Hannas Plats

Kameranörderiet fortsätter. Äntligen har jag blivit med stativ. Detta underlättar mitt mörkerfotande, framför allt, avsevärt. Varför har jag väntat så här länge?! 

 

I tisdags såg jag det mäktigaste norrskenet jag någonsin sett. Jag fotade det. Utan stativ. Det var väl därför jag fick så bråttom att skaffa ett stativ. Till nästa gång. Då är jag redo. 

 

På sistone har jag funderat på om jag ska köpa en cykelvagn. Med en cykelvagn skulle jag kunna få med mig större saker på cykeln.

 

Samtidigt undrar jag om det är värt det. Jag menar, jag kan ändå inte få med mig mer saker från ett ställe än jag kan bära till cykeln. Nackdelen med att t.ex. handla med cykel jämfört med bil är att det inte går att riskfritt lämna kvar saker på cykeln eftersom de inte går att låsa in. Därför måste jag kunna bära med mig allt jag ska inhandla om jag åker på stan. 

 

Fördelen med en cykelvagn är dock att jag kan frakta större saker, som paket eller så.

 

Men hur ofta har jag det behovet? Är det här bara ett nytt infall i mitt cykelnörderi (ja, jag har tre cyklar: Draken, Myggan och Drottningen)?

 

 

Efter att ha haft ett hektiskt tempo några veckor försöker jag nu att varva ner.

 

Det som är lustigt är hur mycket jag får gjort när jag har det där höga tempot. Jag hinner arbeta mycket, jag hinner plockar undan i mitt hem i högre utsträckning än normalt, jag passar på att fylla i enkätundersökningar som inte är obligatoriska av bara farten. Högt tempo är produktivt. Men i längden kanske inte så hållbart.

 

Igår när jag skickat den text jag arbetat med och blev ledig städade jag snabbt skrivbord och inkorgen i högt tempo. Sen gav jag mig ut med kameran i högsta hugg för att försöka fånga hösten på bild. 

 

Idag ska jag försöka hålla ett lågt tempo. Bara det.

 

Jag älskar fackhandel. Jag har alltid älskat fackhandel. Jag har jobbat i fackhandel. Jag växte upp i fackhandel. Grejen med fackhandel är kunniga personer säljer saker. Punkt.

 

När jag ska köpa något är det oftast för att jag behöver något. (Ja, det är knappast självklart i det här konsumtionssamhället.) Jag vet vilken funktion jag är ute efter och jag är kräsen med detaljerna. För att hitta rätt krävs en kunnig person och en fackhandel.

 

Många gånger har jag gått in i affärer och beskrivit vad jag behöver. Får jag god hjälp av en intresserad och kunnig person så kommer jag nästan alltid till köp. Men går jag till en affär som kanske är billigare men där personen inte kan besvara mina frågor så blir det inget köp.

 

Grejen är att jag själv aldrig hade kunnat skaka fram de där sakerna som fackpersonerna kan skaka fram, hur länge jag än surfat internätet. Eftersom jag inte kommit att tänka på hybriderna, eller inte känt till materialen.

 

Därför vill jag också gynna fackhandlar. De behövs. De är med och skapar mångfald.