Hannas Plats

Det finns en tjänst jag skulle kunna tänka mig att köpa in just nu. Någon som:

- skickar mig menyförslag för veckan som jag godkänner
- handlar åt mig
- kommer hem och lagar mat som är färdig vid 17 dagligen, inklusive matlådor förstås

Alltså jag är inte beredd att betala jättemycket. Men någon liten slant.

Någon?

Ja, inspiration, matlust och intresse att lägga tid på matlagning är ca noll.

De här hittade jag på Ica nyligt. De slank snabbt som tusan ner i magen. Smakade barndom, klassfest i mellanstadiet. På den tiden hette de flygande mattor. Gott.

Jag har varit inne mycket på retrogodis på sistone.

Avslagen coca cola påminner mig fortfarande om barndomens magsjuka. Och utlandet.

Vet inte varför jag drack den avslagen, men så kan det tydligen gå ibland.

Jag har varit i Italien en gång. Vi som var med minns det mest som en Kräksällskapsresa. Jag hann dricka vin en gång, äta ute kanske två, varav jag njöt ca en.

Om jag skulle åka till Italien igen inser jag att jag skulle få svårt att hitta mat. Att hitta vegetariskt ska väl inte vara något problem. Men jag kan inte äta pasta, inte pizza, inte vitt bröd och jag dricker inte vin. Visst, jag förstår att det säkert går att hitta mat ändå, men det känns som att hjärtat av Italien liksom går förlorat.

Tur att jag inte är på väg till Italien. Just nu i alla fall.

Idag var det nära tårar.



Tre vackra vita fluffiga röror...



...blev en, med svarta prickar.



Den fick lite brunt ringlat över sig.

Och därav min känslostorm.

Hur?

Här.

Åka Finlandsfärja blir man inte glad av. Bara trött. I hytten orkar jag med nöd och näppe vända på mig emellanåt för att skona det ena eller det andra örat, samt undvika skavsår mellan knäna. Men man vet inte om det är dag eller natt, vinter eller sommar. Allt är som ett neutrum i hyttens mörker. En gravkammare.

Sen är allt förlåtet, när jag kommer fram till mormor och hon ställer fram sima på bordet. Vet du inte vad det är? Nej, trodde inte det. Men det är en mjödliknande (alkoholfri) dryck jag är uppvuxen på hos mormor. Som hemgjord läsk där bubblorna jästs fram, med lätt smak av citron. Jag blev så glad när drycken landade på min tunga att jag inte kunde sluta le. Varför har jag aldrig gjort det här sjäv?



Uppdatering: Receptet finns här.

Vart tog hungern vägen?

Dricker kaffe och tuggar vattenmelon mellan varven medan litervis med vatten slinker ner. I övrigt går jag tydligen på något annat slags bränsle.

Oboy och mackor. Lunch som det anstår en 30-årig tonåring. Vilken dag som helst nu väntar jag besök från aptiten.

Jag ska göra slut med gröt. Jag är värd bättre än så. Jag mår så mycket bättre när jag får äta riktig mat till lunch.

Jag är värd det.

I min familj var det ingen förälder som tyckte det var kul att laga mat. Vi åt riktigt dålig mat i perioder. Mycket blodpudding och färdigmat från frysen. Ljusglimtarna av hemlagad lasagne eller köttfärssås var få. Det gjorde att jag väldigt tidigt såg till att föda mig själv, laga egen mat. Det kunde liksom ändå inte bli värre.

Sen hade jag turen att ha både mor- och farföräldrar i livet. Och min mormor och min farmor kunde definitivt laga mat. Alltid hemlagat, alltid vällagat, alltid nyttigt (mormor kan det fortfarande!). Med jämna mellanrum var vi där längre perioder och det måste ju ändå sägas ha räddat upp mitt mattycke. Det gör att jag har en relation till saker som hemlagade köttbullar, spenatsoppa, pannkakor och allt annat som man ska ha en relation till som barn (eller som vuxen).

Ibland undrar jag vad som skulle ha hänt om inte mormor och farmor funnits. Jag är verkligen oändligt tacksam för dem och för deras slit i köket. Jag hoppas att de vet hur mycket jag uppskattar och uppskattade det. Mat är så viktigt, det är viktigt att ha en positiv relation till mat. Jag vill skicka en tacksamhetens tanke och extra energi till alla som orkar och vill laga mat än idag. Det är värt så otroligt mycket att slippa äta färdigmat från frysen eller snabbrestaurangen. Jag hoppas och tror att matlagandets renässans är på väg tillbaka.

Jag gillar människor som gillar chips lika mycket som jag gör. Det är bra människor.

Det är något skumt med låglaktomjölken. Den ångar inte lika mycket när den blir varm. Och den fastnar inte i kastrullbotten.

Är den gjord av teflon?

Apelsinerna har gått in i gränslandet. Där man inte vet om de är fantastiskt saftiga och sötsyrliga eller torra och sötsliskiga. De har redan antagit en ny yttre form.

Min drog kan snart komma att bli svår att få tag på på marknaden. Jag kommer att få apelsinbrist.

Alltså, vegetarian och vegetarian.

Vinterstudion har krupit in under skinnet på mig. Förutom att jag kan sitta klistrad vid tv:n hela dagarna har jag börjat äta havregrynsgröt både till frukost och som kvällsmål.

Jag vet inte vad som har hänt. Jag vill ju alltid äta sånt som tilltalar min mun och inte bara min mage. Men plötsligt funkar havregrynsgröt. Får se hur länge det håller i sig, det är bara att rida på vågen. Enkelt, billigt. Dessutom kommer den i torrfodervariant, som aldrig behöver krypa ifrån mig.

Det bästa med gröt är att man kan smakasätta den efter behag. Nu ska jag ge mig ut i snöyran och leta efter en ny smaksensation att förgylla min havre.

Jag vet inte om det var trötthet eller bara en dålig dag, men imorse drabbades jag av dåligt morgonkaffe. Den där smaken har bitit sig fast i tungan.

Frågan är om jag ska ta en ny kaffe och hoppas på bättre lycka, eller hoppas mer på eftermiddagskaffet?

Klart jag ska ha kaffe!

Jag har börjat överkonsumera apelsiner. Undrar vad det kan få för förödande konsekvenser?

Läs även andra bloggares åsikter om beroende

Jag var förstås tvungen att, åtminstone försöka, söka klarhet i mitt problem.


Satsumas: Kommer i mitten av oktober till våra affärer. De är saftiga, kärnfria och sötsura. Importeras från Spanien.

Låter med andra ord som något helt i min smak. Men inte som det jag fick med mig hem sist.


Clementin: Finns i butikerna under tiden november-mars. Lättskalade, kärnfria och söta. Impoteras från Marocko och Spanien.

Låter också rätt. Konstigt bara att det stod clementiner på dem jag fick med mig hem sist trots att de hade kärnor. Fy skäms Ica!


Mandarin: Främst ett språk. Verkar också vara en benämning för småcitrus med de övriga två som underkategorier. Mer har jag inte fått fram.

Jag är faktiskt mer förbryllad än någonsin. Vad är det jag äter när jag får handen full av kärnor då? Mandarin?



Läs även andra bloggares åsikter om frågestund, citrusfrukter

Jag längtar efter julens första skinkmacka med mammas starka senap.

Läs även andra bloggares åsikter om skinkmacka, vegetarianism

Min trötthet kanske har fysiologiska orsaker.

Som test äter jag i dag broccoli för att se vad som händer. Resultat meddelas imorgon.



Läs även andra bloggares åsikter om broccoli, blodvärde, flexitarianism