Hannas Plats

Jag har blivit sommar-junkie. Förstår inte hur jag ska klara mig utan det fantastiska radioprogrammet när augusti är till ända.

Det händer att människor i min omgivning rynkar på näsan när sommarprataren verkar läsa innantill eller använder uttryck som "plötsligt kommer jag att tänka på" när det är uppenbart att tanken är förutsbestämd.

Man kan tycka att det är sådant som jag också borde irritera mig på, retoriker som jag är. Men det händer så gott som aldrig. Sommarpratarna för mig alltid iväg till en trygg plats, deras ord berör mig, jag känner deras budskap och berättelser så till den milda grad att det är få saker som irriterar mig när de pratar. Det tycker jag är ett tydligt tecken på att budskapet i slutändan är det viktigaste, inte exempelvis kroppsspråket som så många "talexperter" vill göra gällande. Hundra procent säger jag. Och det är budskapet. Hundra procent.

Alla har något att berätta. Alla har ett budskap. De allra flesta kan också fånga min uppmärksamhet. Gärna genom det långa samtalet som Fredrik Härén pratade om i sitt sommarprogram med ett minimalt inslag av musik. Jag gillar det långa samtalet. Tydligen är jag en riktigt bra lyssnare också.

Läs även andra bloggares åsikter om sommar, junkie, lyssnande, talande, retorik