Hannas Plats

Sömnen var tillbaka med buller och bång inatt. Eller just precis tvärtom. Jag hörde inget. Däremot drömde jag en massa. Vid 4 vaknade jag av en mardröm som var superläskig. Minns inte för mitt liv vad det var, men jag vågade nästan inte somna om. Det var som en riktig rysare på TV. Senare vaknade jag av att min arm domnat av helt. Det är väldigt obehagligt eftersom den känns helt död. Det blir så nästan varje natt, mer eller mindre. Undrar om det är lite fel på nerverna i min arm eller? Då drömde jag i alla fall att jag åkte släde med min mamma från min hemstad till Stockholm. Det snöade väldigt mycket. Sen skulle vi ha en dansuppvisning på ett ganska stort ställe i Stockholm. Min svägerska, dansaren, arrade uppvisningen. Jag var inte nervös men kände mig helt borta i själva koreografin. Tror att det var den jag gjorde på jazzfunken i tisdags och som fortfarande känns väldigt förvirrad. Inte konstigt att jag kände mig borta när jag plötsligt skulle göra den på en scen :-)

Jag undrar vad jag ska göra med den här dagen. Helst så lite som möjligt. Det är lite mulet men ändå varmt. Det känns perfekt. Jag orkar inte springa benen av mig för att hitta den perfekta platsen i solen. Helst vill jag bara ligga hemma i mysbyxor och läsa. Och det skulle faktiskt kännas ok, för en gångs skull. Jag har ju alltid sån oro i kroppen när jag är ledig. Det är det som är bra med att skolan börjat igen. Det känns mer ok att vara hemma och göra inget, eftersom jag aldrig är ledig på riktigt. Konstig logik, jag vet. Men det är som att jag alltid måste göra det mesta av min lediga tid. Oledig tid är jag inte lika kräsen med...