nöjet att ägna dagen åt problemlösning, samt varit i flow. Och sånt är ju trevligt.

 

Det var dock väldigt tjockt att sy genom vissa delar. Rekordet låg på 12 lager tyg samtidigt. Vid ett tillfälle lossnade nålen från symaskinen och satte sig så hårt i tyget att jag var tvungen att dra ut den med en tång. Var lite svettigt där ett tag.

 

Jag är faktiskt väldigt nöjd. Lite synd är det att axelbanden finns i så få bredder. Samt att det är nästan omöjligt (i Umeå) att få tag på de ringar som gör att axelbandet reglerbart på längden. 

 

Dagen till ära har jag tagit fram lite pyssel. Vem vill inte ha en silkespappersboll i sitt hem liksom?! Fort var det gjort också.

 

Ta silkespapper i fina färger. Jag använde 5 av varje så att det blev 10 ark totalt. 

 

Klipp dem i kvadrater.

 

Av någon anledning är jag ruskigt huslig just nu. Allt i hemmet styrs upp och städas ur. Det är som att jag gör plats för något nytt. Ännu är det oklart vad. Under tiden ifrågasätter jag sakers tillstånd. 

 

Härom dagen såg jag på twitter att någon lagt upp en bild på sin klädnypspåse. I tyg. Jag har haft mina klädnypor i en trasig plastpåse i mer än 10 år. Ska det vara så här tänkte jag? Nej, det ska det inte. Jag kikade ner i min outtömliga kista av tyger, valde ut två och sydde idag ihop en egen påse för klädnyporna. Otroligt nöjd. Även om jag nu inser att de brukar ha en ytterligare viktig funktion. Men jag kanske syr om den vid tillfälle, så att den får en hängare. Under tiden får jag väl hänga upp den i en klädnypa.

 

På finska heter klädnypa pyykkipoika, det vill säga torkpojke.

 

 

 

Jag upptäcker nya perspektiv från min position på golvet. 

 

Mitt pysslande har nått nya höjder när jag äntlgen införskaffat en riktig skärkniv, ett självläkande underlägg samt en linjal i aluminium. 

 

Dessutom har jag äntligen satt ram på ett korsstygnat citat från avhandlingen.

 

Det kommer mera. Min energi vet inga gränser för tillfället. Vet inte varför. 

 

Under tiden sorterar jag böckerna i bokhyllan i storleksordning. 

 

Nu går vi back to basics. Jag har gjort min första egna deo. Varför? För att undvika användning av kemikalier framför allt, de är dåliga både för mig och för naturen. 

 

Jag har provat kroppstalk tidigare. Det funkar inte om man lever ett aktivt liv och kombinerar det med kontorsliv. Det vill säga, när jag cyklar till jobbet så blir jag lite väl svettig för att det ska kännas okej för mina kontorskollegor.

 

Men så hittade jag ett recept på deo. Den innehåller framför allt ingredienser som jag har hemma och som är ätbara. Det tar ca 3 minuter att röra ihop den. Bättre kan det inte bli. 

 

2 msk bikarbonat

1 rågad msk stärkelse (maizena eller potatismjöl)

1 msk kokosolja

5 droppar eterisk olja

ev några droppar vatten

 

Blanda ihop ingredienserna. Tänk på att inte använda redskap av plast eftersom de kan ta åt sig av lukten. Förvara i glasburk med lock. Sen är det bara att stryka på huden. 

 

Mitt nästa projekt jag planerar är att resa jorden runt och käka bacon för att sedan skriva en bok om det. Allt som behövs nu är finansiering.

 

 

Om man har tråkigt i vardagen kan man alltid muntra upp sig med lite ovanliga möbleringar. Som att ställa sängen i köket. Eller vända pianot fel så att det endast går att spela på ovanifrån. 

 

Vad brukar du göra?

 

 

 

Saker som gör mig glad:

 

- 70-tal

- Jeans

- Sömnadsinspiration

 

Här är allt i ett. 

 

Jag har nyttjat dem väl. De sista jullovsdagarna. Med ätande. Bakande. Vinterstudiotittande. Födelsedagskalasande. 

 

Det tar musten ur mig. Bokstavligen.

 

Jag minns min barndoms jullov, de innebar nästan alltid att jag besökte en vän i Huddinge ett par dagar, Midvintermorgon på TV och förstås, superviktigt, att vända maximalt på dygnet. Jag förstår att det är lätt och attraktivt att vända på dygnet. Det är ju mörkt nästan hela tiden ändå. Har kämpat mig upp med väckare hela jullovet i år men ändå blir det att jag kommer i säng senare och senare. 

 

En summering av årets jullov ger ett magiskt tvåtal

 

Två skidturer.

Två sjukdomsperioder.

Två nya klänningar.

Två sydda väskor.

Två duschar (typ).

Två år.

 

Snart är det dags att samla ihop sig för att återgå till jobbet. Vi får se hur det går. Det är lyxigt att vara ledig. Särskilt när det är dåligt väder och en kan vara inne hela tiden om en vill. 

 

Jag är igång igen. Ett halvår senare. 

 

Om ni oroat er för hur jag sysselsätter mig nu för tiden så kommer svaret nu. Det här är bara början. Temat är citat ur det material som jag undersöker i min avhandling. Vi får väl se vad nästa blir. 

 

Har jag givit upp när jag fått en klänning uppsydd? Vet inte. Men den är perfekt. Och fantastisk. Och precis som jag ville. Efter mina mått. 

Bilden är inte lika fantastisk, men jag hoppas ändå att ni get the picture.

Men jag hittar alltid vägar runt mina löften. Så igår köpte jag vaxduk på tygaffärn. Idag har jag kollat efter tyger på Tradera. Dessutom har ett par gamla jeans åkt på däng.

Vill man sy finns det alltid vägar. Och tydligen vill jag väldigt gärna sy.



Gamla jeans och en kreativitetsbok



Nytt förkläde/magväska



Ny plånbok



Förvaringskorg av vaxduk.



Påshållare av vaxduk

Vilken ska bort?