Verklighetsflykt light
Jag måste säga att jag är en verklighetsflyktens mästare. Jag kan sitta på ett surt gammalt tunnelbanetåg med tråkiga resenärer och känna mig ganska glad och helt i andra tankar, bara jag får ha musik i öronen. Den gör att jag kan stänga av det värsta fiolgnisslet, skrikande dagisbarn eller näst intill vad som helst.
Men jag inser att jag kanske är lite för bra på att fly in i mig själv. Jag har suttit och läst i min fotölj ganska många dagar, men inget jag läser tycks väcka mitt intresse tillräckligt, för jag kan inte koncentrera mig. Det är ändå skönlitteratur jag läser. Ögonen vandrar sida upp och sida ner, men inget går in.
Jag inser att det kanske är dags att åtminstone försöka landa i verkligheten, i alla fall ibland. Annars blir det så himla obehagligt de där gångerna när den kommer och piskar en i ansiktet.
Men jag inser att jag kanske är lite för bra på att fly in i mig själv. Jag har suttit och läst i min fotölj ganska många dagar, men inget jag läser tycks väcka mitt intresse tillräckligt, för jag kan inte koncentrera mig. Det är ändå skönlitteratur jag läser. Ögonen vandrar sida upp och sida ner, men inget går in.
Jag inser att det kanske är dags att åtminstone försöka landa i verkligheten, i alla fall ibland. Annars blir det så himla obehagligt de där gångerna när den kommer och piskar en i ansiktet.
Kommentarer
Trackback
