Hannas Plats

En typisk söndagssysselsättning är att gå på muséum. Ändå gör jag det ytterst sällan. Idag var ett undantag.

C och jag begav oss till bildmuséet och skapade själva istället för att iaktta. Äntligen har jag något att klä in mitt nakna kontor med.

Kärlek. Äntligen blev tyget till kuddfodral. Jag är mycket nöjd. Med mig själv framför allt. Jag har fortfarande en del tyg kvar dessutom, efter en liten... sömnadsteknisk fint.

Jag har börjat sy igen. Hittade inspiration. Och tyg. Älskar stuvar. Det är billigt och oftast glatt. Det är när jag går bland stuvarna som inspirationen och skaparlusten fullkomligen anfaller mig.

Så jag är i flow på nytt.

Adderar en ny hobby till min tidigare gedigna lista av hobbies. Rita. Inget jag någonsin varit bra på. Men man måste ju inte vara bra på något för att ägna sig åt det. Det är väl precis det som är att ha en hobby.

Igår var temat platser jag gillar.



Idag är temat självporträtt.



När jag kommer hem ska jag nog köpa en riktig blyertspenna, istället för att ha en stiftpenna.

I lördags gjorde jag min egen provdocka. Jag drog på mig en gammal t-shirt. Sedan blev jag inlindad i silvertejp.



Först bröstet.



Sedan mage och skuldror.



Sedan axlar och armar.

Därefter klipptes tröja och tepp upp, tejpades igen och stoppades med tidningspapper.

Resultatet



Min alldeles egen Sofia, en avbild av mig.

Jag har köpt mitt första mönster. Förpackningen och bilderna ser exakt ut som de alltid gjort. Jag ser mammas arbetsrum framför mig: symaskinen, tyget, mönstren och nålasken (en Läkerolask i plåt).

Vi får se hur det går. Det är ju ett nästan omöljigt projekt att hitta ett mönster som man gillar. Jag lär få modifiera hejvilt. Ibland ifrågasätter jag också varför jag så prompt ska sy. Jag blir bara frustrerad när jag går i tygaffären. Även om det finns mycket tyg är det väldigt begränsat. Hittar jag ett tygmönster jag gillar så kanske tygkvaliteten är fel och så vidare. Det är inte lätt. Får se om det någosin blir någon klänning av detta. Det är som att jag dödar kreativiteten när jag försöker ha en plan.

Minns ni att jag skulle bli med klänning i år. Jag har nu blivit det. Med hjälp av symaskinen.

Två är sydda lite på fri hand. En har jag ritat ett mönster till först.



Första klänningen. Använde ett gammalt linne som mönster.



Andra klänningen. Inget mönster. Bara ett tygskynke, en symaskin och inspiration.



Den här tog längre tid. Eller mönstret rättare sagt. Sen var det ganska enkelt att bara sy rakt av efter mönstret. Det svåra var att få till det där mönstret. Det tog mig några kvällar och mycket papper.

Som ni redan har räknat ut kommer jag aldrig att våga mig ut i dessa kreationer.

Har nu börjat rita mönster. Har lärt mig mycket senaste veckan kan jag säga.

Jag och syaffären har blivit kompisar. Mer tyg. Idag inhandlades en dubbelnål. Nu leker livet. Det blir snygga fållar och lättare att sy i trikå. Jag älskar min dubbelnål. Varför har ingen berättat om den förut? Hädanefter ska allt se köpt ut.



Mer tyg.



Kjol i bomull. Det är lättare att sy i bomull fortfarande.



Söm med dubbelnål. Ja, det är sytt en gång.

Jag är ganska mycket för inspiration och att köra igång. Men oftast har jag svårt att slutföra eftersom jag inte kan bestämma mig för alla detaljer. Så det händer att grejer blir liggande ett tag tills jag helt enkelt bara gör något.

Nå, kjolen är helt klar. Tröjan ska kortas i ärmar och sys i hals. Tröja och kjol hör inte heller ihop. Tröjan kan dessutom tjänstgöra som klänning. Men här är en bild av vad jag sysslat med.



Är jag tant nu när jag har en leopardmönstrad kjol?

Andra gången i tygaffären gick det bättre. Jag fick syn på stuvarna i trikå och kunde knappt heja mig. I min hjärna är projekten i full gång. Stora drömmar kan jag avslöja.

Nu har jag sytt i typ åtta timmar. Lite färdig i ögon och huvud. Någon provdocka har jag inte heller så jag har tjänstgjort som provdocka/nåldyna.

Det här är kul. Men jag inser att jag måste lära mig en massa saker för det går inte bara bra. Och det här med mönster är överskattat. Synd att de "mönster" jag använder är lite sneda (urtvättade HM-plagg tyg).

Ett mönster har jag ritat också. Till slut.



Stuvar. En har redan blivit tröja/klänning.



Work in progress.



Flitens lampa.

Jag har planer på att skaffa en ny hobby. (Som om jag inte har tillräckligt antal hobbies.)

Egentligen är det en nygammal hobby. Jag vill ta upp det här med att sy igen. Jag behöver få inspiration i tyg och skaffa mig en provdocka. Eller skaffa och skaffa. Jag planerar göra en själv. Tanken för prototypen är helt klar. Tischa på, silvertejpa in min själv (eller med hjälp), klippa upp, tejpa tillbaka och fylla med fogskum. Sedan sätter jag upp "min" överkropp på en pinne med ett träkors som fot. Enkelt. Självklart.

Herregud vad jag vill sy. Men jag gissar att planen med provdockan kommer att blocka mig för ett tag framöver. Egentligen är det väl kanske bra. För ärligt talat har jag knappast tid med en ny hobby.

Nu är mitt hem äntligen helt igen. Pianot vardar åter i det Hannaska palatset. Jag suger lika hårt nu som för 13 år sedan på att hantera det som Amadeus.

Men jag har ju egna låtar - och dessa, mina vänner, har faktiskt potential. Återkommer med demo.

Dessutom hjärtar jag numer boyband, och det lämpar sig mycket mycket väl för piano.

Dessvärre är pianot mycket ostämt. Höga C är tvåstämmigt. Om jag spelar tillräckligt högt gissar jag att grannarna snart kommer att gå ihop för att finansiera stämningen. Bara det inte är någon advokat inblandad.




Läs även andra bloggares åsikter om piano, stämning, bandet

Jag har börjat promenera till jobbet. Fördelen är att jag kan lyssna på musik på vägen till jobbet vilket jag blir väldigt peppad av. Dessutom tar det inte mycket längre tid än att cykla. Egentligen.

Dessutom lyssnar jag på all musik jag har på i-poden, som jag la dit för några år sen. Det är en härlig kompott av minnen som gör mig glad.

Jerk it out - Caesars - vi spelade den i bandet. Jag blir helt hög av att lyssna på den.

Damaged goods - Deportees - jag minns deras spelning förra våren på Debaser med Bling.

Rythm of the night - Corona - jag hade den på högsta volym på Coop idag. Kände mig som Eurotrash.

The one and only - Chesney Hawks - våren 2009, jag kom hem från resan och lyssnade på MNK. Sommar, glädje, frihet.

Star guitar - Chemical brothers - jag är på resande fot bara jag hör den här låten

Gloria - Carola - vi lyssnade på det bandet i bilen när vi åkte till och från farmors och farfars hus i Ångermanland som barn. Minns de där bilresorna med den här låten

Please sister - Cardigans - Champoluc 2003, det var en lång kräksjuka och jag hann lyssna på den skivan många, många varv

Wherever you will go - The calling - minns min Bandit Rock-era runt 2006.

Jag inser att jag kommer avsluta mitt jobb med en stor fest. Det är nu förvisso några år kvar, men jag vill att det ska bli en tillställning i musikens tecken. Jag vill gärna ha en huvudroll. Saknar huvudroller i musiksammanhang. Mycket.

Hittade den här gamla goa bilden och tänkte jag kunde bjuda på något från min tid som rockstjärna.

Gissa året.

Jag sitter och är lite sentimental. Lyssnar på låtar som vi spelade in i bandet. Och visst är texterna så triviala så att jag får skämsbumpar på hela kroppen. Men ändå, de har liksom ändå något. Jag blir lite stolt ändå när jag tänker på att jag har gjort dem och att vi har spelat in dem.

Och då saknar jag bandet lite. Jag saknar framför allt att sjunga. Jag vill spela in fler låtar. Jag vill göra mer musik.



Läs även andra bloggares åsikter om I´m in the band

Den här låten hade jag glömt att jag saknade. Jag blev väldigt sugen på att sjunga igen. Väldigt sugen!



Läs även andra bloggares åsikter om skunk anansie, charity, sjunga i duschen

Jag har hittat grymma bilder på rockfoto.nu. Grymma bilder på grymma artister i grymma poser. De ska nog få pryda min vägg. Jag ska ha en rockvägg. Kanske hänger jag upp guran där också.

Eller alla mina placketer som jag fått när jag sålde Platina. Nähä nä, det var inte på riktigt...

Måste bara hitta ramar. Nemas problemas. Eller hur det nu var.

Läs även andra bloggares åsikter om wall of fame

När jag sjöng i kyrkan på brorsans bröllop insåg jag att jag inte är beredd att lägga sången på hyllan. Att bandet ligger på is känns forfarande helt i sin ordning. Men att sjunga till en en gitarr, ett piano eller tillsammans med andra röster vore så mäktigt.

I bandet är tonvikten ganska stor på själva skränet (jag vet, jag låter som en pensionär nu) och jag vill nog ha ett större fokus på själva sången. Alltså skulle det behövas lite lättsammare instrument. Det vore så schysst att sjunga med andra, alltså inte i en kör, men som i ett band.

Jag ska nog börja fiska lite i umgängeskretsen efter andra sångsugna för att starta en helt ny genre av band. Lite mer nischat.

Andra bloggar om: sjunga, nytt band, sug