Nedlagt
Nu har bandet lagts ner på riktigt. Det känns lite vemodigt efter 4 1/2 år. Men samtidigt var jag bara så trött på det. Ingen inspiration längre. Alltså, jag vill sjunga. Men jag vill ha ett band som är grymt, kreativt och funktionellt.
Jag kommer att sakna att träffa grabbarna. Dessutom känns det konstigt att vårt sista rep var för några veckor sen och jag minns inte ens hur det var.
Sorgligt!
Andra bloggar om: bandet, nedläggning, vemod
Jag kommer att sakna att träffa grabbarna. Dessutom känns det konstigt att vårt sista rep var för några veckor sen och jag minns inte ens hur det var.
Sorgligt!
Andra bloggar om: bandet, nedläggning, vemod
Nedläggningsvarsel
Min kväll började med att bli rejält regnad på. Från att jag steg av bussen tills det att jag klev in i replokalen regande det. Varken mer eller mindre.
Sen artade sig kvällen avsevärt. Bandet har inte setts på länge och vi började med en stor skvallersession. En av killarna kommer att börja om på företaget, där vi alla en gång lärde känna varann och som vi sedan länge lämnat bakom oss, i och med att hans nuvarande företag blir uppköpt av dem. Vi hånade honom för att han kommer att sitta med samma gamla stofiler igen, tillbaka i samma gamla lokaler. Cirklar som sluts.
Bandet varslar nog om nedläggning också, men det verkar ha skapat en del kreativitet i alla fall. Snart lägger vi ner på riktigt. Tills dess ska vi rocka järnet och spela in demo. Shit, vad vi lät bra idag. Jag körde baskagge tills jag fick kramp i benet. De är faktiskt underbara, mina favvokillar!
Sen var det någon som tyckte det var länge sen vi drack öl och att det ikväll var läge att göra något åt det. Så vi stack till Tennstopet av alla ställen och åt middag och drack öl. Det brukar alltid urarta i hysteriska fnissattacker när vi ses. Så även ikväll. Jag skrattade tills jag fick kramp i hela kroppen. Vi pratade om Asbergers syndrom och Gitarrist 2 uppfattade Aschbergers syndrom, varpå basisten började raljera över hur det skulle vara att tvångsmässigt behöva ställa upp i SM i lavemang och ropa "häng med". Där någonstans urartade vi.
Jag hade en superskön kväll. R var extra kramig och som enda tjej i bandet får man ju passa på att suga åt sig av såna detaljer.
Måste man jobba eller?
Andra bloggar om: cirklar, varsel, kreativitet, fnissattacker
Sen artade sig kvällen avsevärt. Bandet har inte setts på länge och vi började med en stor skvallersession. En av killarna kommer att börja om på företaget, där vi alla en gång lärde känna varann och som vi sedan länge lämnat bakom oss, i och med att hans nuvarande företag blir uppköpt av dem. Vi hånade honom för att han kommer att sitta med samma gamla stofiler igen, tillbaka i samma gamla lokaler. Cirklar som sluts.
Bandet varslar nog om nedläggning också, men det verkar ha skapat en del kreativitet i alla fall. Snart lägger vi ner på riktigt. Tills dess ska vi rocka järnet och spela in demo. Shit, vad vi lät bra idag. Jag körde baskagge tills jag fick kramp i benet. De är faktiskt underbara, mina favvokillar!
Sen var det någon som tyckte det var länge sen vi drack öl och att det ikväll var läge att göra något åt det. Så vi stack till Tennstopet av alla ställen och åt middag och drack öl. Det brukar alltid urarta i hysteriska fnissattacker när vi ses. Så även ikväll. Jag skrattade tills jag fick kramp i hela kroppen. Vi pratade om Asbergers syndrom och Gitarrist 2 uppfattade Aschbergers syndrom, varpå basisten började raljera över hur det skulle vara att tvångsmässigt behöva ställa upp i SM i lavemang och ropa "häng med". Där någonstans urartade vi.
Jag hade en superskön kväll. R var extra kramig och som enda tjej i bandet får man ju passa på att suga åt sig av såna detaljer.
Måste man jobba eller?
Andra bloggar om: cirklar, varsel, kreativitet, fnissattacker
Mina grabbs
Idag har äntligen miljöstationen rullat min väg. Jag har blivit av med lite miljöavfall som stått och stått till sig i min garderob alldeles för länge.
Ibland kommer jag på att jag kanske har världens bästa band. De är för rara grabbsen. Berättade att jag ska sjunga på bröllopet och behöver en akustisk stålsträngad gitarr. De tyckte jag ska fråga gamla trummisen som ju äger en sådan. Han ställer säkert upp på det. Sen frågade R om jag ville ha hjälp med att bli lite bättre på att spela på gitarren. Det är lite utsatt att stå i en kyrka med aktustisk gitarr och endsat min röst jämfört med att dra på disten i replokalen, uppbackade av såväl trummor som bas. Jag tackade förstås ja till det erbjudandet.
Så förhoppningsvis har jag både gitarr och kan spela på den i juni. Måste bara försöka komma över tabbarna som jag inte lyckas googla fram.
Ibland kommer jag på att jag kanske har världens bästa band. De är för rara grabbsen. Berättade att jag ska sjunga på bröllopet och behöver en akustisk stålsträngad gitarr. De tyckte jag ska fråga gamla trummisen som ju äger en sådan. Han ställer säkert upp på det. Sen frågade R om jag ville ha hjälp med att bli lite bättre på att spela på gitarren. Det är lite utsatt att stå i en kyrka med aktustisk gitarr och endsat min röst jämfört med att dra på disten i replokalen, uppbackade av såväl trummor som bas. Jag tackade förstås ja till det erbjudandet.
Så förhoppningsvis har jag både gitarr och kan spela på den i juni. Måste bara försöka komma över tabbarna som jag inte lyckas googla fram.
Jag - en Phil Collins
Nu är det verkligen öde på repen med bandet. Jag fick göra en Phil Collins idag och spela trummor och sjunga. Det gick ok, men rösten tar skada. Det är så svårt att koncentera sig på att sjunga med magen, framför allt som jag sitter ner. Tydligen var det en gängse uppfattning att det inte finns någon mening att fortsätta utan trummis. Vi gör ett sista ryck i att försöka hitta en, sen får det nog faktiskt vara.
Det känns ändå lite tröstlöst att börja om från början igen. Vi har gjort det så många gånger vid det här laget. Det är liksom svårt att komma vidare, även om vi förvisso hittar nya sound i och med varje bandmedlemsbyte. Men *suck*, vad trött jag är på det.
Det känns ändå lite tröstlöst att börja om från början igen. Vi har gjort det så många gånger vid det här laget. Det är liksom svårt att komma vidare, även om vi förvisso hittar nya sound i och med varje bandmedlemsbyte. Men *suck*, vad trött jag är på det.
Paus
Det har börjat formas något slags beslut i min hjärna. Jag antar att det har varit på gång länge, men nu finns det snart inga hörn att gömma sig i längre. Jag vet inte om jag står ut en gång till. Det känns inte längre jätteinspirerande eller kul ändå. Det kanske är dags att lägga av helt. Lägga bandet på hyllan.
Trummisen har givit upp - så vi är utan igen. Det känns skittrist. Särskilt som det är så tråkigt att repa utan honom. Han har varit lite avlägsen den senaste tiden och jag har varit lite orolig över att det haft med mig att göra. Det kan det forfarande ha förvisso, men det visar sig att han är beredd att hoppa av bandet för det i så fall.
Jag känner i alla fall att jag inte har någon energi att vänta in en ny trummis. Är det här mina drömmar om en karriär som rockstjärna slutar? Den jag vårdat så ömt. Vad händer nu med alla mina låtar? Ska de bara få glömmas bort? Det är lite sentimentalt besluta att ta. Men vad annat kan jag göra?
Trummisen har givit upp - så vi är utan igen. Det känns skittrist. Särskilt som det är så tråkigt att repa utan honom. Han har varit lite avlägsen den senaste tiden och jag har varit lite orolig över att det haft med mig att göra. Det kan det forfarande ha förvisso, men det visar sig att han är beredd att hoppa av bandet för det i så fall.
Jag känner i alla fall att jag inte har någon energi att vänta in en ny trummis. Är det här mina drömmar om en karriär som rockstjärna slutar? Den jag vårdat så ömt. Vad händer nu med alla mina låtar? Ska de bara få glömmas bort? Det är lite sentimentalt besluta att ta. Men vad annat kan jag göra?
Lost drummer
Vår trummis har stuckit och gömt sig, ingen vet var riktigt. Men fler obekräftade källor säger att han eventuellt befinner sig i Thailand. Fler har fragment av minnen som säger att han sagt något om det. Delar av dessa fragment tillhör mina egna minnen.
Rockar igen
Jag har varit lite osugen på att repa med bandet den senaste tiden. Idag kändes det som att energin kom tillbaka till oss - det vill säga trummisen gjorde det. Det blir alltid så mycket bättre när vi har massiva trummor. Allt annat ljud dränks helt, men det är det värt. Mycket rock idag. Sugen är tillbaka igen. Moi trevligt!
Trist och trådig
Jag har känt mig lite hängig nu ikväll. På repet var jag riktigt seg. Undrade hur jag skulle stå ut i tre timmar. Som tur var körde gitarrerna och basen lite egna grejer och då kunde jag vila lite.
Känner mig frusen och trötter. Kanske ska gå och lägga mig en stund. Har Seinfeld att se fram emot ikväll och det gör mig alltigenom lycklig. Äntligen är ordningen återställd.
Känner mig frusen och trötter. Kanske ska gå och lägga mig en stund. Har Seinfeld att se fram emot ikväll och det gör mig alltigenom lycklig. Äntligen är ordningen återställd.
Paus
Hur är man när man är trött som en strumpa egentligen? Jag tyckte på något sätt att det sa allt. Undrar varför jag tyckte att det var så talande..?
Bandet tar i alla fall paus idag, har vi bestämt. Jag tror inte min röst skulle orka ta så många toner, men framför allt vet jag inte hur jag skulle lyckas ta mig till replokalen. Det är mer än jag skulle klara av. Än mindre ljudvolymen. Eller umgänget för den delen. Vissa dagar ska bara vara ensamma. De är de bästa.
Bandet tar i alla fall paus idag, har vi bestämt. Jag tror inte min röst skulle orka ta så många toner, men framför allt vet jag inte hur jag skulle lyckas ta mig till replokalen. Det är mer än jag skulle klara av. Än mindre ljudvolymen. Eller umgänget för den delen. Vissa dagar ska bara vara ensamma. De är de bästa.
Nytt, vackert mörker och desperation
Mörker, verkar vara temat i bandet just nu. Vi arbetar om våra låtar lite och min favorit har kommit att bli riktigt tung och mörk. Som jag gillar det. Mitt ursprung tycks också vilja få komma fram. Det låter mycket finsk, sentimental, tango om den. Och jag älskar det. Fullkomligen älskar det. Hur ska man kunna sjunga om lycka undrar jag. Jag inspireras så mycket mer av det sentimentala, dekadenta och dystra än av det allt igenom braiga. Jag tycker att det nattsvarta är vackert. Jag är inte särskilt mörk i sinnet som person. Men sånt tilltalar mig av någon anledning.
Avslutningen på nya låten är desperata skrik. Sången är egentligen väldigt lik hur den var innan. Men det byggs upp mycket mer nu vilket gör att den känns väldigt desperat på slutet. Vackert! Det här måste vi spela in. Finsk tango. Men ändå inte. Takten är lik sista, dolda låten på Kents B-sidor, andra skivan. Den är finsk på riktigt. Jag funderar på att låta översätta hela vår låt till finska. Eller en vers i alla fall. För att sluta cirkeln.
Avslutningen på nya låten är desperata skrik. Sången är egentligen väldigt lik hur den var innan. Men det byggs upp mycket mer nu vilket gör att den känns väldigt desperat på slutet. Vackert! Det här måste vi spela in. Finsk tango. Men ändå inte. Takten är lik sista, dolda låten på Kents B-sidor, andra skivan. Den är finsk på riktigt. Jag funderar på att låta översätta hela vår låt till finska. Eller en vers i alla fall. För att sluta cirkeln.
Mer rock
Vi har blivit med ny gitarrist i bandet. Hade introduktionsrepet igår. Nya potentielle gitarristen är en gammal bekant som oftast fungerar bra socialt. Gitarrspelande var det heller inget fel på. Vi hade ett bra rep med mycket energi. Alla var på lite spjuverhumör och jag vet inte om det berodde på tillskottet eller vad. Men skönt var det. Vi behöver nytt blod och bättre ljud, jag känner det. Det var en skön matta av ljud - mycket rock ´n roll.
Rockkonsert igår - inte Maiden
Jag tänkte lägga upp lite bildbevis från spelningen igår. Jag var så lycklig!
Känslofylld och ändå tom
Det är så många känslor i kroppen idag men de vill inte komma ut i ord. Några känslor är förstås huvudvärk och lätt nackspärr, men det är inte dem jag menar. Det är den här lena känslan i kroppen av att ha haft årets kväll igår. De viktigaste personerna som jag hade bjudit in kom också och lyssnade på vår spelning och eftersom de inte var så många hann jag prata ordentligt med dem alla. Det känns mycket bra. Dessutom låg jag inte och vred och vände på mig innan jag somnade med ångest över allt jag sagt. Jag känner mig mycket nöjd med mitt mellansnack mellan låtarna och även om vi hade ljudproblem lyckades jag hålla ställningarna. Vi tog mycket hjälp av publiken och hade deras fulla stöd - som det verkade. Vi hade en liten kollektburk som gick runt och den blev rätt så välfylld.
Min skrivkramp går även ut över det e-brev jag tänkt skriva till min nyfunne gamle vän. Jag vill att det ska vara så där spirituellt men ändå lite känslosamt e-brev. Inte den lättaste kombinationen idag. Om några timmar när alkoholen börjar gå ur kroppen helt så kommer ångesten att sätta in och då kommer jag nog att bli så där gråtmild och känslosam - ännu värre. Tills dess får jag sitta här med skrivkramp och en tomhetskänsla som verkligen fyller upp.
Min skrivkramp går även ut över det e-brev jag tänkt skriva till min nyfunne gamle vän. Jag vill att det ska vara så där spirituellt men ändå lite känslosamt e-brev. Inte den lättaste kombinationen idag. Om några timmar när alkoholen börjar gå ur kroppen helt så kommer ångesten att sätta in och då kommer jag nog att bli så där gråtmild och känslosam - ännu värre. Tills dess får jag sitta här med skrivkramp och en tomhetskänsla som verkligen fyller upp.
Ok
Nä, det var inte de mäktigaste spelningen jag har gjort någonsin och vi fick kämpa jävligt hårt mot förutsättningarna. Ändå var vi helt jäkla grymma. Alla kanske inte inser det. Framför allt är folk snabba att berätta hur usla vi var första två låtarna vilket vi är medvetna om.
Men framför allt har jag skaffat mig en nygammal vän ikväll. Jo, han berättade hur han tyckte att vi skulle blivit ett fantastiskt par en gång i tiden samtidigt som han insåg att vi aldrig skulle blivit ett särskilt bra sådant - 13 år emellan oss och så. Men eftersom vi insett det borde vi bli kunna bli världens bästa vänner. För vi var helt underbara ivkäll. Jag saknar honom redan. Vi hade en rätt bra diskussion där han insåg att han pratar mer än han lyssnar. Det är något vi måste arbeta på.
Jag funderar på vad jag ska skriva i det e-brev jag ska skriva till honom imorgon bitti. Jag saknar honom - den gifta mannen.
Men framför allt har jag skaffat mig en nygammal vän ikväll. Jo, han berättade hur han tyckte att vi skulle blivit ett fantastiskt par en gång i tiden samtidigt som han insåg att vi aldrig skulle blivit ett särskilt bra sådant - 13 år emellan oss och så. Men eftersom vi insett det borde vi bli kunna bli världens bästa vänner. För vi var helt underbara ivkäll. Jag saknar honom redan. Vi hade en rätt bra diskussion där han insåg att han pratar mer än han lyssnar. Det är något vi måste arbeta på.
Jag funderar på vad jag ska skriva i det e-brev jag ska skriva till honom imorgon bitti. Jag saknar honom - den gifta mannen.
Uppladdning
Kvällen igår var lugn och skön, jag kopplade av framför dålig film som jag inte kunde ta till mig. Det var mest grejen att ligga och titta på rutan och bara andas. Jag sov gott även om jag vaknade med ett ryck flera gånger under natten (en gång med en snark!). Skönhetssömn, viktigt. Under morgonen har jag hunnit med alla bestyren, packat kläder och allt annat (förhoppningsvis i alla fall) som ska med. Jag har inte ont i halsen (ännu) och kroppen känns i fin form. Det är inte många timmar kvar till 21 nu. Jag längtar i hela kroppen så att jag håller på att bli galen.
Let the show begin!
Let the show begin!
Tempo, tempo
Vi körde långrep idag, 11-15. Det blir så konstigt att vara busy vid den tiden för då missar man lunchen. G hade dessutom busat till det och tagit med sig öl som vi bälgade i oss i slutminuten. Efter det var jag helt däckad. Ingen riktig lunch och sen öl. Det är som värsta sömnpillret för mig. Som tur var gick repet ganska bra efter några små incidenter i början. Vi saknade virvelkagge och PA:t var konstigt tyst - inte ett brus. Det visade sig att någon fått hyra grejer ur lokalen och att det var därför den var urplockad. Dessa kom nämligen dit och skulle försöka byta ut sina dåliga grejer mot det som fanns kvar. Men då var vi som tur var där och stoppade dem. Men vi var ändå en virvelkagge kort. Som tur var dök det upp folk i studion som kunde skaka fram en ny virvel och dessutom en ny trumpall - den vi hade var helt låg och trasig så den sjönk hela tiden.
Nu ska jag äntligen inta lite lunch. Sen hoppas jag på att få ny energi. Jag har massor med grejer jag skulle behöva hinna med och det mesta av dagen har redan gått. Suck! Hur hinner folk med allt man måste?
Nu ska jag äntligen inta lite lunch. Sen hoppas jag på att få ny energi. Jag har massor med grejer jag skulle behöva hinna med och det mesta av dagen har redan gått. Suck! Hur hinner folk med allt man måste?
Vårda rösten
Jag vet inte hur jag ska ta hand om min kropp och min röst på bästa sätt den kommande veckan. Jag är livrädd att jag ska bli förkyld och tappa rösten. Jag gör oftast det när jag blir minsta förkyld. Det vore verkligen olyckligt med tanke på vår spelning på lördag. Som sångerska blir man mer sårbar på det viset. Spelar man ett instrument är det mest jobbigt om man brutit en arm eller så. Annars kan man stå där i nästan vilket skick som helst om det tryter.
Dessutom är jag lite nervös över vår trummis. Han har en tendens att boka in saker hejvilt och tro att han ska hinna med allt. Idag ringde han och sa att han skulle på spa imorgon när vi ska repa. Han tänkte att vi kanske kunde skjuta på repet lite (vi hade bokat in oss på en tid och det brukar vara svårt att byta). Jag blev lite irriterad (men visade det minimalt/inget), men framför allt kände jag att jag på något vis blev the bad guy för att jag inte kunde lösa hans dilemma. Det här var bestämt sedan länge om det inte skulle lösa sig för honom kunde det omöjligt vara mitt fel. Man vet aldrig var man har honom riktigt och det känns lite jobbigt. Så är han alltid så trevlig och tillmötesgående att det är svårt att bli arg på honom. Jag tror bara att han vill vara alla till lags.
Dessutom är jag lite nervös över vår trummis. Han har en tendens att boka in saker hejvilt och tro att han ska hinna med allt. Idag ringde han och sa att han skulle på spa imorgon när vi ska repa. Han tänkte att vi kanske kunde skjuta på repet lite (vi hade bokat in oss på en tid och det brukar vara svårt att byta). Jag blev lite irriterad (men visade det minimalt/inget), men framför allt kände jag att jag på något vis blev the bad guy för att jag inte kunde lösa hans dilemma. Det här var bestämt sedan länge om det inte skulle lösa sig för honom kunde det omöjligt vara mitt fel. Man vet aldrig var man har honom riktigt och det känns lite jobbigt. Så är han alltid så trevlig och tillmötesgående att det är svårt att bli arg på honom. Jag tror bara att han vill vara alla till lags.
Miljona miljona
Hade ett grymt bra rep idag. Allt kändes bra och temperaturen var på topp. Nu har vi bara två rep kvar tills det är spelning. Jag blir lite stressad när jag tänker på det. Även om allt känns bra så blir det inte 100 % precis varje gång. Och det måste det ju bli på spelningen. Men med en massa adrenalin i kroppen ska väl allt bli bra.
Jag funderar fortfarande vad jag ska ha på mig. Kanske min underklänning som jag shoppade i helgen. Under något alltså. Den är så schysst 70-tal. Dessutom lunktar den farmor så den måste verklgien komma från någon som hade den på 60-70-talet. Jag är löjligt nöjd med den i alla fall.
Så måste vi fortfarande hitta rätt i bandnamnsdjungeln. Inom två veckor. Vi kan inte ha kvar vårt gamla namn. Måste. Hitta. Ultimat. Nytt. Namn.
Jag funderar fortfarande vad jag ska ha på mig. Kanske min underklänning som jag shoppade i helgen. Under något alltså. Den är så schysst 70-tal. Dessutom lunktar den farmor så den måste verklgien komma från någon som hade den på 60-70-talet. Jag är löjligt nöjd med den i alla fall.
Så måste vi fortfarande hitta rätt i bandnamnsdjungeln. Inom två veckor. Vi kan inte ha kvar vårt gamla namn. Måste. Hitta. Ultimat. Nytt. Namn.
Gigförberedelser
Det är typ omöjligt för oss att bestämma oss för ett nytt bandnamn. Det kommer antagligen sluta med att vi fortfarande har vårt gamla namn. Vi satte i alla fall den perfekta låtordningen igår. Det kommer att bli mäktigt. Dessutom fick de höra nya låten. Det är alltid lite jobbigt att spela den första gången. Jag känner mig så utsatt när det är mina ord som kommer ut och det bara är jag och gitarren. Sen går det bättre när det blivit vår låt. De verkade gilla den i alla fall. De sa faktist mer än de brukar göra. Kanske var ölen som pratade - eller Jack. G hade för övrigt tagit med sig sin öltapp. Så vi drack tappat öl hela kvällen.
Det var dessutom svårt att enas om vilken tid spelningen ska börja. Jag är mest orolig att M ska dricka för mycket öl och shabbla bort hela spelningen. Grejen är att han inte lyssnar på vad jag säger om att dricka innan spelningen. Han tror att alkhol höjer prestationsförmågan, vilket måste vara tidernas största skröna. Särskilt vad gäller honom. Han är disträ i vanliga fall, men med alkohol i kroppen blir han som en sengångar - seggångare. Får se om jag får med mig J, nya trummisen, i övertalningsprocessen. Om vi är två kanske det går bättre.
Det är mycket oenighet i bandet - förutom att vi kommer att vara så grymma den 25 november. Jag längtar så jag håller på att smälla av.
Uselt rep
Vi hade det sämsta repet någonsin idag. Inget stämde, vi hittade aldrig tempot, allt skar sig och jag sjöng helt fruktansvärt. Det var som att mitt självförtroende skvalpade runt på botten. Jag kunde inte ta en ton rätt och allt låste sig. Plötsligt var det som att jag kom på att jag inte alls kunde sjunga och att allt lät gapigt. Jag hade panik hela vägen hem. Jag är helt hes nu för att jag skrek halsen av mig. Är det bara en dålig dag eller är det här verkligenheten? Det skulle kunna vara en viss rampfeber som sätter in också. Vi har bara fyra veckor kvar och låter fortfarande skit. Eller jag i alla fall.
Vad ska jag ta mig till för att komma upp ur djupet? Sjunga hela dagarna i ända och tänka positiva tankar. Jag vill att vår spelning ska bli helt mäktig och jag vill vara på min absoluta topp. Trummisen frågade om jag vill trumma på en låt så kunde han sjunga den. Jag sa att jag inte skulle fixa det. Inte skulle fixa det? Vad är det för ny inställning? Jag har väl alltid fixat allt. Framför allt har jag tänkt att jag gör det. Jag har aldrig haft dåligt självförtroende vad gäller min sång. Min röst är vad den är och jag har alltid arbetat positivt runt den.
Vad är på gång? En liten livssvacka?
Vad ska jag ta mig till för att komma upp ur djupet? Sjunga hela dagarna i ända och tänka positiva tankar. Jag vill att vår spelning ska bli helt mäktig och jag vill vara på min absoluta topp. Trummisen frågade om jag vill trumma på en låt så kunde han sjunga den. Jag sa att jag inte skulle fixa det. Inte skulle fixa det? Vad är det för ny inställning? Jag har väl alltid fixat allt. Framför allt har jag tänkt att jag gör det. Jag har aldrig haft dåligt självförtroende vad gäller min sång. Min röst är vad den är och jag har alltid arbetat positivt runt den.
Vad är på gång? En liten livssvacka?
