Hannas Plats

Det är så många känslor i kroppen idag men de vill inte komma ut i ord. Några känslor är förstås huvudvärk och lätt nackspärr, men det är inte dem jag menar. Det är den här lena känslan i kroppen av att ha haft årets kväll igår. De viktigaste personerna som jag hade bjudit in kom också och lyssnade på vår spelning och eftersom de inte var så många hann jag prata ordentligt med dem alla. Det känns mycket bra. Dessutom låg jag inte  och vred och vände på mig innan jag somnade med ångest över allt jag sagt. Jag känner mig mycket nöjd med mitt mellansnack mellan låtarna och även om vi hade ljudproblem lyckades jag hålla ställningarna. Vi tog mycket hjälp av publiken och hade deras fulla stöd - som det verkade. Vi hade en liten kollektburk som gick runt och den blev rätt så välfylld.

Min skrivkramp går även ut över det e-brev jag tänkt skriva till min nyfunne gamle vän. Jag vill att det ska vara så där spirituellt men ändå lite känslosamt e-brev. Inte den lättaste kombinationen idag. Om några timmar när alkoholen börjar gå ur kroppen helt så kommer ångesten att sätta in och då kommer jag nog att bli så där gråtmild och känslosam - ännu värre. Tills dess får jag sitta här med skrivkramp och en tomhetskänsla som verkligen fyller upp.