Hannas Plats

Om jag inte kan få en egen måne vill jag ha en ö.

Tack

Jag har väldigt svårt för att be människor om hjälp, både i smått och i stort. Men när någon ber mig känns det nästan aldrig besvärligt. Det känns ganska skönt att vara behövd. Men det är det där med tack. 

 

Jag upplever det som svårt att svara när människor tackar. Jag vet inte vad jag ska svara. 

 

"Det var så lite". Det upplevs inte alltid som lite för den som tackar, och då kan det nästan vara provocerande att säga det. 

"Nöjet var helt på min sida". Lite storslaget. Kan funka bättre på andra språk.

"Det gjorde jag så gärna". Lite väl käckt.

"Varsågod". Ja, varför använder jag inte det lite oftare. Jag känner mig förmäten när jag säger varsågod, som att jag verkligen gjort en insats - även om jag faktiskt gjort det. Samtidigt kan jag uppleva det som en markering när det används av andra.

"Tack, tack". Jag säger det ibland. Eller "tack själv". Men det är ju lite löjligt. Det är inte alltid som man faktiskt har något att tacka tillbaka för.

 

Samtidigt gillar jag att säga tack. Jag säger tack, även om det inte finns något att tacka för. Tack: för snabbt svar, för hjälpen, ändå (oftast för inget alls), tack tack (när jag betalat). Tack är ett litet ord med stor potential. Men det är svårmanövrerat. Varför har jag så svårt att ta emot ett tack?

 

Vad svarar du på tack?

 

(Vad man svarar på tack är inte minst något som kommer upp som fråga från människor som lär sig svenska.) 

 

Jag tror jag växlar mellan "tack själv", "äsch, det var inget", "det är lugnt" och att le och nicka. Det finns inget bra svar. Beroende på situation.

"Men du, jag är bara glad över att kunna bidra med någonting alls"

Varsågod, vill jag svara, men jag vet inte. Öppnar jag dörren för någon, så ja, då säger jag det. Att undvika det ordet är väl att förminska sin insats, eller snarare kanske betydelsen av den för den som tackar? Det borde inte tolkas som något annat, typ att man nådigt nickar ovanifrån. ;-) Jag svarar nog olika beroende på situation och vad jag gjort. T ex har jag gått från jobb som vikarie och sagt "Det var bara roligt", vilket är sant. (Att jag inte kommit ifall jag inte fått betalt står inte i motsats till det. :-)) Är man den mer beräknande typen så skulle man kunna svara: Man skulle ju kunna svara att: Äsch, nästa gång är det jag som behöver din hjälp. ;-)

Oj! Jag gjorde visst ett dubbelfel... eller nåt. :-)

Egentligen borde det kännas naturligt att alltid säga "varsågod" när någon tackar. Men det är som om ordet varsågod har fått en ändrad innebörd. Från att ha varit ett vänligt och självklart svar på "Tack" så kan det nästan uppfattas som lite snorkigt och överlägset. Men jag fick en tankeställare för några dagar sen när en vän som är invandrare och en småbarnsmamma diskuterade. De tyckte att det var otroligt viktigt att man sa varsågod både till småbarn som ska lära sig att tacka, och till invandrare som ska lära sig att hantera språket. Om man inte säger varsågod har ju tacket tappat sitt värde. (Jeeeeesus vad luddig jag låter!!!)