Att tala är silver?
Endast en liten stund, och om det är intressant. Men i längden? Näe!
Jag avbröt för inte så länge sedan en nära vän som höll på att föreläsa om något jag efter ett tag slutade lyssna på. Sa med glimten i ögat "I don't care...", han blev uppriktigt stött.
Jag är mycket dålig på att säga till människor på ett diplomatiskt sätt. Men när jag hör andra göra det tycker jag det är genialiskt. Det gäller att göra det utan att det blir ansiktshotande. Vissa kan det, sällan jag. Men jag fattar liksom inte hur människor kan förvänta sig att man ska vara intresserad länge. Jag kan inte förstå det!! Jag KAN inte lägga ut texten länge, just därför att jag inte vill tråka ut människor i onödan.
Ibland när jag är trött kan jag tycka det är skönt med samtal där jag inte behöver bidra så mycket - med det inte sagt att jag faktiskt lyssnar...
He, nä. Jag föredrar nog ändå tystnad om jag är trött. Kul att se dig här förresten!
Sånt där är väldigt intressant. Hur man samspelar sinsemellan och obalansen som uppstår när man inte kan känna av det, fascineras av att man inte känner sådant naturligt, när man pratar för mycket. Själv är jag väldigt medveten.
