Hannas Plats

Idag fyller bloggen alltså 5 år. Stora tjejen!

Dessutom är det ostens dag.

Utöver det har jag lyckats diskutera och köpa tyg helt på finska.

Glädjen vet inga gränser.

Vad jag ska göra med Marimekko-tyget? Vet inte. Tips mottages tacksamt. Kuddfodral, väggprydnader. Vill använda så mycket som möjligt. Inget får gå till spillo.

Jag har glömt skriva om det. Fick det här meddelandet från Ester:

Hanna, du känns som en granne fast du bor så långt bort. Jag följer fortfarande din blogg regelbundet.

Det gjorde mig rörd.

Jag och bloggen har hängt ihop i 5 år snart. Skulle gärna ha firat detta faktum stort. Men jag kommer att befinna mig ännu längre bort än Umet när den fyller.

Hur som helst. Jag är imponerad över mig själv och över er för att vi hängt i i fem år. Det är länge. Riktigt länge.

Mitt ödmjukaste tack! Till dig och dig och dig.

Fick en utmaning av Frö. Så här ser jag ut när jag bloggar.



Framför tv:n eller när jag äter. Då sitter jag här. Ganska oergonomiskt. Med lillen.



Eller också vid matbordet om jag vill sitta lite mer ifred (från tomtarna på loftet och så) och ergonomiskt. I köket står också stordatorn vilket underlättar det mesta, om man bara har tålamodet att vänta på den.

Jag utmanar dig, ja, just du. Hur ser du ut när du bloggar?

Jag önskar mig ett nytt skrivforum. Twitter är mitt dagliga samtal, bloggen min kvällsliga utandning. Känner att jag saknar att skriva lite längre. Visst kan jag skriva längre här på bloggen, alltså krönikelångt. Men vem orkar läsa det? Jag tror att det skulle bli ett bloggosfäriskt självmord.

När datorn först kom in i mitt liv började jag skriva krönikor. I massor. Skrev, sparade, skrev ut, satte i pärm. Jag har dem kvar. Men ingen annan än jag har ju läst dem. Och det är ett viktigt syfte med mitt skrivande nu för tiden. Att det jag skriver läses av någon.

Borde jag försöka få börja skriva krönikor i någon lokalblaska?

Alltså det bubblar i mig av de lite längre meningslösa analyserna. Men jag vet inte var jag ska göra av dem!

Jag gillar att Coop ganska snart uppenbarar sig här så snart jag skrivit om dem. Det gäller även andra.

Någon där ute håller ständigt koll och ser allt.

Big brother.

(Ja, kanske han också.)

Min fina baby fyller 4 år idag. Jag pratar förstås om Hannas plats. Jag känner fortfarande glädje och entusiasm inför denna 4-åring. Visst har vi toppar och dalar, men kärleken består. Ja, det är väl min längsta relation någonsin.

Hp har gått från tuggummirosa, till rödvitt, till blaskrosa till mer ilsket rosa. Där är vi nu.

Min frilla under åren representerar också ganska väl min bloggs utveckling. Från långt till kortare (inläggen är inte alltid mastodontlånga som de var i början). Från ljus till mörkare. Nåja, det kanske inte stämmer. Tror det fläckvis har varit halvmörkt hela tiden.




Tack alla som läser eller har läst under åren! Utan er vore jag inget.

♥♥♥♥

"Spirits are speaking in my dreams and other ways"

Det känns väldigt tvetydigt tycker jag. Men kanske det mest underhållande på länge. Inte så ofta refererar ju spam till att de har gaser.

I dessa tider av bloggdöd går jag mot strömmen. Jag starta upp nya bloggar, som en strid syndaflod (det där med synd är väl ändå lite förlegat va), som att pissa i motvind (som om sånt någonsin skulle ha påverkat mig - eller någon annan kvinna), som en virtuell koloskopi (?).

Kolla gärna in dem.

Flexitarianliv
Svemester

För den som glömt vad fasen jag gjorde förra året egentligen kan återse min resa här

Jorden runt

Sluta undra hur jag får tiden att gå.

Jag har snart hållit på med den här bloggen i 4 år. Likt Grisgäddan ser jag ett behov av att se över mina bloggvänner. De håller på att falla ifrån blogglivet. Bloggdöden brer ut sig. Med ljus och lykta söker jag därför efter nya bloggbekantskaper att arbeta på.

Det är svårt. Först att hitta någon man gillar. Sen att etablera bloggkontakt och bloggförtroende. En kommentar ger ingen ens potentiell bloggvänskap. Det kan främst betraktas som spam. Jag minns tydligt hur länge jag fick bearbeta PapaMac innan han dök upp på min blogg för att kommentera. Snacka om svårflörtad. Även dåtidens Frö, som hade så många kommenterare att jag förstår att hon hade svårt att sålla bland folk och folk, tog det tid att etablera kontakt med.

Men sen blev vi blogmafian också tillsammans med Bling, Therror, Tess, Doc, Pudding, Miss Ester, Nollåttan och Kajen. Hårt arbete lönar sig till slut. Bloggvänner blir IRL-vänner. Många av dessa har nu blivit med låst blogg, mer eller mindre lagt av, eller i alla fall slutat uppenbara sig här.

Inget varar för evigt. Men bloggvänner sökes ständigt.

Jag vill poängtera att jag följer fler bloggare än dessa och betraktar dem som mina bloggvänner, samtliga finns i länklistan nere till höger. Jag glömmer er inte!

Ditt inlägg har publicerats och kommer snart att synas på din blogg.

Varför inte på en gång är det jag ständigt frågar mig.

Hannas plats 15 mars 2008.

---

Ambitioner

Ambitioner. Det ska man ha. Ibland undrar jag vart mina tog vägen.

När jag pluggade visste jag precis vart jag var på väg, vad jag ville och vad jag kunde göra av all min kunskap. Jag undrar vart den där säkerheten tog vägen.

Jag sprang på en kursare och vi kom att prata om vad det blev av oss. Vi ondgjorde oss också av alla populistiska retoriker som tar metoder, döper om dem och gör dem till sina egna. Det är namngivna trappor och egenhändigt namngivna härskartekniker om vart annat. Människor som knappt tagit sig igenom högskolan. Egentligen, människor med ambitioner som omsätter sin kunskap.

Jag har så mycket i mig som jag vill. Men jag tror jag är rädd att göra något fullt ut, rädd för att misslyckas. För jag är inte en person som har misslyckande som ett alternativ. Det jag gör ska jag göra fullt ut, tills jag är klar.

Kanske är det därför jag ägnar mig åt dans och musik, mina passioner, på hobbynivå. Jag är rädd för att satsa allt och misslyckas. Jag tror inte ens jag vet hur man gör när man satsar allt, går all in.

---

Inget har hänt på 2 år. Nu är då. Då är nu. Jag är bara äldre.

Det finns två otroligt spännande besökare som ibland dyker upp här. Jag är så nyfiken på vilka det är.

Det nya i spamväg är inte längre "Keep up the good work" eller "Very informative site".

Nu för tiden tycks det räcka med "god bless you". Och vad kan man säga. Det är väl allt som behöver sägas.

I en annan del av bloggvärlden.