Fråga en bibliotekarie
Jag fick dessutom lära mig att inte köpa vilka skrivböcker som helst. Kraftiga lösningsmedel gör att skriften försvinner efter några år. Framför allt höjdes ett varningens finger för blommiga tygböcker från Indiska. Jahapp. Mina tonårsdagböcker kommer snart att vara tomma ark. Antingen får jag ta det som ett tecken på att de där åren bör glömmas bort, eller också är det bara att sätta igång att digitalisera.
För övrigt ryser jag vid tanken på att någon någon gång skulle komma över de där dagböckerna och börja studera dem. Vad skulle de komma fram till? Att kvinnan i boken var kraftigt schizofren.
Snart återanvändningsbara?
Åh nej! Jag hade likadana. Minst 3 st.
Han verkar mysig. Älskar att man kan bli så berörd av en helt okänd människa. :)
Mysigt! Fint att få bli berörd av en främling på det sättet.
Han verkar helt underbar. Som den som satt i kassan på systembolaget för ett tag sen. Som jag för övrigt tog kort på med motiveringen att han gjort min dag. Han sken upp som en sol, så jag gjorde förmodligen hans också :) Fick lite ångest över mina dagböcker nu, hoppas det är lugnt. De är ju heligare än självaste bibeln!
Frö: Jag har ett gäng till utöver de där tre.
Cosmic: Det är otroligt märkligt. Han måste påminna mig om någon.
Karin: Ja, det är som på gränsen till att tycka synd om eller vilja rädda honom från ondo. Alltså, helt sjukt.
Hella: Haha! Underbart!
För att inte tala om alla glitterpennor och gelpennor man använde...
Kan dessutom tipsa om att varken häfta eller sätta gem på viktiga papper. Och inte förvara i plast. Osv... Det beror ju helt på hur länge man vill bli ihågkommen av omvärlden. 50 år? 100 år? 1000 år?
För övrigt måste jag säga att din bildtext "Snart återanvändningsbara?" är fenomenal! :)
Matilda: Blyerts är det mest bestående. Men jag gillar inte att skriva med blyerts. Det känns icke-bestående. Men visst, håller mina dagböcker 50-70 år ska det väl räcka.
