Hannas Plats

Goda är de, pepparkakorna. De luktar fantastiskt. Men pass på, för det är inte bra att äta för många. Inte ens om de ser ut som kängurur. 

 

Kanske ska jag få dricka den här i helgen. Innan jag börjar fylla på med påskdito. 

 

De dåliga nyheterna är att jag tycks vara allergisk/överkänslig mot champinjoner (eventuellt all svamp?).

 

De goda nyheterna är att jag nu slipper magsmärtor varenda gång jag äter, som det varit de senaste två veckorna. 

 

Så kan det gå. 

Jag är inne i ett lathetsskov. Kanske har hjärnan fått lite väl många intryck att bearbeta på sistone, kanske har jag pressat kroppen lite för fårt, härjat lite för mycket. Frivilligt har jag försatt hjärnan på grönbete, gått i dvala. 

 

Saker jag gärna tänker på just nu: Hur semester smakar. Semester smakar:

 

- snabbkaffe med fullmjölk

- coca cola, gärna lite sötare än jag är van

- gräddig glass med lite artificiell smak av jordgubb

- sprite (gärna i kombination med öl...)

- pommes frites

- lamm på pinnar

- grillat i alla former

- saltvatten (gärna i kombination med hallonsaft)

- fläderblomsdryck

- salt

- saltiga flottiga chips, med tuggmotstånd

- gummi, gärna sittandes på en regulator eller en snorkel

- syrliga älpplen (se där, något nyttigt också)

- exotiska frukter 

- choklad i kombination med kola

- vitt, vitt bröd med mycket luft (som jag tyvärr inte kan äta längre)

 

En månads tjänstledighet på en Grekisk ö skulle sitta fint. Annars får jag väl nöja mig med att smaka på semester och ledighet. 

Jag har köpt en ny bok. En brödbok. Bara av att titta i den blir jag helt knollrig i huvudet. Det är en hel bok med bröd utan vetemjöl. Lyckan är total! Dessutom är det inte konstiga mjölblandningar jag måste köpa in utan helt vanliga mjölsorter som rismjöl, sojamjöl och så vidare. Durramjöl verkar vara hemligheten.

 

I helgen städade jag dessutom ur skafferiet och slängde mjölsorter som blivit gamla. Jag har ibland ambitioner men de hinner dö med energinivåerna i kroppen. Kändes otroligt onödigt och jag svor att inte köpa in onödiga saker.

 

Men nu detta. Jag hoppas att jag ska orka och att jag ska vara uthärdig. Det känns ju så lyckosamt att jag ska kunna baka och äta tunnbröd till exempel. Det finns även recept på kanelbullar!! Okej, jag måste prova och se om det här inte är för bra för att vara sant. 

 

En vecka där någon annan har haft kontrollen över mitt matintag (aka halvpension), det har varit en utmaning. Jag är ett kontrollfreak när det gäller mat. Jag vill äta regelbundet och kan få akuta blodsockerfall. Jag är lite som ett barn, eller som en hob: mat ska ätas minst var tredje timme.

 

Ofta när det här med mina matvanor kommer på tal tänker jag på Ayurveda. Alla människor har lite olika läggning när det gäller mat och när jag är i klorna på någon person med helt andra vanor krockar det rejält. Jag har i alla fall kommit fram till att ayurvedans Vata stämmer väldigt väl överens med mig på många punkter. Nå, inte den sista helt uppenbara punkten förstås. 

Vata – fysiska kännetecken

• Har en tunn kroppsbyggnad och har svårt att gå upp i vikt.
• Är snabb och aktiv.
• Har torr hud, i synnerhet på vintern.
• Har kalla händer och fötter.
• Har varierande energi som kommer och går.
• Har magproblem med gas och förstoppning.
• Har svårt att somna eller ha en god nattsömn.
• Är obekväm i kallt väder.

Vata – mentala, emotionella och beteendemässiga kännetecken

• Är livlig och entusiastisk.
• Har svårt att memorera saker och komma ihåg dem senare. 
• Är dålig  på att fatta beslut.
• Är orolig av naturen.
• Är pratsam och pratar snabbt.
• Är emotionell av naturen med fluktuerande humör.
• Är rastlöst men med ett fantasifullt sinne.
• Har oregelbundna sov- och matvanor.

Den senaste tiden har jag sett citronbiskvier lite var stans. Nu har jag börjat crava dem. Och då finns de ingenstans. Jag har letat på bagerierna, caféerna och på affärn. Men ingen har dem.

 

Var det bara en superkort hype som inte blev bra? Varför kunde jag inte cravat dem lite tidigare? 

Jag lät kaffe komma in i mitt liv igen. Det blev destruktivt. Så nu vinkar jag återigen adjö.

 

Men det är synd på en så fantastiskt god dryck. 

Käkar honung från sked som en slickepinne. 

Kan man inte äta vete kan man ändå äta den här. Den innehåller allt det jag vill åt: mandelmassa, grädde, florsocker. Grymt god. Mandelpuck, kom ihåg var ni såg den först. 

 

På senare år har jag börjat tycka att mat är problematisk, dels på grund av överkänslig mage och dels kanske på grund av lite väl mycket rutiner eller närapå ticks. 

 

Varje gång jag ställs inför att någon annan bestämmer om min mat får jag lätt panik. Jag tycker alltid att det är jobbigt när jag inte själv får bestämma vad, var och när jag ska äta. För det ställer så ofta till med problem för mig. Kanske kan jag inte äta det som serveras. Det är förstås alltid mitt problem. Mitt problem eftersom jag måste avböja. Och det kan såra människor. Jo, visst är det så. Jag måste förklara varje gång varför jag inte kan äta och personen får då dåligt samvete över detta vad jag än vidhåller. Ibland, särskilt med äldre personer, äter jag ändå och tar själv konsekvenserna. 

 

Det här har i alla fall lett till att jag verkligen inte gillar spontana matintag. Jag vet exakt hur ofta jag bör äta och vad jag kan äta. Därför väljer jag helst att bestämma själv. Och det är oförskämt. Jo, det är oförskämt att tacka nej till kaffe, fikabröd, annat intag av olika slag. Ofint. 

 

Jag märker att det här har gått så långt att jag till och med känner obehag när jag ser tv-serier eller läser böcker om människor som spontant bjuds in att äta, eller serveras fika.

 

Jag kanske borde gå i terapi för det här. 

För två år sedan slutade jag dricka alkohol

Idag slutar jag dricka kaffe.

Kött, det var inte ett särskilt svårt beslut. Jag gillade det inte längre. Vin var inte heller ett särskilt svårt beslut. Jag gillade det, men kände att det var något fel när jag kunde gå hela veckan och se fram emot det där glaset vin jag skulle få ta på fredagen. Jag tänkte att om jag tar bort det där som skapar en så stor längtan borde jag hitta bättre saker att längta till.

Utan kaffe, ett dygn. En lätt spänning i huvudet. En stilla undran vad "fika" egentligen innebär nu. När jag slutade dricka alkhol slutade jag helt gå på lokal, det kändes helt enkelt inte roligt längre. Kommer jag nu helt att sluta fika?

Jag har inordnat mitt liv på olika sätt runt det där kaffet. Två gånger om dagen. Inte så att jag kan dricka vilket kaffe som helst hur som helst. Det krävs vissa ritualer och vissa förutsättningar. Jag inser att mitt liv blivit helt inrutat på grund av mitt kaffeliv. Då anser jag att det är läge att ta bort kaffet. Som ett sätt att komma närmare lyckan.

Så nu börjar det, mitt liv utan kaffe.