Hannas Plats

Om jag inte kan få en egen måne vill jag ha en ö.

The lost art of att sälja

Jag älskar fackhandel. Jag har alltid älskat fackhandel. Jag har jobbat i fackhandel. Jag växte upp i fackhandel. Grejen med fackhandel är kunniga personer säljer saker. Punkt.

 

När jag ska köpa något är det oftast för att jag behöver något. (Ja, det är knappast självklart i det här konsumtionssamhället.) Jag vet vilken funktion jag är ute efter och jag är kräsen med detaljerna. För att hitta rätt krävs en kunnig person och en fackhandel.

 

Många gånger har jag gått in i affärer och beskrivit vad jag behöver. Får jag god hjälp av en intresserad och kunnig person så kommer jag nästan alltid till köp. Men går jag till en affär som kanske är billigare men där personen inte kan besvara mina frågor så blir det inget köp.

 

Grejen är att jag själv aldrig hade kunnat skaka fram de där sakerna som fackpersonerna kan skaka fram, hur länge jag än surfat internätet. Eftersom jag inte kommit att tänka på hybriderna, eller inte känt till materialen.

 

Därför vill jag också gynna fackhandlar. De behövs. De är med och skapar mångfald. 

 

 

Här sitter jag, nöjd i kylan med min nya fantastiska jacka

 

Amen till det.
Jag går ofta ut ur affärer utan att köpa något när servicen är kass. Fackhandeln är nog något mer beroende av bra service för sin överlevnad. Men så kan de också sin sak så mycket bättre eftersom de inte fokuserar på en miljon olika sektorer samtidigt.