Historik

Det är det här jag har gjort.



Förra årets nyårsvision var att jag skulle bli med klänning. Det satt ganska hårt åt. Men nu böjar det arta sig. Sex stycken är enligt mig ganska många. I olika färger och mönster. Hälften hemsydda. 



En hel del kuddfodral. Till kökssoffan och en till farfarsstolen - fast egentligen hör den hemma i sängen.



Några accessoarer. Det här är de jag har kvar.



Det senaste är en tehuva. Jag har ju gått och blivit tedrickare på gamla dar och då behövs den faktiskt. Tehuvor ska se ut som att de kommer från 70-talet. Om ni frågar mig. Eventuellt ska det bli en klänning av resterande tyg. Och grytlappar av resterande filt. Kanske i Marimekko-tyg.

Det är härligt med påsk hörrni. Jag korsfäster mig som ni ser. 



Matchimatchi



Jag och min vän C "syr" våra egna breda bälten. Samt matchar varandra.

Vårtider

Det finns olika tecken på vår. Sol ute. Sista Vinterstudion på tv. Blommor inne.

Allt har gällt den här helgen.

Jag har suttit inne och tittat på Vinterstudion och sett solen där ute och sytt klänning av små blommor. Jag undrar vad som ska underhålla mig framöver när jag syr på helgerna.

Klänningen gav mig ovanligt mycket huvudbry. Ni ser fodret upptill, det var en utmaning. Nästa helg blir klänningen helt klar.


Vår vår

Jag skrev en gång en låt som hette Vår vår. Inser att min känsla för våren är som den länge har varit. Kluven.

Jag blir trött, hängig och nere när våren kommer. I helgen har jag känt mig långsammare än på länge. Jag har gått långsamt, tänkt långsamt och suttit i fotöljen med dubbla lager kläder invirad i en fleecefilt under längre stunder. En sådan ro finner jag sällan.

Det var nog en tempoväxling jag behövde. Kanske har jag lite mer energi nästa vecka. Kanske kommer våren vinna över mig även denna vår.

Det återstår att se.

Men så fann jag även min väg till tygaffären. Småblommigt, tänkte jag. Och gjorde en kjol.


Kuddig

Jag har sytt två kuddfodral till. Planerar att ta med dem till stugan i sommar. Jag har länge behövt lite uppbullningskuddar i sängen där.

Men jag kan inte bestämma mig för om de är snygga eller inte. Tänker att de förhoppningsvis ska passa in i 70-talsstugan (även om det mesta från 70-talet rensats ut av en nitisk mamma).


Minus

Det är dags att göra sig av med lite grejer. Det börjar bli trångt. Så jag har kastat ut ganska mycket kläder. Det vill säga, just nu står det påsar i hallen och väntar på att bli ivägburna till Myrorna.

Dessutom har jag sytt om två gamla kjolar. De blev en väska. 



Tidigare jeanskjol, som snarare kanske var mer som ett brett bälte. Linningen var en hemsydd historia.

Ett stickspår

Jag har tappat bort en sticka. Högst irriterande eftersom jag då inte kan sticka. 

Jag väljer att tolka det som ett tecken. 

Om det inte är någon som känner sig som Saida förstås?



En mycket kort handledsvärmare

Omvärdering

Jag sa att jag skulle ta paus. Och menade att jag borde lägga ner manin ett tag. Kanske åka iväg någonstans så att jag inte KAN sy.

Sedan tog jag upp stickningen och gjorde klart sjalen.

Sedan slutade jag tänka på nya syprojekt.

Sedan lånade jag hem böckerna om mönsterkonstruktion.

Sedan började jag tänka på hur jag skulle rita mitt nästa mönster.

Så, hur gör man egentligen, konkret, för att lägga ner en mani? Det känns som att ju mer jag har att göra på jobbet, desto "värre" blir kreativitetslustan. Allt för att låta hjärnan vila från det ena eller det andra?



Färdig trekantssjal. Rosa.

Lånade böcker

Paus

Jag känner att jag behöver en paus från den här manin. Efter en hel helg med symaskinen.

Alltså det är underbart kul. Men tiden går lite för fort. Resan mellan sängen på morgonen och sängen på kvällen är väldigt kort. Och då är det som tar mest tid att rita mönstret, klippa delarna och sedan modifiera/sprätta/tänka om. Jag känner att jag vill ha mer kunskap. Slippa dåligt ritade mönster och kunna rita egna. 

Mitt nästa projekt kanske blir teori om mönsterkonstruktion och klädsömnad. Även om jag är dålig på att läsa mig till saker. GÖR helst bara. 



Blev kär i det randiga mudderstyget.



Fodrat klänning av Lycka-tyget.

Om kreativitet

Jag har funderat mycket över kreativitet hela mitt liv. Hur den uppstår och vad som ger mig inspiration. Oftast känner jag mig som mest kreativ när jag har begränsade förutsättningar. Det blir lättare att skapa när allt inte är möjligt. Det tänker jag också på när jag ser Project runway. Gissningsvis hade dessa designers inte kommit på alla kreationer om förutsättningarna inte varit väldigt speficika.

Jag funderar också över hur jag utvecklat min kreativitet. En viktig ingrediens tror jag är att jag alltid tillåtits skapa under hela livet. Mina föräldrar sa aldrig att något var fel eller att man inte kunde göra på ett visst sätt. Jag hade ofta fria tyglar att prova mig fram (inom rimliga gränser förstås). Jag tror att detta givit mig ett visst mod och tillåtelse för hjärnan att spinna fritt.

Hittade idag denna i min bokhylla. Inköpt på en bokrea för många år sedan, sannolikt inte ens öppnad. Men jag visste redan då...



Här finns säkert ett och annat tips att hämta.

Invigd

Visst höll inspirationen i sig med den nya syhörnan. Men jag var som vanligt tvungen att sätta mig och planera lite vad jag ville göra.

Listan blev ganska gedigen.

Nu har jag sytt väskor till brorsdöttrarna. Tur att de gillar samma färger som mig, även om de sinsemellan gillar olika: rosa och grönt.

Idag var jag åter i tygaffärn och köpte tyg till dagens projekt. En kjol. Hade tänkt göra ett örngott idag också. Får se om jag fortfarande hinner.

Jag har sytt en liknande kjol tidigare, men den här gången gjorde jag den med linning. Det blir ett helt annat tänk när den ska sys ihop. Efter ett par tankevurpor och några omtänkningar blev den nog det proffsigaste jag någonsin har sytt.


Sykärlek

Bordet är på plats. Sybordet. Pysselbordet. Det gör att jag har insett att min påsorganisation bör styras upp. De där påsarna med allt tyg som legat i ett hörn. Jag behöver bättre översyn över vad jag har.


Jag kom på mig själv med att tänka tillbaka på mammas syhörna, hemma i barndomshemmet. Jag minns trådkorgarna med tyger, rottingkorgen med garn, det gröna fodralet med stickor, den oranga plastlådan med trådrullar och Läkerolasken i plåt som innehöll synålar. Men jag minns inte hur sygrejerna förvarades. Jag blev tvungen att ringa mamma och fråga. Hon berättade om sin sylåda som hon hade i 30 år. Och jag kan inte se den för mitt inre öga. Vilket är märkligt. Jag älskade att rumstera om bland knappar och bomullsband och stickor och andra tillbehör. Hur kan jag ha glömt sylådan?


Hur som helst ska jag nu ut på jakt efter en egen sylåda. Där ska grejerna organiseras.


Jag hoppas att sylusten är lika stor efter att jag organiserat klart. Ibland förstörs den när jag styr upp för mycket. Det är som att jag måste ha sakerna ligga framme för att kreativitetsknölarna ska gnuggas.
Det fungerar även som arbetsbord

Keep my dayjob

I helgen har jag sytt accessoarer på beställning. Skrämmande saker. Av fler anledningar. Jag kan exempelvis aldrig garantera resultatet. Jag vet ju hur arg jag blir om något inte blir som det ska om det MÅSTE bli det. Och det måste det ju om jag ska ge bort det. Dessutom inser jag att jag aldrig skulle kunna sälja mina sydda grejer. Det tar allt för lång tid att sy dem för att de ska kunna få ett rimligt pris.

Men det är kul att andra uppskattar det jag gör.









Det blir alltid dyrt när jag går till tygaffärn. Men jag blir lyrisk varje gång jag kikar ner i pyssellådan.

Hej tiden!

Det är väl kanske inte så att jag behöver fler fritidsintressen. Samtidigt känner jag att jag alltid vill utvecklas.

Så lite garn kan väl knappast göra någon skada. Dessutom är det fint att ha något att göra emellanåt på kvällarna när jag nu inte är hemma .


Projekt 2012

Jag hade tänkt försöka dämpa mig med nya projekt under vintern här. Bara ta det lite lugnt. Läsa böcker. Kanske rent av se film (det gör jag ALDRIG).

Men här står jag nu. Helgen bakom mig. Några små projekt togs itu med förutom det vanliga dagliga fixet.



Nya sömnadsprojekt.



Bröd- och kakbak, müslirostning, matlådslagande



Vinterpromenerande, skidande.

Vinterstudiotittande förstås. <3

Nej, jag har aldrig tråkigt. Det hinner jag inte.




Svansjön

Jag har haft min första Svansjön-upplevelse. Den var fantastisk, minus den taffliga inledningstalaren. De bjöd på dramatik då en ballerina föll. De bjöd på spänst då svanen gjorde 22 a la seconde-pirouetter (se youtube för vidare referens).

Själv satt jag och stirrade på tutuklänningarna och funderade på hur jag ska kunna sy en. Jag hade tre timmar på mig att fundera. Resultatet kommer framåt våren.

Kanske.

Redo för fest

Det är inte så lätt att fota saker när det ständigt är mörkt. Men så här blev klänningen jag sydde upp.



Helst av allt skulle jag vilja ha en sådan här. Och någon annan som syr upp.

Tyll

Det har varit svårt att fånga mitt senaste projekt på bild. Ständigt detta mörker.



Det är inte klart ännu. Hittills har det tagit mig nästan två arbetsdagar.

Sansa

Jag tänker att jag borde försöka sansa mig. Ägna någon helg åt något annat än att sy. Men det är svårt. Det poppar hela tiden upp nya projekt i huvudet.

Min Moleskin har fått ett fint fodral.



Den kan matchas med en kjol.



Nu är det snart slut på Marimekko-tyget. Dags att åka till Finland och köpa mer?

Manisk

Jag är helt manisk. Glömmer tid och rum. Inser plötsligt att jag måste kissa eller äta. Men annars har det bara varit jag och symaskinen ett tag.

Det har blivit en väska, ett etui och en klänning/tröja i helgen. Sitter nu och funderar på ett annat mönster. Det är som hjärngymnastik att komma fram till hur vissa mönsterdelar ska se ut eller hur en del saker måste sys. De gånger jag har mönster och sömnadsbeskrivningar är livet enkelt. Men så kan det ju inte alltid vara.

Tack Maija Isola och mini-unikko för den här helgen.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0