Hannas Plats

Det verkar som att alla strävar efter högre mål och ingen någonsin är nöjd. Kanske är så det måste vara för att vi ska utvecklas och ta oss vidare i  evolutionen. Men ibland borde nog människor stanna upp en stund, se sig omkring och uppskatta det de har.

På Allsången i tisdags tyckte Veronica Maggio att hon inte vågade säga annat än att hon och låtskrivaren kom bra överens. Men hon såg ytterst tveksam ut. Sen kallade hon sin turné för sporadisk eftersom den var så utspridd att hon inte skulle hinna göra något roligt och åka iväg, men ändå inte jobba ihjäl sig.

I samma program får beatbox-killen i Vocal six chansen att beklaga sig över sin roll i bandet. Är det den bästa rollen? Bästa! Skojar du? Det är kul i tre sekunder sen är det bara jobbigt. Men han påpekar även att han valt det själv. Från början.

Själv rör jag på mig hela tiden, tycks aldrig riktigt hitta en bekväm ställning att fortsätta i. Mina vänner sen länge påminner mig om vad jag sagt tidigare, saker jag irriterat mig på tidigare i livet. Jag inser att inte heller jag varit riktigt nöjd. När ska jag känna mig nöjd, känna att det här, den här ställning kan jag komma till ro och somna i? För en stund i alla fall.

Kliet tar inteslut. Jakten går vidare. Blir vi någonsin nöjda?

Läs även andra bloggares åsikter om mål, jakt, tillfreds, oro, evolution