Hannas Plats

Om jag inte kan få en egen måne vill jag ha en ö.

Plockar bort

För tre år sedan slutade jag äta kött.

För två år sedan slutade jag dricka alkohol

Idag slutar jag dricka kaffe.

Kött, det var inte ett särskilt svårt beslut. Jag gillade det inte längre. Vin var inte heller ett särskilt svårt beslut. Jag gillade det, men kände att det var något fel när jag kunde gå hela veckan och se fram emot det där glaset vin jag skulle få ta på fredagen. Jag tänkte att om jag tar bort det där som skapar en så stor längtan borde jag hitta bättre saker att längta till.

Utan kaffe, ett dygn. En lätt spänning i huvudet. En stilla undran vad "fika" egentligen innebär nu. När jag slutade dricka alkhol slutade jag helt gå på lokal, det kändes helt enkelt inte roligt längre. Kommer jag nu helt att sluta fika?

Jag har inordnat mitt liv på olika sätt runt det där kaffet. Två gånger om dagen. Inte så att jag kan dricka vilket kaffe som helst hur som helst. Det krävs vissa ritualer och vissa förutsättningar. Jag inser att mitt liv blivit helt inrutat på grund av mitt kaffeliv. Då anser jag att det är läge att ta bort kaffet. Som ett sätt att komma närmare lyckan.

Så nu börjar det, mitt liv utan kaffe.

Det blir en vacker resa.

Heja dig! :)

Och det går alldeles utmärkt att fika utan kaffe! Jag har aldrig druckit kaffe (förutom av misstag när de givit mig kaffe latte istället för chai latte) och jag tycker det är hur trevligt som helst att gå ut och fika. Det finns massor av te-sorter och chai är trevligt det med. På sommaren finns det smoothies. Annars går det alltid bra att ta ett glas vatten till kakan eller smörgåsen. Så inte tycker jag att du ska behöva sluta med fika!

Har själv övergått till te. Men fika handlar väl ofta mer om det sociala än vad man stoppar i sig? Jag får tex i stort sett alltid hoppa över fikabrödet pga allergi. Det funkar oftast lika bra utan bulle. =)

I teorin är ju inte saker svårare än så. Om det blir för mycket av det goda måste något minskas ner/tas bort för att göra själen ljus igen. Men det är otroligt imponerande och visar på stor självdisciplin. Man behöver nog komma till den punkten när något plötsligt så självklart måste bort. Och då är det ju inte så svårt :)

Jag är övertygad om att du snabbt kommer över ditt kaffesug. Det går ju som sagt väldigt bra att dricka te också, och det viktigaste är ju avkopplingen/ den sociala samvaron/ återhämtningen/ energipåfyllningen/ andhämtningspausen eller vad syftet med fikastunden än är.

Jag håller med om att fika är socialt. Inser att jag inte druckit kaffe på jobbet de senaste två åren i alla fall - och jag har faktiskt slutat gå på fikorna. För även om det är det sociala så är INTAGET viktigt. Inte minst för att slippa få frågor om inte jag ska ha något. Te är inte min grej. Har försökt med det är bara varmt vatten som luktar blommor. Hemma själv har jag inget problem att fika. Egentligen. Där är själva intaget också viktigt eftersom jag fikar själv.



Christina: En fantastisk resa!



Hella och Fia: Det var inte svårt. Hur lätt som helst. Och ganska spännande faktiskt.

Det du valt bort är sådant som inte går obemärkt förbi människor. Tror att det kan vara det tuffaste. Inte att sluta med nånting, utan att behöva ta folks reaktioner, svara på frågor, nästan försvara sig.



Jag dricker kaffe ett par gånger om dagen, men har ingen känsla alls för det här med att "ta en fika". Tror jag fikade klart innan jag fyllde 20. Den som inte deltar i tvångsfikat stör lätt gruppen. Sånt är intessant, tycker jag.

Smultron: Sånt är verkligen intressant. Kanske framför allt när det gäller att inte dricka alkohol när alla andra gör det. Det stör. Jag gillar att fika. Fast helt gör jag det själv. Det är mer en ritualgrej för mig än något socialt. Fikar nästan aldrig socialt. På jobbet eller annars.

Ja, alkohol är misstänkt att tacka nej till. Som om man skulle bli tråkigare? Ganska många blir ju tråkigare av alkohol.

Smultron: Vilket ju är anledningen till att en som är nykter inte gärna umgås med människor som dricker alkohol. Det är för plågsamt att sakta se hur människor blir trögare, långsammare och upprepar sig allt mer. Jag står inte ut helt enkelt.

Själv försökte jag börja dricka kaffe för några år sedan.



Det gick ganska bra, men en söt stor latte med en liten liten espresso i, på en soldränkt piazza i Rom med M. Där och då, men en cigarill till kaffet så var det faktiskt ganska gott.

Efter det kanske jag tog en latte en gång i månaden, för att sen glömas av helt.



Men när solen och uteserveringarna kommer så kan nog lusten smyga sig på igen.

Välkommen till klubben! Fast jag började förstås aldrig...

Vilken otrolig självdiciplin! Heja!

Skulle nog inte klara mig utan kaffe, eller jo klart jag skulle klara mig men jag vill nog inte det. Det enda jag har slutat med är cigaretter, 1 år och 8 månader har jag nu varit rökfri!

Ester: Haha, tack ändå.



Cosmic: Det var inte så svårt faktiskt.



B: Heeej! Bra jobbat med cigaretterna!