Hannas Plats

Sommar-OS i Seoul 1988, det är det första Olymiska spel jag har tydliga minnen ifrån. Det var antagligen då jag blev sportnörd. 

 

Det tydligaste minnet är från sista idrottsdagen då det varit särskilt spännande. Jag förstod att det var sista dagen och frågade pappa när programmet skulle återkomma, som vilken TV-serie som helst. Pappa svarade: om fyra år. Mitt åttaåriga jag gapade och kände mig helt  uppgiven. 

 

Som tur är har jag nu förstått att det även finns VM, EM, diamond league och annat trevligt. 

 

OS 1998 var i Nagano och mitt starkaste minne är att McDonalds hade någon intensiv reklam om detta. Annars var det svårföljt på grund av tidsskillnaden och att jag gick sista året på gymnasiet. 

 

OS 2002 i Salt Lake City såg jag inget alls av eftersom jag då var ute och backpackade. 

 

Under OS 2006 i Turin skrev jag samtidigt en C-uppsats i retorik. Hade med andra ord mycket stor möjlighet att följa samtliga tävlingar. Jag minns särskilt sprintstafetten där damerna tog guld, och sedan tjugio minuter senare gjorde herrarna detsamma. 

 

2010 gick OS i Vancouver. Det enda jag kan tänka på är att jag ska till Vancouver om några månader. Lite sent för att kunna se spelen, men ja ändå.

 

Hittills har årets OS varit väldigt trevligt, sett ur svensk synpunkt. Men jag fäller ändå en tår då människor som super-Marit Björgen eller långkörar-Ole Einar Björndalen tar guld. Samt de flesta andra, helt ärligt. 

 

Vilket är ditt bästa OS-minne?