Matminnen
Sen hade jag turen att ha både mor- och farföräldrar i livet. Och min mormor och min farmor kunde definitivt laga mat. Alltid hemlagat, alltid vällagat, alltid nyttigt (mormor kan det fortfarande!). Med jämna mellanrum var vi där längre perioder och det måste ju ändå sägas ha räddat upp mitt mattycke. Det gör att jag har en relation till saker som hemlagade köttbullar, spenatsoppa, pannkakor och allt annat som man ska ha en relation till som barn (eller som vuxen).
Ibland undrar jag vad som skulle ha hänt om inte mormor och farmor funnits. Jag är verkligen oändligt tacksam för dem och för deras slit i köket. Jag hoppas att de vet hur mycket jag uppskattar och uppskattade det. Mat är så viktigt, det är viktigt att ha en positiv relation till mat. Jag vill skicka en tacksamhetens tanke och extra energi till alla som orkar och vill laga mat än idag. Det är värt så otroligt mycket att slippa äta färdigmat från frysen eller snabbrestaurangen. Jag hoppas och tror att matlagandets renässans är på väg tillbaka.
Jag älskar mat, det behöver inte vara så märkvärdig mat, och matlagning får mig oftast att koppla av. Det funkar lite grann på samma vis som kroppsarbete: "Nu ägnar jag mig åt det här."
Mina tankar håller sig lite på avstånd, jag flyttar fokus.
Smultron: Meditativt skönt. Det är så det ska vara.
det där matberoendet ja;)
Jag har varit otroligt lyckligt lottad under barndomen...tyvärr förstod jag nog inte riktigt att uppskatta det då
Lina: Ofta är det väl så. Men det ger en antagligen ändå goda förutsättningar att skaffa bra vanor i framtiden.
Det blir nog mycket färdig mat här hemma...Mycket pga av tidsbrist. Tonårsdottern pratar sig varm om mormors hemlagade och jag har ständigt dåligt samvete. Annars är jag motsägelsefullt nog ganska duktig på att laga mat när jag väl gör det ;)
