En liten lista
En lista jag fick per e-brev.
1. VAD HETER DU?
Hanna (Hå a enn enn a)
2 VAD ÄR DET FÖR FÄRG PÅ BYXORNA DU HAR PÅ DIG?
Gråmelerade
3. VAD LYSSNAR DU PÅ JUST NU
Kelly Osbourne - One word
4. VAD GJORDE DU IGÅR?
Var på biblioteket, läste, satt vid datorn i en evighet, bakade och lyssnade på musik i massor
5. VAD VAR DET SISTA DU ÅT?
En liten Taleggio på kex tillsammans med mango, måste ju sätta lite guldkant på tillvaron ibland :-)
6. HUR ÄR VÄDRET HOS DIG JUST NU?
mörkt
7. DEN SISTA PERSONEN DU TALAT I TELEFONEN MED?
mamsen
8. DET FÖRSTA DU LÄGGER MÄRKE TILL HOS DET MOTSATTA KÖNET?
Nja, jag är dålig på att se mig om, oftast ser jag inte förrän de har öppnat munnen. Då är det föstås det de säger som är viktigast och det de inte säger och huruvida de lyssnar på vad jag säger. Om det inte är någon som fullkomligt lyser upp rummet förstås. Men det är en utrotningshotad art har jag förstått.
9 GILLAR DU PERSONEN SOM SKICKADE DETTA TILL DIG?
Jajomän, uuuunderbar människa, mycket parant.
10. HUR MÅR DU IDAG?
Bra, bra, bra
11. VILKEN ÄR DIN FAVORITDRYCK?
Vatten
12. FAVORIT ALKOHOLBASERAD DRYCK?
Champagne!
13. FAVORITSPORT?
Jag kollar helst på ishockey, friidrott och gymnastiska saker (idlaflickorna...) men utövar inte direkt någon sport alls.
14. HÅRFÄRG?
Råttfärgat under blonderingen
1 5. ÖGONFÄRG?
De flesta säger blå, men faktum är att jag tycker att de skiftar i grönt och dessutom med en gulaktig kant vid iris. Mer komplicerat än så behöver man ju knappast göra det.
16.SOLUPPGÅNG ELLER SOLNEDGÅNG??
Solnedgången är ju vackrast. Eller det kanske beror på att jag normalt sett brukar sova mig igenom soluppgångarna.
17. SYSKON OCH DERAS ÅLDER?
Två äldre bröder: M 32 och R 30.
18. FAVORITMÅNAD?
Jag får sentimentala skolavslutningskänslor i slutet av maj och början på juni när allt är så där prunkande grönt och det luktar syrén och nyklippt gräs.
19. VILKEN FILM SÅG DU SENAST?
Film? Jaha, ja det måste ju ha varit något på TV eftersom DVD-spelaren fortfarande inte är inkopplad (efter 1 ½ år saknar jag fortfarande ett scartuttag - kommer nog inte ändras på ett tag). Vad kan det ha varit? Något halvdåligt förmodligen...
20. FAVORITDAG PÅ VECKAN?
Tisdag. Konstig dag kanske men jag tycker mig se att det finns en viss guldkant på just tisdagen.
21. FAVORITHOBBY?
Bandet, lyssna på musik, dansa, gymma och läsa.
22. ÄR DU FÖR BLYG FÖR ATT BJUDA UT NÅGON?
Jag vet inte om jag är för blyg just, vet inte riktigt om jag gillar konceptet helt enkelt. Men jo, jag kanske är för blyg då.
23. FAVORITLÅT(ar)
Eh.. hur många får jag välja?
Eh.. hur många får jag välja?
Litet urval från playlisten just nu:
Bästa dansadiscolåten: Rythm is a dancer - Snap
Bästa partylåten: Poison - Alice Cooper
Bra rocklåtar: Carnival of rust - Poets of the fall
Evil - Interpol
I write sinds not tradgedies - Panic! at the disco
Show me how to live - Audioslave
Bästa rockklassikern: Break on through (on the other side) - The Doors
Marit Bergmans bästa: From now on
Kents bästa: Bergodalvana
Mitt bands bästa låt: Olives
24. SOMMAR ELLER VINTER?
Sommar! Jag gillar värme!
25. KRAMAR ELLER KYSS?
Kramar
26. FÖRHÅLLANDE ELLER ONE-NIGHT STANDS?
Hm, jag får nog passa så länge. Återkommer i det ärendet...
27 CHOKLAD ELLER VANILJ?
Choklad!!
28. VILL DU ATT DINA VÄNNER SKA SVARA?
Det kan du hoppa upp och sätta dig på
29 VEM ÄR DET STÖRST CHANS ATT HON/HAN SVARAR?
Jag vet inte, någon med löjligt mycket tid på nacken :-)
30. VEM ÄR DET MINST CHANS ATT HON/HAN SVARAR?
M F2 (i min familj måste vi ha hela löpnummerserier för att hålla isär Mariorna) eftersom jag fick den från henne.
31. HUR BOR DU OCH MED VEM/VILKA?
Liten, charmig etta på Söder med utvecklingspotential - något för den händige. Jag och dammråttorna (nu har den där förbannade dammsugaren lagt av helt).
32. VAD LÄSER DU FÖR BÖCKER?
Jag har en konstant längtan efter Harry Potter, men jag får ge mig till tåls innan nästa kommer antar jag. Annars blir det mycket kriminalromaner i alla möjliga former. Gärna svenska.
33. VILKEN VAR DEN SISTA SPELNINGEN DU VARIT PÅ?
Jag minns inte och det betyder väl att det var alldeles för länge sen. Men snart är det i alla fall Marit :-)
34. HUR SER DIN MUSMATTA UT?
Någon sån har jag inte.
35. FAVORITSPEL?
Jag spelar ogärna, men det är klart, vid familjesammandrabbningar blir det en del Gin&Rom. Så kortspel får det väl bli.
36. KAN DU NUDDA DIN NÄSA MED TUNGA?
jaa då
37. KAN DU KORSA ETT ÖGA ÅT GÅNGEN?
Skulle inte tro det.
38. ÄR DU ROMANTISK?
Det tror jag inte. Men jag skulle gärna vilja se en definition av vad det egentligen innebär.
39. SKULLE DU SÄGA SJÄLV ATT DU ÄR LYCKLIG?
Motsatsen skulle innebära olycklig och det kan jag definitvt inte påstå. Jag antar att man måste skapa sig sin egen lycka i det lilla på något vis. Det tror jag att jag är ganska bra på.
40. VILKA HAR DU SÄNT DETTA MAIL TILL?
Några vänner
41. VAD SKA DU GÖRA IMORGON?
Hitta den perfekta dammsugaren, gymma, läsa och antagligen träffa mamsen.
42. VAD ÄR KLOCKAN NÄR DU SVARAR PÅ DETTA?
19.34 piiiip
Att bli med dammsugare
Har precis börjat botanisera runt i dammsugarvärlden. Den är stor må jag säga. Så mycket att tänka på! Alltid när jag ska köpa något nytt tekniskt tänker jag: "Äh, jag behöver inget märkvärdigt, bara den fungerar". Ganska snabbt inser jag att det inte alls är så. Allt på marknaden fungerar i huvudsak får man väl anta. Luftinsug i ena ändan och jag i den andra, helst utan krökt rygg. Men när man kikar närmare finns det en massa andra saker man gärna vill ska fungera. Den ska ha tillräcklig motoreffekt, rulla lätt, ha olika steg på själva röret, inte vara för tung, ha så litet partikelutsläpp som möjligt, ha praktiska munstycken, vara tystgående etc etc. Plöstligt ser jag min själv befinna mig på en helt annan prisnivå än först och dessutom sitta och jämföra detaljer på mikronivå. Så är det ju förstås alltid när man stiger in i en ny värld. Jag brukar bli helt uppslukad. I slutändan är det förstås en ganska märkvärdig apparat jag kommer hem med - precis som det ska vara. Det är ju det som är det roliga med att köpa något nytt till hemmet.
Det jobbiga är att jag gärna vill ha det allra bästa. Nu när jag ska köpa nytt vill jag inte nöja mig med en dammsugare som släpper ut en massa partiklar eller är bullrig. Det är ju inte bra för hälsan något av det. Samtidigt har jag då klarat mig med min lilla dammsugare i sex år och den är säkert både onödigt högljudd och suger dåligt. Dessutom släpper den förmodligen ut hälften av det som till slut sugits upp. Men jag har inte precis mått dåligt. Om man tänker på det sättet skulle man ju kunna gå tillbaka till basic igen - något som fungerar helt enkelt. Men hur roligt skulle det då vara att köpa en ny dammsugare? Om jag nu ska lägga ut en massa pengar vill jag ju faktiskt ha något roligt för dem också. Helst en Electrolux Oxygen. Men den har jag drömt om så länge att jag nog kan fortsätta ett tag till.
Det jobbiga är att jag gärna vill ha det allra bästa. Nu när jag ska köpa nytt vill jag inte nöja mig med en dammsugare som släpper ut en massa partiklar eller är bullrig. Det är ju inte bra för hälsan något av det. Samtidigt har jag då klarat mig med min lilla dammsugare i sex år och den är säkert både onödigt högljudd och suger dåligt. Dessutom släpper den förmodligen ut hälften av det som till slut sugits upp. Men jag har inte precis mått dåligt. Om man tänker på det sättet skulle man ju kunna gå tillbaka till basic igen - något som fungerar helt enkelt. Men hur roligt skulle det då vara att köpa en ny dammsugare? Om jag nu ska lägga ut en massa pengar vill jag ju faktiskt ha något roligt för dem också. Helst en Electrolux Oxygen. Men den har jag drömt om så länge att jag nog kan fortsätta ett tag till.
Mitt hem faller samman
Jag är ganska väl medveten om mitt hems tillkortakommanden. Därför önskar jag mig alltid något till mitt hem när jag fyller år. Det är alltid en del dyra grejer som aldrig blir av att jag köper, men om någon annan gör det blir jag väldigt glad.
Min telefon är helt kaputt, displayen har givit upp helt och ibland vill den inte koppla fram. Den var aldrig direkt bra, men nu är den usel.
Jag har två TV-apparater i min lilla enrummare. Den ena är en ca 20-årig Bang & Olufsen där bilden faller utanför själva rutan. Den saknar scartuttag vilket gör att jag inte kan koppla in DVD:n och dessutom kan jag bara se de "normala" kanalerna (svt, fyran och säkert någon finst kanal) eftersom TV:n är före den tid då de nya kom. Jag antar att den saknar vissa band eller så. Den andra TV:n är en 14'-are. Jag vann den på Det kommer mera ( ja, jag vet..) för en massa år sen. Den funkar, men den är väldigt liten.
Min stekpanna är helt skev och beläggningen förstörd, alternativ har något bränt fast i den för gott.
Det här är alltså saker jag vet att jag behöver göra något åt. En stekpanna skulle jag mycket väl kunna få när jag fyller år, men det andra måste jag nog åtgärda själv. TV:n är verkligen inte högt prioriterad. Jag har levt så här i sex år, jag är inte så TV-fixerad ändå. Jag är dessutom inte särskilt intresserad av film, har inte hyrt en rulle sen jag började plugga för tre år sen - minst. Telefonen kan jag fixa själv, det behöver ju ändå inte bli så dyrt.
Det jobbiga är att något som känns i allra högsta grad viktigt precis pajade. Min dammsugare. Dyrt! Det var iofs bara slangen och jag öppnade för att se om man inte bara kan mata ner den lite så att den blir kortare men ändå fungerar fortfarande. Det verkade inte så. Även dammsugaren har säkert 15 år på nacken så den skulle med lätthet kunna bytas ut utan att fälla tårar. Men det är som sagt lite dyrt och det känns inte prioriterat. Nog för att jag vill ha rent hemma, men det är ju å andra sidan bara det den används till. Jag får väl go back to sweep. En sopborste har jag fortfarande så att så länge jag fortfarande pluggar lär jag få hålla mig till den.
Min telefon är helt kaputt, displayen har givit upp helt och ibland vill den inte koppla fram. Den var aldrig direkt bra, men nu är den usel.
Jag har två TV-apparater i min lilla enrummare. Den ena är en ca 20-årig Bang & Olufsen där bilden faller utanför själva rutan. Den saknar scartuttag vilket gör att jag inte kan koppla in DVD:n och dessutom kan jag bara se de "normala" kanalerna (svt, fyran och säkert någon finst kanal) eftersom TV:n är före den tid då de nya kom. Jag antar att den saknar vissa band eller så. Den andra TV:n är en 14'-are. Jag vann den på Det kommer mera ( ja, jag vet..) för en massa år sen. Den funkar, men den är väldigt liten.
Min stekpanna är helt skev och beläggningen förstörd, alternativ har något bränt fast i den för gott.
Det här är alltså saker jag vet att jag behöver göra något åt. En stekpanna skulle jag mycket väl kunna få när jag fyller år, men det andra måste jag nog åtgärda själv. TV:n är verkligen inte högt prioriterad. Jag har levt så här i sex år, jag är inte så TV-fixerad ändå. Jag är dessutom inte särskilt intresserad av film, har inte hyrt en rulle sen jag började plugga för tre år sen - minst. Telefonen kan jag fixa själv, det behöver ju ändå inte bli så dyrt.
Det jobbiga är att något som känns i allra högsta grad viktigt precis pajade. Min dammsugare. Dyrt! Det var iofs bara slangen och jag öppnade för att se om man inte bara kan mata ner den lite så att den blir kortare men ändå fungerar fortfarande. Det verkade inte så. Även dammsugaren har säkert 15 år på nacken så den skulle med lätthet kunna bytas ut utan att fälla tårar. Men det är som sagt lite dyrt och det känns inte prioriterat. Nog för att jag vill ha rent hemma, men det är ju å andra sidan bara det den används till. Jag får väl go back to sweep. En sopborste har jag fortfarande så att så länge jag fortfarande pluggar lär jag få hålla mig till den.
I min bokhylla
Jag har verkligen en hel hög med böcker att plöja just nu och ett antal som väntar på mig i bibliotekets väntkö. Jag gillar det. Just nu har jag haft tid att läsa, värre kommer det väl bli framöver. Senaste böckerna:
- Nobels testamente av Liza Marklund. Lästes ut på tre dagar, genren funkar och jag gillar att Annika är en strulputt.
- Svart is av Michael Connelly. Har hållit på ett tag eftersom jag varit tvungen att prioritera andra böcker emellanåt. Jag brukar dock gilla det Harry Bosch företar sig för det mesta.
- Svart stig av Åsa Larsson. Jag fick den av min vän L som jobbar i en bokhandel och som råkat få in ett exemplar som inte behövdes. Tackar man hjärtligt för! Har börjat läsa även denna, jag älskar Åsas böcker. Tyvärr har även den fått vänta eftersom jag äger den. Måste läsa låneböckerna först.
- Kärlek@första.träffen av Jane Moore. Smårolig romantisk komedi. Tyvärr gillade jag inte alls att den tenderade att göra anspråk på en mer allvarlig ton också. Det kändes lite krystat.
Jag väntar på:
- Vänaste land av Åke Edwardsson. Gillar hans böcker också. Har stått i kö rätt länge nu, men det börjar närma sig verkar det som.
- Mannen som dog som en lax av Mikael Niemi. Har inte läst något sedan Populärmusik från Vittula men då skrattade jag å andra sidan högt hela tiden.
Hinner läsa lite mer innan det är dags att laga lunch. Skönt att det är mulet idag. Då behöver jag inte känna några krav på att gå ut.
- Nobels testamente av Liza Marklund. Lästes ut på tre dagar, genren funkar och jag gillar att Annika är en strulputt.
- Svart is av Michael Connelly. Har hållit på ett tag eftersom jag varit tvungen att prioritera andra böcker emellanåt. Jag brukar dock gilla det Harry Bosch företar sig för det mesta.
- Svart stig av Åsa Larsson. Jag fick den av min vän L som jobbar i en bokhandel och som råkat få in ett exemplar som inte behövdes. Tackar man hjärtligt för! Har börjat läsa även denna, jag älskar Åsas böcker. Tyvärr har även den fått vänta eftersom jag äger den. Måste läsa låneböckerna först.
- Kärlek@första.träffen av Jane Moore. Smårolig romantisk komedi. Tyvärr gillade jag inte alls att den tenderade att göra anspråk på en mer allvarlig ton också. Det kändes lite krystat.
Jag väntar på:
- Vänaste land av Åke Edwardsson. Gillar hans böcker också. Har stått i kö rätt länge nu, men det börjar närma sig verkar det som.
- Mannen som dog som en lax av Mikael Niemi. Har inte läst något sedan Populärmusik från Vittula men då skrattade jag å andra sidan högt hela tiden.
Hinner läsa lite mer innan det är dags att laga lunch. Skönt att det är mulet idag. Då behöver jag inte känna några krav på att gå ut.
Sökandet går vidare
Jag var lite stressad igårkväll över det här med praktiken för jag hade svårt att somna. När jag sen väl gjorde det var det den lätta och oroliga sömnen. Jag vaknade när tidningen kom (väldigt tidigt, jag hade väl precis somnat) och kunde inte somna om. Sen vaknade jag ett par gånge av grannen ovanför som rusar omkring hela nätterna. Grannen bredvid håller på att renovera lägenheten och (hanverkaren) har dörren öppen hela tiden så jag vaknade av typiska slipjlud också. Lite trist, bara för att jag inte hittar ett ställe jag vill hänga på och som vill ha mig där. Sökandet går vidare idag tänkte jag. Har inte många andra planer så det ska jag väl ha tid med.
Rent igår, var i stort sett lika bra som förra veckan. Linda (Bengtzing) var dagen till ära förkyld, men det märktes då inte på hennes sånginsatser. Hon kändes tyvärr inte mer bevkäm i sin roll som crackhora. Sen märker man en massa andra grejer när man sett den förut. Det blir lite jobbigt att sitta och jämföra hela tiden. Men storebrorsan var ändå värre. Han satt och suckade till och från. De kändes inte lika tajmade igår, inte i första akten i alla fall. De snubblade på ord och missade en tajming då de ska kasta ner ett par nycklar. Fönstret verkade kärva och det blev lite otight. Men på det stora hela var det föstås maffigt. Kom på mig själv med att sitta och sjunga med på slutet. Wopsi!
Rent igår, var i stort sett lika bra som förra veckan. Linda (Bengtzing) var dagen till ära förkyld, men det märktes då inte på hennes sånginsatser. Hon kändes tyvärr inte mer bevkäm i sin roll som crackhora. Sen märker man en massa andra grejer när man sett den förut. Det blir lite jobbigt att sitta och jämföra hela tiden. Men storebrorsan var ändå värre. Han satt och suckade till och från. De kändes inte lika tajmade igår, inte i första akten i alla fall. De snubblade på ord och missade en tajming då de ska kasta ner ett par nycklar. Fönstret verkade kärva och det blev lite otight. Men på det stora hela var det föstås maffigt. Kom på mig själv med att sitta och sjunga med på slutet. Wopsi!
Misströstar
Jag har nu skickat iväg tre e-brev angående praktik, fått två nej och ett kanske. Jag börjar misströsta. Grejen är att jag inte är säker på vad nejen består i. Finns det inget behov av en retorikkonsult, eller är det utformningen av mina mejl som inte tilltalar. Jag tror att jag har svårt att se det som arbetsansökningar fullt ut, men det kanske jag borde. Jag börjar i alla fall känna att jag skrapar runt på botten. Alla andra har fått ja på typ första försöket. Suck! Jag vill inte börja misströsta innan jag ens tagit mig ut i arbetslivet. Jag har sett väldigt ljust på min arbetsverksamma framtid nämligen. Men jag kanske suger som retoriker.
Jag ska i alla fall gå på Rent ikväll - igen. Men nu är det ju i alla fall skarpt läge, det förra var ju "bara" genrep.
Jag ska i alla fall gå på Rent ikväll - igen. Men nu är det ju i alla fall skarpt läge, det förra var ju "bara" genrep.
Surdegen börjar arta sig
Så var sista handen lagd på rapporten för min del. Hoppas jag i alla fall. Det verkade som att skolkarna som skulle ha jobbat på med vissa delar i helgen inte har gjort så värst mycket alls. Därför fick jag sätta mig och verkligen skriva på istället för att bara korrläsa. Det är svårt att koncentrera sig på båda sakerna så det blev inte så mycket korrande. Hoppas de två kvarvarande instanserna, J och L, gör ett bättre jobb där. Men jag litar på dem helt och fullt. Även om jag inte la stor vikt vid korrandet hittade jag rätt mycket konstigheter. Vad har de tre tidigare instanserna gjort egentligen. Lite konstigt med tanke på att två av dem inte alls varit med och skrivit på rapporten särskilt mycket. Det känns lite surt, men jag vet att de vill väl. De har väl haft lite för mycket annat med livet antar jag.
Nu kan den som funderar på att söka till Högkolan i Gävle komma till mig och fråga vad de egentligen erbjuder, för jag har analyserat deras texter. Nåja, jag kan inte alls svara på vad de erbjuder i studieväg, för det är något de inte alls la någon tonvikt vid. Men i övrigt kan jag i alla fall svara på vad de står för. Sen hur det verkligen är att studera där vet jag inte. Men deras kärnvärden är jag väl bekant med.
Nåja, nog om det. Jag ska få trippa iväg och köra lite gym idag tänkte jag. Sov så otroligt gott inatt att jag känner mig toppen i kroppen. Jag var verkligen helt död igår efter jobbet och tvättandet och en inte lika lång nattsömn. Trodde aldrig att jag skulle bli återställd igen. Dessutom har jag ju lite svårt att komma i säng på kvällarna. Höll mig alltså vaken till 12 även om jag var helt slut. Galet och onödigt kan tyckas. Men sån är jag.
Nu kan den som funderar på att söka till Högkolan i Gävle komma till mig och fråga vad de egentligen erbjuder, för jag har analyserat deras texter. Nåja, jag kan inte alls svara på vad de erbjuder i studieväg, för det är något de inte alls la någon tonvikt vid. Men i övrigt kan jag i alla fall svara på vad de står för. Sen hur det verkligen är att studera där vet jag inte. Men deras kärnvärden är jag väl bekant med.
Nåja, nog om det. Jag ska få trippa iväg och köra lite gym idag tänkte jag. Sov så otroligt gott inatt att jag känner mig toppen i kroppen. Jag var verkligen helt död igår efter jobbet och tvättandet och en inte lika lång nattsömn. Trodde aldrig att jag skulle bli återställd igen. Dessutom har jag ju lite svårt att komma i säng på kvällarna. Höll mig alltså vaken till 12 även om jag var helt slut. Galet och onödigt kan tyckas. Men sån är jag.
En tång!
Batteriet i min köksvåg har varit på upphällning länge. Igår tog jag äntligen tag i det och köpte ett nytt. Det hade kunnat ta hur långt tid som helst om det inte var för att jag är beroende av den där vågen. Jag bara måste använda den varje gång jag bakar, annars kommer allt att falera. Och tur är väl det, för annars kan det gå som med min ungslampa som varit trasig i säkert två år utan att jag idits byta ut den. Det blir inte av helt enkelt. Så oumbärlig är den uppenbarligen inte heller.
Hur som helst insåg jag att jag skulle behöva en stjärnskruvmejsel i miniatyr för att kunna öppna locket till där batteriet satt. Ve och fasa, skulle mina värsta farhågor inför bytet besannas? Jag kikade in i mitt skoskåp och hittade ett litet grått skrin som kändes lite bekant. När jag öppnade det innehöll det mycket riktigt små, små skruvmejslar och tänger av olika kalibrar. Något som jag aldrig någonsin skulle få för mig att gå iväg och köpa, men som på något vis ändå dyker upp i mitt hem. Det är märkligt. Ibland tror jag att det är storebrorsan som planterar såna där saker i mitt hem för att man bör ha det. Han har en viss tendens att förse mig med saker som jag inte alls visste att jag behövde, och framför allt som jag aldrig skulle se till att skaffa mig. Senast var det en kontorsstol av avlagd modell som han hittade på sin vind och som han bestämt tyckte att jag skulle ha för att inte få mer ont i ryggen (satt förut på en pinnstol - i ek förvisso, men inte värst bekväm). När jag som mest behöver något sånt där så blir jag väldigt förvånad att hitta det i mitt hem. Det känns lite märkligt att det finns saker här som jag knappt är medveten om. Men så är det väl med saker som man sällan använder och som man aldrig någonsin tänker på - så länge man inte behöver dem i alla fall.
Hur som helst insåg jag att jag skulle behöva en stjärnskruvmejsel i miniatyr för att kunna öppna locket till där batteriet satt. Ve och fasa, skulle mina värsta farhågor inför bytet besannas? Jag kikade in i mitt skoskåp och hittade ett litet grått skrin som kändes lite bekant. När jag öppnade det innehöll det mycket riktigt små, små skruvmejslar och tänger av olika kalibrar. Något som jag aldrig någonsin skulle få för mig att gå iväg och köpa, men som på något vis ändå dyker upp i mitt hem. Det är märkligt. Ibland tror jag att det är storebrorsan som planterar såna där saker i mitt hem för att man bör ha det. Han har en viss tendens att förse mig med saker som jag inte alls visste att jag behövde, och framför allt som jag aldrig skulle se till att skaffa mig. Senast var det en kontorsstol av avlagd modell som han hittade på sin vind och som han bestämt tyckte att jag skulle ha för att inte få mer ont i ryggen (satt förut på en pinnstol - i ek förvisso, men inte värst bekväm). När jag som mest behöver något sånt där så blir jag väldigt förvånad att hitta det i mitt hem. Det känns lite märkligt att det finns saker här som jag knappt är medveten om. Men så är det väl med saker som man sällan använder och som man aldrig någonsin tänker på - så länge man inte behöver dem i alla fall.
Nyvunnen insikt
Jag fick ett nytt förtroende för min danslärare igår. Jag vet inte riktigt vad den grundade sig i men på något vis infann det sig. Det är som att han slappnat av lite. Han vann vår respekt med disciplin, och nu kan han softa lite. Vi kör fortfarande en hård uppvärmning som är väldigt stärkande för benen (och tänjande - gosh!). Det gillar jag, det ska kännas ordentligt att man har tränat. Sen själva dansen tar oftast i en specifik muskel som man inte tänker på förrän dagen efter när man har träningsvärk i den (högra sidan av nacken eller undersidan på foten exempelvis). Vi fick även köra lite teknik igår med piruetter och så. Det var länge sen, han har mest koncentrerat sig på koreografin hittills. Jag gillar teknikpass. Han var runt och visade vad man skulle tänka på och drog lite här och tryckte lite där under tiden. Det gillar jag också, så att man vet att man är på väg åt rätt håll liksom.
Även igår körde han på med oss. Han är hård med att man inte får fråga förrän man gått igenom ett steg klart. Det är underbart skönt för tjejerna ställer en miljard specifika frågor innan vi ens hunnit få en känsla för helheten i steget. Det är väldigt tidsödande. Det tyckte jag var bra att han sa ifrån. För sen är fritt att fråga och då går han lugnt igenom det man undrar.
Så vad ligger respekten egentligen i? Han var inte lika hård under själva koreografin i och för sig vilket gjorde att man kunde köra på utan att oroa sig för hans hårda blick. Men jag vet inte om det var just det heller. Jag tror snarare att det beror på att jag nu finner honom attraktiv i och med att jag fått en större känsla för vem han är. Något som är alltigenom ont för mitt fortsatta dansande. Men, men, man får väl vara glad för det lilla.
Italienska för nybörjare
Det verkar som att jag har en liten italiensk dag hemma i mitt kök. Anrättade en liten lasagne till lunch. Den var mycket trevlig. (I salladen hade jag dock vad som skulle kunna klassas som en fransk vinegrette, men tjutju.) Innan jag drar iväg till dansen ikväll ska jag få lite tortellini så jag inte hungrar ihjäl mig. Ikväll när jag kommer hem blir det pizza som jag lagade igår med mozarella, skinka och champinjoner. Den var också mycket god. Så enkelt är det att låtsas att man är i Italien, om så bara vid matstunderna.
Om jag startade en italiensk restaurang skulle den nog få heta Que maladetto viaggio (säkert hetl galen stavning eftersom jag inte kan italienska) vilket är så internt att bara några få skulle förstå ordens totala innebörd. De härstammar i alla fall från en resa vi gjorde för tre år sen. Istället för en kulinariska resa genom italien så kräktes vi oss igenom en vecka i Champoluc i de italienska alperna (jag hann åka skidor en dag!). Det var ganska underhållande att ha sex kräksjuka personer i en liten lägenhet om ca 40 kvm, så här i efterhand i alla fall. Självklart är det jag som brukar få skulden för det hela eftersom det var jag som började. Även kallad spyflugan. Nåja, vi myntade hur som helst uttrycket vilken jävla resa som vi översatte på dålig italienska till just Que maladetto viaggio.
Om jag startade en italiensk restaurang skulle den nog få heta Que maladetto viaggio (säkert hetl galen stavning eftersom jag inte kan italienska) vilket är så internt att bara några få skulle förstå ordens totala innebörd. De härstammar i alla fall från en resa vi gjorde för tre år sen. Istället för en kulinariska resa genom italien så kräktes vi oss igenom en vecka i Champoluc i de italienska alperna (jag hann åka skidor en dag!). Det var ganska underhållande att ha sex kräksjuka personer i en liten lägenhet om ca 40 kvm, så här i efterhand i alla fall. Självklart är det jag som brukar få skulden för det hela eftersom det var jag som började. Även kallad spyflugan. Nåja, vi myntade hur som helst uttrycket vilken jävla resa som vi översatte på dålig italienska till just Que maladetto viaggio.
Knytnävsslag i magen
Jag blev uppsliten av porttelefonen vid 6-tiden imorse. Eftersom jag inte väntade något besök stängde jag snabbt av den och gick och la mig igen. Undrar vad det var för en desperat liten människa som stod där ute och vem den skulle till? Tidningen hade redan kommit så det var inte tidningsbudet i alla fall.
Igår råkade jag av en händelse få reda på att mannen med stort M lämnat ön. Vart han har tagit vägen har jag ingen aning om, men han finns inte kvar där jag vant mig vid att han finns. Knytnävsslag i magen - igen. Jag vet inte varför det är så jobbigt egentligen. Det var inte så att jag sprang på honom särksilt ofta ändå. Jag tror det är själva grejen att folk går vidare i livet och jag bara är kvar, kvar, kvar. Vem som helst som har känt mig sen jag flyttade till Stockholm kan fortfarnade söka upp mig ganska lätt. Jag bor ju liksom kvar. Kanske borde flytta bara ifall att det finns någon som håller koll. Bara för att visa att det händer något i mitt liv också.
Det här innebär i alla fall två stora förflyttelser på samma år. Det känns inte bra *magont*.
Igår råkade jag av en händelse få reda på att mannen med stort M lämnat ön. Vart han har tagit vägen har jag ingen aning om, men han finns inte kvar där jag vant mig vid att han finns. Knytnävsslag i magen - igen. Jag vet inte varför det är så jobbigt egentligen. Det var inte så att jag sprang på honom särksilt ofta ändå. Jag tror det är själva grejen att folk går vidare i livet och jag bara är kvar, kvar, kvar. Vem som helst som har känt mig sen jag flyttade till Stockholm kan fortfarnade söka upp mig ganska lätt. Jag bor ju liksom kvar. Kanske borde flytta bara ifall att det finns någon som håller koll. Bara för att visa att det händer något i mitt liv också.
Det här innebär i alla fall två stora förflyttelser på samma år. Det känns inte bra *magont*.
Brödbod
Jag har idag köpt bröd. Det kändes stort. Det var inte igår jag åt Skogaholmslimpa kan jag säga. Mina förväntningar på detta bröd är alltid väldigt stora. När jag är utomlands en längre period kan jag längta efter detta bröd med ost på. Om jag varit magsjuk ett par dagar är det detta bröd jag suktar efter. Jag har varken varit utomlands eller magsjuk, men jag köpte mig lite bröd ändå. Och jag blev så besviken. Varför köper man bröd? Jag täntke att jag kanske blivit lite trött på det bröd som jag bakar och att jag var värd att slippa baka idag (jag hade inte riktigt tid heller). Men jag kan nog faktiskt äta mitt bröd ett tag till. Det är gott jämfört med köpbröd.
Såg förresten "Du är vad du äter" med Kicki D som jag spelade in i torsdags (viktigt eftersom jag var på Rent :-). Det var lite rart. Skulle vara kul att gå till en dietist faktiskt. Även om jag inte behöver gå ner i vikt skulle det vara kul att få goda råd. Jag vill ju få i mig tillräckligt med proteiner med tanke på all träning och försök till att bygga muskler.
Nu ska jag gå och äta min gröt :-)
Såg förresten "Du är vad du äter" med Kicki D som jag spelade in i torsdags (viktigt eftersom jag var på Rent :-). Det var lite rart. Skulle vara kul att gå till en dietist faktiskt. Även om jag inte behöver gå ner i vikt skulle det vara kul att få goda råd. Jag vill ju få i mig tillräckligt med proteiner med tanke på all träning och försök till att bygga muskler.
Nu ska jag gå och äta min gröt :-)
Praktik forts följer
Jag har haft en del ångest under helgen vad gäller praktikplatsen. Jag har kommit fram till de tre slutgiltiga kandidaterna och e-breven ligger klara. Frågan är vem som ska få äran först. Någonstans förväntar jag mig att jag kommer att knipa första platsen. Och skulle man kunna tacka nej i efterhand? Jag har en gigantisk arbetsplats med varierande arbetsuppgifter, en liten med ganska politisk inriktning och en stor i branschen där jag antagligen skulle vantrivas bland dräkterna men där de tar emot praktikanter hela tiden. Ahh, att det ska vara så svårt.
Nu har jag skickat det första i alla fall. Bara att vänta och se då *sliter mitt hår*.
Nu har jag skickat det första i alla fall. Bara att vänta och se då *sliter mitt hår*.
Rent - back to the scene
Jag har lyssnat ganska mycket på Rent de senaste dagarna. Gillar musiken riktigt mycket. Så mäktig! Så ringde precis storebrorsan (hörde knappt att det var han för han var så hes) och undrade om jag ville se den igen. Han har redan sett den två gånger, lätt förälskad. Jag har faktiskt tänkt att jag skulle vilja se den igen, få lite fler trådar att reda upp sig. Så på torsdag är det Rent - återkomsten som gäller. Det ska bli kul!
Jag köpte två nya pluppar till min perkolator på Clas Ohlson idag. De behöver tydligen bytas ut ibland. Så det var inte bara jag som lyckats paja den med andra ord. Jag var lite orolig att jag skulle behöva köpa en helt ny perkolator nu. Puh.. I alla fall var själva bytet enklare sagt än gjort. Det är små metallpluttar man måste böja ut för att få ut pluppen och de var inte helt lätta att komma åt. Stod och pillade rätt länge med det innan jag lyckades (offrade en och annan nagel på vägen). Jag hoppas att det är två år tills jag måste göra det igen.
Jag köpte två nya pluppar till min perkolator på Clas Ohlson idag. De behöver tydligen bytas ut ibland. Så det var inte bara jag som lyckats paja den med andra ord. Jag var lite orolig att jag skulle behöva köpa en helt ny perkolator nu. Puh.. I alla fall var själva bytet enklare sagt än gjort. Det är små metallpluttar man måste böja ut för att få ut pluppen och de var inte helt lätta att komma åt. Stod och pillade rätt länge med det innan jag lyckades (offrade en och annan nagel på vägen). Jag hoppas att det är två år tills jag måste göra det igen.
Perkolatorbreak-down
Pluppen på min perkolator håller nu på riktigt på att trilla av på riktigt. Den har liksom brutits av på grund av för många borttaganden av locket antar jag. Men hur ska man annars gå tillbäga när man gör sitt kaffe? Ska man helt sonika plutta in lite vatten genom pipen och koka på sumpen *huäh*? Hur som helst är jag lite oroglig för om jag ska få något morgonkaffe alls. För att inte tala om alla kommande dagars kaffe som är helt i farosonen. Rotade fram garantibeviset igår och insåg att garantin går ut om tre veckor. Yes! Sån tur brukar jag då aldrig ha. Det brukar alltid vara tvärtom, att den har gått ut för tre veckor sen. Jag måste alltså ringa dit idag och fråga om det är någon mening att komma in med den för ett pluppbrott så att säga. Men det borde väl ingå i garantin som alla andra problem - eller?
Det bästa med den här morgonen är att jag kan få läsa hur Göran Persson förlorade valet. Det är många bilder på honom när han sitter och tar det lugnt på Harpsund. Kan det vara anledningen till att han förlorade? Nåja, jag följer nära debatten om han efterträdare. Om det inte blir en kvinna så smäller jag av och tappar förtroendet för socialdemokratin på riktigt (som att det alls behövs så mycket mer?). Jag drömde appropå det att jag vann presidentvalet i USA inatt. Hur stort vore inte det? Jag har inte ens övervägt det som ett potentiellt jobb tidigare. Hur kan det komma sig? En ung, kvinnlig, icke-amerikan som president. Undrar om jag skulle ha någon chans? I så fall skulle jag nog få göra något drastiskt för att ha råd med kampanjen först är jag rädd.
Det bästa med den här morgonen är att jag kan få läsa hur Göran Persson förlorade valet. Det är många bilder på honom när han sitter och tar det lugnt på Harpsund. Kan det vara anledningen till att han förlorade? Nåja, jag följer nära debatten om han efterträdare. Om det inte blir en kvinna så smäller jag av och tappar förtroendet för socialdemokratin på riktigt (som att det alls behövs så mycket mer?). Jag drömde appropå det att jag vann presidentvalet i USA inatt. Hur stort vore inte det? Jag har inte ens övervägt det som ett potentiellt jobb tidigare. Hur kan det komma sig? En ung, kvinnlig, icke-amerikan som president. Undrar om jag skulle ha någon chans? I så fall skulle jag nog få göra något drastiskt för att ha råd med kampanjen först är jag rädd.
Bullbak och Jim Carrey
Bullmamma blev jag idag. Bakade en plåt bullar (efter att ha satt i mig halva degen - I love dough) som jag nu funderar på att sätta i mig. Egentligen är jag inte så sugen (särskilt inte efter att ha ätit en massa deg), men de är ju som godast när de är nybakade. Vet inte varför sockret alltid fastnar i bakduken. För mina bullar har aldrig något socker på, allt sitter fast i bakduken. Inte hela världen, men lite irriterande.
Om en stund ska jag få se Liar, liar. Ja, jag erkänner, jag är tröstlöst förälskad i Jim Carrey. Jag blev det, helt oväntat, härom året. När han kom och plötsligt blev stor var jag inte särksilt imponerad. Sen råkade jag se en hel rad filmer med honom på raken och *pladask* så var jag helt nere i honom. Inget får mig att bli som förälskad som gummiansikten och överspel (i alla fall när det gäller honom). Han är min idol och förebild. Snygg? Nej, kanske inte. Men som sagt, gummiansiktet är hela grejen. Av någon anledning gillar jag även Maura Tierney också. Antagligen mest för att jag är förälskad i Cityakuten (de lite äldre avsnitten i alla fall), för egentligen vet jag inte om hon är så fantastisk. Hennes grej är i alla fall att stå med armarna i kors. För hon gör det heeeeeela tiden.
*Bing och bong* så var kaffet slut. Let the show begin!
Om en stund ska jag få se Liar, liar. Ja, jag erkänner, jag är tröstlöst förälskad i Jim Carrey. Jag blev det, helt oväntat, härom året. När han kom och plötsligt blev stor var jag inte särksilt imponerad. Sen råkade jag se en hel rad filmer med honom på raken och *pladask* så var jag helt nere i honom. Inget får mig att bli som förälskad som gummiansikten och överspel (i alla fall när det gäller honom). Han är min idol och förebild. Snygg? Nej, kanske inte. Men som sagt, gummiansiktet är hela grejen. Av någon anledning gillar jag även Maura Tierney också. Antagligen mest för att jag är förälskad i Cityakuten (de lite äldre avsnitten i alla fall), för egentligen vet jag inte om hon är så fantastisk. Hennes grej är i alla fall att stå med armarna i kors. För hon gör det heeeeeela tiden.
*Bing och bong* så var kaffet slut. Let the show begin!
På en sten vid en stig i en stad
Jag har suttit på bryggan och läst i solen. Det var verkligen varmt. Min hud blev alldeles solvarm och luktar nu solhud. Det är ändå slutet av september och jag har redan både vinterjacka klar och vinterskor utsedda. Jag är redo för kyla och så är det så här. Jag klagar inte, men det känns lite ironiskt. Kyla är annars något jag är dålig på. Jag har glidit runt i shorts och linne idag och det var inte precis igår. Inte jag hade det i stan i alla fall. Skönt var det. Hur ska jag egentligen stå ut med kylan?
Framtida maskerader
Kvällsutsikt: Det bästa med att vara i stan just nu är att jag har en trevlig ost som ligger och väntar på mig i kylen. En liten taleggio som jag ska äta med crackers och physalis. Det ska bli gott!
Jag har gått igenom min garderob ikväll. Mission urstädning var en svag förhoppning. Jag var mest ute efter att se vad fasen jag har där inne egentligen. Utrymmet för mina kläder är minimalt och det spelar ingen roll hur prydliga högarna är när de är en halvmeter höga. Det är ändå omöjligt att hitta något. Det blir lätt så att det bara är de översta kläderna i högen som används. Dels för att jag inte vet vad jag har längst ner och dels för att det är enklast så när man har bråttom. Idag var jag tvungen att ta reda på vad som fanns längre ner. Det var verkligen dags igen.
Hittade en kofta jag var tvungen att köpa när jag jobbade på Benetton i London. Vi var tvugna att bära polyesterbyxor, en bomullstopp och en ullkofta (allt i marinblått) från deras butik. Vi var också tvugna att betala för kläderna (även om vi kanske eventuellt fick lite rabatt). I alla fall så har koftan legat där mest för att jag har betalt för den. Men idag insåg jag att den faktiskt känns användbar igen. Jag gillar egentligen inte ull eftersom min hy är känslig mot sticks. Men jag överlevde uppenbarligen med den åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan i tre månader, så det borde ju gå. Det är kul att kunna ta fram något som känns användbart igen efter åtta år! Jag tror att jag sparar på såna där saker som mest gått ur tiden för att min mamma slängt alla sina kläder från sin ungdom. Ibland när jag ser bilder av henne önskar jag att hon inte gjort det. Det fanns så mycket fint och hon sydde sååå mycket själv. Jag skällde ut henne ett antal gånger inför 60-talsfester vi hade i mellanstadiet eller överlag när man skulle klä ut sig. Men har man inte plats så har man inte. Jag har det inte heller, men vissa saker bara måste jag spara på. Jag tror att det kommer att löna sig en vacker dag. Idag till exempel.
Jag har gått igenom min garderob ikväll. Mission urstädning var en svag förhoppning. Jag var mest ute efter att se vad fasen jag har där inne egentligen. Utrymmet för mina kläder är minimalt och det spelar ingen roll hur prydliga högarna är när de är en halvmeter höga. Det är ändå omöjligt att hitta något. Det blir lätt så att det bara är de översta kläderna i högen som används. Dels för att jag inte vet vad jag har längst ner och dels för att det är enklast så när man har bråttom. Idag var jag tvungen att ta reda på vad som fanns längre ner. Det var verkligen dags igen.
Hittade en kofta jag var tvungen att köpa när jag jobbade på Benetton i London. Vi var tvugna att bära polyesterbyxor, en bomullstopp och en ullkofta (allt i marinblått) från deras butik. Vi var också tvugna att betala för kläderna (även om vi kanske eventuellt fick lite rabatt). I alla fall så har koftan legat där mest för att jag har betalt för den. Men idag insåg jag att den faktiskt känns användbar igen. Jag gillar egentligen inte ull eftersom min hy är känslig mot sticks. Men jag överlevde uppenbarligen med den åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan i tre månader, så det borde ju gå. Det är kul att kunna ta fram något som känns användbart igen efter åtta år! Jag tror att jag sparar på såna där saker som mest gått ur tiden för att min mamma slängt alla sina kläder från sin ungdom. Ibland när jag ser bilder av henne önskar jag att hon inte gjort det. Det fanns så mycket fint och hon sydde sååå mycket själv. Jag skällde ut henne ett antal gånger inför 60-talsfester vi hade i mellanstadiet eller överlag när man skulle klä ut sig. Men har man inte plats så har man inte. Jag har det inte heller, men vissa saker bara måste jag spara på. Jag tror att det kommer att löna sig en vacker dag. Idag till exempel.
Sysselsättningsproblem
Igår fick jag ett nej från den första praktikplats jag sökt (panikplats). Det kändes lite betungande. Tillbaks på ruta ett då. Jag måste verkligen ta tag i det idag eller nästa vecka senast.
Jag jobbade för övrigt igår och då berättade chefen att hon rekryterat en ny assistent som börjar om två veckor. Ja, så jag har med andra ord bara två veckor kvar där. Det känns lite trist. Men jag e-postade förstås snabbt min arbetsplats från i våras och frågade om de ville ha mig. De svarade snabbt att de ville det. Så var det klart. Tyvärr är min arbetsgivare (bemanningsföretaget) lite snål så jag får samma lön som alltid - det vill säga en rätt låg sådan. Det är lite snålt med tanke på att de inte gjort ett skit för att få det här uppdraget. Det var helt min förtjänst. Arbetsplatsen vill inte ha vem som helst från bemanningsföretaget men är alltid villiga att ta in mig. Tycker jag borde kunna få synas i lönekuvertet - men icke!
Så är vår diskursanalys nästan klar. Eller rapporten i alla fall. Jag vet inte riktigt vad vi kommit fram till i diskursväg, men det verkar finnas en del i materialet i alla fall. Det innebär att nästa vecka är semiledig. Vi ska endast lämna in rapporten på hela veckan och det blir inte mycket kvar att göra. Förstå hur mycket pengar (av lönen som kommer in redan på måndag) som jag kommer att hinna spendera. Det är hur farligt som helst. Jag borde försätta mig själv på landet, låsa om mig och kasta bort nyckeln. Men antagligen kommer jag mest sitta där och vara rädd - och det blir dyrt att ringa mobilsamtal hela nätterna.
Ja, så står det till med sysselsättningsgraden i mitt liv. Jag får väl hoppas att det regnar nästa vecka i alla fall så jag inte ids gå ut. Eller att jag begraver mig i mitt sökande efter den perfekta (eller just vilken som helst) praktikplatsen.
Jag jobbade för övrigt igår och då berättade chefen att hon rekryterat en ny assistent som börjar om två veckor. Ja, så jag har med andra ord bara två veckor kvar där. Det känns lite trist. Men jag e-postade förstås snabbt min arbetsplats från i våras och frågade om de ville ha mig. De svarade snabbt att de ville det. Så var det klart. Tyvärr är min arbetsgivare (bemanningsföretaget) lite snål så jag får samma lön som alltid - det vill säga en rätt låg sådan. Det är lite snålt med tanke på att de inte gjort ett skit för att få det här uppdraget. Det var helt min förtjänst. Arbetsplatsen vill inte ha vem som helst från bemanningsföretaget men är alltid villiga att ta in mig. Tycker jag borde kunna få synas i lönekuvertet - men icke!
Så är vår diskursanalys nästan klar. Eller rapporten i alla fall. Jag vet inte riktigt vad vi kommit fram till i diskursväg, men det verkar finnas en del i materialet i alla fall. Det innebär att nästa vecka är semiledig. Vi ska endast lämna in rapporten på hela veckan och det blir inte mycket kvar att göra. Förstå hur mycket pengar (av lönen som kommer in redan på måndag) som jag kommer att hinna spendera. Det är hur farligt som helst. Jag borde försätta mig själv på landet, låsa om mig och kasta bort nyckeln. Men antagligen kommer jag mest sitta där och vara rädd - och det blir dyrt att ringa mobilsamtal hela nätterna.
Ja, så står det till med sysselsättningsgraden i mitt liv. Jag får väl hoppas att det regnar nästa vecka i alla fall så jag inte ids gå ut. Eller att jag begraver mig i mitt sökande efter den perfekta (eller just vilken som helst) praktikplatsen.
Rent
Jag var och såg Rent ikväll. Jag älskade Angel när jag såg den engelska versionen i London för många år sen när jag bodde där (och vi köpte biljetter för 10 pund och fick se musikalen i kraftig vinkel). Tyvärr blev jag inte lika kär i den svenska versionen av Angel. Det var mer drag i englandsversionen (och då menar jag drag som i dragqueen). Kvällens Angel tog sig förvisso väldigt bra ut i sin roll, men englands-Angel verkade älska sina platåklackar lite mer helt enkelt. Det var, som jag minns det, high-jumps och annat.
Ikväll förstod jag dock lite mer av handlingen. Den är överlag lite rörig och på engleska blev det än svårare att hänga med i sångtexterna. Men jag fick förtroendekonflikter hela tiden. Linda Bentzing (eller hur det nu stavas), denna prettotjejen (vilket jag menar i en positiv anda även om ordet ger andra associationer) som crackhora. Det kändes inte riktigt som att hon var helt bekväm i det helt enkelt. Det gjorde att jag fick svårt att tro på henne. Men hon kanske växer med rollen (inte allt för mycket bara :-). Linus Wahlgren kändes också lite för snäll för den här rollen. Han ska vara lite svår och så är han bara mysig. I övrigt är det en bra musikal, jag gillar den rockiga och trashiga tonen i den. Det är få musikaler jag vet som har dessa ingredienser. Jag gillar tjejer som har riktigt kraftfulla röster. Det var dessutom mäktigt när hela ensemblen sjöng på slutet. Sånt blir jag rörd av. Det bästa är att jag har dubbelalbumet sedan englandsmötet. Så jag kan fortfarande få musiken...
Ikväll förstod jag dock lite mer av handlingen. Den är överlag lite rörig och på engleska blev det än svårare att hänga med i sångtexterna. Men jag fick förtroendekonflikter hela tiden. Linda Bentzing (eller hur det nu stavas), denna prettotjejen (vilket jag menar i en positiv anda även om ordet ger andra associationer) som crackhora. Det kändes inte riktigt som att hon var helt bekväm i det helt enkelt. Det gjorde att jag fick svårt att tro på henne. Men hon kanske växer med rollen (inte allt för mycket bara :-). Linus Wahlgren kändes också lite för snäll för den här rollen. Han ska vara lite svår och så är han bara mysig. I övrigt är det en bra musikal, jag gillar den rockiga och trashiga tonen i den. Det är få musikaler jag vet som har dessa ingredienser. Jag gillar tjejer som har riktigt kraftfulla röster. Det var dessutom mäktigt när hela ensemblen sjöng på slutet. Sånt blir jag rörd av. Det bästa är att jag har dubbelalbumet sedan englandsmötet. Så jag kan fortfarande få musiken...
Allas vår bästa Orla
Idag var det dags för Orla att knyta ihop diskursanalyssäcken. Vi skulle få alla de där svaren som vi de senaste fem veckorna sökt: vad är diskursanalys, varför gör vi det och hur gör vi egentligen? Smått viktiga frågor för att kunna slutföra våra projekt. Jag tror dock inte att molnen ovanför mitt huvud precis förintades i luften, men min respekt för Orla kommer aldrig att kunna förringas. Han är så kompetent och så otroligt kunnig inom sitt område (och en jäkla massa andra som det verkar) att jag nästan blir lamslagen när jag lyssnar på honom. Jag vill också vara så där bra och kunna ingjuta sån respekt hos människor. Kanske ska skriva en liten avhandling i alla fall. Vad ska jag annars sysselsätta mig med resten av livet? Och framför allt vad ska jag annars kunna hänvisa till resten av livet? Mitt livs verk...
Om en vecka ungefär ska vi i alla fall ha slutfört vår första diskursanalys. Jag känner att vi är på god väg, vi måste bara försöka tvinna ihop alla de där galna trådarna och tankarna som hänger och slänger löst i våra medvetanden. Men på en vecka ska väl inte det vara något problem. *Gulp*. Han sa i alla fall att det bara är att e-posta honom om vi har några frågor, och jag undrar hur länge det erbjudandet kvarstår. Kan han tänka sig att bli min livsmentor eller?
Mycket kärlek och respekt till Orla i alla fall. Jag känner att jag måste få ha några lärare som jag respekterar ibland i alla fall. De flesta på vår institution har förbrukat sitt förtroende för gott. De blir så otroligt ingrötade i det de gör och därmed inkonkreta och nästan spydiga i tonen mot sina elever. Inför för lite kompetens på högskolan!
Om en vecka ungefär ska vi i alla fall ha slutfört vår första diskursanalys. Jag känner att vi är på god väg, vi måste bara försöka tvinna ihop alla de där galna trådarna och tankarna som hänger och slänger löst i våra medvetanden. Men på en vecka ska väl inte det vara något problem. *Gulp*. Han sa i alla fall att det bara är att e-posta honom om vi har några frågor, och jag undrar hur länge det erbjudandet kvarstår. Kan han tänka sig att bli min livsmentor eller?
Mycket kärlek och respekt till Orla i alla fall. Jag känner att jag måste få ha några lärare som jag respekterar ibland i alla fall. De flesta på vår institution har förbrukat sitt förtroende för gott. De blir så otroligt ingrötade i det de gör och därmed inkonkreta och nästan spydiga i tonen mot sina elever. Inför för lite kompetens på högskolan!
Dansaren
Igår på dansen hade läraren med sig sin "vän", B. Oooh, vad han kändes bekant. Men jag kunde inte placera honom och det är så irriterande. Kanske hänger han på studiefrämjandet, i någon butik, på något av mina gym... Ja, bekant var han och för övrigt väldigt snygg :-) Han var med på vår koreografi hela dansen och jag fick stå längst bak med honom. Det kändes lite jobbigt att stå bredvid en dansare. Jag kände mig så mycket sämre. Som tur var kunde jag inte se mig själv i spegeln från längst bak i alla fall. Jag gillar inte när jag hamnar längst bak annars. Men det fanns mycket plats där och det var ju skönt. Plus att han hängde där då.
Nattapparen
Jag vaknade upp med ett ryck imorse vid 4-snåret. Jag undrade var jag var någonstans och fick först för mig att jag var i mitt föräldrahem. Jag trodde dessutom att någon knackat på dörren och hoppades att någon annan skulle öppna. Jag var ju helt yrvaken. Sen insåg jag att jag var hemma i min egen lägenhet där bara jag bor och att jag således skulle bli tvungen att öppna. Jag insåg dock att chansen att någon knackar på hos mig vid 4 på natten är väldigt liten. Alltså började jag i mitt sinnesförvirrade tilsstånd börja försöka lokalisera ljudet. Snabbt insåg jag att det var galna tanten ovanför mig som tappat något som studsade i golvet. Därav "knackningarna". Vad gör hon uppe 4 på natten? Sen hörde jag henne sätta sig i sin knarrande säng igen. Jag hade lite svårt att somna om av någon outgrundlig orsak. Senare måste jag dock ha gjort det för jag lyckades vakna av samma ljud vid flera tillfällen fram till 9 då jag skulle upp på riktigt. Someone make her stop - eller åtminstone sleep. Om hon nu ska vara vaken kan hon väl undvika att ta i saker som hon lätt kan tappa - eller i något överhuvudtaget. Varför är hon vaken och varför envisas hon med att hålla mig vaken? Grrr...
Jämställdhet?
Jag har precis dragit iväg ett uppfordrande mejl till DN. Jag läste artikeln om vem som ska bli ny partiledare i (s) med stor vånda . 4 av 7 var kvinnor, alla med ett uttalat minus i sin lilla text. Bara en man hade ett uttalat minus. Varför? Varför rekonstruera vår världsbild med mannen som norm som en stor morgontidning. De skjuter, om inte sig själva, så åtminstone alla kvinnor, i foten. Socialdemokraterna verkar själva vilja ha en ny kvinnlig partiledare. Så varför klanka ner på de som finns att tillgå. Jag tror nog att de har svårt att komma fram ostraffat även om tidningarna passar på att trycka på de minus som ligger dem i fatet. Hos Margot Wallström gällde det att hon inte satt i riksdagen. I en artikel ovanför citeras Nalin Pekgul som säger att detta faktum inte har någon som helst betydelse. Varför väljer ändå DN att lägga in det som ett minus. Mona Sahlin får självklart Tobleroneaffären. Kan vi inte bara få lägga det bakom oss, det är 11 år sen nu, om inte mer. Ulrica Mässing var för ung och Carin Jämtin för oerfaren. Det är lite märkligt med tanke på att Thomas Bodströms minus inte består i brist på erfarenhet trots att han bara varit med sedan 2002. Hans minus består istället av att han endast varit med i (s) sedan 2002. Hmmm, han kanske har erfarenhet ändå, just därför att han är man. Under Pär Nuder nämns inget om hans historia av klavertramp i form av fläskbergsmetaforer. Det skulle annars kännas ungefär lika relevant som att någon inte sitter i rikdsagen. Nä, kan vi få lite mer jämställdhet?
Hela mejlet var väl mest som en stor retorisk fråga som inte kan få några svar. Men jag ville åtminstone göra min röst hörd.
Utdrag ur DN: s vision på nätet:
DN:s politiska hållning är liberal. Tidningen redigeras i liberal och frisinnad anda. Under en period av omskakande förändringar har DN att med ny skärpa hävda det öppna samhällets grundläggande värden, däribland upplyst förnuft och toleransklimat (min fetstil).
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=602&a=4514&previousRenderType=6
Hela mejlet var väl mest som en stor retorisk fråga som inte kan få några svar. Men jag ville åtminstone göra min röst hörd.
Utdrag ur DN: s vision på nätet:
DN:s politiska hållning är liberal. Tidningen redigeras i liberal och frisinnad anda. Under en period av omskakande förändringar har DN att med ny skärpa hävda det öppna samhällets grundläggande värden, däribland upplyst förnuft och toleransklimat (min fetstil).
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=602&a=4514&previousRenderType=6
Nya mål
Jag tror att nya mål börjar formas i bandet. Vi har exempelvis en del låtar vi skulle kunna spela in på en ny demo. Och nu har vi ju faktiskt en trummis också - en riktigt bra en. Jag känner mig så lycklig! Tänk om det faktiskt kan bli något nu. jag önskar bara att gitarristen kunde shejpa upp sig lite. Han är ju sämre än nya trummisen :-/ Det är rätt konstigt med tanke på hur länge vi har tragglat de här låtarna nu. Hur kan han inte minnas? Jag måste påminna om en del saker varje gång. Börjar bli löjligt!
Det här med praktiken
Jag verkar bli mer och mer ensam kvar bland dem som ännu inte fixat någon praktik. Och orsaken är helt trivial - jag har inte orkat helt enkelt. Men det verkar inte vara något problemm, för alla som har sökt har även funnit. En tjej kommer till och med att få betalt! De hade insisterat på att betala henne för att hon jobbade och även blivit lyriska då de förstått att det var hennes sista termin på programmet. Så vad göra? Kanske är dags att skriva ihop något i alla fall. Sen är det bara att leta upp någon att skicka det till. Hur svårt kan det vara?
Har haft redovisningar av projektet i skolan idag i 4 timmar. Jag känner mig lite mör efter allt lyssnande. Men vi fick ju i alla fall en halvtimme i rampljuset. Eller en sjättedel av halvtimmen i alla fall. Alla blev helt chockade över hur många vi var i vår grupp. Alla var mellan 2 och 4 personer. Vi är 6 i vår grupp. Vi fyllde upp ytan framför tavlan bra i alla fall. Nu är det bara skrivandet kvar, sen är alles klar.
Han hörde
Så går han faktiskt, Göran. Äntligen!
Sagt om Göran...
Plus-Sverker ursäktade sig med att han var lite hård när han använde ordet bufflig om GP. LO-Vanja tycker att GP kan anses bufflig för att det är så han utmålats av motståndarpartierna. Eeeeh, är det någon mer än jag som tycker att karln är en översittare. Det behöver ingen påvisa för mig, det räcker helt att studera honom en microsekund. Han är dryg och överlägsen och sitter och småflinar hela tiden som för att underminera andras åsikter. Ta bort honom från politiken för gott! Han kan väl sitta i sitt casa i Sörmland och gotta sig i stora biffar och goda viner. Det är det han verkar ha gjort den senaste tiden i alla fall.
Projekt X
Så typiskt! Precis när jag ska sitta och jobba med valideringar i Adobe krånglar programmet. Jag hade nästan läst klart och sen lägger det plötsligt av. Jag hoppas att det är övergånde, annars får jag aldrig jobbet gjort. Jaha, jag får väl ägna mig åt att prova kläder eller nåt tills mina Kameraden kommer hit och käkar pizza, jag menar förstås arbetar med projektet.
Idag då?
Jag tror att jag just bangade gymmet för att istället göra lite armhävningar hemma på golvet. Jag är lite osäker på vad anledningen till denna plötsliga ingivelse var. Jag fick för mig att jag hade en massa annat jag måste hinna med idag innan gruppen kommer förbi ikväll. Jag funderar fortfarande på huruvida jag ska göra egen pizza till dem. De vet inte om att jag funderar på det och har alltså inte fått göra sin röst hörd i frågan. Dessutom kan någon vara allergisk mot något eller bara allmän motståndare mot något. Puh! Jag kände bara att jag inte var sugen på köppizza som vi snackat om. Jag får väl göra en liten gallup helt enkelt.
Sen är det väl dags för mig att städa lite tror jag. I den här enkäten jag fyllde i för några dagar sen angående hälsa, frågade de hur många timmar jag lägger ner på hushållsarbete. Det var mycket nedslående att börja räkna efter. Det är ju hur mycket tid som helst som går åt till att laga mat, städa, tvätta och handla. Nästan som ett heltidsjobb. Då har jag ändå ingen stor lägenhet eller ett stort hushåll i övrigt.
Så ska jag återvända till några affärer med grejer som jag inte alls skulle ha fått med mig hem i en påse. They belong in the store.
Kanske hinner med lite studier också innan de andra dyker upp.
Sen är det väl dags för mig att städa lite tror jag. I den här enkäten jag fyllde i för några dagar sen angående hälsa, frågade de hur många timmar jag lägger ner på hushållsarbete. Det var mycket nedslående att börja räkna efter. Det är ju hur mycket tid som helst som går åt till att laga mat, städa, tvätta och handla. Nästan som ett heltidsjobb. Då har jag ändå ingen stor lägenhet eller ett stort hushåll i övrigt.
Så ska jag återvända till några affärer med grejer som jag inte alls skulle ha fått med mig hem i en påse. They belong in the store.
Kanske hinner med lite studier också innan de andra dyker upp.
Helgdekadens
Det känns som att den här helgen blev ganska lång. Jag har redan hunnit med en tur till landet och tillbaka. Men det kändes som att det räckte med en dag där ändå.
Jag och brorsan passade på att gå ner oss direkt när vi kom dit. Efter en god middag som jag lagat och två glas vin så satte vi oss på altanen för att röka en cigarill. Det kändes helt rätt, inte för halsen kanske men för känslan. Där satt vi och mös. Han brukar aldrig dra halsbloss, så när jag utmanade honom hostade han som en 10-åring. Ingen ont i det när man är 32. Kanske mest är ett sundhetstecken. Två glas rökig whiskey senare kom vi på att det fanns massor med cigariller kvar som förgicks. Det kunde vi inte låta ske, så vi satte oss på altanen igen. Temperaturen hade hunnit sjunka till ca 5 grader, så vi satt och frös häcken av oss medan vi rökte och tittade på stjärnorna med ett ljus bredvid oss. Efter det såg vi en halvers film, mest för att få dricka mer whiskey. Och för att få upp värmen. Jag jagade även igång öppna spisen. Ändå hann jag aldrig riktigt få upp värmen innan jag la mig.
Jag la mig under täcket med både byxor och tröja på mig i råkylan. En timme senare vaknade jag dock överhettad. När jag kände efter i kroppen kände jag att jag inte legat helt ergonomiskt. Min nacke hade blivit helt uppfuckad mellan den hårda madrassen och den lilla kudden. Dessutom kände jag ett stråk av illamående. Men tanken på att gå upp i det utfrusna rummet, bylsa på mig alla kläderna och gå ut i skogen och kräkas lockade inte (vi har ingen toalett inne). Så jag la mig på rygg och somnade om. Vaknade med jämna mellanrum och kände kylan i rummet och andades mig igenom kväljningarna.
Idag vann jag dock ett vad. Mamma sa: "En hundring till den som badar". Taget! Jag plumsade glatt i vattnet. Aldrig har det väl gått så fort som när det vankas pengar. Jag simmade runt en stund till och med i det 16-gradiga vattnet. Tror att det var avsaknade av skillnad mellan luft- och vattentemperaturen som gjorde det så lätt för mig att komma i.
Vi sa igår att vi skulle ta en cigarilll idag också för att försöka få slut på dem. Vid frukost sa jag att brorsan skulle ge mig en timme. Men som tur var kom det inte på tal igen. Tror inte han var så sugen heller om jag ska vara ärlig.
Mycket vitlök i avsluningsfasen. Åt grillade biffar med tzatsiki och potatis och morötter i ugn. Aaaah, så gott! Jag vill kunna grilla hemma! Det är ju så gott.
Känner mig lite sträv i halsen idag. Det skulle kunna bero på ett stort intag av cigariller i helgen möjligen...
Jag och brorsan passade på att gå ner oss direkt när vi kom dit. Efter en god middag som jag lagat och två glas vin så satte vi oss på altanen för att röka en cigarill. Det kändes helt rätt, inte för halsen kanske men för känslan. Där satt vi och mös. Han brukar aldrig dra halsbloss, så när jag utmanade honom hostade han som en 10-åring. Ingen ont i det när man är 32. Kanske mest är ett sundhetstecken. Två glas rökig whiskey senare kom vi på att det fanns massor med cigariller kvar som förgicks. Det kunde vi inte låta ske, så vi satte oss på altanen igen. Temperaturen hade hunnit sjunka till ca 5 grader, så vi satt och frös häcken av oss medan vi rökte och tittade på stjärnorna med ett ljus bredvid oss. Efter det såg vi en halvers film, mest för att få dricka mer whiskey. Och för att få upp värmen. Jag jagade även igång öppna spisen. Ändå hann jag aldrig riktigt få upp värmen innan jag la mig.
Jag la mig under täcket med både byxor och tröja på mig i råkylan. En timme senare vaknade jag dock överhettad. När jag kände efter i kroppen kände jag att jag inte legat helt ergonomiskt. Min nacke hade blivit helt uppfuckad mellan den hårda madrassen och den lilla kudden. Dessutom kände jag ett stråk av illamående. Men tanken på att gå upp i det utfrusna rummet, bylsa på mig alla kläderna och gå ut i skogen och kräkas lockade inte (vi har ingen toalett inne). Så jag la mig på rygg och somnade om. Vaknade med jämna mellanrum och kände kylan i rummet och andades mig igenom kväljningarna.
Idag vann jag dock ett vad. Mamma sa: "En hundring till den som badar". Taget! Jag plumsade glatt i vattnet. Aldrig har det väl gått så fort som när det vankas pengar. Jag simmade runt en stund till och med i det 16-gradiga vattnet. Tror att det var avsaknade av skillnad mellan luft- och vattentemperaturen som gjorde det så lätt för mig att komma i.
Vi sa igår att vi skulle ta en cigarilll idag också för att försöka få slut på dem. Vid frukost sa jag att brorsan skulle ge mig en timme. Men som tur var kom det inte på tal igen. Tror inte han var så sugen heller om jag ska vara ärlig.
Mycket vitlök i avsluningsfasen. Åt grillade biffar med tzatsiki och potatis och morötter i ugn. Aaaah, så gott! Jag vill kunna grilla hemma! Det är ju så gott.
Känner mig lite sträv i halsen idag. Det skulle kunna bero på ett stort intag av cigariller i helgen möjligen...
Lantis
Jag sa ju att jag inte var beredd att säga godnatt till landet riktigt ännu. Jag drar dit ikväll. Det kan nog vara bra för mig, här går det åt så jäkla mycket pengar att vara. Jag har ju nästan inget att göra på dagarna (det vill säga inga måsten) så dagarna går åt till att shoppa och det är inte bra på något vis för min ekonomi. Nu blir det i alla fall lite lantluft, kaffe på altanen och eventuellt en grillning. Aaaah, tänkt om jag skulle våga mig på ett dopp också. Det ska jag definitivt inte lova. Men det blir definitivt en lugn helg, precis i min smak (jag ska kanske inte ropa hej ännu, man vet aldrig vad som händer vid familjesammankomster :-). Jag håller som bäst på att bränna mina chanser till en lugn bussfärd genom att dricka en rejäl kopp kaffe. Jag kommer att vara kissnödig redan vis Roslagstull...
Hur ska ni fördriva helgen?
Hur ska ni fördriva helgen?
Morgonstund utan guld i mun
Jag var lite butter igår över att jag skulle behöva gå upp tidigt imorse och göra något jag inte alls ville. Jag skulle på cellprovtagning... Jag hade bestämt att jag skulle göra det idag, för egentligen kan man gå lite när man vill. Jag hade förträngt det sen den där lappen damp ner i brevlådan och tänkte att det väl är lika bra att få det gjort. Annars skjuter jag gärna på saker eller förtränger dem helt. Ja, så klockan ringde 7.50 imorse.
Det är så skönt att de kör nummerlappsystem. Det blir lite löpande-band-känsla. På så vis kan man snabbt få förnedringen avklarad. Så sitter ganska många och ser halvt skräckslagna ut. Sånt lugnar mig otroligt mycket. Lite ego på något vis, men det gör verkligen att jag blir mer avslappnad. Det-finns-folk-som har-det-värre-just-nu-mentalitet.
Och fort gick det för snart var det jag. Barnmorskan tilltalade mig i tredje person. Hallå, är det psykologiskt riktigt? Vilket avstånd! "Hon är född..." "Hon heter..." Jag satt och hummade men undrade om hon alls brydde sig om att jag satt där. Sen var jag i alla fall snabbt därifrån och det hela hade tagit ca 10 minuter inklusive kötid. Bättre än systembolaget! Så jag knatade lugnt hemmåt innan solen orkat sig upp mellan husen, iförd linne. Fick med mig en City hem (men igår ringde så ängligen morgontidningen och sålde på mig en ny prenumeration även om den inte har börjat ännu som det verkar) och sitter nu och dricker kaffe i godan ro. Affärerna har inte ens öppnat ännu och jag är upp och redo att möta dagen.
Måste komma ihåg att poströsta (eller vad det kan tänkas heta nu för tiden) idag.
Det är så skönt att de kör nummerlappsystem. Det blir lite löpande-band-känsla. På så vis kan man snabbt få förnedringen avklarad. Så sitter ganska många och ser halvt skräckslagna ut. Sånt lugnar mig otroligt mycket. Lite ego på något vis, men det gör verkligen att jag blir mer avslappnad. Det-finns-folk-som har-det-värre-just-nu-mentalitet.
Och fort gick det för snart var det jag. Barnmorskan tilltalade mig i tredje person. Hallå, är det psykologiskt riktigt? Vilket avstånd! "Hon är född..." "Hon heter..." Jag satt och hummade men undrade om hon alls brydde sig om att jag satt där. Sen var jag i alla fall snabbt därifrån och det hela hade tagit ca 10 minuter inklusive kötid. Bättre än systembolaget! Så jag knatade lugnt hemmåt innan solen orkat sig upp mellan husen, iförd linne. Fick med mig en City hem (men igår ringde så ängligen morgontidningen och sålde på mig en ny prenumeration även om den inte har börjat ännu som det verkar) och sitter nu och dricker kaffe i godan ro. Affärerna har inte ens öppnat ännu och jag är upp och redo att möta dagen.
Måste komma ihåg att poströsta (eller vad det kan tänkas heta nu för tiden) idag.
Provokatör?
Hederlige gamle X är tillbaka igen i alla fall. Min uppdragsgivare som alltid poppar upp när man minst anar det. När jag har tagit i så jag skriker och tänker att de aldrig kommer att vilja höra av sig igen, ja, då återkommer de i alla fall. Idag har jag bara ett litet dokument som ska läsas igenom och valideras. Det är helt ok. Ibland kan de vara överjävliga och skicka mig ett par tre, fyra dokument på 150 sidor vardera på samma vecka. Som att jag inte har något annat att göra än att läsa om skrivare.
Det irriterar mig lite att jag skriver kommentarer så att fingrarna blöder, men aldrig får någon återkoppling. Är det relevant det jag skriver eller är jag helt ute och cyklar? Jag vet aldrig och därför tar jag i ännu lite mer för varje gång känns det som. Jag tror att jag vill provocera dem lite också. Men det lyckas verkligen inte. Eller ja, det vet jag ju inte. Skulle vilja se deras reaktioner någon gång, eller få den skriven till mig åtminstone. Men å andra sidan vill de inte släppa taget om mig, så något bra måste jag ju göra.
Det irriterar mig lite att jag skriver kommentarer så att fingrarna blöder, men aldrig får någon återkoppling. Är det relevant det jag skriver eller är jag helt ute och cyklar? Jag vet aldrig och därför tar jag i ännu lite mer för varje gång känns det som. Jag tror att jag vill provocera dem lite också. Men det lyckas verkligen inte. Eller ja, det vet jag ju inte. Skulle vilja se deras reaktioner någon gång, eller få den skriven till mig åtminstone. Men å andra sidan vill de inte släppa taget om mig, så något bra måste jag ju göra.
Fab gymming 4
Jag sprang på P imorse. Hon var på väg till gymmet, mitt gym. Tydligen har hon precis införskaffat sig ett medlemsskap och blivit helt addicted. Det känns roligt att det är lite folk jag känner som hänger där. Hon hade i sin tur dragit med sig L. Så vet jag sen tidigare att även A tränar där. Nu har jag alltså möjlighet att träna tillsammans med andra. Tyvärr är jag lite av en ensamspelare även i det avseendet, men nu finns det alternativ i alla fall. Vi skulle kunna bli värsta gymhuliganerna. Det kan bli lite svårt med tanke på att vi inte är särskilt huliganiga av os. Men då får vi väl istället satsa på lite tights, gymnastikdräkt, pannband och benvärmare och bli Susanne Lanefelt-wannabees. Jag tror vi skulle bli en rätt brokig skara, men vad gör väl det? Jag älskar benvärmare så mig skulle det passa utmärkt! Och kniiiiip...
Choklad
Jag har inte ätit choklad på hur länge sen helst. Har inte haft något sug helt enkelt. Så kom en i projektgruppen hit med en gigantisk chokladkaka till kaffet i eftermiddags. Ja, och nu ligger den kvar här eftersom den inte blev uppäten. Jag började äta några bitar innan middagen. Sen kunde jag bara inte sluta. Chokladdjävulen är tillbaka. Han har varit borta länge.
Nu har jag dock ätit middag och är supermätt. Men chokladkakan ligger ju fortfarande kvar på bordet. Vad ska jag göra med den?
Fyraåringen
Idag fyller vår lilla rock-orkester 4 år! Tyckte att det kunde vara värt att uppmärksamma. Powertrion vi så länge har varit har ändå hållit ihop ett tag. Grattis bandet!
Hur mår jag?
Jag fick idag äran att fylla i en enkät åt SCB. En hälsoenkät. Mycket underhållande! Jag gav mitt hälsotillstånd en 97:a på en 100-gradig skala.
Några minnesvärda formuleringar:
Om du bara hade 10 år kvar att leva, skulle du då välja att leva 10 år i nuvarande hälsotillstånd eller 2 år med full hälsa?
Jag svarade också att jag går utan svårigheter - om jag inte har flipflop och är redlöst berusad i alla fall. Dessutom hör jag utan hörapparat. Kunde jag inte bara fått alternativet att jag hör utmärkt, punkt. Är normaltillståndet att man har en hörapparat som man använder ibland, eller inte alls om man hör utan den? Jag tror att SCB behöver en liten retorikkonsult för att hjälpa till med formuleringen av frågor minsann. Jag känner mig inte bekant i alternativet att höra utan hörapparat och borde inte "mitt" svarsalternativ få kännas bekant för mig?
Så fick jag värdera mitt förtroende för olika myndigheter. Det var länge sen jag var på Arbetsförmedlingen, men jag gav dem "inget förtroende alls". Kan de gott ha tycker jag. Finns det någon som har förtroende för dem?
Jag känner i alla fall att jag bidragit med något idag. Till samhället rent av. Så har jag fått känna mig nyttig den här månaden.
Några minnesvärda formuleringar:
Om du bara hade 10 år kvar att leva, skulle du då välja att leva 10 år i nuvarande hälsotillstånd eller 2 år med full hälsa?
Jag svarade också att jag går utan svårigheter - om jag inte har flipflop och är redlöst berusad i alla fall. Dessutom hör jag utan hörapparat. Kunde jag inte bara fått alternativet att jag hör utmärkt, punkt. Är normaltillståndet att man har en hörapparat som man använder ibland, eller inte alls om man hör utan den? Jag tror att SCB behöver en liten retorikkonsult för att hjälpa till med formuleringen av frågor minsann. Jag känner mig inte bekant i alternativet att höra utan hörapparat och borde inte "mitt" svarsalternativ få kännas bekant för mig?
Så fick jag värdera mitt förtroende för olika myndigheter. Det var länge sen jag var på Arbetsförmedlingen, men jag gav dem "inget förtroende alls". Kan de gott ha tycker jag. Finns det någon som har förtroende för dem?
Jag känner i alla fall att jag bidragit med något idag. Till samhället rent av. Så har jag fått känna mig nyttig den här månaden.
Maaarit
Marit Bergmans nya skiva har ju kommit och äntligen har mina öron fått lägga rabarber på ljudet av den. Jag är så lycklig! Och snart blir det konsertsio. Då kan man nästan förutsätta att jag och M kommer att vara där, skapligt onyktra och stå längst fram. Som tur är så går den ju av stapeln på Berns så vi slipper trängas med 14-åringarna som vi annars brukar.
Sommarkänsla
Jag vandrade till jobbet imorse endast iförd linne (nej, okej jag hade jeans också) - klockan 8 på morgonen. Väldigt somrigt. Jag gick där med solen värmande i ansiktet och en lätt bris som svalkade min annars lätt varma kropp. Jag promenerade i 20 minuter och blev helt varm. Men jag kyldes snabbt av på jobbet.
Var bara där halvdag så resten av dagen har jag spenderat med J. Vi har shoppat. Jag hade mest tänkt hänga med som moraliskt stöd eftersom det börjar sina i kassan. Men jag hittade mig en vinterjacka. Kändes helt fel i värmen, men jag blev så glad att hitta en att jag köpte den. Annars har jag problem med jackor. Det är helt enkelt inte mitt plagg. Jag brukar kunna bygga upp en del ångest inför ett jackköp och jag visste att jag behövde en ny jacka i vinter så jag har väntat på att ångesten ska sätta in i och med att kylan kryper på. Men nu slipper jag alltså det eftersom jag hann köpa en innan ångesten satte in. Inte var den farligt dyr heller så jag känner mig alltigenom lättad.
Gled hemmåt i värmen. Mina fötter kändes som hela lavapooler. Jag hade mina sneakers som i sig är rätt varma. Men dessutom hade jag rejält med strumpor på mig. Blir så när jag kör mina baggy jeans.
Jaha, undrar om jag ska köra lite pilatesträning ikväll för att träna upp benen inför nästa pass på dansen på tisdag. Vår lärare körde hårt med oss igår. När han gick ner i spagat kände jag bara att jag gav upp lite lätt...
Var bara där halvdag så resten av dagen har jag spenderat med J. Vi har shoppat. Jag hade mest tänkt hänga med som moraliskt stöd eftersom det börjar sina i kassan. Men jag hittade mig en vinterjacka. Kändes helt fel i värmen, men jag blev så glad att hitta en att jag köpte den. Annars har jag problem med jackor. Det är helt enkelt inte mitt plagg. Jag brukar kunna bygga upp en del ångest inför ett jackköp och jag visste att jag behövde en ny jacka i vinter så jag har väntat på att ångesten ska sätta in i och med att kylan kryper på. Men nu slipper jag alltså det eftersom jag hann köpa en innan ångesten satte in. Inte var den farligt dyr heller så jag känner mig alltigenom lättad.
Gled hemmåt i värmen. Mina fötter kändes som hela lavapooler. Jag hade mina sneakers som i sig är rätt varma. Men dessutom hade jag rejält med strumpor på mig. Blir så när jag kör mina baggy jeans.
Jaha, undrar om jag ska köra lite pilatesträning ikväll för att träna upp benen inför nästa pass på dansen på tisdag. Vår lärare körde hårt med oss igår. När han gick ner i spagat kände jag bara att jag gav upp lite lätt...
Inte säga nej
Är det något jag är alldeles usel på så är det att säga "nej". Vad det än må gälla. Jag är en ja-sägare. "Nej" blockerar för mycket, jag tycker "nej" är trist. Men ibland tär det på krafterna kan jag lova.
Jag skulle ju se fram emot en underbar vecka med mycket fritid (det vill säga tid för kontemplation/ångest över skolan). Men så jobbade jag idag och de frågade om jag kunde jobba mer den här veckan. Snarare så frågade de hur min vecka såg ut. Mina ögon kan ju inte ljuga heller, det går bara inte. Även om munnen säger en sak säger ögonen en annan. Det är så uppenbart när jag ljuger. Så jag har nu sagt att jag ska jobba en dag till. Puh! Ja, men det blir ju pengar i alla fall. Grejen är att jag ofta sover dåligt inför en jobbdag. Det är något oklart om det beror på ångest att behöva gå till jobbet eller bara ett allmänt obehag inför att behöva gå upp när klockan ringer innan 7. Imorse tänkte jag verkligen "jahapp, så klarade jag av ångestnatten för den här veckan då". Jag sov nämligen riktigt gott. Nu får jag en natt till att vrida mig lite över. Men jag ska ju dansa ikväll i alla fall så jag hoppas att jag sover som en gris. Brukar ju göra det efteråt.
Jag skulle ju se fram emot en underbar vecka med mycket fritid (det vill säga tid för kontemplation/ångest över skolan). Men så jobbade jag idag och de frågade om jag kunde jobba mer den här veckan. Snarare så frågade de hur min vecka såg ut. Mina ögon kan ju inte ljuga heller, det går bara inte. Även om munnen säger en sak säger ögonen en annan. Det är så uppenbart när jag ljuger. Så jag har nu sagt att jag ska jobba en dag till. Puh! Ja, men det blir ju pengar i alla fall. Grejen är att jag ofta sover dåligt inför en jobbdag. Det är något oklart om det beror på ångest att behöva gå till jobbet eller bara ett allmänt obehag inför att behöva gå upp när klockan ringer innan 7. Imorse tänkte jag verkligen "jahapp, så klarade jag av ångestnatten för den här veckan då". Jag sov nämligen riktigt gott. Nu får jag en natt till att vrida mig lite över. Men jag ska ju dansa ikväll i alla fall så jag hoppas att jag sover som en gris. Brukar ju göra det efteråt.
Surskorpa
Jag är hungrig precis hela tiden. Jag kanske blev lite väl ätinspirerad i Finland. Nåja, idag har jag tränat så det kan nog bero på det. För till lunch kände jag mig inte helt färdig av hunger utan mer som att det var dags att äta. Det kan också bero på att jag lagt på mig något slags fettförråd under helgen :-)
I alla fall håller jag som bäst på att prova skorporna som jag köpte i Finland. De är helt underbara. De kallas för övrigt för surskorpor. Ibland får man dem på restauranger som har brödkorg. Dessa är mycket bra restauranger. Jag måste hitta dessa skorpor i Sverige så att jag kan äta friskt av dem. Kollade lite på näringsinnehåller också och de verkar inte ens vara särskilt onyttiga. Nästan inget socker i dem, låt fettnivå och mycket fibrer. Sen vet jag inte hur det blir när jag langar på den där skivan Västerbottenost. Men jag måste ju för annars kommer osten att förgås i min kyl (det är i alla fall så jag motiverar farten som osten äts i).
Får nog bli lite fil senare ikväll. Inte särskilt kul, men det är ett litet lagom kvällsmål.
I alla fall håller jag som bäst på att prova skorporna som jag köpte i Finland. De är helt underbara. De kallas för övrigt för surskorpor. Ibland får man dem på restauranger som har brödkorg. Dessa är mycket bra restauranger. Jag måste hitta dessa skorpor i Sverige så att jag kan äta friskt av dem. Kollade lite på näringsinnehåller också och de verkar inte ens vara särskilt onyttiga. Nästan inget socker i dem, låt fettnivå och mycket fibrer. Sen vet jag inte hur det blir när jag langar på den där skivan Västerbottenost. Men jag måste ju för annars kommer osten att förgås i min kyl (det är i alla fall så jag motiverar farten som osten äts i).
Får nog bli lite fil senare ikväll. Inte särskilt kul, men det är ett litet lagom kvällsmål.
Studievecka
Jag sov som en sten inatt, genom sms, gatustrider och grannbråk. Jag hörde verkligen ingenting. Såå härligt att vakna upp och känna mig utsövd.
Åkte till skolan imorse för att få handledning i vårt studieprojekt. Vår danske lärare är så underbar och stöttande, så det gick jättebra. Sen kände jag mig liksom klar för dagen. Så jag kunde i godan ro åka hem och laga lunch. Jag var inte vrålhungrig ännu så det kändes ovanligt sansat. Det blev i alla fall kyckling i en så sås med grädde, fransk senap och vitlök som jag strör knaperstekt bacon och gurkskivor över. Aaaah, vad gott det var. Till det ris och lite sallad med min favoritvinegrette förstås. Måste fortsätta på ättemat efter helgen :-)
Nu har jag i alla fall läst igenom vår lärare, danskens, avhandling. Nej, förlåt, jag har förstås skummat en liten sammanfattning. Jag kommer tyvärr aldrig att orka läsa denna 250-sidors avhandling. Men jag har redan så stort förtroende för honom att jag inte känner att hans ethos behöver förstärkas. Han är nog den mest kompetente lärare jag haft under min studietid. Jag hade två handledare under mina svenska uppsatser som var i samma kategori, kompetensmässigt, men de var aldrig mina lärare, så dansken vinner den kategorin. Han är med andra ord den förste manlige läraren jag får så stort förtreonde för. Mina två handledare under svenskauppsatserna var kvinnor. Båda professorer. Jag tror att sådant imponerar oerhört mycket på mig, att verkligen ha skrivit en avhandling. Jag blir mer och mer motiverad till att göra det själv. Men skulle lilla jag klara av det? Förmodligen. Men det får nog bli senare, sen någon gång. Hrmm...
Jag satt och försökte planera resten av veckan och det gick ovanligt lätt. Ska inte till skolan något mer exempelvis. Så jag planerar att jobba imorgon. Då har jag ändå gott om tid för diskursanalysen. Sen ska vi ses med projektgruppen på torsdageftermiddag. Det innebär att fredagen är helt öppen fortfarande. Jag älskar mitt studieliv!! Om jag inte har sagt det. J ville förresten gå och shoppa på onsdag en sväng. Tyvärr har jag inga pengar själv, men det är ju en annan sak. Hon hade för övrigt varit hemma i Norrbotten med E och E:s familj för att stötta dem. Det hade varit skönt att få vara där sa hon.
Jaha, jag ser fram emot en underbar vecka då. Jag vet, man ska inte ta ut såna saker i förväg för då skiter sig bara allt. Jag lär mig aldrig riktigt det där med lagen om allts jävlighet.
Åkte till skolan imorse för att få handledning i vårt studieprojekt. Vår danske lärare är så underbar och stöttande, så det gick jättebra. Sen kände jag mig liksom klar för dagen. Så jag kunde i godan ro åka hem och laga lunch. Jag var inte vrålhungrig ännu så det kändes ovanligt sansat. Det blev i alla fall kyckling i en så sås med grädde, fransk senap och vitlök som jag strör knaperstekt bacon och gurkskivor över. Aaaah, vad gott det var. Till det ris och lite sallad med min favoritvinegrette förstås. Måste fortsätta på ättemat efter helgen :-)
Nu har jag i alla fall läst igenom vår lärare, danskens, avhandling. Nej, förlåt, jag har förstås skummat en liten sammanfattning. Jag kommer tyvärr aldrig att orka läsa denna 250-sidors avhandling. Men jag har redan så stort förtroende för honom att jag inte känner att hans ethos behöver förstärkas. Han är nog den mest kompetente lärare jag haft under min studietid. Jag hade två handledare under mina svenska uppsatser som var i samma kategori, kompetensmässigt, men de var aldrig mina lärare, så dansken vinner den kategorin. Han är med andra ord den förste manlige läraren jag får så stort förtreonde för. Mina två handledare under svenskauppsatserna var kvinnor. Båda professorer. Jag tror att sådant imponerar oerhört mycket på mig, att verkligen ha skrivit en avhandling. Jag blir mer och mer motiverad till att göra det själv. Men skulle lilla jag klara av det? Förmodligen. Men det får nog bli senare, sen någon gång. Hrmm...
Jag satt och försökte planera resten av veckan och det gick ovanligt lätt. Ska inte till skolan något mer exempelvis. Så jag planerar att jobba imorgon. Då har jag ändå gott om tid för diskursanalysen. Sen ska vi ses med projektgruppen på torsdageftermiddag. Det innebär att fredagen är helt öppen fortfarande. Jag älskar mitt studieliv!! Om jag inte har sagt det. J ville förresten gå och shoppa på onsdag en sväng. Tyvärr har jag inga pengar själv, men det är ju en annan sak. Hon hade för övrigt varit hemma i Norrbotten med E och E:s familj för att stötta dem. Det hade varit skönt att få vara där sa hon.
Jaha, jag ser fram emot en underbar vecka då. Jag vet, man ska inte ta ut såna saker i förväg för då skiter sig bara allt. Jag lär mig aldrig riktigt det där med lagen om allts jävlighet.
Bilder från helgen
Jag kan inte låta bli att visa lite vyer från min barndom. Dessvärre spöregnade det när vi var vid mormors och morfars gamla stuga. Men tänk sol...
Stigen från huset till vattnet. Vi brukade springa från bastun ner och bada.
Bryggan där morfars båt låg. Och där vi badade från så klart.
Dörren in till huset. Morfar byggde själv huset för en del decennier sen. Det finns inte längre i mormor ägo och faktum är att vi trespassar oss fram över tomten :-/
Frukost imorse. Klockan är 5, det är mörkt och brorsan och mamma dricker kaffe.
Stigen från huset till vattnet. Vi brukade springa från bastun ner och bada.
Bryggan där morfars båt låg. Och där vi badade från så klart.
Dörren in till huset. Morfar byggde själv huset för en del decennier sen. Det finns inte längre i mormor ägo och faktum är att vi trespassar oss fram över tomten :-/
Frukost imorse. Klockan är 5, det är mörkt och brorsan och mamma dricker kaffe.
I väskan
Appropå materialist: Jag blev lite glad nu när jag packade upp väskan. När man åker båt hinner man ju hänga en del i tax free shopen. Jag lyckades under helgen köpa både en och två nya mascaror. Den ena var den gamla vanliga 38 grader från Kanebo men i ny, bättre tappning. Sen provade jag att köpa en till idag som jag ännu inte hunnit prova. Får se hur det går. Den skulle ge fantastiskt långa ögonfransar så jag hoppas de får plats under brillorna :-) Så får man ju alltid med sig lite ny sprit och en påse godis hem från båten. Ikväll ska här kollas på TV (med dessa godisar), för det har jag inte gjort sen i onsdags. Jag lyckades för övrigt köpa med mig lite gott bröd från Finland. Det är ju något de är riktigt bra på måste jag säga. Det blev lite mörkt kexliknande hårt bröd som är lite syrligt. Jag gillar det mycket! Kanske lite billigare där än här, men det kan jag inte garantera. Andan föll väl bara på där helt enkelt.
Brorsan hade en väldigt syndig påse med sig hem. En fin och dyr flaska whiskey, en flaska Renault cognac, en rejäl burk Maltesers och cigariller. Jag hoppas att han bjuder in mig då han ska till att röka cigarillerna. Jag är ingen rökare men cigarillerna luktade väldigt trevligt. Han sa att han skulle ta med dem till landet när vi har höstmöte där i oktober. Så jag hoppas väl på det då.
Det tar på kroppen att åka till Finland. Det är helt klart den som får ta stryk. Men annars kan jag inte säga att jag har lidit. Det är något annat, helt klart. Och omväxling förnöjer ju som bekant.
Brorsan hade en väldigt syndig påse med sig hem. En fin och dyr flaska whiskey, en flaska Renault cognac, en rejäl burk Maltesers och cigariller. Jag hoppas att han bjuder in mig då han ska till att röka cigarillerna. Jag är ingen rökare men cigarillerna luktade väldigt trevligt. Han sa att han skulle ta med dem till landet när vi har höstmöte där i oktober. Så jag hoppas väl på det då.
Det tar på kroppen att åka till Finland. Det är helt klart den som får ta stryk. Men annars kan jag inte säga att jag har lidit. Det är något annat, helt klart. Och omväxling förnöjer ju som bekant.
Verklighetsflykten del II
Nu har jag snabbt slängt i mig lite mat. Måste fortsätta på temat helgen som var.
Det som är jobbigast med att åka till mormor i Finland är själva resan. Det är båt som gäller och den tar ju gott en 11 timmar. På vägen dit kändes det helt tragiskt. Vi åkte nattbåt och hängde en stund i nattklubben. Där körde de finsk "dansband" rätt länge. Den var mörk, tung och tragiskt och ca 2 allvarsamma själar fyllde dansgolvet. Sen var det ett annat gäng som körde lite mer up-beatlåtar av varierande karaktär. De fick oss att stå ut en stund till. Men med detta som fond så gled en full tjej, som inte såg allt för hemsk ut, runt och bjöd upp ohygglon till karlar. Efter ett tag såg vi henne vid ett bord med 4 killar av olika äcklighetsgrad. Sen såg vi henne dansandes med den otäckaste. Sen försvann hon... En av dem hon försökt bjuda upp satt och nickade vid ett bord hela tiden. Till slut kom två vakter och slet bort honom helt burdust och släpade med honom ut (till fyllecellen?) med en arm bruten bakom ryggen. Han såg verkligen helt harmlös ut även om det såg rätt sjaskigt ut att sitta och sova. Övervåld?
Förutom att hela resan i sig är som ett stort bad taste-party så måste man gå upp så tidigt. Vi blev väckta 5.15 på vägen dit då städerskan kom in och vrålade "houmenta!" Det kändes inte precis som en vacker morgon. Men ok, jag klarar av att gå upp tidigt på morgonen även om jag tycker att det är väldigt obehagligt. Jag var glad att jag slapp köra från båten sen.
Idag på båten lyckades vi sova bort två pass. Det var ändå dagbåten. Men åter igen, vi gick upp vid 5-tiden imorse. Mellan sömnpassen försökte vi passa in mat så väl det gick. Vi insåg dock att á la carten inte hade öppet vid lunchtid. Det gjorde att vi fick äta i bar-b-qn. Låter ju som ett ok alternativ. Men på en finlandsfärja är det tyvärr inte riktigt så. Vi blev ignorerade in i det längsta och sedan serverade mat utan att ännu lyckas skapa någon ögonkontakt. Lite märkligt beteende när man jobbar med människor, om ni frågar mig. Maten tycks för övrigt ha kommit från olika påsar som man micrar på och tömmer ut på en tallrik.
Sen är det det här med att försöka fördriva tiden på båten. De tre sista timmarna gick så långsamt. Vi gick mellan däcket, karaoken och hytten i vänstervarv. Dessutom hade jag sovhår efter de tidigare sömnpassen. Det blev även en del kortspelande även idag. Nåt ska man ju göra.
Jag måste avsluta med något positivt i all den här melankolin. Det bästa med min mormor som är 80 är att hon är materialist ut i fingerspetsarna. Hon har verkligen inga problem att göra sig av med saker och hon är också expert på att skaffa sig nya. Har man råd när man är 80 tycker jag det är en schysst inställning att med jämna mellanrum flytta (hon har flyttat 3 gånger de senaste 10 åren, betydligt mer än mig), att måla om hemma ibland och att helt byta ut möblerna. För sån är hon, min mormor. Nu vet jag i alla fall vart jag fått köpbegäret ifrån. Det är helt uppenbart! Så är hon också ganska duktig på att försöka truga bort saker. Jag fick med mig en burk jordgubbssylt. Det var jag galet nöjd med. Behövde inte ens be om det.
Det som är jobbigast med att åka till mormor i Finland är själva resan. Det är båt som gäller och den tar ju gott en 11 timmar. På vägen dit kändes det helt tragiskt. Vi åkte nattbåt och hängde en stund i nattklubben. Där körde de finsk "dansband" rätt länge. Den var mörk, tung och tragiskt och ca 2 allvarsamma själar fyllde dansgolvet. Sen var det ett annat gäng som körde lite mer up-beatlåtar av varierande karaktär. De fick oss att stå ut en stund till. Men med detta som fond så gled en full tjej, som inte såg allt för hemsk ut, runt och bjöd upp ohygglon till karlar. Efter ett tag såg vi henne vid ett bord med 4 killar av olika äcklighetsgrad. Sen såg vi henne dansandes med den otäckaste. Sen försvann hon... En av dem hon försökt bjuda upp satt och nickade vid ett bord hela tiden. Till slut kom två vakter och slet bort honom helt burdust och släpade med honom ut (till fyllecellen?) med en arm bruten bakom ryggen. Han såg verkligen helt harmlös ut även om det såg rätt sjaskigt ut att sitta och sova. Övervåld?
Förutom att hela resan i sig är som ett stort bad taste-party så måste man gå upp så tidigt. Vi blev väckta 5.15 på vägen dit då städerskan kom in och vrålade "houmenta!" Det kändes inte precis som en vacker morgon. Men ok, jag klarar av att gå upp tidigt på morgonen även om jag tycker att det är väldigt obehagligt. Jag var glad att jag slapp köra från båten sen.
Idag på båten lyckades vi sova bort två pass. Det var ändå dagbåten. Men åter igen, vi gick upp vid 5-tiden imorse. Mellan sömnpassen försökte vi passa in mat så väl det gick. Vi insåg dock att á la carten inte hade öppet vid lunchtid. Det gjorde att vi fick äta i bar-b-qn. Låter ju som ett ok alternativ. Men på en finlandsfärja är det tyvärr inte riktigt så. Vi blev ignorerade in i det längsta och sedan serverade mat utan att ännu lyckas skapa någon ögonkontakt. Lite märkligt beteende när man jobbar med människor, om ni frågar mig. Maten tycks för övrigt ha kommit från olika påsar som man micrar på och tömmer ut på en tallrik.
Sen är det det här med att försöka fördriva tiden på båten. De tre sista timmarna gick så långsamt. Vi gick mellan däcket, karaoken och hytten i vänstervarv. Dessutom hade jag sovhår efter de tidigare sömnpassen. Det blev även en del kortspelande även idag. Nåt ska man ju göra.
Jag måste avsluta med något positivt i all den här melankolin. Det bästa med min mormor som är 80 är att hon är materialist ut i fingerspetsarna. Hon har verkligen inga problem att göra sig av med saker och hon är också expert på att skaffa sig nya. Har man råd när man är 80 tycker jag det är en schysst inställning att med jämna mellanrum flytta (hon har flyttat 3 gånger de senaste 10 åren, betydligt mer än mig), att måla om hemma ibland och att helt byta ut möblerna. För sån är hon, min mormor. Nu vet jag i alla fall vart jag fått köpbegäret ifrån. Det är helt uppenbart! Så är hon också ganska duktig på att försöka truga bort saker. Jag fick med mig en burk jordgubbssylt. Det var jag galet nöjd med. Behövde inte ens be om det.
Hemma igen
Så var man hemma igen. Det jobbiga med att åka bort från verkligheten till det där parallella universumet är att det känns så ensamt att komma hem. Skönt förvisso, men det är liksom bara jag här. Blir så svårt att ordbajsa när man inte har någon att ordbajsa med. Men det är skönt att få komma tillbaka in i mina egna rutiner, det måste jag säga.
Det som på något vis har överskuggat helgen (vilket jag inte alls menar i en negativ bemärkelse) är intaget av mat. Så fort vi kom fram till mormor i fredagsmorse var det dags att äta frukost. Då hade vi precis ätit en timme tidigare på båten. Två timmars powernap senare var det lunch. Sen var det bara att ge sig iväg ut och gå för att arbeta upp någon form utav hunger. Det verkade nästan ha gått lite för bra, för jag har aldrig varit så hungrig någonsin som jag var till middagen den dagen. Jag var tvungen att påpeka för mormor flera gånger att jag var hungrig. Jag tror att hon blev glad, men hon verkade inte direkt göra sig någon brådska. Hon hotade för övrigt med leverlåda hela helgen. Så galet otäckt! Det känns obekant att behöva äta något som man verkligen inte gillar. Det behöver man liksom aldrig göra hemma. Som tur var avstyrde mamma det å det bestämdaste. Något annat som skapar en del ångest runt ätandet är det ständiga trugandet. Det räcker inte att man säger att man är mätt och inte vill ha mer, utan man måste ta i och låta ganska otrevlig för att hon ska förstå (eller höra) att man menar allvar. Det är något som känns rätt obekant i mitt liv i övrigt. Men hon kan för övrigt skicka iväg en del syrliga kommentarer om man inte äter tillräckligt. Det är bara att vänja sig, hon menar förmodligen inget illa. Hon lagar en del god mat, så det är inget att klaga på egentligen. Det blir bara en väldigt stor grej av ätandet hela tiden. Man kan aldrig släppa tanken på mat när man är där.
Deras kranvatten är en annan historia. Det är riktigt äckligt. Det smakar en hel del klor, lite som en barnbasäng faktiskt. Vi bestämde oss därför snabbt för att köpa oss en femliters dunk med vatten för att tillgodogöra vårt vattenbehov. Men vi ville inte provocera mormor, som flera gånger påpekade hur gott vatten de hade och att det fanns hur mycket som helst i kranen. Det slutade därför med att vi stod i vårt rum och smög ner vatten i våra flaskor med jämna mellanrum. Det kändes väldigt hemligt och förbjudet, som att vi stal sprit och gjorde häxor.
Jag och brorsan har skapat vår egen finska under helgen. Vi kallar den nyfinska eller negerande finska. Vi bygger nya ord genom att negera befintliga ord. Det blev en ganska stor grej och vi försöker hela tiden klå varandra. Det värsta är att jag inte kan släppa det. Men det finns ingen annan som förstår. Mamma som pratar finska förstod inte, men vi förstod varandra utmärkt, brorsan och jag. Ibland är vi som tvillingar.
Jag måste nu ta en paus för att gå och äta. Håller på att svälta ihjäl. Jag vet, jag har kommit in i en trend under verklighetsflykten. Mat, mat, mat. Undrar hur jag ska ta mig ur den??
Liten uppdatering - direkt från Finland
Jaha, nu sitter jag alltså i Finland online. Det har aldrig hänt förut, det blev så av en händelse bara.
Allt flyter på här i normal samtalston, så att säga. Förutom när mormor tittar på nyheterna, då är det extrem volym kan jag lova. Nästan så där så att det är läge att utrymma fältet. Annars så är det mycket ätande, kortspelande, bastande och ordbajsande. Allt är som det brukar. Men jag faschineras enormt över hur pigg man kan vara vid 80 respektive 90 år. Mormor, 80, springer runt och lagar mat, handlar, diskar, fixar och spelar kort hur skarpt som helst. Hennes gubbe, 90, är kanske inte så snabb i benen. Kortspelandet är inte lika skarpt som mormors, men nog vinner han ibland. Mormor försöker ibland spela för dem båda men det är nog mest ett tecken på hennes energi mer än något annat. För jag känner att hallå, ge honom en chans, han är gammal. För sin ålder hur pigg som helst. Vad mer kan man önska sig i den åldern?
Nur är det snart dags att äta middag. Jag kan inte säga att jag hunnit bli hungrig sen lunch. Men det är bara att mörka och käka på.
Allt flyter på här i normal samtalston, så att säga. Förutom när mormor tittar på nyheterna, då är det extrem volym kan jag lova. Nästan så där så att det är läge att utrymma fältet. Annars så är det mycket ätande, kortspelande, bastande och ordbajsande. Allt är som det brukar. Men jag faschineras enormt över hur pigg man kan vara vid 80 respektive 90 år. Mormor, 80, springer runt och lagar mat, handlar, diskar, fixar och spelar kort hur skarpt som helst. Hennes gubbe, 90, är kanske inte så snabb i benen. Kortspelandet är inte lika skarpt som mormors, men nog vinner han ibland. Mormor försöker ibland spela för dem båda men det är nog mest ett tecken på hennes energi mer än något annat. För jag känner att hallå, ge honom en chans, han är gammal. För sin ålder hur pigg som helst. Vad mer kan man önska sig i den åldern?
Nur är det snart dags att äta middag. Jag kan inte säga att jag hunnit bli hungrig sen lunch. Men det är bara att mörka och käka på.
Sticker till Finland
Jaha, nu är det dags för mig att låta bloggen vila en stund. Jag åker till Finland ikväll, mit das Boot. Jag ska hälsa på mormor i en liten håla vid Finlands västkust. Det ska bli riktigt trevligt. Det var ganska länge sen jag var där och det var antagligen lika länge sen jag såg mormor senast. Men hon lät väldigt glad och pigg senast hon ringde. Hon verkade väldigt glad över att vi skulle komma och hälsa på också. Dessutom ska storebrorsan med, så det blir lite lättsammare. Min mamma har en tendens att bli uppstressad över saker som att vi ska komma upp i tid på morgonen när vi ska av båten och så (vilket är helt löjligt eftersom de knappast kommer att låta oss åka tillbaka igen av misstag). När min mamma inte kan sova kan inte jag det heller. Hon ligger och suckar och vrider sig och det stressar mig. Eftersom jag vet att hon aldrig kan sova i hytter så vet jag även att jag inte kan det. Av någon anledning har brorsan en lugnande effekt på henne.
Det ska i alla fall bli kul att få snacka lite finska. Det blir ju inte så ofta precis. Jag återkommer på söndagkväll och skriver så fingrarna blöder då antar jag. Ha en skön helg!
Det ska i alla fall bli kul att få snacka lite finska. Det blir ju inte så ofta precis. Jag återkommer på söndagkväll och skriver så fingrarna blöder då antar jag. Ha en skön helg!
Singel per definition
Per definition är jag singel. Ofta onämns jag just som singel av andra. I min värld är den definitionen något ganska konstigt. Hur ofta benämner jag andra personer utefter deras "civilstånd"? Aldrig. Det finns inte ens en bra benämning för icke-singlar. Skulle vi säga "Det här är Anna, hon är sambo/en del i ett par/upptagen"? Nej, det tror jag inte. Det som irriterar mig är att det är som att jag inte är en ok eller färdig människa för att jag är just singel. Som att jag väntar på något och inte kan gå vidare i mitt liv förrän jag utträtt mitt singelskap. Grejen är att jag inte väntar på något. Jag känner mig färdig som människa också. (Eller färdig blir man väl aldrig, men jag känner mig åtminstone inte halv.)
På en möhippa jag var på i somras var det en tjej som började prata om att det var lite roligt att i var en så heterogen grupp. "Ja, en singel, en gravid, en mamma..." Då tänkte jag på det igen. Jag tycker att mamma är något man är eftersom man är en mamma till någon. Gravid är man också eftersom det är ett fysiskt tillstånd (och säkert mentalt också). Men singel, är det verkligen något man är. I den här gruppen var jag alltså singel. Vad innebär det? Att jag beter mig annorlunda, är oseriösare, är tråkigare eller vad? Kan man verkligen definieras som singel i det avseende ens en gång? Och vad är skillnaden?
Ett exempel på att singlar (eller jag i alla fall) ibland betraktas som något som inte är helt ok: Jag var på nyårssupé tillsammans med två par. Vi hade brutit oss ur det gäng vi ofta umgås med och de som arrade supén hade inte berättat för de andra att vi skulle göra något utan dem. Till slut hade de i alla fall berättat för de andra att de skulle ha supé. De hade sagt att paret D och M skulle komma över. Så nu var det helt lugnt, menade de. Jag satt och funderade över om jag blivit osynlig. Men jag funderade också på om det egentligen inte var ok att jag var där för att jag inte var i ett par. Var det för jobbigt att påvisa att jag var där själv eller var jag egentligen inte bjuden utan bara där på nåder? Jag funderade ganska mycket på om jag skulle säga något. Det gjorde jag till slut inte och ingen annan sa något heller. Men jag kände mig ganska besviken och jag ville väl inte göra de andra obeväma. Jag hade väl kunnat skämta bort det, men jag var nog för besviken för att kunna göra det.
Varför blir människor så besvärade över att jag är singel? Det är som att de mår lite dåligt över att jag är det rent av. Många försöker till och med omvända mig. Som att de tror att jag går och väntar på att få bli en hel och lycklig människa (och man måste ju vara en del i ett par för att bli det). Det är konstigt eftersom jag definitivt inte mår dåligt av att vara med mig själv. Varför måste man dessutom definiera mig utefter mitt "singelskap"? Kan jag inte bara få vara Hanna?
På en möhippa jag var på i somras var det en tjej som började prata om att det var lite roligt att i var en så heterogen grupp. "Ja, en singel, en gravid, en mamma..." Då tänkte jag på det igen. Jag tycker att mamma är något man är eftersom man är en mamma till någon. Gravid är man också eftersom det är ett fysiskt tillstånd (och säkert mentalt också). Men singel, är det verkligen något man är. I den här gruppen var jag alltså singel. Vad innebär det? Att jag beter mig annorlunda, är oseriösare, är tråkigare eller vad? Kan man verkligen definieras som singel i det avseende ens en gång? Och vad är skillnaden?
Ett exempel på att singlar (eller jag i alla fall) ibland betraktas som något som inte är helt ok: Jag var på nyårssupé tillsammans med två par. Vi hade brutit oss ur det gäng vi ofta umgås med och de som arrade supén hade inte berättat för de andra att vi skulle göra något utan dem. Till slut hade de i alla fall berättat för de andra att de skulle ha supé. De hade sagt att paret D och M skulle komma över. Så nu var det helt lugnt, menade de. Jag satt och funderade över om jag blivit osynlig. Men jag funderade också på om det egentligen inte var ok att jag var där för att jag inte var i ett par. Var det för jobbigt att påvisa att jag var där själv eller var jag egentligen inte bjuden utan bara där på nåder? Jag funderade ganska mycket på om jag skulle säga något. Det gjorde jag till slut inte och ingen annan sa något heller. Men jag kände mig ganska besviken och jag ville väl inte göra de andra obeväma. Jag hade väl kunnat skämta bort det, men jag var nog för besviken för att kunna göra det.
Varför blir människor så besvärade över att jag är singel? Det är som att de mår lite dåligt över att jag är det rent av. Många försöker till och med omvända mig. Som att de tror att jag går och väntar på att få bli en hel och lycklig människa (och man måste ju vara en del i ett par för att bli det). Det är konstigt eftersom jag definitivt inte mår dåligt av att vara med mig själv. Varför måste man dessutom definiera mig utefter mitt "singelskap"? Kan jag inte bara få vara Hanna?
Semiledig
Jag sov så gott inatt. Klockan ringde vid 9 och jag vill inte gå upp. Kändes som att jag kunde sovit i timmar till. Men jag hade ju tänkt hinna gymma innan tvättiden började. Busy, busy, det var bara att gå upp, dra på sig mysbyxorna och skutta iväg i regnet. Det kändes bra att träna i alla fall. Har mest blivit benträning sista tiden med joggning och dans. Men idag blev det armar tills jag storknade. Eller i alla fall tills jag blev tvungen att skynda hem igen för att skynda ner i tvättstugan.
Så jag har tränat och tvättat idag alltså. Dessutom har jag åtminstone smygit igång sökandet efter den perfekta praktikplatsen. Vi fick lite information (eller oinformation kanske) igår äntligen. Det var väl på tiden med tanke på att vi ska börja i november. Men å andra sidan visste vår lärare inte ens exakt när vi skulle börja. Han visste inte mycket alls men önskade oss lycka till i vårt sökande. Ja, jag har fortfarande förtröstan. Det är ju ett tag kvar. Frågan är väl fortfarande vad jag vill. Det är svårt att leta efter något när man inte vet vad man letar efter.
Snart ska jag gå till biblioteket för att återbära lite böcker. Sen skulle jag vilja hitta en bag. Jag vet, tidigt 90-tal. Men jag har kommit på att det vore schysst med en bag. Lite jobbigare att bära på (när man inte åker bil vilket jag sällan gör eftersom jag är kollektivist) men den känns mer praktisk att packa i. Så tycker jag att det ser lite coolt, hockeyaktigt ut. Ja, vi får väl se. Oavsett om jag hittar en så måste jag packa sen. Jag ska ju åka färja ikväll. Soumi, here I come. Eller täl minä tule som finnarna skulle säga (men antagligen inte stava, jag är usel på finsk stavning).
Så jag har tränat och tvättat idag alltså. Dessutom har jag åtminstone smygit igång sökandet efter den perfekta praktikplatsen. Vi fick lite information (eller oinformation kanske) igår äntligen. Det var väl på tiden med tanke på att vi ska börja i november. Men å andra sidan visste vår lärare inte ens exakt när vi skulle börja. Han visste inte mycket alls men önskade oss lycka till i vårt sökande. Ja, jag har fortfarande förtröstan. Det är ju ett tag kvar. Frågan är väl fortfarande vad jag vill. Det är svårt att leta efter något när man inte vet vad man letar efter.
Snart ska jag gå till biblioteket för att återbära lite böcker. Sen skulle jag vilja hitta en bag. Jag vet, tidigt 90-tal. Men jag har kommit på att det vore schysst med en bag. Lite jobbigare att bära på (när man inte åker bil vilket jag sällan gör eftersom jag är kollektivist) men den känns mer praktisk att packa i. Så tycker jag att det ser lite coolt, hockeyaktigt ut. Ja, vi får väl se. Oavsett om jag hittar en så måste jag packa sen. Jag ska ju åka färja ikväll. Soumi, here I come. Eller täl minä tule som finnarna skulle säga (men antagligen inte stava, jag är usel på finsk stavning).
Mjölkkon
Jag har så sjukt mycket mjölk hemma som går ut inom några dagar. Jag gör verkligen inte av med så mycket mjölk, men av någon anledning har den hamnat i min kyl. Hur som helst tänkte jag försöka göra av med den. Så till middag blev den pannkakor. Då gick det åt lite i alla fall. Nu håller jag på att baka bröd. Det behövdes egentligen inte, men jag fryser ändå in så då kanske jag inte behöver baka så mycket nästa vecka. Det är ju alltid skönt.
Men det kommer ändå vara mjölk kvar imorgon. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den. Om jag hade varit en mjölkdrickare hade det inte varit ett större problem. Då hade jag kunnat dricka mjölk till maten. Men nu är jag ju inte det. Jag får helt enkelt dricka en massa kaffe med mjölk i. Det går ju bra. Göra en latte rent av kanske. Hmmm... Ja, vi får väl se hur det går imorgon. För då ska det göras av med en liter mjölk.
Men det kommer ändå vara mjölk kvar imorgon. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den. Om jag hade varit en mjölkdrickare hade det inte varit ett större problem. Då hade jag kunnat dricka mjölk till maten. Men nu är jag ju inte det. Jag får helt enkelt dricka en massa kaffe med mjölk i. Det går ju bra. Göra en latte rent av kanske. Hmmm... Ja, vi får väl se hur det går imorgon. För då ska det göras av med en liter mjölk.
The call
Jag påminns om det hela tiden, nästan varje dag faktiskt. Lyckan är en illusion som ligger alldeles för nära verklighetens avgrund på något vis. När som helst kan det där samtalet komma som rubbar hela ens bana och får allt att rasa samman. E fick samtalet natten till tisdag. Hennes pappa dog bara knall och fall. Hon åkte förstås genast upp till sin mamma i Norrbotten. Resten av familjen kom också. Hennes mamma är numer själv i den delen av landet. Det måste vara tufft den dagen E måste lämna sin mamma ensam igen.
Vem som helst kan få det där samtalet när som helst. Det är det som gör det så jobbigt att leva. Det är en stress som finns hos mig dagligen. Jag vet att det kan komma när som helst eftersom jag har erfarit det. Det gör att jag aldrig tillåts att sluta tänka på det. Även om det ibland skulle vara skönt att helt få bortse ifrån det. Det värsta är att jag bara vill låsa in mig i min egen lägenhet och känna min egen lycka för en stund när någon annan drabbas av det där samtalet. Det är nästan då jag känner mig som mest invaggad i trygghet. Som att det var någon annans tur nu, vilket gör att det statistiskt sätt inte borde vara min tur på ett tag till.
Attityd - eller dryg om man så vill
Hade vikarie på dansen idag. Han utstrålade mycket attityd på helt fel sätt. Det kändes som förnedrings-TV, fast utan TV:n. Han körde på i högt temop utan att se sig om och utan att riktigt bry sig om hur dåliga vi var. Den ena gruppen körde han tillsammans med men inte den andra, som var sämre. Shit, jag har aldirg känt mig så dålig. När jag drog sa jag "hedjå". Han måste ha hört för det var bara två andra där inne. L sa också hejdå. Men inte svarade han.
Men han verkade ung, han var säkert osäker. Tre tjejer som också var väldigt unga stod längst fram och fnittrade hela tiden. Det verkade han dock gilla. Men jag hoppas att vi inte ska ha honom igen. Han ingav inget förtroende från början eftersom han kom sent och inte ens brydde om att presenterade sig eller det han skulle göra. Puh, nu får jag väl se fram emot nästa tisdag redan då.
Men han verkade ung, han var säkert osäker. Tre tjejer som också var väldigt unga stod längst fram och fnittrade hela tiden. Det verkade han dock gilla. Men jag hoppas att vi inte ska ha honom igen. Han ingav inget förtroende från början eftersom han kom sent och inte ens brydde om att presenterade sig eller det han skulle göra. Puh, nu får jag väl se fram emot nästa tisdag redan då.
Trötta ögon
Jag sov verkligen gott inatt. Som klubbad från 23 till 07. Men mina ögon känns ändå väldigt konstiga när jag måste gå upp så där tidigt. De känns liksom obekväma och som att jag ska få skavsår av dem (?). Det bästa just i den situationen är väl antagligen inte att sätta i linserna. Men det gjorde jag ändå imorse. Tryckte in dem och blundade så att de skulle inte skulle trilla ut igen.
Jag hade ändå en obestämbar trötthet i kroppen idag. Jag vidhåller att jag inte kan vara gjord för att gå upp tidigt på morgonen. Det är som att jag rycks upp ur sömnen när jag sover som mojjigast. Så var det lite kyligt ute också. Jag vägrade ändå att ta jackan på mig när jag gick till bussen. Efter jobbet knatade jag hem. Då var det betydligt trevligare temperatur. Uppehåll lyckades jag träffa in också. Men det såg väldigt mörkt ut på himlen. Så lite flyt måste man väl ha.
Nu ska jag snart sticka iväg och dansa. Yes!
Jag hade ändå en obestämbar trötthet i kroppen idag. Jag vidhåller att jag inte kan vara gjord för att gå upp tidigt på morgonen. Det är som att jag rycks upp ur sömnen när jag sover som mojjigast. Så var det lite kyligt ute också. Jag vägrade ändå att ta jackan på mig när jag gick till bussen. Efter jobbet knatade jag hem. Då var det betydligt trevligare temperatur. Uppehåll lyckades jag träffa in också. Men det såg väldigt mörkt ut på himlen. Så lite flyt måste man väl ha.
Nu ska jag snart sticka iväg och dansa. Yes!
Bandstart
Vi har varit utan trummis länge i bandet. Sen jag slutade i stort sett, det är två och ett halvt år sen. Vi hade H ett tag, men han kom och gick som han ville och man visste aldrig riktigt om han skulle dyka upp. Sen hade vi kusinmannen N, han var bara så usel att jag höll på att hoppa av bandet. Försökte få M att säga upp honom men det tog sån tid. Jag led verkligen då han spelade trummor. Aldrig har vi sackat så mycket i tempo.
I våras började jag snacka med J om bandet. Han har spelat trummor mycket tidigare och jag har förstått att han är grym. Så sa jag att han borde komma och köra lite med oss. Han trodde det skulle kunna bli lite konstigt om vi inte trivdes ihop i bandet eftersom vi kommer att ses i andra sammanhang eftrsom vi umgås med samma människor. Jag höll med. Så vi bestämde att vi ändå kunde prova en gång och bara känna efter utan att bestämma om fortsättningen. Men vi bestämde inget just då. Sen hörde han av sig och frågade om han fick komma och prova en gång. Jag blev eld och lågor. Men vi hann aldrig innan vi tog sommaruppehåll med bandet.
Idag hade vi första repet efter sommaren. Jag träffade J på en 30-årsfest i somras och han tyckte jag skulle höra av mig när vi skulle köra igång bandet igen. Jag mejlade honom härom veckan att vi skulle köra igång och lite annat han skulle kunna tänkas vilja veta i förväg. Idag ringde han. Jag trodde han glömt bort det eller ångrat sig, men icke. Så han kom och körde med oss. Han är så bra och så trevlig och jag sa hela tiden att om det är så att han vill köra så är han välkommen. Han tyckte att det var kul och att vi hade ett schysst sound. Så han ville gärna komma tillbaka om han fick. Så gick det till när vi fick en bra och trevlig trummis. Inte illa. Vi är med trummis och man kan åter kalla oss ett band. Vi har kört trummaskinen Roland på repen allt för länge. Yeeeah. Det var otroligt kul att sjunga igen också. Det var två månader sen jag hade möjlighet att ta i från tårna. Det är ju svårt hemma i lägenheten annars. Vill inte störa grannarna i onödan. Men nu så - är ordningen återställd. Rocken regerar i mitt liv igen.
I våras började jag snacka med J om bandet. Han har spelat trummor mycket tidigare och jag har förstått att han är grym. Så sa jag att han borde komma och köra lite med oss. Han trodde det skulle kunna bli lite konstigt om vi inte trivdes ihop i bandet eftersom vi kommer att ses i andra sammanhang eftrsom vi umgås med samma människor. Jag höll med. Så vi bestämde att vi ändå kunde prova en gång och bara känna efter utan att bestämma om fortsättningen. Men vi bestämde inget just då. Sen hörde han av sig och frågade om han fick komma och prova en gång. Jag blev eld och lågor. Men vi hann aldrig innan vi tog sommaruppehåll med bandet.
Idag hade vi första repet efter sommaren. Jag träffade J på en 30-årsfest i somras och han tyckte jag skulle höra av mig när vi skulle köra igång bandet igen. Jag mejlade honom härom veckan att vi skulle köra igång och lite annat han skulle kunna tänkas vilja veta i förväg. Idag ringde han. Jag trodde han glömt bort det eller ångrat sig, men icke. Så han kom och körde med oss. Han är så bra och så trevlig och jag sa hela tiden att om det är så att han vill köra så är han välkommen. Han tyckte att det var kul och att vi hade ett schysst sound. Så han ville gärna komma tillbaka om han fick. Så gick det till när vi fick en bra och trevlig trummis. Inte illa. Vi är med trummis och man kan åter kalla oss ett band. Vi har kört trummaskinen Roland på repen allt för länge. Yeeeah. Det var otroligt kul att sjunga igen också. Det var två månader sen jag hade möjlighet att ta i från tårna. Det är ju svårt hemma i lägenheten annars. Vill inte störa grannarna i onödan. Men nu så - är ordningen återställd. Rocken regerar i mitt liv igen.
Högsta betyg i munhygien
Idag var det dags att gå till tandläkaren igen. Jag sov typ inget inatt, inte så mycket för det kanske, men för allmän oro över dagen i allmänhet. Jag gick dit extremt långsamt med ganska tunga steg. Jag blev ändå tidig och hade gott om tid på mig att sitta och läsa min City innan jag gick in. Tandläkaren hejade glatt, liksaså sköterskan. Där satt jag i strumplästen, halvt nerhalkad i en fotölj och log lite svagt tillbaka. Jag var inte nervös egentligen, bara lätt olycklig. Förra årets kontroll slutade så olyckligt med en stor borrning av en tand som ett halvår senare skulle behöva borras upp igen. Jag hade inte känt något. Så sen den dagen kan jag aldrig mer gå till tandläkaren och känna mig trygg.
Till slut ropade de in mig i alla fall. Tandläkaren pratar mysig dalmål och är alltid nyfiken på hur det går i skolan nu för tiden och blutten blä. Jag svarade artigt men ville helst bara sätta igång. Så togs det röntgenbilder och det skrapades runt i munnen. Efter en låååång stund så konstaterade hon i alla fall att allt såg bra ut. Jag pustade ljudligt ut. Hon undrade om jag varit orolig. Och ja, efter förra årets otäcka möte med henne så hade jag faktiskt varit lite orolig. Tandsten hade jag inte heller, men det känns ändå som ett ynkligt problem. Hon gav mig högsta betyg idag. Jag gick därifrån med lätta steg. Hon sa att jag kunde fira nu. Det var precis så jag kände också. Så jag gick hem och glufsade i mig kakorna som var kvar efter vårt projektmöte på morgonen. Mina andra gruppare hade haft med sig kakor som någon slags muta, men jag var inte särskilt sugen klockan 9 på morgonen med vetskapen om att jag skulle till tandläkaren tre timmar senare. Men så där efteråt fick jag glupskt i mig dem. Jag ska bortsta tänderna så det står härliga till fram till nästa kontroll om ett år.
Kräftskiva light
Jag har i alla fall fått äta kräftor idag. Det blev inomhus med tanke på det regntunga vädret. I mitt lilla kök myste vi i alla fall runt och slaskade med kräftspad. Gott var det! Det var årets första kräftor för mig. Vi hade även fixat en paj och jag hade bakat italienskt lantbröd. Brödet var mycket gott och pajen likaså. Men det blev oss lite övermäktigt med alla kräftor. Som vanligt satt E och L och tävlade om vem som kunde äta längst. Vi andra var sedan länge färdigätna och proppmätta. Det blev lite whiskey till kaffet, men annars lugnt. Vi började tidigt så att vi inte skulle bränna ut oss. Ska ju ses här imorgonbitti klockan 9, fler av deltagarna ikväll. Så nu hinner jag med att plugga lite och så ikväll. Känns som en bonus.
Mina nya skor fick för övrigt kritik från min största klädkritiker. Jah, vad ska jag säga? Jag tror ändå att jag gillar dem och i så fall är allt lugnt. Men det poppade upp ett sting av osäkerhet i mig med ens. Den ligger nu och gnager lite i bakgrunden.
Mamma var i alla fall här idag och spanade in allt nyinköpt. Hon är min största okritiker. Hon kom hit med en påse med mormors jordgubbssylt som stått hos henne ett halvår och väntat på mig. Med sig fick hon ett ton böcker och en påse gamla lakan. De kan få bo på landet nu. Det första hon sa när jag frågade om hon ville ha dem var "NEJ!" medan hon gjorde en avvärjande gest med armen. Sen gick hon härifrån med en påse i alla fall. Tihi... Jag är bäst på motivera henne till att återanvända mina gamla saker. Jag gillar kretslopp om jag inte har sagt det.
Mina nya skor fick för övrigt kritik från min största klädkritiker. Jah, vad ska jag säga? Jag tror ändå att jag gillar dem och i så fall är allt lugnt. Men det poppade upp ett sting av osäkerhet i mig med ens. Den ligger nu och gnager lite i bakgrunden.
Mamma var i alla fall här idag och spanade in allt nyinköpt. Hon är min största okritiker. Hon kom hit med en påse med mormors jordgubbssylt som stått hos henne ett halvår och väntat på mig. Med sig fick hon ett ton böcker och en påse gamla lakan. De kan få bo på landet nu. Det första hon sa när jag frågade om hon ville ha dem var "NEJ!" medan hon gjorde en avvärjande gest med armen. Sen gick hon härifrån med en påse i alla fall. Tihi... Jag är bäst på motivera henne till att återanvända mina gamla saker. Jag gillar kretslopp om jag inte har sagt det.
Sömnmotstånd
Tröttheten håller på att krypa upp i mitt knä och min bok är utläst. Det känns lite ensamt utan den. Vet inte vad jag ska göra då. Läsa lite diskursanalys kanske. Det vore nog ett utmärkt sömnpiller, men jag tänkte försöka förstå vad jag läser också, så nej. Får plocka fram något gammalt i bokhyllan. Nej förresten, jag har en Michael Connelly från biblan som jag skulle kunna sörpla i mig nu. Allt går bra, bara jag slipper gå och lägga mig.
Oron fräter och tar stora tuggor av min själ
Jag hade fel. Oron har inte släppt. Jag har gjort lite vettiga saker idag som att städa, gå ut med återvinning, lämna kläder på Myrorna och läst plugg. Men oron släpper inte. Det är något som saknas. Som att jag vill ge mig ut, men jag har ingenstans att gå. Som att jag har köpt allt jag vill köpa. Det finns ingenstans att ta vägen, inget att se. Jag tror att jag håller på att bli galen - på riktigt. Det finns inget sug efter något längre. Jag är inte ens sugen på någon mat, inte på vin, inte på något gott. Jag blir nästan illamående av choklad. Är själen också på väg att ta höst nu eller? Jag trodde det skulle bli skönt med höst, ha något att göra, något som är självklart. Men jag tror att jag behöver värme. En vinterjacka att gömma mig i, eller en resa till ljuset.
Skönhetssömn
Sömnen var tillbaka med buller och bång inatt. Eller just precis tvärtom. Jag hörde inget. Däremot drömde jag en massa. Vid 4 vaknade jag av en mardröm som var superläskig. Minns inte för mitt liv vad det var, men jag vågade nästan inte somna om. Det var som en riktig rysare på TV. Senare vaknade jag av att min arm domnat av helt. Det är väldigt obehagligt eftersom den känns helt död. Det blir så nästan varje natt, mer eller mindre. Undrar om det är lite fel på nerverna i min arm eller? Då drömde jag i alla fall att jag åkte släde med min mamma från min hemstad till Stockholm. Det snöade väldigt mycket. Sen skulle vi ha en dansuppvisning på ett ganska stort ställe i Stockholm. Min svägerska, dansaren, arrade uppvisningen. Jag var inte nervös men kände mig helt borta i själva koreografin. Tror att det var den jag gjorde på jazzfunken i tisdags och som fortfarande känns väldigt förvirrad. Inte konstigt att jag kände mig borta när jag plötsligt skulle göra den på en scen :-)
Jag undrar vad jag ska göra med den här dagen. Helst så lite som möjligt. Det är lite mulet men ändå varmt. Det känns perfekt. Jag orkar inte springa benen av mig för att hitta den perfekta platsen i solen. Helst vill jag bara ligga hemma i mysbyxor och läsa. Och det skulle faktiskt kännas ok, för en gångs skull. Jag har ju alltid sån oro i kroppen när jag är ledig. Det är det som är bra med att skolan börjat igen. Det känns mer ok att vara hemma och göra inget, eftersom jag aldrig är ledig på riktigt. Konstig logik, jag vet. Men det är som att jag alltid måste göra det mesta av min lediga tid. Oledig tid är jag inte lika kräsen med...
Jag undrar vad jag ska göra med den här dagen. Helst så lite som möjligt. Det är lite mulet men ändå varmt. Det känns perfekt. Jag orkar inte springa benen av mig för att hitta den perfekta platsen i solen. Helst vill jag bara ligga hemma i mysbyxor och läsa. Och det skulle faktiskt kännas ok, för en gångs skull. Jag har ju alltid sån oro i kroppen när jag är ledig. Det är det som är bra med att skolan börjat igen. Det känns mer ok att vara hemma och göra inget, eftersom jag aldrig är ledig på riktigt. Konstig logik, jag vet. Men det är som att jag alltid måste göra det mesta av min lediga tid. Oledig tid är jag inte lika kräsen med...
Shopoholic på riktigt och fest!
Mådde lite si så där i morse måste jag erkänna. Och då bälgade jag ändå i mig vatten in i det sista. Det där med varannan vatten är inget för mig. Jag kör typ tre vatten på varje drink. Och ändå blir det så där. Det var absolut inte jätteilla, men jag hade ont i huvudet och magen när jag vaknade. Kände mig dessutom lite nere. Så jag klädde upp mig lite och sminkade till mig i ett försök att pigga upp mig. Sen gled jag iväg på stan. Köpte nya lakan, de var bruna och lite rutiga. De kändes väldigt mjuka och sköna så jag hoppas att de är det. Nu kan jag kanske med gott samvete kasta ut något par från 80-talet som ligger och trycker i garderoben. Så fick jag lite nya strumpor och benvärmare (guuud jag älskar 80-talet!!!).
Jag åkte hem och deppade lite mer medan jag läste om diskursanalys. Inte precis jättepeppande. Var tvungen att sätta mig i solen en stund med min Åsa Larsson-deckare för att tina upp mitt humör lite. Sen åkte jag till J och hälsade på henne på jobbet - hon säljer Vintage denim. Jag älskar att glida runt barfota i butiken och prova alla jeans och toppar som finns. Det känns väldigt hemma på något vis. När jag gick förbi bankomaten på vägen dit såg jag kön och tänkte "skönt att jag inte ska köpa något" (de tar endast kontanter). Sen hittade jag förstås de där perfekta jeansen. Väl ingådda och i min storkek. Vad kan man göra? Det var bara att knata tillbaka till bankomaten igen. Men jag tänkte innan att jag inte väntar om det är fler än fem på kö. Då får det vara. När jag kom dit stod där fem personer prydligt på kö. Jag tänkte att det måste vara meningen att jag ska få de här jeansen. Jahapp, så nu har de fått följa med mig hem i alla fall. Men jag är helt sjukt nöjd måste jag medge. Med mina nya benvärmare och mina skor från i somras som höll på att ta kål på mina fötter är jag nästan som ny. Skorna hade jag för övrigt igår med en liten strumpa i. Det var inte jättesnyggt, men de var helt promenadbara på så vis. Så nu kanske jag kan få ha dem lite innan det blir snö...
Jag har lagat världens godaste lasagne ikväll. Synd bara att min mage fortfarande inte riktigt vill vara med i matchen. Hur länge ska jag behöva vara så här. Det har pågått i två veckor nu. Kan jag ha fått någon form av salmonella eller?
Ska förresten ha en liten spontan kräftis på söndag. Så jag köpte kräftor och öl idag. Var helt inställd på vin men det blir lite mycket med en flaska på en söndag faktiskt. Så det blev några öl istället. Då kan jag känna efter dagsformen. Får se hur många vi blir men jag ska försöka dela ut uppdrag åt de andra att fixa med sig lite saker. Själv tänkte jag baka bröd. Hoppas bara att det blir uppehåll i vädret. Vore skönt att få sitta på min innergård.
För övrigt fick jag ett litet brev från en granne idag. Han ville byta källarförråd med mig. Jag kände bara att jag inte orkar. Mentalt alltså. Jag orkar knappt städa lägenheten och jag har tappat sugen på att laga mat till och med. Något källarförrådsbyte tror jag verkligen inte att det blir tal om. Men hur ska jag framföra det? Suck!
Jag åkte hem och deppade lite mer medan jag läste om diskursanalys. Inte precis jättepeppande. Var tvungen att sätta mig i solen en stund med min Åsa Larsson-deckare för att tina upp mitt humör lite. Sen åkte jag till J och hälsade på henne på jobbet - hon säljer Vintage denim. Jag älskar att glida runt barfota i butiken och prova alla jeans och toppar som finns. Det känns väldigt hemma på något vis. När jag gick förbi bankomaten på vägen dit såg jag kön och tänkte "skönt att jag inte ska köpa något" (de tar endast kontanter). Sen hittade jag förstås de där perfekta jeansen. Väl ingådda och i min storkek. Vad kan man göra? Det var bara att knata tillbaka till bankomaten igen. Men jag tänkte innan att jag inte väntar om det är fler än fem på kö. Då får det vara. När jag kom dit stod där fem personer prydligt på kö. Jag tänkte att det måste vara meningen att jag ska få de här jeansen. Jahapp, så nu har de fått följa med mig hem i alla fall. Men jag är helt sjukt nöjd måste jag medge. Med mina nya benvärmare och mina skor från i somras som höll på att ta kål på mina fötter är jag nästan som ny. Skorna hade jag för övrigt igår med en liten strumpa i. Det var inte jättesnyggt, men de var helt promenadbara på så vis. Så nu kanske jag kan få ha dem lite innan det blir snö...
Jag har lagat världens godaste lasagne ikväll. Synd bara att min mage fortfarande inte riktigt vill vara med i matchen. Hur länge ska jag behöva vara så här. Det har pågått i två veckor nu. Kan jag ha fått någon form av salmonella eller?
Ska förresten ha en liten spontan kräftis på söndag. Så jag köpte kräftor och öl idag. Var helt inställd på vin men det blir lite mycket med en flaska på en söndag faktiskt. Så det blev några öl istället. Då kan jag känna efter dagsformen. Får se hur många vi blir men jag ska försöka dela ut uppdrag åt de andra att fixa med sig lite saker. Själv tänkte jag baka bröd. Hoppas bara att det blir uppehåll i vädret. Vore skönt att få sitta på min innergård.
För övrigt fick jag ett litet brev från en granne idag. Han ville byta källarförråd med mig. Jag kände bara att jag inte orkar. Mentalt alltså. Jag orkar knappt städa lägenheten och jag har tappat sugen på att laga mat till och med. Något källarförrådsbyte tror jag verkligen inte att det blir tal om. Men hur ska jag framföra det? Suck!
Fondue
Jag var i skolan idag och gymmade efteråt. Sen åkte jag till L&M på Lidingö för att inta middag. Jag fixade en Cosmopolitan som fördrink. Sen åt vi köttfondue med en massa guckor till middag. Det blev frukt med vit choklad i ugn till efterrätt. Till det en del rödvin. Jag drack inga mängder med tanke på morgondagen. Så vuxen jag känner mig. De andra drack nog mer och kunde vara kvar längre (läs: jag började gäspa som aldrig) så jag fick åka hem själv. På vardagar blir det lite omständigt iom att tuben inte går på natten. Blev nattbuss av olika slag. Men hem kom jag till slut.
Vi bestämde att vi ska ha en liten spontan kräftskiva på söndag. Gott med kräftor. Har inte ätit några i år så det blir bra. Ska vara hos mig på innergården. Nu ska jag nog soova!
