Bloggen och jag
Hanna, du känns som en granne fast du bor så långt bort. Jag följer fortfarande din blogg regelbundet.
Det gjorde mig rörd.
Jag och bloggen har hängt ihop i 5 år snart. Skulle gärna ha firat detta faktum stort. Men jag kommer att befinna mig ännu längre bort än Umet när den fyller.
Hur som helst. Jag är imponerad över mig själv och över er för att vi hängt i i fem år. Det är länge. Riktigt länge.
Mitt ödmjukaste tack! Till dig och dig och dig.
Jag har följt bloggen i 4 år :)
B: Ja, det är otroligt och roligt. Och jag känner mig ledsen över att jag inte kan följa dig längre. :(
Hipp hipp i förskott/efterskott :)
Närmar också mig fem år, och titt som tätt blir jag överraskad när jag gör små tillbaka blickar på inlägg jag skrivit under åren (en del generar mig för att de är så otroligt naivt skrivna, medan andra är ovanligt skarpsynta för att vara jag). Man får en blogg-vänkrets som skänker glädje och uppmuntran i vardagen. Utan min blogg tror jag inte att jag varit den samma, kanske nästan, men ändå inte.
Hoppas att jag får möjlighet att läsa din blogg ett bra tag till! :)
Grattis bloggen och grattis Hanna!
Vad vore man utan bloggen...?
Matilda: Den har verkligen skänkt mig saker jag inte förväntat mig. Jag ska kämpa på ett tag till.
Ester: Ja, vad?
