Hannas Plats

Information. Det är väl något vi aldrig kan få för mycket av. Men hur tyder vi något alls i detta myller som vi omger oss med dagligen?

Jag har tänkt på vissa saker av allt som exploderat runt oss i informationsväg som inte fanns när jag var liten. Exempelvis kan jag nu lätt som en plätt söka rätt på någons telefonnummer eller kolla upp vem som ringt till mig via webben. När jag var liten fanns 07975, men det var svindyrt och inget man ringde till hemma i min familj. En annan sak är att det numer finns rullande skyltar på bussarna så att man vet vilken nästa station är. När jag skulle åka till landet som barn var jag tvungen att be busschauffören säga till (vilket de alltid gruffade om) eller sitta som på nålar hela vägen och hoppas att jag skulle känna igen mig. För att inte tala om att åka buss i Stockholm. Det var nästan inte att tänka på om jag inte visste exakt hur det såg ut där jag skulle av.

Jag påminns dagligen om hur obegränsat mitt hemmaliv är i och med internet. Det är lätt att hitta färdvägar när jag ska åka nånstans jag aldrig varit förut eller att kolla upps ställen på kartor. Jag kan få nys om ett bra band och genast tanka ner musiken för att själv skaffa mig en åsikt om dem. Allt måste ha varit så mycket omständigare förut. Samtidigt tror jag att man krävde så mycket mindre för att vara lycklig. En datorkrasch idag skulle vara otroligt jobbig, nästan som att ens hem förstördes. Allt ska gå snabbt och all typ av väntan innebär främst stress snarare än att se det som ett par minuter i kontemplation. Att stå och vänta på ett pendeltåg som aldrig kommer och inte få någon information om vad som hänt är en rejäl pulshöjare, i alla fall i mitt liv. Egenlitgen skulle jag behöva några yogaandningar för att ta mig ur det, men jag blir alltid irriterad istället. 

Samtidigt påminns jag om hur svårt det är att få fram pålitlig information. Jag lyssnade på Ring P1 häromdagen där alla som ringer är "experter" på allt möjligt. De rabblar upp statistik som bygger upp deras argumentation och använder auktoritetsargument. Men vem vet hur riktiga deras fakta är. Om personen har jobbig röst eller låter lite galen kanske vi fattar misstanke direkt. Men om personen låter redig kanske vi rent av börjat tycka likadant. Hur som helst tror jag oftast att det sås små frön av tro på det personen säger om de argumenterar bra för sin sak.

Hur mycket information är egentligen desinformation? Tänk på hur mycket vi aldrig får veta för att vi tror  oss veta. Allt för ofta kommer informationen till oss vilket gör att vi inte orkar ta rätt på fakta själva för att se om det verkligen kan stämma. Tanken skrämmer mig ibland för hur naiva vi kan bli. Hur mycket kan en person i vår närhet som vi litar på egentligen koka ihop innan vi börjar misstro dem.