Hannas Plats

Jag vet inte hur jag ska ta hand om min kropp och min röst på bästa sätt den kommande veckan. Jag är livrädd att jag ska bli förkyld och tappa rösten. Jag gör oftast det när jag blir minsta förkyld. Det vore verkligen olyckligt med tanke på vår spelning på lördag. Som sångerska blir man mer sårbar på det viset. Spelar man ett instrument är det mest jobbigt om man brutit en arm eller så. Annars kan man stå där i nästan vilket skick som helst om det tryter.

Dessutom är jag lite nervös över vår trummis. Han har en tendens att boka in saker hejvilt och tro att han ska hinna med allt. Idag ringde han och sa att han skulle på spa imorgon när vi ska repa. Han tänkte att vi kanske kunde skjuta på repet lite (vi hade bokat in oss på en tid och det brukar vara svårt att byta). Jag blev lite irriterad (men visade det minimalt/inget), men framför allt kände jag att jag på något vis blev the bad guy för att jag inte kunde lösa hans dilemma. Det här var bestämt sedan länge om det inte skulle lösa sig för honom kunde det omöjligt vara mitt fel. Man vet aldrig var man har honom riktigt och det känns lite jobbigt. Så är han alltid så trevlig och tillmötesgående att det är svårt att bli arg på honom. Jag tror bara att han vill vara alla till lags.