Hannas Plats

Visste ni att det finns en bygd som heter Vintrosa? Skulle jag starta en egen bygd skulle den förstås få heta Långtrosa. Inte alldeles oväntat gissar jag.

Gissar att vi skulle ha det allra mest nödvändiga, en Utebutik.

I min nyordslista gör jag inte som Språkrådet, det vill säga plockar upp ord som kommit upp det senaste året. Istället försöker jag haussa egna ord jag tycker att vi borde plocka upp.

Pantalonger - som jag sa om tights när jag var liten
Mamelucker - längre trosor, använd fritt
Långtrosor - istället för långkalsonger som låter lite förlegat

Linas bidrag till listan
Dekoltage - urringning

Jag vill gärna utöka den här listan. Välkommen med ditt bidrag.

Jag får ofta anledning att tänka på hur otroligt snabbt exkluderande ord som alla, allt, ingen, inget är.

I en handvändning kan man bli den som inte räknas.

De senaste två höstarna har jag haft skrivfeber även kallat skrivlägret. Det har varit otroligt kul och inspirerande att få skrivuppgifter av andra, fria för mig att tolka. Det har blivit en del bra också (för den intresserade finns de att läsa i augusti 2009 under kategorin Språkfeber och september 2008 under samma kategori).

I år har jag gett mig själv en skrivuppgift. Den känns inte helt lätt. Men på något vis ska jag ta mig igenom min egen resa, se hur jag gick från ståckhålmare till schizofren norrlänning.

Allt började en solig marsdag när jag full av självtillit, energi och inspiration skickade in en ansökan...

---

Skrivlägret 2010. Jag skriver om min resa från ståckhålmare till norrlänning

Jag har uppmärksammat en ny trend den senaste tiden. Jag har ju hängt en del i diverse butiker som kund, behövt hjälp med saker inom teknik, transport och utomhusaktiviteter. Jag har fått prata med olika manliga säljare, haft avslappnade samtal. Ca 1 minut in i samtalet, efter att jag ställt min fråga, när samtalet vidrört något semipersonligt (ett skratt, information att jag har/ska flytta) så har följande utspelat sig.

- Jo, jag hade en sån förut, men nu har min flickvän tagit den.

- Jag skickade min flickvän till Ikea, hon kom hem med en stor räkning.

Och liknande.

Motsvarande har aldrig hänt, det vill säga att en kvinna dragit upp sin pojkvän.

Varför kommer flickvännen upp?

Får de för sig att jag flirtar och vill snabbt avpolletera mig?

Jag är förbryllad.

Jag stod på torget och plockade mandelpotatis när en kvinna kom fram till mig.

- Mandelpärer från orten! Nog ska det smaka gott till surströmmingen.

Jag log. Ur mig kom sedan, på den bredaste stockholmska jag någonsin upparmat:

- Nu ska jag inte käka någon surströmming men det ska bli gott med mandelpotatis ändå.

Jag märker det oftare att jag plockar fram den, helt utan att tänka på det. Så oförståeligt. För när jag pratar med mamma har jag nästan lagt mig till med västerbottniska. Även när jag tänker kommer det västerbottniska ur mig.

Jag längtar. Jag undrar hur länge jag ska måsta vänta innan jag kan börja anamma den utan att det ska verka allt för suspekt. Jag kan som knappt hålla mig ju!

Språkat idag:

Väntandes på bussen imorse studerade jag min omgivning. Vid ett övergångsställe med blinkande gult gick en gubbe över. På ena sidan refugen stannade bilarna. På andra sidan stannade alla bilar utom en taxi. Gubben vänder sig mot taxin och visar upp fulfingret. Länge och tydligt. Klarspråk.

På väg in på bussen. En liten dam sitter på första sätet, hon reser sig mödosamt med sin käpp och frågar busschauffören:

- Är det ok om jag springer av här?

Jag hade verkligen tyckt det varit ok att se henne springa. Men jag vet inte.

Ur Aftonbladet:

"Den 17-åriga flickan och den 19-åriga mannen..."

Var går gränsen för flicka/kvinna och pojke/man egentligen? Eller är den främst könsbunden.

Pratade med mamma igår som till slut tagit sig hem från Spanien. Lite matt, lite medtagen, men glad. Hon berättade om alla turer, om bussresan på 42 timmar genom Frankrike, Belgien och Tyskland, om vad de ätit, om hur de hittat bussen, om askan, om motsägelsefull information, om hur de kom med ett tidigare flyg från Köpenhamn till slut. Äventyret. Orden verkade aldrig sina. Allt skulle ut.

Jag kände igen den där känslan. När man har något att berätta. Och bearbeta. När allt ska ut. När någon bara måste lyssna. Det är en skön känsla.

Jag undrar hur föräldrar tänker som vill döpa sina barn till Ikea, Lego eller Bajen. (Av dessa är det endast Lego som fått godkänt som förnamn.) Men förutom att det är namn som säkerligen kommer att bli missförstådda undrar jag varför man vill ge varumärken gratis reklam?

Sen kan man även undra varför man vill att ens barn ska heta Superman, Batman eller Tarzan. Av dem har dessutom Batman och Tarzan fått ok men inte Superman. Varför är det ena bättre än det andra?

Mandarin, clementin, satsumas. Vad är skillnaden?

Alltid bör man säga rätt, för att inte vara diskriminerande och mötas av reaktioner som:

- Jaha, alla citrusfrukter ser likadana ut för dig va?

Sen gillar jag inte det här med skal. Dels är det svårt att skala, man blir helt geggig och lukten tycks aldrig vilja försvinna från händerna, naglarna blir helt gula.

Dels döljer skalet vad det är man egentligen får. Eller vem känner inte igen besvikelsen av att plötsligt stå med en hand klyftor som är sprängfyllda med kärnor?

Jag vill gärna ha någon form av klarhet. Är det bara säsongsbetonat vad man kan få tag på, eller är det rent av så att någon av dessa citrusfrukter är att föredra för en syrlighetssökare som jag.

Jag vet att jag kan googla detta, problemet med den informationen är att den kommer att gå in och sedan gå ut igen. När jag står i butiken kommer jag vara lika förvirrad i alla fall.



Läs även andra bloggares åsikter om citrusfruktsbesvär

Från hockeyreferat:

- En nazistpoäng...

Jag höll på att sätta morgonkaffet i halsen. Har nazismen krupit in i NHL-hockeyn nu plötsligt?

Det fick snart sin förklaring.

- En assistpoäng.

Knäck i lurarna eller bara trött?

Läs även andra bloggares åsikter om morgontrött